Mina vårdval

Igår svor jag över att det inte går att komma fram till vårdinstanser via telefon. Jag behövde få ett recept förnyat, ingenting annat. Jag ringde hela halvtimmen min läkare hade öppen telefontid fastän jag insåg att det var lönlöst. Men det var det sköterskorna så snällt hänvisade mig till när jag försökte i förrgår utanför telefontiden.

Nåväl, i väntan på att få tala med dessa vänliga sköterskor lyssnade jag på den automatiska telefonköreklamen. De tipsade om "mina vårdval", en tjänst på nätet, där man just kunde be att få sina recept förnyade. Igår, efter att jag gett upp hoppet om att få tala med min doktor loggade jag in på mina vårdval och förnyade receptet. Jaja, tänkte jag och räknade tabletter och insåg att jag inte behövde få panik förrän på måndag.

Idag var det fix och färdigt. Bara att gå och hämta.

Hundöron

Jag skulle aldrig vika hundöron i låneböcker. Jag glor räligt när jag ser folk göra det på tåget. Jag tycker inte att det är juste mot nästa låntagare. Lämna boken i det skick du själv skulle vilja låna den står det tydligt med osynliga bokstäver i de böcker jag lånar. Och jag vill ha ovikta hörn.

Jag viker mycket sällan hundöron i mina egna böcker. Bara om jag är tvungen. Det tar emot mer att göra det i en inbunden bok än i en pocket. Men tar emot gör det alltid.

I tidskrifter har jag ingen som helst svårighet att vika hundöron. Stora, rejäla så att jag vet var jag är eller om det just på den sidan var något extra bra...

Häromdagen dök tidningen Filter upp i brevlådan. Mycket läsning. Nästan ett mellanting mellan tidskrift och bok. Hundöron eller inte. Eftersom det inte fanns något bokmärke där jag satt blev det ett litet hundöra. Jag kom fram till att det trots allt var en tidskrift.

Magnus och Karins bröllop

Så var det äntligen dags att gå på bröllop. Alltid lika trevligt.

Farhult kyrka var nästan fylld av festklädda människor. Bruden var vacker som en dag, som sig bör. Påklistrade leenden på vägen in och lättade leenden på vägen ut. Jag vet inte om prästen var helt förvirrad eller om det var bestämt så, men löftena lät inte alls som de brukar. Det blev lite tjatigt att höra alla tusen namnen rabblade sex gånger...

Nåväl, gifta blev de i Guds och församlingens närvaro. Mingel på en kall kyrkbacke och fest i församlingssalen. Många fina tal. Fantastiskt god mat, en trevlig bordskavaljer (trots att han var ekonomichef som förlitade sig på vädret vilket jag finner högst oroväckande) och kasedans hela natten. För er som var lite oroliga för att jag skulle tappa tålamodet och ge någon en BPL kan jag meddela att jag var placerad med ryggen mot henne under middagen, allt var lugnt!

Övernattning på vandrarhemmet i Farhult som var ett gammalt ålderdomshem som var ombyggt. Nästan som gjort för att ha vandrarhem i. Vi hade lite funderingar om utsikten över kyrkogården i matsalen var bra eller dålig. Lite deprimerande men samtidigt kan man ju glädjas åt att man var på rätt sida muren varje morgon. En fantastisk frukostbuffé men våfflor. Vissa åt med grädde och sylt, andra valde lax som våffeltillbehör.

Presentöverlämning hemma hos de nyblivna makarna och sen hem för att sega resten av dagen.

Kunddag

Jag hade missuppfattat begreppet Kunddag. Vi var på en kunddag igår och fokus låg mest på att ragga kunder. Helst från andra samarbetspartners... Jag trodde i min enfald att det mer handlade om att visa kunderna möjligheterna med produkten.

Idag ska jag jämföra godismängden: kundträff - bokmässa.

Drömmar

Idag har jag varit på anställningsintervju. Lite pirrigt trots att det är internt. Det märktes kanske tydligast på mina drömmar de senaste två nätterna...

Natten till igår drömde jag att man var tvungen att ha med sig en tovad väska till anställningsintervjun. Min såg mest ut som en liten grytlapp, grå och lite fransig i kanten. Jag hade varit tvungen att slänga ihop den lite snabbt eller så var jag bara ute i sista minuten. Den okända människan som skulle intervjuas efter mig kom med en stor väska, snyggt sydd och med ett stiligt broderi på. Godbajs till det jobbet, tänkte jag...

I natt var jag mer rädd att komma för sent till intervjun. I drömmen bestämde jag mig för att jag skulle cykla för att hinna. Letar upp min cykel, det visar sig vara min ungdoms rosa stålriddare som hade lite lite luft i däcken. Jag pumpar och sneglar på klockan. Kvart över åtta, en kvart tills jag ska vara där. Halvpumpade däck och bara klädd i pyjamas - det går aldrig vägen (trots att jag då är i mitt föräldrahem och bara ska till min låg- och mellanstadieskola).

Jag bestämmer mig för att ringa till jobbet och säga att jag blir sen. Svär lite i drömmen, till anställningsintervjuer ska man inte vara sen, det är ingen bra start... Hittar en telefon med siffertangenterna på touchscreen. Siffrorna syns inte men de ligger i det vanliga rutnätet. Lite krångligt är det att slå telefonnumret och slutligen får jag tag på kollegan My. Hon ger mig numret till chefen. Phu. Chefens nummer är stört omöjligt att slå på de här osynliga sifferknapparna på skärmen. Det är ett meck att sudda felslagna siffror så jag får börja om flera gånger. Jag ger upp.

Letar upp en annan telefon. Här är det riktiga knappar i alla fall, åtta tangenter på en rad och två vid sidan. Ingen riktig ordning på hur siffrorna sitter och det visar sig att det inte finns någon trea. Det försvårar när riktnumret är 0435. Istället för trea finns det en knapp som är genomsnittssifferknapp. Om man trycker på den istället för en siffra i telefonnumret kommer den att slå det tal som är genomsnittet av alla de siffror som finns i telefonnumret. I en lite stressad situation (klockan hade tickat iväg och blivit tio - tiden går snabbt i drömmen) var det stört omöjligt att få rätt på det. Eftersom det inte fanns någon trea kändes det ganska hopplöst. I det läget ger jag upp helt.

När jag vaknade i morse visar det sig att jag inte ställt klockan. Men det fanns inte en chans att jag kunde somna om efter att Robban gått upp...

Vandring

Rundvandring 19, Domsten och Kulla Gunnarstorp.
I Rundvandringar Skånes kust

Tidsangivelsen på den här vandringen inkluderar inte att man ligger och tittar på fiskar, räkor, krabbor och maneter i hamnen, äter kexchoklad och gungar i Hittarp och äter på vägen tillbaka.
Bara raska steg.

Det lustigaste på vandringen var de små husen vid Hälsingborgs Campingklubb. Det var tydligen nedmonteringshelg av de små masonithusen. Märkligt och lustigt.

Tiden

- Kvart över nio. Då är det nästan samma både framlänges och baklänges, sa Robban
- Precis som kvart i tre, sa jag.

Robban såg frågande ut.
- Nio minuter i fyra menar du väl?
- Nja, nästan. Sju i halv elva.
- Va?!?

Då kom vi på det. Jag tänker analogt. Jag ser urtavlan framför mig. Robban tänker digitalt. 21.12, 15.51.

Sen kom jag på vad jag önskar mig i julklapp.

Bilden är från http://www.watch-heaven.com/. Hint, hint.

Annorlunda bild

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om rivstarten av Läderfabriken.

När jag satt och tittade på bilden från en av webbkamerorna kom jag på den briljanta idén att använda den bilden som bloggbild. Sagt och gjort, jag högerklickade (och erkänner därmed att jag gjorde det på jobbet) och skickade bilden till mig själv. När jag öppnade mejlet såg bilden inte alls ut som jag tänkt mig. En liten Nicko (troligtvis) tittade fram på ett hörn och skorstenen ser man inte röken av.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Knappar

Hur ska jag kunna välja knappar? Jag känner ju inte Miniprutten.

Jag gick igenom hela mammas knappsamling (det som syns på bilden är bara en yttepyttedel av den). Vände och vred på alla knapparna. Försökte hitta sex likadana av de som passade, det gick ibland men inte alltid. De knapparna som ligger på koftan var väldigt fina men när jag tänkte efter lite insåg jag att de nog inte är så sköna att sova på eftersom de är kulformade. Till slut hittade jag fina knappar, några röda, någon blågrön, en sparkling, en grisorange och några vita. Mamma, min rådgivare per telefon, trodde att Miniprutten absolut var en blandknappstyp. Robban var ganska säker på att Miniprutten varken kommer att bry sig om klädernas utseende eller vilka knappar det är på. Jag vet inte, jag känner ju inte Miniprutten.

Förkortningar som ändrat innebörd.

Ibland hänger förkortningar med och är nästan omöjliga att göra sig av med.

Idag var jag på en reg-träff. Hade det varit under min seniorscouttid hade det inneburit att alla seniorer i hela Skåne träffades. Hela regionen med Kulla, Snapphane och Södra Skånes scoutdistrikt på samma ställe. Många konfakompisar (som till största delen var från Södra Skåne) och en hel del andra scoutvänner. Under mina senare år som seniorscout var jag med och anordnade träffarna, det var riktigt skoj... Reg-träff för mig kommer alltid att vara regionträff och inte att "träffa alla registratorer på de olika förvaltningarna och prata dokument- och ärendehanteringssystem".

Nästa fredag ska jag ha Pl-möte i betydelsen Projektledarmöte. Pl-möte är också en scoutförkortning. Patrulledarmöte. Patrulledarna och vice patrulledarna i alla patrullerna samlades och talade med ledarna. Kanske inte så skoj men det är det som är pl-möte. Punkt slut.

Tio år tillbaka i tiden

Ibland känns det som om ingenting händer, att man är kvar på samma ställe, träffar samma människor och gör samma saker.

Igår fyllde min brorsdotter tio. Det fick mig att fundera på var jag var för tio år sedan när jag fick den glada nyheten att jag var faster. Då satt jag i den röda skinnsoffan i vardagsrummet i Umeå. Vardagsrummet hade ett oxelträd utanför fönstret som gjorde det ganska mörkt, men trädkronan var fantastiskt bra som insynsskydd.

Ganska nyinflyttad, ihopflyttad med R. Hade börjat läsa c-nivån på konstvetenskapen. Gick på skogisfester och skogispub. Hittade hjälpligt i centrum. Katten hette Kaspar (efter Kaspar David Friedrich, som för övrigt Nationalmuseum ställer ut nu i vinter). Jag stickade mina första vantar sedan syslöjden.

Det har hänt en del sedan dess.
Undrar vad man gör om tio år...

25 meter

Jag är fortfarande sur på Sigbritt Dahlin.

Jag brukar aldrig skryta med mina färdigheter. Det har jag aldrig gjort. När jag sa att jag kunde simma 25 meter, så menade jag det. Jag kunde simma 25 meter, det hade jag gjort hela sommaren i en iskall insjö. Kanske simmade jag lite snabba simtag men, som sagt, jag hade simmat i en iskall insjö hela sommaren*. Då behöver man simma snabba tag för att hålla värmen. Antal simtag har ingenting med hur långt man klarar att simma. Inte när det gäller den magiska 25-metersgränsen i alla fall. Så det så. Jag hade lätt klarat det. Galant. Om jag hade fått prova. Men se det fick jag inte. Jag fick gå upp innan det djupa, det bestämde Sigbritt Dahlin.

Jag är fortfarande sur.

*1983

Nästa års kalender

Nästa år vill jag ha en så'n här kalender...

Bläcket i flaskan sugs upp och en siffra i taget färgas, sakta men säkert. Man kan se hur tiden går...

Fler bilder och en utförligare beskrivning finns här. (Inte lika bortkastad sajberspäjstid som förra länken...)

Att inte göra lista

1. Nysa
2. Bära fler än två fulla arkivkartonger åt gången
3. Skratta sig igenom en rolig film
   

Det är tre saker som man inte ska göra när man ha träningsvärk efter att ha tränat första gången på läääänge. Det gör ont.

Varning!

Jag vill höja ett varningens finger angående Internet. Det finns mycket skräp här ute i sajberspäjs. Nakenbilder, porr, skandaler, felaktiga uppgifter på Wikipedia, hemsidor som är fula som stryk och mycket mycket mer. Idag lades ett filmklipp upp på youtube med ett kommunalråd som dyker. 19 sekunder sajberspäjstid som du kan använda till något annat.

Kommunalrådet i fråga tillhör den generationen som tycker att vi unga är för mycket ute på nätet. Lägger ut hela våra liv på facebook. Bloggar om allt möjligt. Laddar upp foton, taggar och taggas. Jag säger alltid att man väljer själv vad man vill lägga upp, vad man vill visa (undantaget är möjligtvis foton man taggas på). Jag hade aldrig lagt upp ett filmklipp där jag dyker...