Just nu händer det spännande och lite konstiga saker i trädgården på mitt jobb. De som ska bygga om fastigheten när vi flyttat ut vill inte vänta med att bygga lite tills vi flyttat ut. (Flyttat skulle vi egentligen gjort i februari men upphandlingen av arkivhyllor krånglar och nu är det tidigast oktober som gäller. Men det är en annan historia.) Därför bygger de lite i trädgården. En mur som i samma typ som vår fasad och i den ska de bygga in ett fönster.
De började med att gräva ett hål sista fredagen i mars. De grävde efter alla konstens regler, fyllde på med sand och var väldigt noga med sina vattenpass så att allt var rakt och fint. Eftersom ingen talat om vad de egentligen sysslade med hade vi gissningslek inne på kontoren. Tur att Tina visste och kunde informera oss andra. Så här fint var hålet när grävarna gick hem på fredagseftermiddagen.
Nästa steg i projektet var att sätta dit ett betongfundament i torsdags. För att detta skulle vara möjligt var de tvungna att köra in en kranbil på vår parkering och lyfta in betongklumpen. Min kollega Tobias tyckte att jag skulle köra bil just den dagen och ställa bilen i vägen på parkeringen bara för att få se hur de lyfte bort den. Det gjorde jag inte, inte bara för att de tänkte börja klockan sju och det tänkte inte jag...
Lyftkransprojektet blev mer spännande än de trodde, på ett lite otäckt sätt. En av arbetarna fick en 900 kg tung järnplåt på foten. Två ambulanser kom. Hur det gått med hans fot har jag inte fått reda på. Betongfundamentet kom i alla fall på plats och två järnbalkar svetsades fast. (Det ser ganska snett ut på bilden, den står i en backe men när jag rätade upp bilden så att fundamentet såg horisontellt ut blev huset och gräset så snett så att man nästan blev illamående.)
När jag gick på gymnasiet brukade vi kalla linjen
Bygg och anläggning för
Bygg utan anledning. Lite så känns även detta projekt. Jag är inte helt säker på att de kommer att bli färdiga med sin mur innan jag går på föräldraledighet om fem veckor men jag följer det med spänning tills dess.
Tidigt tisdag morgon återkom kranbilen. Nu ser det ut såhär. Ser ni vad som skiljer?
Tillsammans med gröna strumpor och bruna manchesterbyxor kan jag nog kvala in som biologilärare ;) Finfint!
Just nu händer det spännande och lite konstiga saker i trädgården på mitt jobb. De som ska bygga om fastigheten när vi flyttat ut vill inte vänta med att bygga lite tills vi flyttat ut. (Flyttat skulle vi egentligen gjort i februari men upphandlingen av arkivhyllor krånglar och nu är det tidigast oktober som gäller. Men det är en annan historia.) Därför bygger de lite i trädgården. En mur som i samma typ som vår fasad och i den ska de bygga in ett fönster.
De började med att gräva ett hål sista fredagen i mars. De grävde efter alla konstens regler, fyllde på med sand och var väldigt noga med sina vattenpass så att allt var rakt och fint. Eftersom ingen talat om vad de egentligen sysslade med hade vi gissningslek inne på kontoren. Tur att Tina visste och kunde informera oss andra. Så här fint var hålet när grävarna gick hem på fredagseftermiddagen.
Nästa steg i projektet var att sätta dit ett betongfundament i torsdags. För att detta skulle vara möjligt var de tvungna att köra in en kranbil på vår parkering och lyfta in betongklumpen. Min kollega Tobias tyckte att jag skulle köra bil just den dagen och ställa bilen i vägen på parkeringen bara för att få se hur de lyfte bort den. Det gjorde jag inte, inte bara för att de tänkte börja klockan sju och det tänkte inte jag...
