12 saker

Jag hoppar på Västmanländskans utmaning.

1. Vad är det bästa med julafton? Att mysa och äta gott. Kantorns imponerande fotarbete på julbönen (prästens predikan brukar däremot inte vara så bra) och solistens "Oh, helga natt" som får armhåren att resa sig. Och julklapparna.
2. Favorit julkalender? Höjdarna. Och Pelle Svanslös men det berodde kanske mer på att det var så mysigt att sitta i soffan i studentkorridorens kök och titta tillsammans med de andra sömndruckna korridårarna.
3. Brukar du titta på julkalendern varje år? Jepps. Tack och lov för svt play!
4. Brukar du baka pepparkakshus? Inte sedan jag flyttade hemifrån.
5. Firar du jul med bara familj eller även släkt? Bara med familjen på julafton. Vännerna brukar vi också umgås med på juldagen eller annandagen, när var och hur bestäms efter julottan...
6. Var firar du jul? Hemma hos föräldrarna i Helsingborg
7. Bästa julfilmen? Love actually
8. Köper du julklappar eller gör du julklappar? Både och, men jag köper en hel del böcker och det är lite jobbigt att göra själv...
9. Dekorerar du pepparkakor? Det händer.
10. Sämsta julkalendern? Jag tyckte att den om stjärnbilder var dööötråkig men jag tror egentligen bara att jag var för liten för att uppskatta den.
11. Vad önskar du dig mest i år? Ja, jag vet precis vad jag önskar mig mest ;•)
12. 3 saker på din önskelista: Nya tofflor, bra böcker och ett armbandsur. (Tips: önskeliste-etiketten till höger...)

Jag utmanar alla som känner sig utmanade.

Morgonljud

Idag väckte katten mig okristligt tidigt. Envist ville hon bli klappad. När jag vänder mig om för att försöka somna om hör jag ett pipande ljud. Som grannens väckarklocka ungefär när man bor i lägenhet. Men jag bor ju inte i lägenhet och har aldrig hittills hört grannens väckarklocka. Jag tänker i min sömndruckenhet att det nog går över och att det är jag som har fel på öronen.

Men när det inte gått över på en stund och jag blivit mer och mer övertygad om att det inte är mina öron det är fel på börjar jag fundera på vad det kan vara som piper. Från grannens väckarklocka växer pipandet till att pannan kanske har hittat ett panikläge där den känner sig tvungen att pipa. Jag och katten går upp för att undersöka.

Halvvägs nerför trappan inser jag att det är frysen som låter. Den har stått öppen sådär pyttanslite att det tagit flera timmar innan den blev för varm. Nu är all min frysta mat täckt av ett tunt lager rimfrost.

Julförberedelser del 1

Börjar julförberedelserna med att koka knäck. En god prioritering. Och jag känner mig själv så pass väl att jag vet hur många som finns kvar på julafton. Noll.

Nu ska jag ta tag i de där adventsljusstakarna.

Gumman

Gummorna har bytt ålder. Det finns många fler som kallas gumman när de är mellan 1 och 4 år gamla än när de är 60+. (60 är den lägre gränsåldern för gummor enligt vetenskapliga undersökningar. Det är säkert.)

Att kalla någon i min ålder för gumma eller ännu värre "lilla gumman" är närmast belagt med dödsstraff. Det är fruktansvärt förnedrande, särskilt som det oftast kommer ur munnen på medelålders män. Senast häromdagen beskrev Z ett samtal med orden "Han sa det så där lilla gumman" och honom tycker vi inte om.

Jag vet inte om det är någon bra idé att kalla damerna som passerat 60-strecket för gummor. De tillhör ju den generationen som talar om sig själva som tjejer...

Tänkvärt

På sommaren kan det vara väldigt varmt. Och det är kanske inte heller så trevligt, inte ens om man har klänning. Man kan svettas så att det stänker. Det tycker jag att Yllis har fått fram väldigt bra på den här teckningen.

Tänk på det när ni klagar på novembervädret.

Dagens skönaste

Dagens mest sköna person är min arkivkollega som, när hon tyckte att det var för dålig luft i utbildningslokalen, plockar fram en solfjäder ur väskan för att fläkta lite. Sen väntar hon tills den allmänna frågestunden med att fråga om det är möjligt att öppna lite och få in syre. Hon är bara såå skön ibland.

Ont i foten?

Ibland får jag höra att det måste vara otroligt skönt att ha en mamma som är läkare. Det är det också kan jag meddela. Fast ibland vill man bara ha en vanlig mamma som tycker lite synd om en. Idag ville jag ha en läkare. Mitt nageltrång gjorde otroligt ont när jag kom hem i eftermiddags. Så ont att jag villigt lät min mamma "titta" på tån. Jag trodde att det var läge för amputation och hade redan diskuterat hur med min tjänstvillige make. Vi kom fram till att grensaxen nog var det smidigaste att ta bort en stortå med. Så makabra är vi när ingen hör.

Att låta mamma "titta" gör nog ungefär lika ont. Hon vet precis var och hur man ska trycka för att få ut så mycket smärta som möjligt. Men hon ordinerade inte amputation trots allt. Hon sa att det antagligen kommer att gå över av sig själv men att man kunde hjälpa det lite på traven med en ögonsalva och alsolspritindränkta kompresser. Det hade jag aldrig kommit på själv - vilken tur att jag har en mamma som är läkare. Nu när jag har ett förband som ser proffsigt ut (trots att jag gjort det själv) känns det mycket bättre. Och Robban är glad att jag övergått till alsolsprit istället för hans rom...

Att säga det man tänker

Tänk om man en dag sa allt det där man tänker. Ringer upp när man hittat det efterfrågade betyget i arkivet och säger "Ja, det förstår jag, att du slarvat bort det". Vevar ner rutan när man kör och frågar om de är medvetna om att deras bil saknar blinkers. Talar om hur korkad man tycker att personen är som går till jobbet när hon är snotforkølet. Säger till när man tycker att man suttit för länge i väntrummet på sjukhuset. Eller talar om för sina vänner hur mycket man tycker om dem.

Det är nog bara det sista jag egentligen borde göra lite oftare. Det andra mår de kanske bäst av att inte veta.

Vintertecken

På våren är det nästan tävling om vem som ser flest vårtecken så tidigt som möjligt. Det verkar inte vara samma hysteri när det gäller vintern. Jag är lite osäker på vilka tecken man ska spana efter men jag har i alla fall kommit på några vintriga saker. Detta är vad jag sett hittills:

• Det är mörk på kvällarna.
• Många har svarta jackor (men få har reflexer).
• Alla löven har trillat av träden.
• Man ser vantar och mössor lite överallt.
• Jag har fått nageltrång.
• Det är få blommande växter utomhus.
• Det luktar eldrök istället för grillrök.
• Första snön har fallit och försvunnit igen.
  
• Barnen i kvarteret är inne och leker.
• Tågen blir försenade på grund av lövhalka och frost.
• En och annan ljusstake har synts till (men det går kanske under jultecken?)

Hra ni sett fler uppenbara vintertecken som jag missat?

Idag hoppas jag...

... att Håkan inte läst senaste numret av Allt om mat och inspirerats av glöggtilltuggstipsen. Blodkorv och ingefära. Det vill jag inte bli bjuden på på lördag.

Avstämning

Idag var jag på ICA och handlade lösgodis till min syster.
Ingenting annat.
En enda vara.

Vid kassan blir det avstämning (jag är ju självscanningskund).
En påse lösgodis.
Ingenting annat.
En enda vara.

Är det inte det man drömmer om?

Moster

Idag har jag blivit moster. För första gången. Faster har jag varit ett tag så det är jag mer van vid. Från flera håll har jag hört att mostrar är lite snällare och mjukare än fastrar. Jag vet inte hur det ska gå till, jag känner mig ganska snäll som faster också. Den enda lösningen är att lägga på hullet så att jag blir lite mjukare rent fysiskt och sen svälta mig innan jag åker till Gotland och hälsar på men jag vet inte om det är någon bra lösning. Egentligen.

Påhittade namn?

Det verkar ganska säkert att Miniprutten inte är det namn som skatteverket ska/vill/kommer att skriva i folkbokföringen. Jag vet inte vad föräldrarna tänkt sig för flicknamn. Jag läste lite i Språktidningen där de skrivit om en bebis som fått namnet Emilia och varför hennes föräldrar valt just det namnet. Pappans kommentar i slutet av artikeln gjorde mig lite förvånad, att de inte "ville ha något påhittat namn som Saga, Ängla eller Tindra". Men Saga och Engla är väl jättegamla namn?

Hej på dig, din gamla galosch!

Min morfar hade alltid galoscher när det var lite fuktigt ute. Det är ju egentligen jättepraktiskt. Men, som wikipedia så sanningsenligt säger, användningen som både ord och fotbeklädnad är idag begränsad. Jag kan inte annat än tycka att det är lite synd. Ska nog börja tillägga det i min hälsningsfras så att åtminstone ordet får luftas ibland.

Helgens tretal

Alla goda ting är tre och i helgen var det de här tre som gällde:

Tippen
Källaren tömdes på en hel del skräp och pappkartonger. Vi hade ett rum fullt med bra-att-ha-kartonger-om-man-ska-flytta-någon-gång. Det ska istället bli övervintringsrum för växter är det tänkt. På söndagen blev jag äntligen av med oljetanken som stått på garageuppfarten i två år. Det krävdes fyra starka och modiga män för att få upp den på släpet, fler än de var när den åkte ut från källaren.

Konsert
I lördagskväll gick vi på konsert med Daniel Lemma. Ditlurade av Magnus men vi kände oss inte alls lurade när vi gick därifrån. Det var fantastiskt trevligt. Basisten tog visserligen hem hela showen och jag blev sugen på att spela kontrabas. Som alltid när jag ser en.

IKEA i Svågertorp
Söndagsutflykt med Ulk och Tea på det stooora nya IKEAvaruhuset. Mycket människor, mycket möbler och saker och god fika. Men efter första besöket kvalade det inte in på min IKEAtopptiolista.

För att kompensera de här tre goda sakerna kommer tre mindre bra saker som helgen också innehållit: för mycket öl, för lite sömn och gråa moln (på söndagen)

Identitet i sajberspäjs

Statusrad som inte hamnar på facebook fastän den är helt sann:
Lina dricker kaffe, äter kanelbulle och stickar strumpor framför brasan.

På frukostmötet igår diskuterades det att man kan bygga upp en identitet på nätet. De som man bara träffar i sajberspäjs vet ju inte vem man är i verkligheten. Man kan själv bestämma hur man vill uppfattas. Men jag tror ju att det är väldigt svårt att vara någon annan än man är även i sajberspäjs, det är lättare att vara sig själv. Ordspråket "en lögnare måste ha bra minne" stämmer även där. Men man kan bestämma vilken bild av sig själv man vill visa fram.

Statusraden är ju också en identitetsskapare. Genom att tala om vad man gör skapar man ju en bild av hur man är och vem man är. Det som krånglar till det lite när man ska skriva statusrader är att man ju är lite olika identiteter även i verkligheten och vännerna på facebook är ju från olika delar av verkligheten. En del känner mig som scout, andra som arkivarie och några som korridorskompis och så vidare. De olika Linorna är nästan de samma men inte helt. Kompisar vet andra saker om mig än kollegor och tvärt om. Som att jag stickar strumpor lite då och då.

Nej, nu blev jag sådär fredagsetnologig. Och jag har inte ens druckit vin. Hur ska det här sluta?

Frukost i Brösarp

Idag var jag på frukostmöte i Brösarp. Om unga på landsbygden. En massa kulturtanter i min ålder med projektidéer och kulturdiskussioner. Inspirerande och tankeväckande. Det var spännande på många sätt, inte minst etnologiskt...

Men trevligast var ändå att få tillbringa dagen med A-C. Under bilresan till och från Brösarp betade vi av allt från arbetskamraterna, pågående projekt, definition av att skolka, hur opiffig BM ser ut när hon är hemma och CGs kulturböjelser till hur projektidéerna för ungdomarna hade funkat om man applicerade dem på kommunhusets anställda, hur gott det är med riktigt nya Käck (aka Kick), kommunkansliet efter pensionsavgångarna och att man aldrig kan veta hur saker smakar i andras mun. Och lite till. Det var minst lika inspirerande och tankeväckande som frukostmötet...

Saker jag tänkte blogga om

Det har varit lite stiltje på bloggfronten ett tag. Inspirationen har inte riktigt funnits där. Och jag har haft lite andra saker att tänka på som har tagit en lite för stor del av tankearbetet i anspråk. Men visst finns det saker att blogga om. Till exempel:

Bibliotekets nya sparbössa.
Vår nya bibliotekschef Lotta har fått minst en låntagare att lägga i pengar i den här när han/hon skulle kopiera (kopiatorn syns till höger). Den uppmärksamme ser att sladden är avklippt och virad runt sparbössan. Den har inte varit använd på länge men nu utgör den en reserv om budgeten inte skulle gå ihop...

Den finfina magen
I söndags var jag och gratulerade Fisen och klappade på den här finfina magen. Finfin var ordet, sa Storasystern. Ja, vi hann gå lite på konstmuseum och lägga en krans och tända ljus på morföräldrarnas grav också. Och äta god mat och tårta såklart!

Gnäll på jobbet
Jag undrar om hösten är mer gnällig än andra årstider. Det gnälls på vädret, temperaturen, mörkret, arbetsuppgifterna, kollegorna, kaffet, projekten och som gnällbonus kommer medarbetarsamtalet. Det är som om man behöver lite mer helgdagar, precis som på våren, så att man inte hinner trötta ut varandra.