Menade du?

När jag slår upp ord i uppslagsverk har jag en förmåga att villa bort mig. När jag tagit reda på vad ordet jag söker betyder fastnar i uppslagsverket och läser om andra saker. Bilder som verkar skojiga eller bara orden omkring det ord jag sökte.

Idag ville jag ha reda på vad komministratur egentligen innebar och googlade. Upp kom de vanliga träffarna i synonymordlistorna. Då tänkte jag (i min enfald) att det kanske stod i NE. Det gjorde det inte. Istället stod det Menade du axminstermattor? Nej, inte i närheten. Men jag var ändå tvungen att kolla vad det var för slags mattor. Sedan övergick jag till SAOL och fann svaret.

Kanske är menade du? dagens sätt att fastna i uppslagsverk?

Färgglatt i köket

Häromdagen blev jag nästan överdrivet glad när jag hittade färgade wettexdukar i affären.

De senaste åren har det bara varit vita wettexdukar med mönster på som funnits i min butik. Jag tycker att det är lite opraktiskt. Jag får erkänna att det mesta av det jag torkar upp med disktrasa inte är vitt eller genomskinligt. Visst, det torkas upp en hel del vatten men även te, kaffe, juice, spisstänk, tomatkross med mera. Disktrasan är inte snygg och vit särskilt länge. Men jag har tänkt att det säkert är någon innegrej och fogat mig.

Det jag torkat upp med disktrasan är ju inte grönt, blått, gult eller rosa heller men de färgade wettexarna ser fräscha ut lite längre. Nu hoppas jag att det inte bara var ett tillfälligt besök...

Bananflugans rörelse i rummet

Hade jag haft några miljoner över hade jag nog satsat dem på bananflugeforskning. Inte på hur snabbt de förökar sig, det är kartlagt nog, utan hur de rör sig. Jag försöker, med en dåres envishet, fånga dem med handen. De flyger inte i någon racerhastighet men på något sätt byter de riktning precis när man håller på att få tag på en.

Även när de inte är jagade flyger de alldeles vimsigt hit och dit men ändå bestämt på något sätt. Som om de är väldigt nöjda med de matrester de hittat men ändå flyger en sväng för att hitta lite banan, man kan ju aldrig så noga veta om det finns någon i närheten. Bara för att kolla liksom, fast utan att verka alltför ivrig att hitta någon. Dessutom verkar det lite som om man stör när man öppnar sopskåpet där de slagit sig till ro. Då måste de flyga upp, som elever som somnat till pogopedagogbildbandet när lamporna i klassrumstaket tänds.

Vi har satt upp en bananflugefälla. Få väl se om det är någon enstaka som tycker att det är lockande. Och så ska jag försöka undvika att låta citronerna ligga tills de åter blir gröna, fast med en helt annan taktil känsla...

Mumindemonerna

Mumintrollen är demoner.* Och deras vänner är rätt syndiga de också. Till och med Hemulen som verkar vara så hederlig och samlar fjärilar. I de lugnaste vatten...

So heed my warning. Stay way from Moomins! They have only been designed to lead children into damnation. If you ever come by ANY Moomin related material, you must burn it immediately, but use gloves before touching Moomin products. So great is the evil behind the Moomins that even short exposure can be harmful to your soul.

Jag tänker fortsätta vara förtappad och omge mig med demoner. Dessutom tänker jag försöka smitta av mig med min demondyrkan till nästa generation. Jag är ju inte baptist (även om jag varit i en bassängkyrka)

Jag inser att det är för sent för min del:

• Jag har läst böckerna flera gånger, en kan jag utantill. Att glömma någonting man lärt sig utantill som barn är väldigt svårt. Det kommer att poppa upp igen.
• Jag har samlat på mig ganska många muminmuggar (även om jag inte hoppade på trenden när min kursare Johanna i Ume visade mig muffarna på Domus (sic!) i slutet av förra seklet). De går ju inte att bränna så där enkelt. Istället tänker jag fundera på vilka synder just den muminfiguren kan tänkas fresta mig att göra när jag väljer mugg i fortsättningen.
• Och demonerna jag hängt i barnvagnen, stackars barn. Jag gömde dem en stund nere i fotändan av vagnen igår när vi var ute (kanske mest för att de slog i bebisens huvud lite när hon absolut ville sitta i vagnen) men de är ju så fina att titta på att de återfick sin plats ganska snabbt.

Men jag borde väl förstått det när jag läste Den farliga resan:

Allting som är tråkigt
ser ut som det ser ut,
igår, idag, i morgon
och det tar aldrig slut.

Jag skulle bara skratta
om det farligaste kom
och allt blev mindre tjatigt
och just precis tvärt om!

Sen blir hon kompis med Hemulen! Ja, jag säger då det.

*Tack till Mellanbarnet för tipset!

Plip battery spent

Det är ett felmeddelande jag inte riktigt kan ta på allvar. Men dock ett felmeddelande när jag startar bilen. Och felmeddelande bör man ta på allvar.

Jag tror att det hänger ihop såhär:

Blipblip-nyckeln till bilen har gått sönder. Sönder i betydelsen går att laga med silvertejp, inte sönder i betydelsen fungerar inte att blippa med. Därför har vi använt reservnyckeln och låst upp bilen genom att stoppa in nyckeln i nyckelhålet och vrida om. Väldigt 1900-tal, jag vet.

Det har funkat när jag var gravid och bara skulle ha in mig själv i bilen och köra iväg men nu börjar jag bli trött på att alltid behöva låsa upp och låsa på förarsidan med bebis på armen/i bilstol/i barnvagn. Jag saknar enkelheten i blippandet.

Jag ringde bilfirman för att höra om de kunde beställa en ny nyckel till mig. Det kunde de göra. Sedan talade de om vad en ny blipblip-nyckel kostar och jag sa att det nog gick bra att laga med silvertejp.

Eftersom nyckeln tre gånger av fyra faller sönder i sina beståndsdelar när man vrider om och startar bilen med den har jag bara använt den att låsa upp med den senaste veckan (nyckeln har övergått från "ligga på skåpet för jag ska ju ringa till bilfirman och beställa en ny"-tillståndet till "postbilfirmesamtal/jag får väl använda den trasiga då"-tillståndet) De senaste gångerna jag startat bilen med reservnyckeln efter att jag öppnat den med blipblip-nyckeln har jag fått det här felmeddelandet. Plip battery spent.

Jag är ju ingen bilmekaniker men jag funderar på om det kan vara så att batteriet i blipblip-nyckeln laddas när man använder den i tändningslåset. Mycket möjligt. Och nu håller batteriet på att ta slut för att jag inte använt den att starta bilen med på ett tag (ja, den laddas antagligen inte av att starta bilen utan av att sitta kvar i låset under färd, såklart) Det tål att testas. Även om det innebär att jag först får ha en pysselstund med silvertejpen...

Släta dukar

Ett sätt att få sina linnedukar släta är att låta dem torka på en glasskiva. Så gör kungen. Eller de som har hand om de kungliga dukarna.

Jag funderade lite på det sättet att få släta dukar när jag och mamma manglade alla våra linnedukar inför lördagens dop. De blev antagligen inte lika släta som kungens. Dessutom kommer det att vara veck eftersom de är vikta. Det är nog inte kungens. En av våra dukar är fem meter lång. Det blir en väldigt lång glasskiva. Var förvarar man den när den inte används? Kanske kan man göra en kombo - växthus/dukglasskivor? Hur gör kungen?

Kontinentsfunderingar

En av mina vänners statusrader på Fejjan:
Lägger örat mot marken och lyssnar
Kommenteras av en av hennes vänner:
Elefanter?

Är inte det helt fel kontinent? tänker jag.
Det är väl indianerna som lägger örat mot marken och lyssnar, inte indierna?

Nåväl, det är ju ett klassiskt misstag.

Lista

Precis som Västmanländskan drygar jag ut bloggen med en lista.

Humör just nu? Glad.
Kläder just nu? Jeans och smalrandig blå blus.
Musik just nu? Ingen.
Sommarplaner? Inget bestämt men en sväng till Tversted och Eksjölandet blir det absolut.
Hur många kuddar sover du med? Två.
Spelar du nåt instrument? Piano, gitarr och kontrabas. Och den obligatoriska blockflöjten.
Morgon eller nattmänniska? Morgonmänniska.
Snarkar du? Inte vad jag har hört men det klagas på det ibland så, ja.
Stjärntecken? Oxe.
Skostorlek? 41.
Längd? 169,5 cm.
Äckligaste insekten/djuret? Iglar.
Vad vill du jobba som? Jag är rätt nöjd med att arbeta som arkivarie. Men ibland drömmer jag om att rita och beräkna den perfekta lutningen i en kurva eller bygga en betongbro som ingenjör. Eller jobba i bokhandel.
Vad längtar du mest efter just nu? Fikapauser.
Brukar du svära mycket? Ja, det händer. Utom bland kyrkböckerna på jobbet där jag försöker låta bli eller modifiera svordomarna.
Land du vill besöka? USA.
Vad har du gjort idag? Varit och tagit bebisfoto till tidningen och varit på IKEA.
Vad ska du göra i morgon? Tala med prästen om dop och umgås med min mamma.
Vilket är ditt närmsta köpcentrum? Familia får väl räknas som köpcentrum men Väla är ju lite större och inte så mycket längre bort.
Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Det var ett tag sedan vi talades vid men vi hade nog stannat och talat med varandra en stund om vi möttes.
Är du polare med grannarna? Vi hälsar på varandra men inte så mycket mer.
Vad är det första du gör när du vaknar? Ammar (känns det som i alla fall) annars går jag på toa och sedan äter jag frukost.
Är det nåt du absolut inte äter? Nej, fast det finns ju saker jag tycker sämre om men som jag äter om jag blir bjuden på det.
Brukar du sola? Det händer men jag är lite för rastlös för att ligga i timmar på stranden.
Tränar du? Inte så gärna. Just nu är jag dock lite sugen på att börja träna pilates igen för att bli mjukare i musklerna och lite starkare, men jag får väl vänta några veckor med det tills de två månaderna efter förlossningen har gått och då lär suget ha gått över.

Nytt postnummer

Idag fick vi meddelande om vårt nya postnummer. Vi har fått förhandsinformation för ett bra tag sedan att det kanske skulle hända.

Jag var lite rädd att jag inte längre skulle bo i Mörarp utan få Helsingborg som postadress till skillnad från Z som hoppades att hon skulle få bli Helsingborgare. Men hon bor precis vid Helsingborgsgränsen och jag bor ju i byn Mörarp. Inte för att jag känner mig som en Mörarpare så där i själ och hjärta men jag hade tyckt att det var lite tråkigt om byarna försvinner i postgången och blir en del av en jättestor stad.

Min rädsla var dock obefogad, jag bor kvar i Mörarp och det nya postnumret är inte så svårt (253 54).

Finessen med att dricka

I gårdagens SvD kunde man läsa om skillnaden mellan hur katter och hundar dricker. Hundar slevar in vattnet genom att forma sin tunga som en soppslev och skvätter samtidigt ner omgivningen. Katter dricker mer med finess. De sticker ner sin tungspets fyra millimeter och tack vare att ytspänningen är kvar kan de få vattnet att bilda en stråle mellan skålen och munnen. Sedan stänger de munnen, kniper av strålen och sväljer. Samma procedur upprepas fyra gånger i sekunden, lite långsammare för större kattdjur som tigrar och lejon. Fiffigt och med finess.

Tyvärr är det ingen som talat om det för Dorotea. Hon dricker genom att stoppa ner tassen i vattnet och sedan slicka av det från tassen. Inte lika effektivt. Inte med lika mycket finess. Kanske godare.

(Jag ska väl vara lite snäll mot katten och erkänna att det händer att hon lapar också, så hon kan om hon vill...)

Trappor

-Spiraltrappan går på fel håll, deklarerade Eva-Maria och undrade om det kommer att finnas någon spiraltrappa i våra nya lokaler på Gastelyckan, och om de kommer att gå på rätt håll.

Jag har aldrig funderat på rätt och fel håll på en spiraltrappa men Eva-Maria förklarade. Det är lättare att gå uppför än nerför på den smala delen av trappan. De flesta av oss föredrar högertrafik när vi möts och om då spiraltrappan går på fel håll blir det lite besvärligt. Vid mötet uppstår lite velande: väljer man vänster känns det fel för att man inte är van att köra vänstertrafik, väljer man höger brukar det sluta med att en person står still och den andra går förbi. Eftersom vi använder trappan ganska mycket allihop är det ett fasligt velande och stannande under arbetsdagens gång...

Men, som sagt, jag har aldrig funderat på det tidigare men när nu Eva-Maria påpekat detta inser jag att det är så sant, så sant.

En trappa jag däremot funderat mycket på är den gjutna betongtrappan på Ramlösa station. Eller egentligen alla tre. Mest har jag funderat över vad det är för en idiot som har ritat dem. Den som är allra värst är trappan från perrongen till bron ovanför. Den är så feldoserad att det är en pina att gå i den. Men de två trapporna som leder ner till tunneln under spåren och upp till parkeringen är inte så mycket bättre. Jag, i mitt nuvarande tillstånd, är helt slut när jag kommer upp från tunneln. Min kollega/pendlarkompis klagade också häromdagen så det är inte bara i min värld som dessa trappor förbannas...

Prosit

Jag hörde om den här apan på vetenskapsradion i morse:

"En ny ap-art har upptäckts i norra Burma i Sydostasien. Den uppnästa apan är sedan tidigare känd av lokalbefolkningen, men inte av vetenskapen.

De närboende berättade för forskarna på plats att den inte är svår att hitta - särskilt inte när det regnar, för då nyser den när den får in vatten i sina uppåtriktade näsborrar. För att skydda sig i regnväder sitter den regniga dagar med huvet mellan knäna...."

Jag trycker att det låter helt underbart och tror stenhårt på lokalbefolkningens berättelse. Det är ju just så man vill göra när det regnar - stoppa huvudet mellan knäna för att slippa nysa.

Kanelbullens dag

Idag måste man äta kanelbulle.
Alla andra dagar är det bara en rekommendation.

Det är i alla fall det jag och Eskil kommit fram till.

Utanverk

Fastighetsbetäckningarna i Kristianstad har, inte helt otippat, militärinspirerade namn. Igår försökte jag ta reda på vad fläschen var men det enda jag kom fram till var att det är något som hör till utanverken (eftersom det ligger i det kvarteret). Det enda jag med säkerhet vet är att "kalla de till skydd för en fästningsport anlagda mindre utanverken i fläsch- eller lunettform med bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är oriktigt." (Nordisk familjebok). Dessutom fick jag reda på skillnaden mellan tambur, vestibul och hall. Men det var ju inte riktigt det jag var ute efter.

Idag såg jag att de sökte en arkivarie på fortifikationsverket. Stora kunskaper om utanverk stod inte i annonsen men jag tror ändå inte att det är någonting för mig...

Tamburmajoren på bilden har ingenting med någonting att göra. Jo, kanske ingår den i en övertalningskampanj om klädhängare i den nya hallen, fast den väggfasta varianten. Hint, hint.

Beroende av sökmotorer

Precis som på de flesta ställen googlas det en hel del på mitt och Tobias kontor. Så fort vi är lite osäkra, inte tror på vad den andre säger eller undrar någonting så googlar vi.

Igår undrade vi hur många barn den kvinna som fött flest barn hade fått (69).

Idag fick vi bildsöka lite på Magnus Samuelsson som blivit tvåa på listan med Sveriges manligaste män (underlaget var en enkät enbart ifylld av män). Dessutom trodde inte Tobias på mina kunskaper om kyndelsmäss (vilka visade sig vara alldeles korrekta och större än man kan tro).

Han var också tvungen att ta reda på exakt vad en sexman var efter ett ganska olyckligt skrivet bindestreck i en arkivförteckning. När han gjorde det hörde jag ett "det var inte på google man skulle söka efter det". Den förklaringen vi letade efter kom ganska långt ner på den listan...

Fram och tillbaka

Jag tycker att utemöblernas rätta plats är utomhus. Därav utemöbler eller trädgårdsmöbler.

Därför kan jag inte förstå logiken i minnesregeln som så många använder för att komma ihåg vilket håll man ska ställa klockan vid sommartid och vintertid. Att ställa fram på vårkanten funkar både med klockan och utemöblerna. Men att ställa tillbaka är för mig att ställa saker på sin rätta plats eller återgå till det normala. Det stämmer när det gäller klockan eftersom vintertid är det normala men utemöblerna? Det verkar som om väldigt många anser att utemöblernas rätta plats är i förrådet eller garaget. Där tycker jag mest att de är i vägen. Jag ställer undan mina utemöbler, klockorna däremot har jag framme hela året.

För övrigt är jag emot att ställa om till sommartid. Det enda positiva med det är att det känns mer okej att vakna klockan åtta på helgen istället för sju.

Så lika men ändå så olika

Systembolaget och Apoteket har på något vis samma syfte med sin verksamhet. De vill sälja så mycket som möjligt men samtidigt vill de inte att folk ska köpa deras varor. För att uppnå detta syfte gör de på olika sätt. Systemet berättar hur dåligt det är att dricka deras produkter. Apoteket säljer medicin som smakar pekka.

Min hostmedicin är ett utmärkt exempel på det. Mentol+blodapelsin+pepparmyntssmak. Det kan ju inte annat än smaka äckligt tillsammans, det kan nog till och med en pillertrillare räkna ut. Men de kommer att uppnå sitt syfte: jag kommer inte att dricka en droppe mer än jag behöver. Sorgligt nog vet jag att det kommer att dröja två veckor till innan den här hiskeliga hostan släpper (jag känner mina löss på gången).

Om någon från Systembolaget läser det här vill jag bara säga att det inte är ett tips till er. Fortsätt med att sälja varor som smakar gott.

Reglage

Så många olika sätt man kan sätta reglagen i en bil! Jag körde tjänstebilen häromdagen och reglagen i den stämmer inte med de vi har i vår bil. Samma funktioner men vridreglage istället för på-spakenreglage, skjuta ifrån istället för att dra emot sig, backen bredvid ettan stället för neråt till höger. Jag brukar inte gå igenom alla reglage innan jag sätter mig i bilar och startar utan kommer på lite efterhand som jag behöver det. Det är kanske inte den mest trafiksäkra varianten.

Jag minns när jag körde Peugeot 404 (64 års modell) till vardags med rattväxel och väldigt konstiga reglage. Det som var svårast att komma ihåg när man bytte bil var att blinkersspaken (aka färdriktnings-visarna) satt där andra bilar har spaken till vindrutetorkaren. (Vindrutetorkaren satt som en liten knapp som var förvillande lik choken på panelen mellan sätena) Det hände ganska ofta att jag försökte blinka med vindrutetorkaren. Det funkade sådär och lät ganska mycket när det var torrt ute.

Tänkvärt

På sommaren kan det vara väldigt varmt. Och det är kanske inte heller så trevligt, inte ens om man har klänning. Man kan svettas så att det stänker. Det tycker jag att Yllis har fått fram väldigt bra på den här teckningen.

Tänk på det när ni klagar på novembervädret.

Långtråkigt

Idag när öborna och föräldrarna tackat för lunchen och åkt hemåt hade jag riktigt äkta långtråkigt. Jag visste inte vad jag skulle hitta på. Strumporna till Miniprutten var färdigstickade. Vi var mätta och belåtna. Kakelugnen var färdigeldad och varm. Huset var städat. Statusuppdateringarna på facebook var kollade flera gånger. Det fanns inga brädor som man kunde fixa fönsterkarm med. Vi har gott om kanelbullar i frysen. Jag fick beslutsångest när jag skulle välja en ny bok att läsa. Långtråkigt.

Det är kanske bra att ha långtråkigt ibland. Men när man har roligt har man ju inte roligare för att man har haft långtråkigt. Det är ju inte så att jag tänker på hur långtråkigt jag har haft det när jag har roligt och får det roligare bara för att jag jämför med långtråkigheten i slutet av oktober.

Det enda jag kom på att jag kunde göra var att betala räkningar. Det gjorde ju inte det långtråkiga mindre tråkigt...