Lyssnar och lär?

Förutom att jag har läst i kyrkböckerna har jag även tjuvlyssnat på våra två 17-åriga sommarjobbare. Det är så mycket man inte vet och inte ens har tänkt på att man borde kolla. Men det är ju bevisat att man vet mest och bäst vid 17 1/2 års ålder så det är väl bara att försöka suga i sig så mycket som möjligt...

Igår ägnade de dagen åt huvudräkning, de började med att säga ett tal som de sedan dubblade tills de tappade räkningen någonstans på sjuttioåttamiljonerfemhundrasextiotretusenetthundrafjorton. Jag tänker Orka!

Idag har de diskuterat barnprogram (jag kände mig lite gammal), hur lång tid man duschar (insåg att jag inte har den blekaste aning om hur länge jag står i duschen men kan meddela att åtta minuter är normaltiden får sjuttonåringar) och sjungit Stand by me med basgång. Det har även förekommit lite musiktävling och citat ur amerikanska filmer.

Vi har även förstått att det arbete man kan göra liggande, ska göras liggande. När man flyttar böcker på nedersta hyllan är det tydligen liggande ställning som är att föredra. Det ser lite lustigt ut när det sticker ut två par fötter mellan hyllorna.

Ibland har vi andra haft svårt att hålla oss för skratt...

Dagens namntips - Pörly

Idag har det lästs lite extra noga i kyrkoböckerna under arbetets gång. Många bra och fina namn finns att hitta i denna guldgruva. Ottilia, Potensia, Lahulda... (ja, koncentrationen var på flicknamn till Grynet på ön).

Dagens namntips är Pörly. Det visade sig att den Pörly vi hittade i dopboken från Långaryd senare bytt stavning till den mer vanliga, Pearly. Lite mesigt... Enligt scb finns det fem personer som heter Pearly varav en kallas för det. Ingen stavar det med ö.

Dagens stora händelse

Idag blev jag faster till en liten liten flicka.

Det blir nog snart en sväng till Gotland för jag är lite nyfiken på vad det kan vara för ett litet gryn.

Bokmärken

Det dräller egentligen av bokmärken här hemma hos mig. Ändå finns det inget just när jag behöver det. Då får Lindexkvitton och inaktuella postitlappar ställa upp.

Just nu läser jag en deckare och bestämde mig för att faktiskt leta upp ett bokmärke och byta ut kvittot. Kanske för att jag är pendlarkompis med landsarkivets bibliotekarie och vill göra ett gott intryck så här i början. Det enda bokmärke jag hittade var ett med Carl Jonas Love Almqvist på och ett citat som slutar med orden Det går an (från boken med samma titel). Men jag vet inte om det är rätt valt bokmärke till en deckare...

Verktygens flykt

När jag flyttat hemifrån (och insåg att jag bara kunde verktygens namn på danska vilket försvårade lite när man skulle låna från sina korridorskompisar) fick jag en välutrustad verktygslåda i julklapp. Den står i förrådet på bottenvåningen i vårt hus. Verktygslådan alltså. På något mystiskt sätt har verktygen flyttat ner i verkstaden i källaren. Kvar finns en tandborste, en liten skiftnyckel, en påse med insexsnycklar, lite udda skruvar och väldigt många beslag från IKEA. Hammaren som är husets bästa har tydligen flyttat. Skruvmejslarna är försvunna. Inte ens bitssatsen till den lilla skruvdragaren är kvar. Som tur är har jag en reservhammare som aldrig kommer att hamna i den manliga källaren eftersom den är väldigt blommig (bröllopspresent som jag kan tacka Ulk och Kristina för).

Nästa gång jag är på ett byggvaruhus ska jag komplettera min verktygslåda. Och det ska målas blommor på varenda grej. Var så säkra. För jag tycker att det är smidigt att ha verktyg till hands när man behöver fixa någonting i själva bostadsdelen av huset utan att man ska behöva gå ner i källaren och leta.

Vernissage

Jag skulle kunna skriva någonting om vernissagen (eller utställningsöppnandet) jag var på igår. Men det blir väldigt svårt utan att en stor mängd skadeglädje lyser igenom. När man får kommentaren "Du ska vara väldigt glad att du har sluppit ha någonting med detta att göra..." från en politiker som aldrig skulle få för sig att lägga till ett "jävligt" trots att det nog var befogat, så är just skadeglad det enda jag kan vara.

Vernissagen var trevlig, ca 80 personer var där och eftersom det var i Klippan kände jag ju en hel del. Snittarna var goda. Alla inblandade höll god min och jag tyckte att de klarade situationen rätt bra. Men jag kommer inte att rekommendera utställningen till någon. Tyvärr, det hade kunnat vara riktigt bra.

Tjänsteuppdraget blev också utfört, frågan om pavilerna är gallrade är utredd. Det är de, tyvärr. Tips: försök inte ställa den frågan till någon annan än anställda inom kyrkan eller arkivarier, det resulterar bara i konstiga ansiktsuttryck.

Morgonkonsert

Varje morgon vid femtiden vaknar jag tvärt
och går ut ur min stuga så glad och alert
Jag försäkrar det lilla besvärt är det värt
att få lyssna till foglarnas morgonkonsert.

Det skulle kunna vara så, men det är det inte. Jag vill faktiskt inte vakna klockan fem på lördagar, jag vill sova minst till klockan nio. Men det är tydligen inte så jag fungerar. Jag vaknar klockan fem, försöker somna om, känner mig hungrig och åtgärdar det med en förstafrukost samtidig som jag skriver ett blogginlägg.

Nu ska jag nog återvända till sängen, lyssna på den fantastiska morgonkonserten med koltrastar, duvor, en skatan och ibland en gök som sjunger utanför fönstret och förhoppningsvis somna om... Kanske ska jag vara glad att jag får uppleva den varje helgmorgon, det är trots allt något speciellt med all fågelsång!

På landet

En traktor som bakgrundsbild på mobilen - det hade den tonårsfjunige killen som satt bredvid mig på pågatåget sista biten hem idag. Då funderade jag starkt på att flytta till sta'n igen. Som tur var skulle han ännu längre ut på landet än jag...

Muggdilemma

På mitt nya jobb är det egen mugg som gäller eller skämmas lite och dricka ur gästkopparna som alltid är slut vid eftermiddagskaffet så att man får diska.

Jag inventerade lite i muggskåpet hemma och vaskade fram fyra starka kandidater.

1. Den blå muggen har jag fått som grattis-till-ditt-nya-jobb-present för sju år sedan när jag började på Stadsarkivet i Helsingborg. Den är alltså van jobbkaffemugg och har klarat uppgiften med bravur tidigare.
   
   
2. Den smalare muggen med ett R och lite mintgrönt på är den fulaste muggen jag har. Jag frågade lite försynt häromdagen på jobbet om det var "fulaste muggen du har hemma" som gällde och fick en ganska ilsken blick... Men när man tittar på de andras muggar känns det faktiskt inte som en helt obefogad fråga. I så fall är det den muggen som får följa med. Den största nackdelen med den är att den inte är god att dricka ur. Det är kanske anledning nog att inte välja den...
   
   
3. Muggen längst till vänster är en reklammugg för Propavan - sömn utan beroende. Vissa dagar är det en slogan som kan stämma även på jobb. På så sätt är ju den lite skoj.
   
   
4. Muggen längst till höger är inköpt på GES*-konsert 1995. Det är en liten jävel på andra sidan muggen. Väldigt fin, med guld runt bokstäverna (det syns inte så bra på bilden). Nostalgi, nostalgi. Nästan synd att ta med den till jobbet. Dels för att jag känner mig tvungen att sjunga låten varje gång jag ser muggen, dels för att det kanske inte är det budskapet jag helst vill förknippas med... *Glenmark, Eriksson och Strömstedt

Jag har två andra alternativ också: Muggen jag hade på bibblan i Klippan. Det är en mugg utan öra eftersom det alltid var så rysligt kallt att man behövde värma fingrarna. Så kallt är det inte på mitt nya jobb, inte än i alla fall... Och min dubblettmugg med Lilla My.

Ja, det är sannerligen ett svårt och viktigt beslut. All hjälp tas emot med tacksamhet!

Frisk och retlig

För er som undrar hur det är med Dorotea kan jag tala om att hon nog kan betraktas som ganska frisk.

Idag har hon drivit mig till vansinne under den timme jag varit vaken.

Helst av allt vill hon gå ut. det kan jag ju förstå men då vill jag vara ute samtidigt och det var inte min plan på morgonkvisten. Jag tror att en trattkatt lätt kan fastna i buskar eller bli retad av andra katter och därför behöver allt moralisk stöd en matte kan ge.

Jag ville hellre äta en förstafrukost i soffan. Två rostemackor och Oboy. Eftersom Dorotea nog är trött på sin dietmat ville hon gärna dela med mig. Men ordinationen är den inte så fiberrika dietmaten för att magen ska kunna smälta det, inte ostmacka. Inte heller krukväxter eller gräs som en viss katt slukar i sig så fort hon får chansen. Nåväl, det är i vilket fall som helst ganska jobbigt att äta mackor med en katt i knät som försöker få en smakbit. Tidigare har hon aldrig brytt sig om "människomat" bortsett från räkor så det är en ny upplevelse att ha en tiggande katt så fort man närmar sig köket...

Sen var hon på sitt vanliga vis i vägen när jag surfade. Ingen plats är bättre att ligga på än tangentbordet.

Nu har hon övergått till att vakta trösklar och ligga och stirra på mig omväxlande.

Gnissel

Igår hängde jag lite i det nedersta magasinet i arkivet. Källare, nästan ingen som kommer dit och utan fönster. Kändes lite som på mitt gamla jobb. När jag stått där en stund började det gnissla. Jag rörde ingenting, stod bara i gången i mitten av arkivet med ett litet rullbord. Jag hörde att de andra skrotade rundor i arkivet ovanför och körde hyllor hit och dit. Kanske var det det som lät? Nej. Gnisslet kom från någonstans i närheten. Jag gick ut ur arkivet för att höra om det kom därifrån, då försvann ljudet. Tillbaka in i arkivet kom det igen.

Jag började så smått undra om det kanske spökade bland domböckerna, osaliga andar som blivit felaktigt dömda som gnisslade ut sin ilska. Ljudet började så smått gå mig på nerverna och jag trodde att jag höll på att bli lite lite galen.

Ulf kom förbi. Jag frågar honom, tänkte jag, det får bära eller brista. Är det jag som är knäpp kommer det ju att avslöjas i vilket fall som helst... Ulf stängde av motorn som driver hyllorna och gör att det är lättare att flytta dem (utan motorhjälp visade det sig vara väääldigt tungt). Gnisslet upphörde.

Jag är lättad över två saker:
1. Att jag inte är galen.
2. Att det inte spökar mitt på dagen i källararkivet.

Kräkeltjuv

I förbifarten läste jag en rubrik i Sydsvenskan om att åtal väckts mot kräkeltjuven.

Kräkeltjuv - vilket fult men härligt ord! Som gjort för att använda som förolämpning.

Trädgård

Idag skiner solen. Då är det skönt att ha en trädgård som man kan gå ut och slappa i. Om det inte var så att jag hade en liten Luther sittande på axeln som sa att jag borde klippa gräset. Därför stannar jag inne med trattkatten istället och lagar lite mat till mig själv.

Sedan har klockan blivit åtta och då har alla barnen i kvarteret gått och lagt sig och jag vill inte vara grannen som stör deras sömn med att klippa gräs. Visserligen låter inte elgräsklipparen sådär hemskt som motorgräsklippare gör men ändå.

Jag borde verkligen ta tag i våra trädgårdsplaner, förminska gräsmattan, göra trädgården mer insynsskyddad och strunta i Luther och förbipasserande som tittar långt efter mina maskrosor. Jag har en idé om hur jag vill ha det, ska bara pränta ner det på papper. Och kanske läsa på lite i Kerstin Engstrands bok Latmansträdgården. Sen är det bara att sätta igång!

Nästa steg i utvecklingen

Kyrkoböckerna (och resten av kyrkoarkivshandlingarna) som jag förtecknar ska skickas till scanning med tiden och bli finfina bilder som man kan se på SVAR.

Idag kom vi på nästa steg i scanningutvecklingen. Skiktscanning. Man lägger in hela boken i scanningapparaten och så scannar den varje sida utan att man behöver bläddra. Jättebra.

Min kollega tyckte att jag skulle ringa och tipsa Riksarkivets scanningavdelning MKC (Media Konverterings Centrum) om den ypperligt goda idén. Det tänker jag inte göra förrän min provanställning övergått i tillsvidaretjänst...

Dessutom tycker jag att bildfångst är ett mycket finare ord än scanning. Skiktbildfångare kommer jag föreslå att undermaskinen ska kallas.

Pirog

Lyssnar på Robban som talar med sin mor i telefon på mors dag.

Efter att Robban redogjort för vår dag säger han
-Pirog.
Svärmor svara någonting som jag inte hör.
-Jaha, Piorot, säger Robban.
Jag får en fnitterattack och går ut och gör tea istället för att tjuvlyssna.

Inser att det är det svärfar ser på teven de talar om och inte vad de hade tänkt bjuda oss på om vi kommit och fikat...

Stavar du med æ?

Idag kom min närmsta chef in och frågade hur jag stavade mitt efternamn, om jag skrev det med ett danskt æ. Det kunde jag ju inte neka till.
- Men, sa jag, i folkbokföringen och i mejladresser är det inte så, det klarar de inte av.
- Nej, det såklart, sa han, men jag ska vara uppmärksam på att det blir rätt på alla ställen där det är möjligt.

Det förgyllde min vardag. I vanliga fall när folk kommer och frågar hur jag stavar mitt efternamn vill de bara att jag ska bokstavera...

Titta ut, titta ut en minut...

Kontorsutsikten i Klippan - Nettos parkering syns väldigt bra när trädet är borta.

Kontorsutsikten i Lund - Blommande fruktträd och lummigt grönt.

Jag är nöjd med bytet!

En sur och två glada

Idag har jag klappat på den suraste katten i världen, Dorotea Delight. Jag kan förstå henne efter vad hon gått igenom de senaste dagarna. Det var vårt fel som åkte med henne till det hemska stället...

I måndags blev hon sjuk. Kräktes några gånger, blev väldigt slö och när jag kände på hennes mage var den hård som sten och hon gnydde. Vi åkte till djursjukhuset där de behöll henne. När de röntgade magen såg det konstigt ut. De opererade och när de öppnat henne såg de att det var en kvarglömd kompress sedan de opererade bort livmodern för fem år sedan (sic!). Kompressen hade gjort att tarmen vuxit ihop och de var tvungna att ta bort större delen av den. Det var rätt illa däran med katten ett tag och både jag och Robban gav upp hoppet. Men Dorotea piggnade till och idag var vi inne och hälsade på henne. Hon glodde mest in i väggen. Sedan satte hon sig på våra jackor och kissade. Hon var riktigt sur. Och det är väldigt svårt att förklara orsak och verkan för en katt...

Men vi är väldigt glada att hon finns och kan vara sur.

Inte stöttålig

Vår tvättmaskin stöter på mig. Den om något borde ju veta att jag är gift...

Idag fick jag en stöt så att jag hällde ut hälften av tvättmedlet över handen. Jag blir ilsken som ett bi när den håller på sådär. Robban har aldrig fått någon stöt så han tror bara att jag inbillar mig. Bara för att vår tvättmaskin inte är lagd på det håller ska man väl kunna bli trodd?

Idag stötte den på mig för sista gången. Jag överlät allt tvättansvar till den i hushållet som tvättmaskinen inte stöter på. För stöter den på mig en gång till åker den ut!

Stresstips

Dagens tips på hur man stressar upp sig själv:

Tappa din nya (nåja bättre begagnade) jobbmobil i stengolvet så att batteriet flyger ut precis innan du ska skynda iväg till tåget. Sätt ihop den igen och försök starta den. Den förblir svart och tyst. Ångest, ångest, vem var det nu igen som kom och gav mig mobilen i måndags, hette han inte Dan, har jag sett honom sedan dess, nej. Undrar var han kan tänkas sitta någonstans. Måste gå nu för att hinna med tåget. Får lösa det imorgon.

Tar med telefonen och laddaren hem för att undersöka saken närmre.

Andas ut när det visar sig att det bara var batteriet som var urladdat.

Två viktiga lärdomar: jobbtelefonens batteri är inte så bra som på min vanliga mobil och håll i sakerna.

Dörrar

En annan lustig sak med mitt nya jobb är att alla dörrar går på fel håll. Alla de dörrar jag puttat på idag ska man dra i för att öppna och alla som jag dragit i ska puttas på...

Jag börjar förstå varför alla andra använder de elektriska dörröppnarna istället för muskelkraft. Huset är helt enkelt felkonstruerat.

Nytt jobb

När jag var barn hade jag alltid hemlängtan när jag var på läger eller hälsade på min pappa. Även om det var jätteroligt att vara där och jag höll mig sysselsatt på alla möjliga sätt så kom det smygande ibland, särskilt på kvällen eller när jag var ensam. Det gick inte att stoppa, jag grät floder. Tack och lov var min bror expert på att trösta och få mig glad igen.

Lite så var det igår när jag kom hem från mitt nya jobb. Dagen hade varit spännande, många nya ansikten och namn. Alla var snälla. Allt var hur bra som helst förutom att jag inte kände en själ. Lite krystade samtal vid fikat. Ingen talade med mig när vi åt lunch, alla satt djupt försjunkna i sina tidningar. För att smälta in i gänget läste jag också tidningen. Lusläste. Till och med tv-tablån fastän vi inte har någon tv.

När jag kom hem och läste på facebook att jag var saknad på mitt gamla jobb blev jag otröstligt ledsen. Undrade vad jag gett mig in på. Varför hade jag bytt bort mina bästaste kollegor mot ett gäng som inte ens talar under lunchrasten? Jodå, jag vet varför, jag har flera bra anledningar men de poppade inte upp just när tårfloden rann som mest...

Idag satte jag mig vid det sociala bordet vid lunchen. Där talade de om Bremenresan de varit på förra veckan, fördelarna med att vara med i personalföreningen, om katter som trivdes bäst på landet och om allt möjligt annat. Tidningsläsarna fick sitta för sig själva. Jag har valt ett annat, bättre bord!

Idag har jag dessutom blivit insatt i det jag ska fylla mina dagar med, förteckna kyrkoarkiv. Och jag vet skillnaden mellan sinnessjuka och idioter.

Nu ska jag leta upp min närmsta kollega i fotokatalogen från gymnasiet, mohahahaha...

Upp och ner är tiden

Siffrorna i stegräknaren vänder sig beroende på vilket håll den tror att man tittar på den från. Det har antagligen lite med lutningen att göra. Ibland blir man glad och ibland blir man lite ledsen när den har bestämt vilket håll den ska visa på. 9059 steg kan lätt bli 6506 och tvärt om.

Det är ju en hightechpryl som inte bara räknar steg utan även hur långt man gått, hur många minuter man varit aktiv, hur många kalorier som gått åt och så har den en klocka.

Idag kl 22.02 var det väldigt ljust ute och jag blev lite stressad eftersom vi inte ens hunnit dricka kvällsteat. Tills siffrorna vände på sig och jag kunde andas ut igen..

Dieseldag

Tack vare min gamla mejlkompis från Norge var vi på Dieseldagarna på järnvägsmuseet i Ängelholm igår. Han är dieseltågfrälst och hade åkt ner till Skåne bara för detta.

När vi kom dit blev vi lite förvånade över att det finns så många tågnördar.

Vi tittade på lok, nostalgisatt i ett gammalt sj-tåg som såg ut som när jag var ung, lyssnade på diesellokkonsert där alla i publiken höll för öronen och gick på museet.

Trevligt och lite udda...

Att montera en cykel

Fördelen med IKEAs monteringsanvisningar är att det är samlat i ett (1) häfte. Man börjar från början och fortsätter till slutet. Skruvar och muttrar finns uppräknade på första sidan så att man kan kontrollräkna och bestämma vilka som är vilka.

Idag har jag monterat ihop en cykel från Biltema. Monteringsanvisningar på tre olika ställen. Cykellyktan med navgenerator på en lapp som inte stämde med hur cykeln ser ut. En del i en cykelhandbok från Biltema som inte heller stämde helt och fullt. Och en sista lilla lapp som såg ut som om den bara beskrev cykelkorgens montering men när vi monterat cykelkorgen efter eget huvud såg vi att det även är en beskrivning av vilka brickor som ska användas till hjulet och hur cykellyktans lykta ska sättas fast. Sladdarna på den första lappen stämmer inte med hur de såg ut i verkligheten. Förvirrande nog verkar det som om man ska sätta fast framgafflarna och hjulet enligt bruksanvisningen med navgeneratorn men då missar man brickorna som står på den sista lilla lappen om cykelkorgen. Skruvar, brickor och muttrar låg i påsen med reflexer så att man trodde att de bara hörde till reflexerna men det var till hela cykeln inklusive cykelkorgen.

När cykeln väl är monterad inser jag att cykelpumpen vi har som passar till vanliga cyklars ventiler inte passar till den nya cykeln. De ventilerna ser helt annorlunda ut och kräver nog en specialpump. Det blev ingen premiärtur på cykeln idag, inte förrän jag köpt en pump som passar. Och ett lås, för det fanns det inte heller...

Nycklar

Jag har något freudianskt med nycklar.

Det har hänt flera gånger att jag glömt jobbnycklarna i låset på mitt skåp på jobbet när jag går på semester. Första semesterdagen får jag ringa till någon arbetande kollega och be dem ta hand om dem tills jag kommer tillbaka. När jag väl kommer dit kan jag inte komma in i huset utan måste gå via huvudentrén och bli insläppt.

Idag lyckades jag kasta nyckeln till arkivet i restavfallet tillsammans med det sista skräpet jag röjde utanför arkivet. När jag skulle gå och hänga arkivnyckeln i nyckelskåpet var den väck. Jag letade som en liten toka, både fisk, fågel och mittemellan. Till sist dök jag ner i soppåsen och halvvägs ner bland plastfickor och postitlappar (tack och lov att det inte var soptunnan i kafeterian) hittade jag nyckeln.

Något undermedvetet tror jag att det är...

Sommartecken

Jag såg en luftballong på vägen hem.
Det tycker jag är ett sommartecken!

Jag tycker att de andra årstidernas tecken också ska uppmärksammas, inte bara våren. Därför detta första sommartecken.

Textsnutt som försvann

Sms från lillasyster Fisen:
Vad kommer efter "en hund visst det är" i Mors lilla Olle?

Humhum hum humhum, men Olle blir glad.
"Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Jag funderade hela vägen till tåget. Funderade lite när jag åkte hem i bilen. Tänkte på det när jag klippte gräset. Och i duschen. Utan framgång. Jag kom på resten av texten.

Tack och lov fanns den i min sångbok.

Litteraturens påverkan?

Det skulle bli en kärkommen omväxling att komma ifrån moderns jeremiader och de bråkiga systrarna ett tag.
Stolthet och fördom av Jane Austen

Jag har läst Jane Austen hela morgonen. Jag är lite rädd att jag kommer att tala lite märkvärdigt imorgon. Det är ju sannerligen tur att jag är lyckligt gift med en älskvärd och behaglig man.

Nä, om man skulle ta och pyssla lite i en regnvåt trädgård och baka lite istället.

Blåsippor aldrig snuva får

Idag tycker jag yttepyttelite synd om My som bestämt sig för att det är maj och att man inte behöver strumpor. Det är kallt att gå utan strumpor idag. Men My tyckte att det var ett nederlag att ta på dem igen.

Än är det vinter kvar, säger mor.

Lexus

Lexus går fetbort från min lista över bilmärken som går att köpa. Jag har inte sett en enda med fungerade färdriktningsvisare. Och blinkers är ett minimikrav på min bil.

Dorotea vs tofflorna: 1-0

Mina ylletofflor brukar göra utspel mot katten. Väldigt små attacker som bara katter kan registrera. Jag tycker att tofflorna står snällt på golvet men plötsligt måste Dorotea brotta ner dem. I mina ögon verkar det som om Dorotea vinner för det mesta. Tofflorna slutar retas när hon har jagat insidan ett tag.

Idag verkar tofflorna verkligen ha mopsat sig för någon katt hade vält ut en vas med vatten över dem. Där fick de så att de teg.

Lur-Bettan

Elbojo Mabisoka har fått ge namn åt vårt lag i stegtävlingen som börjar på måndag. Enligt Elisabeth är det en egyptiskt långdistanslöpare. Eftersom vi inte har så bra koll på just långdistanslöpare köpte vi det allihop.

En lite fnittrig Elisabeth avslöjade senare att det var sammansatt av alla i lagets två första bokstäver i förnamnet.

Det är roligt att luras.

Förtydligande: Jag inser att det är förvirrande att det inte finns något Li med i lagnamnet men ibland stavar vissa mitt namn med Ka...

Alldenstund och betonglaboratorium

Jag går igenom mina lådor på jobb och slänger allt på bästa arkivariska sätt.

Jag hittade en postitlapp med orden Alldenstund och Betonglaboratorium.

Jag undrar hur jag tänkte.




Bild på betongpylon på bro
från http://www.betongcentrum.se/

Fina naglar

Dagens samtalsämne på tåget var naglar. Fina uppbyggda med gelé eller akryl som mina kollegor lägger några hundralappar på att få fixade. Det gör inte jag.

I eftermiddags insåg jag varför. Jag skulle mala en massa papper från socialförvaltningen. Någon nitisk tjänsteman hade tänkt "Jag sätter fast varje uträkning med ett gem!" När två kilogram gem var bortplockade var jag glad att jag inte lagt 500 kronor på att fixa naglarna...

Lycka till?

Den här skylten sitter på lagom läshöjd när man satt sig på damtoan på Statt i Hässleholm. Bra att de tänker på miljön. Men jag började fundera lite när jag kom till Lycka till!

Lycka till med vad? Först tänkte jag att det var ett Lycka till med att sitta helt stilla i tio minuter så att lampan slocknar. Då började jag titta mig omkring i toabåset och insåg att rörelsesensorn inte satt inne på toa. Man kan sitta där inne och vifta hur mycket man vill, lampan kommer ändå att slockna efter tio minuter. För att få igång den måste man måste gå ut från toan. Hmmm.

Kanske de menar Lycka till med att göra det du ska i totalt mörker. Det fick mig att tänka på komikern Thomas Petersson och hans "Sitter du här och skiter i mörke?"

Lycka till att hinna det du ska på tio minuter. Ja, jag får väl erkänna att offentliga toaletter är inget ställe jag sitter och fördriver så där värst mycket tid i frivilligt. Jag brukar till exempel inte ta med mig allt informationsmaterial jag fått på konferensen...

Eller så var det bara ett vänligt Lycka till med toabesöket. Det tror jag att jag ska börja säga när någon säger att de ska på toa.

Lasses boktips

Den roligaste bok jag någonsin läst

Lasse Berghagen

Så står det på framsidan av boken jag just börjat läsa. Det gör att man börjar undra.
Hur många böcker har Lasse Berghagen läst?
Vad läser han för böcker?
Han kanske tillhör den skara som inte läser mer än kanske en bok vart femte år. Kanske läser han bara rysare och faktaböcker.

De vanliga recensionerna som står på böcker har man ju lärt sig tolka. När det är Malmbergets lokaltidning som ger boken "tre järn" brukar jag tolka det som om det inte är någon höjdarbok egentligen och att de inte kan hitta någon annan som skrivit något positivt om den. Men Lasse Berghagen. Jag tycker att den är svår.

Jag får väl lita på Ellen i bokhandeln istället, det var hon som rekommenderade den...

Mallgroda

Efter att ha jämfört vilket ämne som verkade mest förtråkande på doktoranden (laxhjärna eller grodägg) kom vi in på vilka slags grodor vi kände till. Vildgroda, lövgroda, tamgroda, skogsgroda...

När Ola sa mallgroda var jag tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla honom för mallapa. Och så kom jag att tänka på min morfar. Vi brukade viska saker till varandra bara för att retas lite med min storebror. Det hade kunnat vara hemligheter som viskades (vilket det ju var ibland, mycket hemliga) men oftast viskade vi bara mallgroda som svarades med ett mallapa.

På bilden ser ni en Mallgroda och en Mallapa, ni får själva räkna ut vem som är vad...

Hårdrock eller synth?

Vad är det för cd-skivor som hängs upp som fågelskrämsel i träden? Vilken genre tillhör de? Är de spelbara eller utsorterade för att de är trasiga? Eller är de kanske helt tomma?

Frågan väcktes när jag talade om vårt kajproblem. Kajorna som byggde bo i vår skorsten i fjol försöker ta sig förbi gallret (vi lagt som hinder) för att återta sin, i deras tycke, finfina boplats. De försöker hacka sig igenom metallen eller bara lyfta lite på den och det dunkar i hela huset. Jag gick ut och skrämde bort dem på morgonkvisten idag.

Frågan är vilket som är det bästa sättet att skrämma bort dem - att sätta en fågelskrämma på balkongen eller att hänga upp blänkande cd-skivor runt skorstenen? Fågelskrämman kanske även skrämmer grannflickan som har sitt sovrum mitt emot. Cd-skivorna kommer att se märkliga ut oavsett vilka silverblanka skivor det än är...

Varannan damernas

I år var det min tur att få hela kitet från skatteverket. Tydligen har det inget med hur bra man är på att deklarera att göra utan något slags jämlikhetspolicy...

Fram och tillbaka

Jag tycker att utemöblernas rätta plats är utomhus. Därav utemöbler eller trädgårdsmöbler.

Därför kan jag inte förstå logiken i minnesregeln som så många använder för att komma ihåg vilket håll man ska ställa klockan vid sommartid och vintertid. Att ställa fram på vårkanten funkar både med klockan och utemöblerna. Men att ställa tillbaka är för mig att ställa saker på sin rätta plats eller återgå till det normala. Det stämmer när det gäller klockan eftersom vintertid är det normala men utemöblerna? Det verkar som om väldigt många anser att utemöblernas rätta plats är i förrådet eller garaget. Där tycker jag mest att de är i vägen. Jag ställer undan mina utemöbler, klockorna däremot har jag framme hela året.

För övrigt är jag emot att ställa om till sommartid. Det enda positiva med det är att det känns mer okej att vakna klockan åtta på helgen istället för sju.

Handritade kartor

Jag tycker att det är väldigt roligt att rita kartor. Inte så där som riktiga kartritare gör utan sådana där kartor man ritade förr för att folk ville ha vägbeskrivningar. Nu skriver alla ut en karta med vägbeskrivning från nätet eller programmerar sin GPS.

På handritade vägbeskrivningskartor kan man rita in oviktiga små landmärken som man själv lagt märke till. Lejonstatyerna vid mexitegelvillan med de bubbliga fönsterrutorna. Rosenpergolan. Man kan rita ut saker som man tycker att den vägledda ska titta lite extra på. Gångtunnelns målade flygplan. Häftiga grindstolpar. Går vägen genom en park får man chans att öva sig på att rita små träd och kanske någon blomma. Och om det är mycket fågelbon i något träd kan man ju passa på att rita det också. Man kan rita lite hur man upplever vägen också, känns den lång en bit ritar man den lite längre just där.

Det finns personer som går vilse hur fin karta man än ritat. Men de går säkert vilse även med de från nätet utskrivna.

Så lika men ändå så olika

Systembolaget och Apoteket har på något vis samma syfte med sin verksamhet. De vill sälja så mycket som möjligt men samtidigt vill de inte att folk ska köpa deras varor. För att uppnå detta syfte gör de på olika sätt. Systemet berättar hur dåligt det är att dricka deras produkter. Apoteket säljer medicin som smakar pekka.

Min hostmedicin är ett utmärkt exempel på det. Mentol+blodapelsin+pepparmyntssmak. Det kan ju inte annat än smaka äckligt tillsammans, det kan nog till och med en pillertrillare räkna ut. Men de kommer att uppnå sitt syfte: jag kommer inte att dricka en droppe mer än jag behöver. Sorgligt nog vet jag att det kommer att dröja två veckor till innan den här hiskeliga hostan släpper (jag känner mina löss på gången).

Om någon från Systembolaget läser det här vill jag bara säga att det inte är ett tips till er. Fortsätt med att sälja varor som smakar gott.

Tjing på dig!

Vi såg en gammal klassiker igår.
En film där var och varannan replik är ett känt filmcitat.
Med Humpe och Ingrid som är såå snygga.

Men, tjing på dig - är det verkligen den bästa översättningen av Here's looking at you, kid?

Lite hjälp

Eftersom det idag är två månader till min födelsedag har jag gjort en Wordle av alla inlägg med etiketten Önskelista. Tänkte att det kunde vara lite hjälp om ni har svårt att komma på en bra födelsedagspresent.

Telefonsvarare

Jag försökte få tag på en kollega per telefon och efter tio signaler svarade den automatiska damen som är dålig på att uttala efternamn. "NN svarar inte. Vill du [---] tryck..." Jag tänker bara "Åhfan, det märkte jag inte." Hur tänkte de när de bestämde att hon skulle ge denna självklara upplysning?

Olika lösningar

Mystiskt.

Igår kväll var vi hemma hos M&K. I deras nya skafferi såg jag minst sju tekannor. Men när vi skulle dricka te framåt kvällen fick vi varsin stor kopp varmt vatten och påste. Trots att vi var tre tedrickare. Jag hade kokt en kanna te...

Jag börjar såklart fundera på varför. De kan kanske inte koka te i kanna. Eller kanske är det så att alla tekannorna i samlingen droppar och att stenplattan på soffbordet inte tål varmt tedropp.

Droppande tekanna är ju ett stort problem, det är alltid lite spännande att hälla upp te hos någon eftersom de flesta kannor droppar.

Min pappa och Tinas lösning är att tekannan står på en bricka. När man serverar ställer man koppen på brickan och allt droppande från tekannan hamnar på brickan istället för på bordet.

Jag har löst problemet genom att köpa en kanna som inte droppar. Det är kanna nummer två från den keramikern. Kanna nr 1 (som syns på bilden) fick jag i födelsedagspresent och den var dropptestad i affären av min mamma.

Det finns olika lösningar, jag tycker att påstelösningen är den sämsta. Men å andra sidan är jag ju inte säker på att det var anledningen...

Kakaduadagen

Ibland måste man hitta på en anledning för att stå ut med någonting. Mitt hår känns som om det är "på utväxt" sedan jag var hos frisören senast. Då fick jag för mig att jag skulle klippa det lite kortare. Det gör att jag just för tillfället får en finfin toft när jag av gammal vana stoppar håret bakom örat. En typisk kakaduatofs fast på fel ställe. Då får man väl skylla på att det är den påhittade kakaduadagen.

Eftersom tofsen helst tittar fram när det är lite småfuktigt ute och håret får för sig att lägga sig som det vill och inte som jag har bestämt verkar det bli kakaduaveckor istället...

Långa farbrorn

- Vad heter Långa farbrorn? undrade Johanna.
- Han heter ingenting i böckerna. Bara Långa farbrorn. Det räcker väl, alla vet ju vem det är.

Men det går ju inte att släppa frågan bara sådär. Eftersom Lilla Anna heter Anna, ett snyggt, bra och rejält namn, borde Långa farbrorn heta något liknande. Per eller Oskar tror jag. Eller möjligtvis någonting riktigt komplicerat som man slipper komma ihåg eller ens försöka uttala genom att kalla honom för Långa farbrorn. Robban trodde mer på Arvid.

Det hela handlade egentligen om vad Pyret ska heta. Robban hade rätt. Arvid, det är ju en låt med Siw Malmkvist. Det är ju alltid ett plus.

Någon lång farbror tror jag inte att Arvid kommer att bli men kanske en flickmagnet...

Finn fem fel

Det var någonting som inte stämde när jag tittade ut från mitt kontorsfönster i måndags. Det tog en stund innan jag kom på vad det var som fattades. Trädet. Tydligen stod det för nära huset. Jag tror att den egentliga anledningen är att vår tekniske chef ville ha in lite mer ljus i sitt nya kontor...

Smsbesvikelse

I flera dagar har jag gått och väntat på ett sms om att Pyret bestämt sig för att anlända till Jönköping. (Till JKS: Nej, jag är inte arg för att jag inte var på sms-listan, varför skulle jag stå på den egentligen, om den ens fanns. Fb funkar lika bra!) Varje gång mobilen har pipt meddelande har jag med spänd förväntan kastat mig över telefonen. Igår när det pep till tänkte jag att nu, nu måste det vara Pyret. Det var en påminnelse om tandläkartiden idag. Snacka om att jag blev besviken!

Försening

Dagens tågförsening är en så'n där som man helst inte vill ska hända.

Inte för att jag är för tågförseningar, det är inte det. Men när det är rälsbrott, frusna växlar eller fem snöflingor på spåret är det ändå bättre än dagens.

Idag blev vi stående i Klippan och väntade på en ambulans eftersom en äldre herre fått en hjärtattack. Han piggnade till lite i väntan på ambulansen, tack och lov, men det var sådär skoj...

Då tycker jag bättre om signalfel och lövhalka.

Dagens danska språkövning

Vi lyssnade lite på födelsedagsskivan med Niels Hausgaard på kalaset häromdagen. Av alla de hjältemodiga saker han gjort är jag nog mest imponerad av att han ätit remouladsås när han bytt blöja. Men att ha sett hela tour de france utan att tråkas ihjäl, läst en bok om Uffe Ellemans idér och druckit kaffe i bilen utan att spilla är inte så dåligt det heller.

En liten språkövning på danska bjuder jag så gärna på:



När jag letade efter klippet på youtube hittade jag även Først en halv time på den ene side och förundrades över hur mycket mer nordjyska han sjöng på då. Och sjuttiotalslåtars fantastiska blåstruddilutter så där i slutet.

Avskedsansökan

Idag har jag lämnat in mitt livs första avskedsansökan.

Det är ju en dröm jag haft länge men jag hade nog tänkt mig att göra det på ett lite annat sätt i mina drömmar. Lite mer bitchigt. Lite mer "här har du, surkärring, nu är jag trött på er". Lite mer överraskning.

Nu blev det inte så. Först ville min nya arbetsgivare ta referenser från min nuvarande chef och då var jag tvungen att erkänna att jag kanske hade ett annat jobb på gång. Sedan tänkte jag ta tjänstledigt under provanställningstiden, vilket gjorde att jag var jag tvungen att vara lite snäll trots allt. Efter många dagars grubblande sa min chef nej till tjänstledighet och då kändes det lite fel och sent att ta fram bitchigheten....

Men nästa gång jag säger upp mig så kanske. Eller så är den bitchiga Lina inte riktigt jag i verkligheten utan bara i mina drömmar.

Mina varor

Jag har Kick (aka Käck) bland mina varor på Ica den här månaden.

Undrar hur det gick till?

Gårdagens nostalgi

Gårdagens nostalgi var att berätta om vattenkaraffen som fanns i alla tågvagnar när jag var liten. Jag kan inte minnas att jag någonsin såg någon som tog sig ett glas vatten ur karafferna. Kanske var det därför de bytte ut karafferna mot Ett glas vatten i tetrapak. Jag tror inte att det hade något att göra med att de bytte toaletterna till sådana man får spola även när de står på station.

Kanske var det i samband med bytet från glaskaraff till tetrapak som de tog bort skylten att man inte fick kasta ut föremål som kunde vålla brand eller annan skada (som glas ju kan göra)? Vad vet jag.

Vissa dagar...

... får men erbjudande om ett annat jobb och firar det med att gå ut och äta!

Fler dagar av den sorten, tack!

Andra dagar ska vi inte tala om

Vissa dagar bär, man lyfter
svävar omkring med sin lycka
Färgerna vilar lättjefullt på sina föremål
Ljuden skojar vänligt med öronen
Fötterna är varma, huvudet svalt
(---)
Andra dagar,

andra dagar ska vi inte tala om.

Om härliga dagar av: Tommy Olofsson

Idag var det en av de där andra dagarna.

Fick gå till jobbet med våt strumpa eftersom jag trampade i lite vatten på badrumsgolvet precis innan jag skulle gå till tåget och fick med mig strumplådans sämsta par strumpor som ombyte.
Minuten efter gick den lilla metallbiten man drar i på dragkedjan av när jag tog på mig stövlarna och jag skadade min tumme (och fick laga stöveln med ett gem).
Ägnade förmiddagen åt tålamodsprövande hemsidesarbete som medlare mellan kulturfalangen och turismfalangen varav ingen tyckte att deras verksamhet passar under rubriken "uppleva och göra".
Ägnade eftermiddagen åt att försöka ignorera en 60+dams nästan beundransvärda negativa energiutstrålning som sabbade stämningen på mötet och sög musten ur oss.

Men lunchen var fantastiskt trevlig och semmelfikat med lite skvaller och möjlighet att kräka av sig lite lyfte dagen.

Jag hoppas att det är en av de där vissa dagarna imorgon och att mitt tålamod inte tryter än på ett tag...

Lite danska

Solsortefløjt - visst är det ett vackert ord?

Och ett vackert ljud också för den delen, koltrastsång.

Jajustdet-upplevelser

När jag bestämde mig för att hänga på crawlkursen för några år sedan fick jag en jajustdet-upplevelse när jag stoppade ner huvudet under vattnet. Jag tycker ju inte om att ha huvudet under vattnet och det är kanske en anledning till att jag inte lärt mig crawla. Jag gick kursen i alla fall, fick mycket motion och vet hur man ska andas i teorin. Jag vet också att jag kan hålla andan i 12 1/2 meter.

När jag började spela kontrabas förra veckan fick jag också en jajustdet-upplevelse men av ett annat slag. När jag började spela insåg jag att jag saknat det där spelandet. Ibland får jag för mig att jag inte är det minsta musikalisk och att jag bara ville ha ett snyggt instrument hemma när jag sa "jag vill spela kontrabas". Men det visade sig att det inte var så. De gamla takterna satt i och det är jätteroligt att spela. Just nu saknar jag bara mitt notställ, jag inser att akvariet inte är den bästa lösningen...

Och för alla oroliga kan jag nu meddela att Spanien finns med på repertoaren.

Sommar på Gripsholm

När gjorde du din Gripsholm?

En mycket vanlig fråga i museisvängen. ALLA har gjort Gripsholm eller något annat slott någon sommar. Några har till och med gjort en slottsturné. Man kan fetglömma museijobb om man inte gjort något slott någon sommar.

Det är alltså dags att söka jobbet som Museilärare. De två gånger jag sökt har jag blivit kallad till intervju. Det tycker jag är en merit, trots allt. Men ingen av gångerna har jag lyckats övertyga intervjuarna att det kommer att bli en dansk turistinvasion just den sommaren. Kanske var jag inte tillräckligt övertygad själv.

Det var ganska trevligt att vara på intervju på Nationalmuseum, trots min bristande förmåga att övertyga. Efteråt kan man gå en sväng på Svenskt tenn, det hör liksom till när man är i faggorna. Och gå i Gamla stan, vinka på kungafamiljen och strosa.

Men varje år känner jag någonstans långt där inne att det hade varit ganska skoj att tillbringa en sommar på slottet. Snacka om porträtt, arkitektur och gamla kungar. Jag blir lite sugen på att söka. I år blir det kanske en dansk turistinvasion?

Vinterväder

Jag är hemskt hemskt ledsen att behöva tala om det. Jag tycker att det här vädret är alldeles alldeles underbart!

Jag vet att jag är ensammast i världen om den åsikten. Jag vet att det gör att jag kommer hem väldigt mycket senare och på konstiga vägar. Jag vet att det är halt. Jag vet att man måste ha en massa kläder på sig (men det måste man "vanlig" skånsk vinter också bara det att man dessutom måste ha regnkläder). Jag vet.

Men nederbörden hade kommit även om det var plusgrader fast i form av regn. Det hade varit mycket tråkigare. Och det blir inte vår tidigare för att det inte är snö, det är bara mycket vackrare tills den kommer.

Bilden är tillägnad A-C - de finns där, under snön...

Nu sner det

På kassettbandet med danska barnvisor fanns en sång som nästan alltid slår in. Den handlar om att när det snöar så är man alltid förkyld och får stanna inne och när man väl är frisk nog att gå ut så är det töväder igen. Här kommer texten in alles:

Nu sner det, nu sner det
jeg ligger her og ser det
hver eneste gang jeg har en streg
og næse på
så sner det

De andre, de andre
med støvler på og vanter
de løber nu og slås med sne
jeg ligger her og venter

Jeg får hostesaft og honningmælk
men jeg vil hel're ud på kælk
de voksne si'r
i mor'n min ven
men jeg går ikke med på den

Så tør det, så tør det
i mor'n begynder sølet
og jeg må ikk' engang komme ud
fordi jeg er forkølet

Idag hade Fisen de textsnuttar vi brukar sjunga som statusrad på fejjan. Den satte sig på hjärnan direkt och eftersom jag inte kom ihåg hela texten googlade jag. Då visar det sig att vi bara sjungit en väldigt kort och sammanfattande bit av texten nämligen de två första raderna och de två sista. Men, men, det är ju trots allt det som allting handlar om...

Eftersom min webbläsare på jobbet alltid vill översätta allting till mig ville den även översätta den här sidan från danska. Okejdå, tänkte jag eftersom det alltid är skoj med googleöversättningar. Den första versen blev dock lite väl allvarlig...

Nu gör det, nu gör det
Jag ligger här och ser det
varje gång jag har en stroke
och näsa på
det gör det

... och obegriplig. Nu gör det?

Hobbe

Igår kväll gick Hobbe bort och lämnade ett stort luddigt tomrum efter sig i min värld.

Han var min första katt. Jag och Hobbe flyttade hem till mina föräldrar när mitt dåvarande samboförhållande tog slut (14 år sedan) och han stannade kvar hemmahemma när jag flyttade till Lund för att plugga. De gånger han var och hälsade på i mitt korridorsrum tillbringade han den mesta tiden på min minimala toalett. Han blev mer och mer föräldrarnas katt med tilltalsnamnet Fedesen och han var bara min när han gjort någonting han inte fick.

Han har alltid varit en bra kramkompis när man var ledsen, kunde trösta genom att klappa en på kinden. Pälsen var väldigt mjuk, hans mamma var perser. Han var den ende som höll med Fisen när både föräldrarna, syskonen och hela världen var emot henne.

16 år och tre månader är visserligen ganska gammalt för en katt men det gör inte mindre ont för det.

Hobbe - the movie
är kanske inte den mest aktionspäckade film man kan tänka sig.
Handlingen är mer "om jag ligger alldeles stilla kanske hon slutar snart..."

Lista

Jag hittade en lista hos på på andra sidan gränsen som jag fyller i. I väntan på ork och lust att skriva ett inlägg...

Hur mycket pengar har du på din mobil? Inga alls eller oändligt, hur man nu ser det när man har abonnemang...

Har du fått en kyss den närmsta veckan? Jaa. Många.

Vem tillbringade du minst två timmar med idag? Hobbe, Robban.

Hur lång är du? 169 cm

Vilken är den senaste filmen du sett? Avatar

Skriv hela ditt senaste sms i inkorgen: ”Tur att du stannade en stund för pappa kommer hem sent”

Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det beror på vem det är till.

Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda

När såg du senast din mamma? I söndags

Icke godkänt i något ämne? Nej, inte i något ämne men uppkörning.

MVG i något? Nix, vi hade siffor ;-)

När vaknade du idag? Tjugo minuter över fem.

Vilken plats föredrar du minst? I baksätet när svärfar kör.

Var tror du att du befinner dig om tio år? Tisdagskväll i januari 2020, tja, hemma.

Hur stor är din säng? Lagom.

Vad sover du i? Jag är ju lite spökrädd...

Hur många kuddar har du i sängen? En. Två om jag är förkyld.

Var har du bott/bor? Vänersborg, Billesholm, Lund, Umeå, Landskrona, Helsingborg, Mörarp

Tycker du om kinamat? Jepp

Tycker du om kaffe? Oh, ja!

Vad dricker du helst till frukost? Juice

Kan du spela poker? Ja.

Känner du någon med samma födelsedatum som dig? Inte samma på året, men jag har samma födelsedag som min mellanstadiefröken.

Vill du ha barn? Ja

Kan du några andra språk än svenska? Danska, engelska, franska och en och annan lösryckt fras på ryska

Har du någonsin åkt ambulans? Nej, tack och lov

Föredrar du havet eller en bassäng? Havet

Vad spenderar du helst pengar på? Böcker (eller egentligen mat och elräkning men det är ju för tråkigt...)

Äger du dyrbara smycken? Jovars.

Kan du rulla med tungan? Ja.

Vem är den roligaste människan du känner? Robban var den som fick mig att skratta senast. Zara, A-C och Malin för vardagsskrattet på jobbet.

Vad har du för ringsignal? Något jazzigt. Saknar min Att angöra en brygga som jag hade på den förra telefonen.

Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja.

Kan du byta olja på bilen? Jag kan nog reda ut det om jag hade varit tvungen.

Vilken var den senaste boken du läste? Läste ut: Italienska skor, läste i: Kan du säga schibbolet?

Dansar du i bilen? Dansar?!? Nej, sjunger.

När var du i kyrkan senast? På julafton i fjol

Hur många hål har du i öronen? 2, ett i var

Har du någon piercing? Nej

Har du någon tatuering? Nix

Vad är ditt mobilnummer? 0709 börjar det med, sedan samma siffror som riktnumret jag hade när jag skaffade det, mittensiffrorna är samma som i mammas telefonnummer och slutsiffrorna är mitt födelseår. Lätt som en plätt att komma ihåg!

Vad ska du göra ikväll? Träna, äta och se på ett avsnitt av Buffy

Har du några syskon? En bror och tre halvsystrar

Vad ska du göra på sommarlovet 2010? Sommarlov? Jag är glad att jag vet vad jag ska göra på påskledigheten.

Skoj i arkivet

Jag fick besök i arkivet idag av en pappa och hans treåriga son. Pappan ville titta i gamla handlingar, treåringen tröttnade på det ganska snabbt.

Jag och min nya kompis Albin hittade på lite andra saker. Det finns ju lite av varje utanför och i arkivet och jag hittade en påse med leksaksbilar som jag försökte intressera honom med. Det gick sådär. Vi övergick till sysslor som var mycket roligare: tända och släcka lampan i arkivet (knappen sitter utanför) och kolla ficklampan, flytta på arkivhyllorna med hjälp av de stora rattarna, leka med häftapparaten och häftklammerborttagaren, sätta påsnitar (aka jungfruben) i alla hålen på internkuverten, öppna och stänga den tunga arkivdörren...

Ska jag vara helt ärlig, kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det kunde vara så skoj att hänga i arkivet utan att titta på arkivhandlingarna.

Dödendöden

Efter noga övervägande valde vi att inte lägga in Kommunhusmusen på In memoriansidan på Mus i fokus. Det hade varit lite i väl makabert.

Fast största anledningen till beslutet var nog att vi inte hade någon bild och möjligheten att ta någon sådan hade försvunnit ut med det organiska avfallet...

Kommunhusmusen

Idag gick musen i fällan.

För flera månader sedan hittade jag musbajs på min arbetsbänk i källaren och Bossevaktmästare satte ut två fällor med ost. Sedan dess har jag inte sett varken muslort eller mus.

Idag tittade den lilla musen fram när vaktmästarna satt och fikade i sitt källarkyffe. Den sprang över Pers sko och var så söt, så söt enligt Bosse. Boris sa att han visat den vägen till cafeterian men den gick nog vilse för när jag kom ner på eftermiddagen hittade jag den i fällan. Stirrande med sina döda ögon.

Jag erkänner att jag spelade lite på min kvinnlighet när jag bad Boris komma och ta bort den. Och jag får väl även erkänna att om jag hade varit tvungen att sanera musfällan hade jag nog slängt både mus och fälla som en enhet.

Stressande

Det finns säkert de som tycker att bensinkort är grejen. Sådan är inte jag. Jag tycker att bensinkort är något av det mest stressande som finns.

Idag körde jag hem från Borås. Jag insåg redan när jag startade att jag skulle vara tvungen att tanka på vägen. Jag körde tjänstebilen och hade kommunens bensinkort med mig, ett hos den glada björnen och ett hos den hårda snäckan (som också går att knäcka) Jag spanade efter mackar hela vägen, tänkte att jag skulle ta den första rätta mack jag såg av de två. Jag såg många mackar men på vägen mellan Borås och Varberg fanns ingen björnmack och ingen snäckmack... Lite innan påfarten till motorvägen fick jag smått panik och ringde hem till Robban. Bensinlampan började lysa under samtalet. Robban letade upp närmsta björnmack åt mig på nätet och jag fick köra en omväg för att tanka bilen.

Jag tycker det är stressande nog att bensinen kan ta slut. När lampan börjar lysa ger jag blanka f-n i bensinpriset - då tankar jag på närmsta mack. Och betalar på något annat sätt...

Luddgnat

Ägnade lördagsförmiddagen åt att sukta efter vitvaror. En hemlig hobby jag har i slutet av lönen. Surfar rundor och jämför olika modeller av tvättmaskiner och torktumlare, funderar över vilka finesser jag inte kan klara mig utan.

En av torktumlarna hade dubbla luddfilter. Vips hamnade tanken "long time ago, in a galaxy far, far away". Jag kom att tänka på raderbandet i min elektriska skrivmaskin. Jag och min bror roade oss med att läsa allt jag suddat när bandet var slut. Eftersom man suddade baklänges och ibland bara enstaka bokstäver blev det andra ord än man skrivit in. Det var så ordet luddgnat kom in i vår vokabulär. Luddgnat uppstår mellan personer som delar torktumlare när luddfiltret inte är tömt som det ska. Dubbla luddfilter - dubbelt luddgnat?

På kvällen får den late brått...

Såg annonsen för minst en månad sedan och tänkte att den här gången ska jag söka tjänsten med en gång. Det var ju en tjänst man kan söka via offentliga jobb där jag har ett färdigt cv.

Men det personliga brevet borde ändras lite...
Och så skoj är det inte att skriva personliga brev.
Sköt upp det till morgondagen.
Och till morgondagen.

Idag, dagen innan sista ansökan fick jag iväg brevet...

Aj, min arm!

Idag har jag vaccinerat mig. Uppsamlingsrace...

Är man med i uppsamlingsracet är det tydligen inte lika synd om en. Då får man skylla sig själv. Man missade chansen att klaga på ont i armen och må illa tillsammans med jämnåriga. Jag är visserligen den enda 70-talisten på min avdelning så jag hade inte fått klaga tillsammans med någon i höstas heller...

Svininfluensan har liksom kommit av sig. Det blev inget att göra en amerikansk katastroffilm om. Hjälpte massvaccinationen eller var det handhygienen som var hjälten i dramat? Det får vi aldrig veta.

Kanske kommer den igen, svininfluensan, den andra omgången. Den som är värre. Värre än det som knappt varit något? Då är det ju bra att jag är vaccinerad. Eller nå't.

Modfälld

Dagens ord är nog modfälld. Det är ett ganska fint ord tycker jag. Det beskriver dessutom ganska bra hur jag just nu känner mig. Men jag vet inte riktigt varför.

Kanske för att jag verkar vara den enda som inte tycker att det är skönt att man ska få plocka undan julen. Jag kommer att sakna adventsstjärnorna och den himmelska härskaran.

Kanske för att jag ska gå och lämna min nyckel till biblioteket imorgon. Då tar det jobbet liksom det slut på riktigt. Att bara vara låntagare ersätter inte att få vara där och jobba några gånger i veckan.

Kanske för att snön håller på att försvinna.

Reglage

Så många olika sätt man kan sätta reglagen i en bil! Jag körde tjänstebilen häromdagen och reglagen i den stämmer inte med de vi har i vår bil. Samma funktioner men vridreglage istället för på-spakenreglage, skjuta ifrån istället för att dra emot sig, backen bredvid ettan stället för neråt till höger. Jag brukar inte gå igenom alla reglage innan jag sätter mig i bilar och startar utan kommer på lite efterhand som jag behöver det. Det är kanske inte den mest trafiksäkra varianten.

Jag minns när jag körde Peugeot 404 (64 års modell) till vardags med rattväxel och väldigt konstiga reglage. Det som var svårast att komma ihåg när man bytte bil var att blinkersspaken (aka färdriktnings-visarna) satt där andra bilar har spaken till vindrutetorkaren. (Vindrutetorkaren satt som en liten knapp som var förvillande lik choken på panelen mellan sätena) Det hände ganska ofta att jag försökte blinka med vindrutetorkaren. Det funkade sådär och lät ganska mycket när det var torrt ute.

Sedelärande?

Kollegans artonårige son hade sprungit och trillat på nyårsafton. Snö, danseskor och kanske lite sprit var inblandade. Hans ena öra hade lossnat lite från sitt fäste men eftersom de inte fick tag på någon ambulans vid tolvslaget festade han vidare i stället.

I söndags när hans ömma moder fått se skadan hade de åkt in till akuten med honom (efter lite övertalning) och örat hade blivit tvättat och sytt. Idag kom han till kontoret för inspektion efter omplåstring på vårdcentralen.

Kollegan hade lite förmanande frågat om sonen lärt sig någonting av allt detta och sonens svar var "Att man ska låta bli att springa".