Huvudsaken

-Vilken häftig mössa, tänkte jag. Är det den de säljer?

Men nej, det är Darth Vaderdräkten...

Jag får väl sticka en själv :)

Tips till personalföreningen

Jag berättade för Robban om silverfiskdräkten som Skånes arkivförbund ibland har när de har guidade visningar för barn. Då började vi fundera lite över vad man skulle klä ut sig till om vi hade halloweenparty på mitt jobb.

Silverfisk var ju givet. Ängrar och möss lika så. Gem eller häftklammer känns som klassiker. Plastficka är lite vågat, men man kan ju vara en färgad variant. Översvämning (våg, vattendroppe) är svårt att få till kanske. Tejp, fast det är lite riskabelt att vara klistrig på ryggen, man vet inte vad man får med sig hem. Forskare, antingen nybörjaren eller den förvirrade men erfarne som blandar runt på alla handlingarna. Mögel kan bli en riktigt snygg dräkt. Eller tipp-ex som avslöjar något felaktigt i slutet av kvällen.

På festen skulle man kunna ha en spökrunda i arkivet. Det är i alla fall mörkt. Och lite kallt. Och gångarna kan röra sig lite, lite på ett skrämmande sätt. Arkivkartonger kan trilla ner från hyllorna. Arkivspöket kan spöka lite.

Ja, det hade varit en lite skoj fest, tycker jag. Eller nördig. Kanske inte så troligt att det kommer att hända men jag ska nog lobba lite för det. Tror jag.

Manchesterfras

Ljudet av manchesterbyxor när man går. Det är riktigt höst och vinter. Och skönt.

Jag tänkte på ljudet när jag gick uppför trappan och insåg att ett blogginlägg med den ingången kunde få två möjliga utgångar. Svårt att välja så jag får väl göra ett dubbelinlägg.

1.
Ljudet av manchesterbyxor när man går. Läste eller hörde att vi blivit sämre på att lyssna. Vi uppfattar inte alla ljud som omger oss eftersom vi slutat lyssna. Det är så mycket surr i luften av maskiner och grejs som vi sorterar bort att vi även sorterar bort andra ljud som vi egentligen tycker om att höra. De som gjort reportaget tyckte att man skulle sätta sig ner och lyssna i tio minuter då och då och fundera över alla ljud man hör och på så sätt bli bättre på att lyssna.

Just nu hör jag Sixtens förkylda andning, akvariets brummande, värmepumpen, blåsten utanför och ljudet av tangenter som trycks ner. Snart sätter nog kylskåpet igång att burra, tåget går förbi och en eller annan bil kör utanför på gatan.

Egentligen skulle jag väl ge tipset till Robban, det verkar som om han sorterat bort ljudet av mig vid middagsbordet. Ingenting jag säger verkar fastna. Då är det bättre att prata när vi kör bil för då tror han att han hört det på radion och kommer ihåg det ;)

2.
Ljudet av manchesterbyxor. Eller bara manchesterbyxor är med i ett av mina tidigaste minnen. Det är från dagmamman i Vänersborg (som vi rymde från). Jag är kanske knappt tre år (rätta mig om jag har fel mamma, men det var något med att dagiset hade 3-årsgräns?). Ingenting händer i minnet, jag sitter bara hemma hos henne och har nog lite tråkigt. Jag har ett par slitna manchesterbyxor på mig där manchestern nötts bort på ovansidan av låren. Pillar lite på det slitna. Hon har fiskar som man kan titta på. Och ett hoprullat måttband med tryckknapp. Måttbandet kan man trycka ut i mitten så att det blir en kon, men man får inte trycka för mycket för då rullar måttbandet upp sig.

Det är ett lite märkligt minne tycker jag eftersom det inte händer någonting utan det är bara saker jag kommer ihåg. Det är bara ett nedslag i en vardag för längesen. Kanske har jag blandat ihop det. Men det låter rimligt, sjuttiotal, hemma hos någon. Min bror kan möjligtvis bekräfta fiskarnas existens, jag tror varken han minns mina byxor eller just det måttbandet.

Grönt är skönt

Jag har köpt ett par nya fina skor. Gröna. Det är nog första gången jag har gröna skor. Stövlar har jag nog haft i grönt men inte skor. De svarta som jag egentligen frågade efter i affären var slut i min storlek så då fick det bli ett par gröna. Och jag ångrar mig inte ett dugg, de är lite roligare än ett par svarta trots allt.

Tillsammans med gröna strumpor och bruna manchesterbyxor kan jag nog kvala in som biologilärare ;) Finfint!

Sköna är de, men det beror nog inte på färgen...

Två rara sorters människor

På min enormt långa julklappsrunda i Helsingborg igår (från Konsul Olssons plats till Stortorget) var jag tvungen att ta igen mig för att orka gå tillbaka till bilen. Det fick bli Fahlmans - kondiset jag inte gick på som gymnasieelev eftersom det bara var folk från Nic som hängde där.

Inne på Fahlmans såg jag två sorters människor som jag sällan ser. Båda sorterna framträder tydligare på vintern av ganska självklara anledningar. Båda sorterna är ganska rara i ordets båda bemärkelser.

Den ena sorten är de som knyter sin halsduk under hakan. Mest män i övre medelåldern. Helst skotskrutig halsduk i rött, vitt och svart.

Den andra sorten är damer som inte tar av sig hatten när de fikar. Man får ju tänka på frisyren. Men blir det inte väldigt varmt att sitta med pälsmössa inomhus?

Skjut ej upp till morgondagen

Idag ska jag på bröllop. Allt är klart förutom att jag inte har strukit min omsydda klänning. Igår när jag kom hem var jag tröttare än tröttast. Så trött att jag var tvungen att sova en stund för att orka gå och lägga mig. Det blev inget klänningsstrykande igår kväll. Bröllopet är inte förrän vid två idag så det är ingen fara på taket egentligen. Jag hinner, det är förmiddagens enda uppgift.

Denna uppskjutna klänningsstrykning gjorde att jag i nattens dröm(mar?) har fått för mig att min kompis mamma är adlig (med det adliga namnet Lindsjö), träffat min mamma som snabbtråcklat på fel band i empireskärningen på klänningen, försökt få av det felaktiga bandet vilket var svårare än man kunde tro, visat spetstrosorna, ätit lite mellanmål med andra bröllopsgäster före vigseln, missas lurbröllopet med raketer som var på den i inbjudan utsatta tiden och luskat reda på att vigseln var flyttad till klockan 18, gått vilse i kyrkans källare som visade sig innehålla ett storkök och dessutom missat början på bröllopet så att jag fick smyga in efter brudnäbbarna.

Tänk så harmoniska drömmar jag drömt om jag bara strukit min klänning.

Längre kortbyxor

Största delen av befolkningen klär inte i superkorta shorts. Ändå är det nästan bara sådana som finns att köpa.

Jag letade så att jag nästan blev blå idag efter ett par lagom långa shorts. De flesta jag hittade var antingen väldigt korta eller 3/4 byxor (dvs för långa). Shorts som går till precis ovanför knät är mycket sällsynta. Om man inte är man men herrshortsen sitter sådär snyggt. Jag hittade ett par jeansshorts i lagom längd på H&M med jag är lite emot att köpa byxor som har fabriksgjorda hål i sig. Slitna på ett sätt som ingen människa kan åstadkomma.

Till slut hittade jag ett par som fick följa med hem.

Husmorstips

Igår köpte jag en fin klänning att ha ikväll. Bar hem den i en plastpåse och när jag skulle visa hur fin den var för R hade klänningen blivit statiskt elektrisk och satt som en ålskinn runt benen. Inte så där värst snyggt och inte särskilt bekvämt.

Vad gör man när man behöver husmorstrix? Ringer sin mamma. Jag hade tänkt mig tips som "torktumla en stund", "spreja med vatten och sköljmedel" eller "ät en halv apelsin, vira in dig i duschdraperiet och gå baklänges" Min mammas första svar var "har du letat på nätet?" Det gjorde mig lite glad på något sätt. Hennes andra tips var att ha en underkjol av bomull eller siden som inte blir statiskt.

Nu har jag följt hennes första tips utan att hitta annat än "tvätta med sköljmedel" (vilket jag inte har tid med) eller "köp mirakelsprej" (vardå?) och "låt bli att köpa kläder av material som blir statiskt" (för sent...). Testar hennes andra tips istället.