Fel vald almanacka

Det är en konst som inte ska förringas att välja kalender. Det än mycket som ska passa. Format, ränder eller ej, plats att skriva, dagarnas uppställning på uppslaget, designen, typsnittet, tjockleken på pappret... Så mycket som möjligt ska stämma. Jag tror att det är få förunnat att ha hittat den perfekta.

Min nuvarande arbetsgivare ger oss alla likadana. Med Riksarkivet skrivet i guld på utsida. Den är långt ifrån perfekt men just i år har jag bestämt mig för att den duger.

Hos min förra arbetsgivare skickades det runt en katalog som man fick välja ur. Då hittade jag en som jag trivdes väldigt bra med. 

Ett år hade jag en personlig almanacka. Trots sin personliga prägel var inte heller den helt perfekt. Men den var fin och unik.

När jag var i ute på fältet som arkivarie inom kyrkkom-projektet hittade jag en arkivbox med kalendrar i en församling. Om det var jag som skulle välja kalender till en verksamhet där det mesta händer på söndagarna hade jag nog valt en annan modell. En där inte söndagen utrymme är veckans yttepytteminsta...

Enahanda liv

Barnen är lämnade på förskolan, jag har gått en entimmespromenad, druckit kaffe, läst i min bok, lagt över foton på datorn, ringt och beställt tid och surfat lite. Nu är klockan kvart över tio och jag har tråkigt.

Igår opererade jag min högerhand. Carpaltunnelsyndrom. Inget komplicerat men ändå. Högran duger bara till att vifta med fingrarna med idag och några veckor framåt. 

Jag har tänkt ut några projekt som jag tror att man kan göra med en hand. Som att gå 20000 steg om dagen. Återuppväcka bloggen. Göra fotoalbum istället för foto-i-avtryckskortslåda. Städa undan kökkenmöddingar som man aldrig har tid att gå igenom. Läsa en del av min "att läsa hög" och fylla på med nya böcker.

Hittills tycker jag att det har gått ganska bra att bara vara vänsterhänt men det blev lite kallt under morgonpromenaden när jag inte kunde stänga dragkedjan på jackan.

På promenaden såg jag att häggen börjat slå ut. Konstaterade att jag gör som skomakaren i år - tar ledigt mellan hägg och syren, fast syrenen har nog inte börjat blomma i slutet av april. Men mellan hägg och kastanj kanske, eller magnolia...

Manchesterfras

Ljudet av manchesterbyxor när man går. Det är riktigt höst och vinter. Och skönt.

Jag tänkte på ljudet när jag gick uppför trappan och insåg att ett blogginlägg med den ingången kunde få två möjliga utgångar. Svårt att välja så jag får väl göra ett dubbelinlägg.

1.
Ljudet av manchesterbyxor när man går. Läste eller hörde att vi blivit sämre på att lyssna. Vi uppfattar inte alla ljud som omger oss eftersom vi slutat lyssna. Det är så mycket surr i luften av maskiner och grejs som vi sorterar bort att vi även sorterar bort andra ljud som vi egentligen tycker om att höra. De som gjort reportaget tyckte att man skulle sätta sig ner och lyssna i tio minuter då och då och fundera över alla ljud man hör och på så sätt bli bättre på att lyssna.

Just nu hör jag Sixtens förkylda andning, akvariets brummande, värmepumpen, blåsten utanför och ljudet av tangenter som trycks ner. Snart sätter nog kylskåpet igång att burra, tåget går förbi och en eller annan bil kör utanför på gatan.

Egentligen skulle jag väl ge tipset till Robban, det verkar som om han sorterat bort ljudet av mig vid middagsbordet. Ingenting jag säger verkar fastna. Då är det bättre att prata när vi kör bil för då tror han att han hört det på radion och kommer ihåg det ;)

2.
Ljudet av manchesterbyxor. Eller bara manchesterbyxor är med i ett av mina tidigaste minnen. Det är från dagmamman i Vänersborg (som vi rymde från). Jag är kanske knappt tre år (rätta mig om jag har fel mamma, men det var något med att dagiset hade 3-årsgräns?). Ingenting händer i minnet, jag sitter bara hemma hos henne och har nog lite tråkigt. Jag har ett par slitna manchesterbyxor på mig där manchestern nötts bort på ovansidan av låren. Pillar lite på det slitna. Hon har fiskar som man kan titta på. Och ett hoprullat måttband med tryckknapp. Måttbandet kan man trycka ut i mitten så att det blir en kon, men man får inte trycka för mycket för då rullar måttbandet upp sig.

Det är ett lite märkligt minne tycker jag eftersom det inte händer någonting utan det är bara saker jag kommer ihåg. Det är bara ett nedslag i en vardag för längesen. Kanske har jag blandat ihop det. Men det låter rimligt, sjuttiotal, hemma hos någon. Min bror kan möjligtvis bekräfta fiskarnas existens, jag tror varken han minns mina byxor eller just det måttbandet.

Bokmässan

Ibland tänker man "Ahvafan, det är nog inte lönt men jag testar". Så tänkte jag när jag såg helsidesannonsen i SvD för några helger sedan där de delade ut 300 gratis inträdesbiljetter till bok&biblioteksmässan. Allt man behövde göra var att skicka ett mejl. Eftersom klockan var nästan förmiddag och jag inbillar mig att folk läser tidningen mycket tidigare än så trodde jag faktiskt att biljetterna var slut när jag mejlade. Fick inget svar då men igår kom det ett brev från SvD. En biljett!

Idag när jag hängt upp biljetten på kylskåpet (så att den inte ska försvinna) och tänkte kasta brevet i pappersinsamlingen ser jag till min glädje att det ligger en biljett till i brevet. Så det lönar sig ibland att göra det man inte tror är lönt.

Nu ska jag bara fundera ut logistiken kring den här utflykten...

Hösttecken

Jag läste i tidningen att SLU ville att vi skulle spana och rapportera hösttecken. Vårtecken hade de ganska bra koll på och underlag för att se hur det förändras med tanke på den globala uppvärmningen. Det var lite värre med hösttecken. Jag vet inte riktigt vad man ska spana efter. Höstfärger på trädens löv är givet men mer än det. Den där lite kyligare luften på morgonen och att det blir kallt på kvällen? Att äpplena mognat? Lusten att köpa nya pennor och lite papper att slå in böcker i?

Hösten kommer lite smygande. Kanske hade det varit bra att ha en Labour day även i här. Så att man vet att nu är det höst, att det är dags att hänga undan sommarkläderna och ställa de vita skorna på hyllan. Om man nu har några vita skor...

Bloggtips

Superreligiös (som min syster Fisen verkar ha gått och blivit) är jag inte men jag tycker att det är ett ganska skojigt grepp att låta Jesus blogga...

Vårtecken

Igår såg jag en tussilago. Bara en enda. Lysande gul. När jag bara såg en började jag efter en stund tvivla, var det ett godispapper. Nej, jag är ganska säker på att det var en liten tussilago.

Idag är jag sugen på skumägg. De borde väl dyka upp i affärerna snart?

Höstsemester

En av mina kollegor åker till Kanarieöarna imorgon, en annan till Madeira om en vecka. Det låter ganska skönt.

Idag la min kusin ut höstbilder från stranden i Tversted på fejjan. Då fick jag en sån där längtansklump i magen. Det är så fint med alla höstfärger och det grågrå havet.

Ja, jag inser att det är knäppt men jag hade nästan hellre åkt dit och blivit genomblåst vid Nordsjön än av milda atlantvindar...

(Fast om någon bjöd mig på en resa till en ö i Atlanten hade jag ju inte tackat nej ;) )

Skakad av mattskakning

Årets julmugg förhandsvisades på Muminmuggar.se. Fin. Snölek heter den. Men vad sysslar mamman med? Enligt muminmuggar skakar hon mattor.

Jag vet inte vad jag ska tro. Skaka mattor när alla andra gör snögubbe? Varför gör hon det? Varför har hon tagit med sig en stol ut? Och framför allt, varför gör hon inte också snögubbe? Kanske för att det bara behövs tre snöbollar till en vanlig snögubbe. Kanske är jag extra känslig för att jag inte vill stå och skaka mattor när alla andra gör snögubbe...

Men det låter inte alls rimligt att hon skakar mattor. Skakar mattor, jag förstår ingenting. My åker skidor på baksidan av muggen. Kunde inte mamman få göra det istället?

Men trots mammans mystiska sysselsättning kommer det nog att bli en snölekmugg i samlingen. Antagligen är den som gjord att dricka Blossas årgångsglögg i. Som vanligt är det en snygg flaska. Kaffesmak i år. Kan kanske funka. Om jag inte är ute och skakar mattor i snön...

Bananflugans rörelse i rummet

Hade jag haft några miljoner över hade jag nog satsat dem på bananflugeforskning. Inte på hur snabbt de förökar sig, det är kartlagt nog, utan hur de rör sig. Jag försöker, med en dåres envishet, fånga dem med handen. De flyger inte i någon racerhastighet men på något sätt byter de riktning precis när man håller på att få tag på en.

Även när de inte är jagade flyger de alldeles vimsigt hit och dit men ändå bestämt på något sätt. Som om de är väldigt nöjda med de matrester de hittat men ändå flyger en sväng för att hitta lite banan, man kan ju aldrig så noga veta om det finns någon i närheten. Bara för att kolla liksom, fast utan att verka alltför ivrig att hitta någon. Dessutom verkar det lite som om man stör när man öppnar sopskåpet där de slagit sig till ro. Då måste de flyga upp, som elever som somnat till pogopedagogbildbandet när lamporna i klassrumstaket tänds.

Vi har satt upp en bananflugefälla. Få väl se om det är någon enstaka som tycker att det är lockande. Och så ska jag försöka undvika att låta citronerna ligga tills de åter blir gröna, fast med en helt annan taktil känsla...

Julafton? Redan?

Robban är på galej och jag är gräsänka.

Ingenting passar bättre än att se en romantisk komedi som man sett tusen gånger men ändå kan gråta en skvätt till. (Fördelen med att ha sett den tusen gånger är ju dessutom att det går finfint att natta en ålande bebis samtidigt.) Ikväll blev det Love actually. Jul och kärlek. Och Hugh.

Robban ringde precis och sa att han var på väg hem. Jag kollade när tåget var framme med hjälp av min skånetrafikenwidget. Enligt den går det här tåget bara på julafton. Men det hade avgått två minuter för sent från Helsingborg.

Är det så att jag har missat fyra månader bara sådär på en kväll? Lite julkänsla fick jag av filmen men ändå, det känns som om det blev julafton lite väl fort. Jag som hade hoppats på en vit jul även i år...

Saknar

En dålig sak med att ha fotokalender med foto på sina nära och kära är att man blir påmind om att man saknar.

Den här månaden har jag saknat mina brorsbarn. Varje dag.

Ingen vanlig sketen söndag

Vissa tycker att det är storhelg idag. Andra tycker att det är vanlig sketen söndag eftersom de tagit bort annandag pingst som helgdag. Vissa kom tydligen på att det var storhelg igår kväll. Andra är lite sura för det. Vissa kallas tippen. Andra kollade öppettiderna igår när vi åkte förbi, då stod det ingenting om den stundande storhelgen. Idag hyrde vi ett släp och samlade ihop en massa trädgårdsavfall. Med det har Robban kört en sväng till tippen för att konstatera att det är storhelg och stängt och kört hem igen.

Vad lär man sig av detta?
Att kolla tiderna på plats är värdelöst, det är på nätet man ska titta.
Vissa helger är mer helg än andra.

Kunglig doptallrik

Lillasyster Fisen har utökat min samling. En finfin tallrik från Kronprinsessans dop fick jag i födelsedagspresent. Tallriken är så sällsynt att jag inte hittar någon bild på den när jag googlar. På bilden ser Kungen inte alls ut som om han har någonting med kriminella organisationer att göra. Inte Drottningen heller för den delen.

Precis som resten av de fina kungliga tallrikarna är den som gjord att servera kakor på. Eller bullar, till exempel ur den fina bakboken jag också fick.

Vårtecken

Igår blåste vi ut i skogsdungen och letade efter vitsippor. Den som söker han finner.

I början av veckan hittade vi dessutom påskgodis i affären. Ett säkert och gott vårtecken. Skumäggspremiär här hemma och ett litet paket skickades till den lika skumäggstokiga Fisen. Gott!

Så nu är vintertalibanen lagd på hyllan (för någon månad sedan) och vårälskaren på plats. Var sak har sin tid. Det är inte lönt att leta vitsippor i februari (som vissa verkar försöka), då blir man bara besviken.

Tussilago

En solig eftermiddag sådär i slutet av mars kan man liksom bara råka köra förbi det där stället där jag brukar se vårens första tussilago.

Just en sån eftermiddag var det idag. Och där, på söderslänten längs vägen lyste det lite gula små prickar.

Det verkar som om det kommer en vår i år också.

Fettisdag

Grattis på fettis-dagen!

Imorgon börjar fastan. Jag funderar på om jag fasta genom att låta bli att äta godis fram till påsk. Jag gjorde en för- och emotlista.

För att inte äta godis:

1. Det är inte nyttigt med godis.
2. Degmagen blir kanske lite mindre.
   

Emot:

1. Godis är gott.
2. Bara för att jag blivit mamma behöver jag inte bli religiös.
3. Om jag inte äter godis och sötsaker så försvinner sockerabstinensen och när jag sedan äter godis igen brukar jag inte tycka att det är så gott. Det är ju rätt korkat att göra någonting som är gott mindre gott.
4. Man behöver äta mer när man ammar, har jag läst. Visserligen tyckte de att man skulle satsa på ett extra mellanmål med smörgås och frukt. Men är de inte lite för förnumstiga i de där böckerna?
   
5. Skumäggssäsongen börjar när som helst, någon gång under fastan dyker de första skumäggen upp och efter påsk är de borta igen. Om jag bestämmer mig för att inte äta godis under fastan kommer jag att missa skumäggen helt.

Emotlistan är mer än dubbelt så lång. Den sista punkten väger tungt, favoritgodis är ändå favoritgodis. Det blir inget fastande i år. Frukt och smörgåsmellanmål får bli efter påsk. Kanske.

Regn och tystnad

Hela eftermiddagen och kvällen igår fyrades det av raketer i grannskapet. En liten paus vid åttatiden, jag antar att det var då nyårssupén intogs. Sedan satte fyrverkerierna igång igen för att bli som intensivast vid midnatt. Som sig bör, kan man tycka. Vi snyltade som vanligt och tittade på alla andras fyrverkerier utan att smälla iväg en enda.

Men, när klockan närmade sig halv ett kom ett regnväder och allt blev tyst. Så brukar det inte vara. Det var fantastiskt skönt. Lite regn är bra ibland, även på vintern.

Trendspaning

Förra helgen fylldes min fb-sida med pepparkaksbakande barn i varierande storlek alternativt pepparkakshus (också de i varierande storlek). Idag verkar det som om alla bakar saffransbiscotti. Däremot var det ingen som la upp några bilder på barn som la lutfisken i blöt på Annadagen, det var ingen som skrev att de gjorde det heller. Det verkar som om det är bestämda dagar för de nya julrelaterade aktiviteter och att någon av julkakorna har bytts ut mot skorpor.

Igår kväll delades mina vänner upp i två kategorier. De som tittade på den stora festen och de som såg på Idol. Jag tillhörde den första kategorin och får därmed erkänna att jag tittade på tv igår. Jag som satt och funderade över att inte alla tittade på samma program på tv längre som på Razzels tid, men det verkar som om jag hade fel i min fundering.

Etnologen har vaknat till liv. Och viljan att följa trenden med saffransbiscotti...

Bilden har jag lånat från Arkitekturmuseet (fotograf: Matti Östling)

Högtidsfilmer

Nu börjar det bli dags att beta av julfilmerna. Förra helgen tittade vi på Julfritt (eller Christmas with the Kranks). Igår kunde vi inte välja mellan Love Actually eller The Holiday.

Eftersom vi inte riktigt var på romantisk-komedihumör kom vi fram till att Matrix kunde räknas som julfilm. Jesussymbolisk som den är. Dessutom ville jag se den elake fransmannen. Inte för att han skapar någon julstämning utan för att vi talade om honom på en lunch för ett tag sedan. Jag minns inte varför, bara att.

Filmvalet visade sig vara helt fel. Den elake fransmannen är inte med i Matrixettan utan bara i de andra två filmerna. Och Matrix är ingen julfilm. Det är en påskfilm. Dels är det en vit kanin i början, dels återuppstår han från de döda på slutet. Påsk rakt igenom alltså.

Men det gjorde ingenting. Matrix ser jag gärna om lite då och då oavsett vilken högtid som ligger närmast till hands.