Salt

Jag vet ju inte någonting om snö- och halkbekämpning. Därför kan jag tycka väldigt mycket. Idag tycker jag inte att de hade behövt saltas. Särskilt inte just när jag kom körande.

Jag förstod inte riktigt vad kollegan Rolf menade när han kallade bilen för Pricken i morse. Inte förrän jag kom ut och såg att hela nedre delen av bilen är vitprickig eftersom jag mötte saltbilen...

Mellan två vita

Får man önska sig någonting när ens bil står mellan två vita 242:or? Nähä.

Men den ser i alla fall väldigt ny och modern ut. Jag får väl nöja mig med det. Och glädja mig åt tanken att det man inte trodde var möjligt längre kan hända. I alla fall i Vallåkra.

Grå bil med fungerande radio

Vi har köpt en ny bil. Helt sprillans ny. Direkt från fabriken ny.

Jag har aldrig sett den i dagsljus. Men det blir nog bra. I mörkret är alla bilar grå och det sägs det att den här bilen också är. Även på dagen.

Imorgon ska jag köra bil till jobbet. Då tror jag att jag ska gå en liten lunchpromenad ut på parkeringen så att jag får se hur den där bilen ser ut. Jag tar med mig nyckeln, då kan jag låsa upp den och se vilken som är vår (det vill säga den som blinkar) ;)

Det roligaste med bilen är att den har registreringsnummer LOL. Och så har den såklart fungerande radio.

Den gamla bilen som vi bytt in var egentligen vår nya. Men den har inte gjort annat än krånglat det senaste halvåret och jag är trött på verkstaden jag är tvungen att lämna den till. Det kändes lite som att luras när vi hade den som inbyte även om vi inte fick så mycket för den. Jag vet ju att felmeddelandelampan har lyst och klagat på antisladdsystemet. Det kan ju vara bra att ha i vinter. Jag vet även att plippploppnyckeln är trasig, inte nog med att bilen säger plip-battery-spent när man använt den, den går dessutom sönder i sina beståndsdelar om man inte är varsam när man startar bilen med den... Det gör att jag lite tyst tänker mohahahaha. Fast jag vet ju att det egentligen är jag som blivit lurad, det är grunden i all handel med bilar...

Ny ond tid

Bilen har varit inne på verkstaden ingen.

En lång historia om olika verkstäder, försäkringsbolag som tvingar mig att ta den verkstad jag helst av allt inte vill lämna in bilen på fler gånger och inte så lite ilska över hur korkade de är på den verkstaden.

Idag när jag var ute och körde insåg jag att de är genuint onda på den verkstaden. De hade programmerat om radion så att den är inställd på Radio Malmöhus istället för P1. Onda onda människor. (Radio Malmöhus funkar sådär bra eftersom den flippar över till Radio Kristianstad och jag blir helt knäpp i skallen när den byter kanal mitt i meningar)

Men inte nog med det, den ultimata onda handlingen visade sig när bilen klocka visade hel timme. Eftersom bilklockan förut gick två minuter före brukar jag sällan missa nyheterna även om jag lyssnar på något annat/sjunger psalmer/snackar med barnet i baksätet. Dessutom hinner jag med tåget eftersom jag i stressens minuter glömmer att klockan går fel. När jag startade radion idag hade jag missat hela nyhetssändningen, hann bara höra "det var allt från SMHI".

Hur ond får en verkstad bli? Om man nu måste ställa in tiden på bilradion igen efter att man meckat så kan man väl åtminstone ställa in den på rätt tid och inte tre minuter efter? Annars kvalar man in som mycket ond människa. Så det så.

Lurad

Idag kände jag mig lurad. AC:n på bilen har lagt av och i samband med servicen felsökte de med hjälp av spårmedel och UV-ljus. Kondensorn och en slang var trasiga och måste bytas. Jag funderade på om det var värt de 4500 de ville ha för det eller om jag stod ut med värmen.

Jag beslutade mig för det sistnämnda. Så bra sommar verkar det ju inte bli. Men så talade jag lite med min vän i försäkringsbranschen som sa att det mycket väl kunde gå på försäkringen. Värt ett försök i alla fall, tänkte jag och kontaktade försäkringsbolaget. Fick ett skadenummer som jag ringde och talade om för verkstaden. Så långt allt väl.

Men sen ville försäkringsbolaget ha foton för att avgöra om det gick på försäkringen eller ej. Jag fick lämna min bil, verkstaden skickade foton (efter att de monterat ner en massa) och försäkringsbolaget sa ja eller nej. Men med haken att jag inte hade någon möjlighet att säga nej till att få AC:n fixad om försäkringsbolaget hade sagt nej. Det gjorde att jag kände mig lite lurad när jag gick ifrån verkstaden idag. Dessutom står försäkringsbolaget för en ersättningsbil om de tar på sig skadan men det visste jag inte om de gjorde så jag och Knyttet fick ta oss hem med hjälp av kollektivtrafiken.

Nåväl, försäkringsbolaget betalade skadan. Bilen är fixad och jag får åka kollektivt även imorgon för att hämta hem den igen. Och nu när regnet öser ner utanför hoppas jag på solsken resten av sommaren.

Men håll avstånd, då!

För någon vecka sedan läste jag ett inlägg av Fredrik Backman på hans blogg. Ett personligt meddelande om att inte hålla avstånd i trafiken. Inlägget virvlade runt som en länk på Facebook och jag antar att det var ganska många som läste det (som inte brukar följa Fredriks blogg). Det är ett fantastiskt fint inlägg. Jag kan inte annat än hålla med.

Över 23000 personer "gillar" inlägget. Det är ganska många. Jag utgår från mig själv och tror inte att alla som tyckte att det var ett bra inlägg tryckte på gillaknappen. Många fler än 23000 personer håller med och tycker att det Fredrik Backman skriver om att hålla avstånd i trafiken är bra och viktigt.

Det är över 500 kommentarer. De jag har läst verkar hålla med Fredrik Backman om att det är viktigt att hålla avstånd i trafiken.

Det som förvånar mig är att det ändå alltid ligger någon och trycker när man är ute och kör. Fastän det bara är en fil på vår väghalva på två-ett-vägen i några kilometer till eller väldigt backigt och heldragen linje. Det tycker jag är mycket märkligt. Det kan ju inte vara någon av de över 23000 som gillar Fredriks inlägg i alla fall...

Mobilen i köket

I förrgår glömde jag min mobil i min mammas kök. Jag skulle kolla ett telefonnummer och sedan blev den liggande på köksbänken. Den brukar inte gå varm så jag tänkte strunt samma.

Igår lämnade jag in bilen för att de skulle felsöka AC:n. Ingen mobil att ringa till krånglade till det för mannen bakom disken. Jag sa att vi får väl göra det på något gammalmodigt sätt och bestämma en tid när jag kommer tillbaka.
- Men, men, det kan ju ta allt från tio minuter till tre timmar, sa han.
- Ja, men då kommer jag tillbaka om två, sa jag.
Om det skulle ta tre timmar så är det inte hans problem utan mitt, tycker jag. Det är jag som får vänta ytterligare en timme. När jag kom tillbaka efter två timmar sa den mannen som då stod bakom disken att han precis skulle leta upp mitt telefonnummer och ringa. Undrar om den första mannen inte talat om att jag inte hade min mobil eller om det ofattbara inte gått fram...

Men det måste finnas människor i detta land som inte har mobiltelefon. Människor som hela tiden måste göra på det gammalmodiga sättet och bestämma tid och plats. Och stå och vänta tills personen man bestämt med kommer för de har ingen möjlighet att ringa och fråga var han/hon håller hus. På något sätt känns det längesedan. Mycket längre sedan än det egentligen är.

Snabbaste vägen

Tänkte kolla upp hur lång tid det tar att köra till min bokcirkel enligt Eniro. Man kan välja mellan två alternativ.

Den snabbaste vägen: 61,7 km och tar 1 timme och 2 minuter.
Den kortaste vägen: 57,6 km och tar 1 timme och 1 minut.

Med "snabbaste" måste de mena den väg där jag får köra snabbast på. Eller?

Serva bilen

Har beställt tid till service av bilen. Det tycker jag är sådär skoj.

Kanske för att det alltid är lite småfel på bilar och jag inte vet någonting egentligen. Jag gissar och fabulerar. Bilmekanikerna genomskådar mig lätt. Jag använder inte rätt ord för saker, kallar det för flinkeflonk och grej istället för bult och luftfilter. Ger vaga beskrivningar som "det låter konstigt", "känns inte helt rätt", "kommer upp märkliga meddelanden", "fungerar inte".

Och det slutar alltid med att det kostar en massa pengar...

Spökets bil

Vi kallar föräldrarnas granne för Spöket*.
Det här är hennes bil.
Det tycker jag är roligt.


*Det är inget hon vet om, såklart. Hon såg ganska blek och tärd ut ett tag och hade slagit ut en tand. Blekheten kan ha berott på att hon var mammaledig med tredje barnet, hade en hund (som hette Vanilj), en katt (som vi kallade för Lakrits) och kanske fler djur eftersom hon är veterinär och de verkar ta med sig djur hem från jobbet lite då och då. Under denna bleka period kallade Fisen henne för Spöket och det har liksom hängt kvar fastän hon inte alls är lika blek och tärd längre.

Plip battery spent

Det är ett felmeddelande jag inte riktigt kan ta på allvar. Men dock ett felmeddelande när jag startar bilen. Och felmeddelande bör man ta på allvar.

Jag tror att det hänger ihop såhär:

Blipblip-nyckeln till bilen har gått sönder. Sönder i betydelsen går att laga med silvertejp, inte sönder i betydelsen fungerar inte att blippa med. Därför har vi använt reservnyckeln och låst upp bilen genom att stoppa in nyckeln i nyckelhålet och vrida om. Väldigt 1900-tal, jag vet.

Det har funkat när jag var gravid och bara skulle ha in mig själv i bilen och köra iväg men nu börjar jag bli trött på att alltid behöva låsa upp och låsa på förarsidan med bebis på armen/i bilstol/i barnvagn. Jag saknar enkelheten i blippandet.

Jag ringde bilfirman för att höra om de kunde beställa en ny nyckel till mig. Det kunde de göra. Sedan talade de om vad en ny blipblip-nyckel kostar och jag sa att det nog gick bra att laga med silvertejp.

Eftersom nyckeln tre gånger av fyra faller sönder i sina beståndsdelar när man vrider om och startar bilen med den har jag bara använt den att låsa upp med den senaste veckan (nyckeln har övergått från "ligga på skåpet för jag ska ju ringa till bilfirman och beställa en ny"-tillståndet till "postbilfirmesamtal/jag får väl använda den trasiga då"-tillståndet) De senaste gångerna jag startat bilen med reservnyckeln efter att jag öppnat den med blipblip-nyckeln har jag fått det här felmeddelandet. Plip battery spent.

Jag är ju ingen bilmekaniker men jag funderar på om det kan vara så att batteriet i blipblip-nyckeln laddas när man använder den i tändningslåset. Mycket möjligt. Och nu håller batteriet på att ta slut för att jag inte använt den att starta bilen med på ett tag (ja, den laddas antagligen inte av att starta bilen utan av att sitta kvar i låset under färd, såklart) Det tål att testas. Även om det innebär att jag först får ha en pysselstund med silvertejpen...

Fluglik

Jag har tvättat våra bilar idag. Funderade över hur många små flygfä som fått sätta livet till bara för att vi susar fram i våra bilar. Det var ganska många fluglik eller flugblodstänk att gnugga bort.

Har flygfäna blivit fler sedan bilismen kom så att summan av flygfä är konstant? Eller var det mycket mer småflugor i våra mor- och farföräldrars barndom. Det är ingenting man har hört något om. Kanske är det en av de saker som mörkas när man talar om att det var så mycket bättre förr?

Bilägare

Nu är bilen köpt och står på garageuppfarten. Svart och fin. Med fungerade blinkers, radio och AC. Vad mer kan man begära? Den har lite andra finesser också. Drag och farthållare. Det senare gör att det nog är den som får åka med på semestern.

Så nu är det väl bara att beställa Vi bilägare nu när jag för första gången är det. Eller inte, jag har för mig att det är en ganska tråkig tidning. Jag tillhör nog inte målgruppen, inte ens nu när jag äger en bil.

Lexus

Lexus går fetbort från min lista över bilmärken som går att köpa. Jag har inte sett en enda med fungerade färdriktningsvisare. Och blinkers är ett minimikrav på min bil.

Reglage

Så många olika sätt man kan sätta reglagen i en bil! Jag körde tjänstebilen häromdagen och reglagen i den stämmer inte med de vi har i vår bil. Samma funktioner men vridreglage istället för på-spakenreglage, skjuta ifrån istället för att dra emot sig, backen bredvid ettan stället för neråt till höger. Jag brukar inte gå igenom alla reglage innan jag sätter mig i bilar och startar utan kommer på lite efterhand som jag behöver det. Det är kanske inte den mest trafiksäkra varianten.

Jag minns när jag körde Peugeot 404 (64 års modell) till vardags med rattväxel och väldigt konstiga reglage. Det som var svårast att komma ihåg när man bytte bil var att blinkersspaken (aka färdriktnings-visarna) satt där andra bilar har spaken till vindrutetorkaren. (Vindrutetorkaren satt som en liten knapp som var förvillande lik choken på panelen mellan sätena) Det hände ganska ofta att jag försökte blinka med vindrutetorkaren. Det funkade sådär och lät ganska mycket när det var torrt ute.