Hag hittade ett lite roligt brev på svengelska i en av kyrkoböckerna. Det kom från en dam i Canada vars morföräldrar emigrerat i början av 1900-talet. Meningarna klingade lite gammalmodigt med lite udda ordföljder. Lite småcharmigt. Men det allra bästa var det avslutande stycket:
När jag var ogift önskade jag att resa till Sverige med mormor men hon var så rädd att hon skulle bli hemsjuk efter Sverige igen så vi for aldrig. Nu hoppas jag att jag må hemsöka när jag slutar arbeta.
Eftersom det är Landsarkivet som har kyrkoböckerna antar jag att det är oss hon kommer att hemsöka ;)
I senaste numret av Språktidningen lovar de att man kan läsa allt man behöver veta om grönländska. Hur kan de veta vad jag behöver veta? Det funderar vi lite på här hemma. Jag fick veta mer än jag visste att jag skulle behöva. En hel del faktiskt.
Fastighetsbetäckningarna i Kristianstad har, inte helt otippat, militärinspirerade namn. Igår försökte jag ta reda på vad fläschen var men det enda jag kom fram till var att det är något som hör till utanverken (eftersom det ligger i det kvarteret). Det enda jag med säkerhet vet är att "kalla de till skydd för en fästningsport anlagda mindre utanverken i fläsch- eller lunettform med bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är oriktigt." (Nordisk familjebok). Dessutom fick jag reda på skillnaden mellan tambur, vestibul och hall. Men det var ju inte riktigt det jag var ute efter.
När Ola sa mallgroda var jag tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla honom för mallapa. Och så kom jag att tänka på min morfar. Vi brukade viska saker till varandra bara för att retas lite med min storebror. Det hade kunnat vara hemligheter som viskades (vilket det ju var ibland, mycket hemliga) men oftast viskade vi bara mallgroda som svarades med ett mallapa.
Att kalla någon i min ålder för gumma eller ännu värre "lilla gumman" är närmast belagt med dödsstraff. Det är fruktansvärt förnedrande, särskilt som det oftast kommer ur munnen på medelålders män. Senast häromdagen beskrev Z ett samtal med orden "Han sa det så där lilla gumman" och honom tycker vi inte om.
Jag lärde mig ett nytt ord igår. Ampersand.
Idag invigdes Klippans badhus med pompa och ståt (läs: trumpetfanfar och musikskolekör) Jag tror att de flesta längtade efter att ta ett dopp eftersom inomhustemperaturen är anpassad efter baddräktsklädsel och inte jeans och tröja.
