Nya församlingsnamn

Jag älskar min stavningskontroll i mejlprogrammet på jobbet. Den ger så fantastiska förslag när jag har skrivit in församlingsnamn (en vana jag har när jag skriver jobbmejl).

Idag blev det den här listan:

• Namnlös (Annelöv)
• Bräken-Hobby (Bräkne-Hoby)
• Dådstor (Dagstorp)
• Felsedda (Felestad)
• Fina (Finja)
• Hjärtans (Hjärsås)
• Höfter (Hofterup)
• Holma (Holm)
• Härja (Hörja)

Låter nästan som kylskåpspoesi, fast jag tror inte att dådstor och höfter finns med bland mina magneter.

Bloggtips

Superreligiös (som min syster Fisen verkar ha gått och blivit) är jag inte men jag tycker att det är ett ganska skojigt grepp att låta Jesus blogga...

Bröllop

Vi var på bröllop igår. Ett second wedding eller välsignelse över ingått äktenskap.

Bröllopet var i min hemmakyrka. Där jag gått på adventsgudstjänst med skolan, har varit på julböner och hört systern åsikt hur högt man bör sjunga, firat St Georg och fått nästan alla mina märken och varit på tacksägelsegudstjänst med bästaste Chlott (mest för att lyssna på barnkören första gången, andra gången för att övertyga Linda och sen blev det en tradition). Men det var första gången jag var på bröllop i den.

Sedan var det fest i Parken. I dansrotundan. Frågan är om jag plankat mig in de flesta gånger jag varit i Parken eller om cykelbalerna har jämnat ut det... Rotundan var relativt nyrenoverad och väldigt fin. Även om det inte var någon kasedans igår.

Och bröllopet var trevligt, som bröllop brukar vara.

Fettisdag

Grattis på fettis-dagen!

Imorgon börjar fastan. Jag funderar på om jag fasta genom att låta bli att äta godis fram till påsk. Jag gjorde en för- och emotlista.

För att inte äta godis:

1. Det är inte nyttigt med godis.
2. Degmagen blir kanske lite mindre.
   

Emot:

1. Godis är gott.
2. Bara för att jag blivit mamma behöver jag inte bli religiös.
3. Om jag inte äter godis och sötsaker så försvinner sockerabstinensen och när jag sedan äter godis igen brukar jag inte tycka att det är så gott. Det är ju rätt korkat att göra någonting som är gott mindre gott.
4. Man behöver äta mer när man ammar, har jag läst. Visserligen tyckte de att man skulle satsa på ett extra mellanmål med smörgås och frukt. Men är de inte lite för förnumstiga i de där böckerna?
   
5. Skumäggssäsongen börjar när som helst, någon gång under fastan dyker de första skumäggen upp och efter påsk är de borta igen. Om jag bestämmer mig för att inte äta godis under fastan kommer jag att missa skumäggen helt.

Emotlistan är mer än dubbelt så lång. Den sista punkten väger tungt, favoritgodis är ändå favoritgodis. Det blir inget fastande i år. Frukt och smörgåsmellanmål får bli efter påsk. Kanske.

Högtidsfilmer

Nu börjar det bli dags att beta av julfilmerna. Förra helgen tittade vi på Julfritt (eller Christmas with the Kranks). Igår kunde vi inte välja mellan Love Actually eller The Holiday.

Eftersom vi inte riktigt var på romantisk-komedihumör kom vi fram till att Matrix kunde räknas som julfilm. Jesussymbolisk som den är. Dessutom ville jag se den elake fransmannen. Inte för att han skapar någon julstämning utan för att vi talade om honom på en lunch för ett tag sedan. Jag minns inte varför, bara att.

Filmvalet visade sig vara helt fel. Den elake fransmannen är inte med i Matrixettan utan bara i de andra två filmerna. Och Matrix är ingen julfilm. Det är en påskfilm. Dels är det en vit kanin i början, dels återuppstår han från de döda på slutet. Påsk rakt igenom alltså.

Men det gjorde ingenting. Matrix ser jag gärna om lite då och då oavsett vilken högtid som ligger närmast till hands.

Frälsarkrans

Med anledning av att några av mina kollegor ska till Hässleholm nästa vecka och arkivlägga lite i kyrkans arkiv innan leverans till Landsarkivet kollade kontorsgooglarna Lina och Tobias upp färdväg och var kyrkan och pastorsexpeditionen ligger. Då kom vi att titta lite på alla aktiviteter som kyrkan hade att erbjuda.

En av aktiviteterna var Frälsarkransmeditation. Vi tyckte att det var väldigt märkligt eftersom en frälsarkrans i vår värld är en livboj som hänger vid bryggor. Jag hade ett förslag om att frälsarkransar kanske måste få en välsignelse innan de hängs ut - därför denna rituella meditationsstund. Lite som att man skänkte båtmodeller till kyrkan när man klarat sig undan en storm på havet med livet i behåll, fast tvärt om. Men på något vis verkade det inte rimligt.

Detta verkade så mystiskt att jag var tvungen att googla på Frälsarkrans och då fick denna märkliga gåta ett svar. Frälsarkransen är ett radband med olikfärgade pärlor i olika storlekar som används vid bön och meditation. Biskop Martin Lönnebo funderade ut den när han var tvungen att gå i hamn på grund av en storm under sitt båtluffande i Grekland 1995.

Men bilden av kyrkobesökare som kommer med var sin livboj runt halsen är ändå väldigt svår att få bort.

En viss kontorskompis tyckte verkligen att det var en bra idé att jag skulle gå till kyrkan med livboj och försöka vara med bara för att se reaktionen. Men jag vet inte det. Kanske nöjer jag mig med att ge en frälsarkrans till någon kontorskompis i julklapp. Det kan ju behövas, både den ena och den andra sorten, när jag inte kommer att vara på plats de närmsta månaderna...