Äntligen!

Äntligen återgår vi till normaltid.

Skönt.

Prosit

Jag hörde om den här apan på vetenskapsradion i morse:

"En ny ap-art har upptäckts i norra Burma i Sydostasien. Den uppnästa apan är sedan tidigare känd av lokalbefolkningen, men inte av vetenskapen.

De närboende berättade för forskarna på plats att den inte är svår att hitta - särskilt inte när det regnar, för då nyser den när den får in vatten i sina uppåtriktade näsborrar. För att skydda sig i regnväder sitter den regniga dagar med huvet mellan knäna...."

Jag trycker att det låter helt underbart och tror stenhårt på lokalbefolkningens berättelse. Det är ju just så man vill göra när det regnar - stoppa huvudet mellan knäna för att slippa nysa.

Alfabetisk ordning

Avtryckskorten jag sorterar är i alfabetisk ordning. I alla fall till synes alfabetisk. De har sorterat dem i fonetisk alfabetisk ordning. Carlsson och Karlsson är båda under K, sorterade som om det var det samma. Det kan jag gå med på. Petersson och Pettersson har jag lite svårare för, det är i min värld två olika efternamn. Cederström och Zander hamnar på S. Men att leta efter Kjellberg på T känns helt knasigt.

Jag föredrar nog ändå strikt alfabetisk ordning, som det stavas och inte som det låter.

Tröskelträning

Äntligen!

Dorotea har i många år tränat på att vakta trösklar. Vi, hennes människor, har inte riktigt förstått meningen med allt det här vaktandet utan bara låtit henne vara. Lite tryggt har det ändå känts, på något plan, att det är någon som håller koll på trösklarna.

Igår kom hennes träning till nytta. En stor spyfluga hade bestämt sig för att göra oss sällskap i sovrummet när vi gick och la oss. Jag var rädd att den skulle anfalla, så stor var den. Robban lyckades fingerknäppa den när den satt på lampan. Lite vimsig och yr hamnade flugan på en tröskelliknande bräda framför garderoben och Doroteas jobb med att vakta den lite vingliga flugan började. Så fort den rörde sig fick den en smäll av tassen. Efter några smällar åt Dorotea upp den.

Sensmoral:
Övning ger färdighet, fastän man ibland inte vet vad övningen ska leda till.

Nackdel med mycket smink

På tåget hem igår satt jag mitt emot en dam som hade så mycket mintgrön ögonskugga att hon inte kunde röra ögonen när hon läste. Hon var tvungen att röra hela huvudet, rad för rad.

Jo, det är sanning.

Dagens tips

Låt bli med att få höstkräksjukan jag har haft sedan igår kväll. Att kräkas är aldrig skoj. Att göra det hela natten är inte heller så roligt. Det hjälper inte om man är två om det. Även om vi tog igen sömnen under dagen idag är vi helt utslagna. Och särskilt sugna på mat kan man inte säga att vi är. Återvänder snart till sängen.

Mystiska klisterlappar

Igår hittade jag en kvadratisk klisterlapp med en tvåa på i min jeansbakficka. Idag hittade jag en likadan klisterlapp fast med en trea på koftan jag har på jobbet. Mystiskt. Som en julkalender fast i fel månad och med helt fel siffror. Jag undrar var de kommer ifrån. Jag är glad att de inte räknar ner...

Dagens tips

Gå inte in på banken och du inte har oceaner av tid.

I fredags lämnade jag mitt visakort i kortläsaren på Pressbyrån. Jag har varit medveten om att det skulle hända sedan de började med chip. Det var bara en tidsfråga.

Kortet blev spärrat i fredags och jag skulle bara in på banken och beställa ett nytt. Eftersom banken inte har de kundvänligaste öppettiderna och jag vill ha ett nytt visakort så snart som möjligt var det lunchen som gällde för bankärendet. Först får jag vänta i tjugo minuter på att komma fram till kassan. Inte för att det är mycket folk på banken, förutom de som stod vid de två öppna kassorna var det tre personer före mig i kön.

Under tiden jag satt och väntade kom jag på att det kanske var smart att ta ut lite kontanter, hur mycket berodde lite på hur lång tid det skulle ta innan jag fick ett nytt kort. Två bankärenden alltså.

Väl framme vid kassan trodde jag att han var lite rationell när han bad mig fylla i uttagslappen medan han beställde ett nytt kort. Jovisst, när jag trodde att allt var klart började han fråga om jag hade fått information om bolåneförsäkring eftersom jag hade bolån i banken. Om någon av oss skulle bli arbetslös. Den sannolikheten är väldigt liten, sa jag och talade om att jag inte var intresserad. Men om någon av er går bort, fortsatte han. Inte intresserad av annat än att komma här ifrån med kontanter i handen och få lite mat var det enda jag ville skrika men skakade bestämt på huvudet i stället.

Han klickade vidare på musen och tittade på sin datorskärm, hämtade lite papper jag skulle skriva på. Sedan frågar han om vi har någon personlig rådgivare. Då ljuger jag honom rakt upp i ansiktet och säger att vi har en i Helsingborg. Bara för att få slippa tacka nej till det också. Sedan drar han upp den här bolåneförsäkringen igen men kommentaren "det är klart att man inte vill tänka i sådana banor men om det händer så måste vi veta att vi har informerat er om det". Sen (efter att jag stått vid kassan i 10 minuter) får jag äntligen mina pengar och kan gå därifrån. Hungrig och ilsken.

Jag jobbar ju inte på banken men trots det är jag medveten om att det är ganska många som gör sina bankärenden på lunchen. Och alla som har lunchrast vet att man inte vill sitta på banken i en halvtimme av den. Om jag jobbade på banken så skulle jag inte vilja att kunderna var arga när de gick därifrån utan för deras skull jobba så snabbt och effektivt som möjligt mellan 11.30 och 14.00. Jag hade inte velat att de när de gick funderade på att ta ut alla pengar och lägga dem i madrassen i stället...

Uppdatering: Idag fick jag en webbenkät att fylla i om min senaste kontakt med banken. Jag var rätt neggo...

Vinterväder?

Idag regnar det, är gråmulet och runt 10 grader. Typiskt skånskt vinterväder.

Det var alltså såhär alla ni som klagade på snön i vintras hellre ville ha det. Har ni tur blir det så i vinter. I ett halvår sådär. Kanske lite kallare någon dag så att vi får blixthalka.

Har ni riktig förbaskad otur blir det snö även i år.

Jag för min det hoppas på snö. Men så har jag också blivit kallad för vintertaliban.

Kanelbullens dag

Idag måste man äta kanelbulle.
Alla andra dagar är det bara en rekommendation.

Det är i alla fall det jag och Eskil kommit fram till.

Utanverk

Fastighetsbetäckningarna i Kristianstad har, inte helt otippat, militärinspirerade namn. Igår försökte jag ta reda på vad fläschen var men det enda jag kom fram till var att det är något som hör till utanverken (eftersom det ligger i det kvarteret). Det enda jag med säkerhet vet är att "kalla de till skydd för en fästningsport anlagda mindre utanverken i fläsch- eller lunettform med bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är oriktigt." (Nordisk familjebok). Dessutom fick jag reda på skillnaden mellan tambur, vestibul och hall. Men det var ju inte riktigt det jag var ute efter.

Idag såg jag att de sökte en arkivarie på fortifikationsverket. Stora kunskaper om utanverk stod inte i annonsen men jag tror ändå inte att det är någonting för mig...

Tamburmajoren på bilden har ingenting med någonting att göra. Jo, kanske ingår den i en övertalningskampanj om klädhängare i den nya hallen, fast den väggfasta varianten. Hint, hint.