Husmorstips

Igår köpte jag en fin klänning att ha ikväll. Bar hem den i en plastpåse och när jag skulle visa hur fin den var för R hade klänningen blivit statiskt elektrisk och satt som en ålskinn runt benen. Inte så där värst snyggt och inte särskilt bekvämt.

Vad gör man när man behöver husmorstrix? Ringer sin mamma. Jag hade tänkt mig tips som "torktumla en stund", "spreja med vatten och sköljmedel" eller "ät en halv apelsin, vira in dig i duschdraperiet och gå baklänges" Min mammas första svar var "har du letat på nätet?" Det gjorde mig lite glad på något sätt. Hennes andra tips var att ha en underkjol av bomull eller siden som inte blir statiskt.

Nu har jag följt hennes första tips utan att hitta annat än "tvätta med sköljmedel" (vilket jag inte har tid med) eller "köp mirakelsprej" (vardå?) och "låt bli att köpa kläder av material som blir statiskt" (för sent...). Testar hennes andra tips istället.

Curd

Att koka curd är lite som att spela på triss. Plötsligt händer det. Man står och rör och rör och rör tills man nästan ger upp. Och så plötsligt tjocknar krämen till. Som triss, fast vinst varje gång.

Men vad mycket man hinner tänka under den halvtimmen när det inte händer någonting utan man bara står och rör. Jag han tänka igenom mitt stundande medarbetarsamtal och nyårsaftonens meny. Det senare mycket trevligare att tänka på än det förra.

Idag gjorde jag limecurd. Det blir en lite läskigare färg på det än på lemoncurd. Fick mig osökt att tänka på bihåleinflammation. Men den blev god, trots sin färg.

Dagens tips

Om mikrofonen går sönder på din mobil* är det ingen bra idé att försöka spela in ett telesvarmeddelande typ "mikrofonen har lagt av på min telefon, jag hör dig men du hör inte mig. Ring på min fasta anslutning istället". Det blir ett väldigt tyst meddelande...

*jobbmobilen, tack och lov....

Mat och musik

Min brors statusrader består ganska ofta av vad han lagar för mat och vilken musik han lyssnar på samtidigt. Min bror gör god mat och så där rejäl och ordentlig mat. I alla fall i sina statusrader.
Linas storebror lammfärsbiffar, ris, trattkantarellsås och sallad. Fauré: Requiem

Jag tänker för det mesta att det inte är någon bra idé att härmas just på den här sortens statusrader. De hade blivit ganska tråkiga eftersom det känns som om jag alternerar mellan tre olika rätter och nästan aldrig lyssnar på någon musik. Sjunger en stump för mig själv i köket möjligtvis.

Men idag lyssnade jag för en gångs skull på ett smörigt pojkband när jag donade i köket. Jag tänkte ut en "mat och musik"-statusrad men förkastade den:

Lina blått gelegodis. Take that: Greatest Hits

Det börjar med en låspinne och slutar med en återvinningsgran

I onsdags började jag min tömning av kontor på biblioteket och dök djupt ner i min skrivbordslåda. Hurtsen med lådor ärvde jag när jag började som kultursekreterare och den innehöll redan då många bra att ha saker. Nu tänkte jag inte låta allt det gå i arv mer. Så det så. Men en enkel skrivbordstömning kan lätt flippa ut...

Jag hittade en finfin låspinne. Jag gick ut till My och meddelade att låspinnen är hittad, äntligen. My såg ut som ett levande frågetecken "Låspinne?!??" "Ja, det står att det är en låspinne på lappen..." Så kom vi till att tala om allt annat som fanns i lådan - suddihållare som fick mig att tänka på min morfar, kardborreband, skruvar, muttrar och konstiga saker som jag inte har en aning om vad man ska använda till. Alla dessa bra att ha saker fick My att tänka på Findus gran i "Pettson får julbesök", hon är ju inte barnbibliotekarie för intet.

Med hjälp av lite sidenband (som My hade i sin skrivbordslåda) tvingade vi våra fikande kollegor att pyssla ihop julgransprydnader av rör-inte-min-kompisknappar och skumgummituber, suddipennor och simborgarmärken. Jag kom på att jag hade en halv gran liggande utanför arkivet på kommunhuset (en rest sedan vi gjorde minneslådor om julen) och fick vaktmästar-Boris att ta med sig den till biblioteket på postrundan. Som stjärna använde vi en måttsats.

Vi blev mycket nöjda med resultatet som står så grön och grann vid alla de frontade klimatböckerna. Låspinnen tog jag med mig hem som ett minne från biblioteket. Så om ni behöver låna en någon gång så vet ni var den finns...

Koka kola

När jag såg det här avsnittet av Sunes jul blev jag så sugen på att koka kola. Avsnittet är fantastiskt roligt, tycker jag.



Jag lyckades lite bättre med kolakoket. Golvet ligger kvar.

Gästrumsidé

Funderar på att göra om gästrummet. Kanske såhär?

Husfunderingar...

Ibland tittar jag på hus på nätet. Det är en av mina hemliga hobbies. Vi har inga planer på att flytta men det är lite skoj att titta på hur folk bor.

Jag hittade det här på Tågaborg. Pris diskuteras, jahaja. Det är stort och fint, väl inmurat och insynsskyddat, vackra rum. Men var bor människorna? Var kryper de upp i ett hörn med en god bok? Var studsar de rundor när de lyssnar på bra, hög musik? Var gör de sina julkort?

Äter de kvällsmaten uppklädda i matsalen? Sitter de i fåtöljerna med guldarmstöd och knyter skorna? Äter de pizza framför tv:n? Eller sitter de bara i uterummet och dricker vin?

Finns det liv på Mars? Bor och lever det någon i huset på Johan Banérs gata 28?

Morgonnostalgi

- En bulle med bulle, sa killen framför mig på kondiset i Åstorp i morse.
Det var längesen, tänkte jag.

Olika slags hängare

Ja, vad ska man säga. Ibland önskar man att man hade pondusen att vara lite lagom tvär men för den skull inte ovänlig, dissa lagom genom att låtsas att man inte hör, veta att man är den som vet bäst, göra som man själv vill fastän alla andra tycker att det verkar vara en dum idé... Ja, bara vara lite egen som man kan tillåta sig att vara om man är äldre herre på 80+ (eller 90+?) och professor.

Vi andra som hängde utställningen tillsammans med Nils-Arvid försökte vara lite diplomatiska men ibland gav vi upp och dissade tillbaks trots att vi inte hade hörapparat.

Utställningen blev bra. Hemtrevlig på något vis. Jag får jobba lite på min pondus men jag misstäner att det enda jag kommer lyckas med är kanske pondusmagen och den vet jag inte om jag vill ha...

Inte bara It-chef, utan författare också

Varje år säljer biblioteket ut utgallrade böcker innan de slängs. I år var det väldigt många och bland dessa hittade jag en bok av en författare som heter likadant som It-chefen i vår kommun.

Jag luskade lite, datakillarna jag talade med trodde knappt på mig utan skrattade mest. Tanken på chefen som författare var kanske lite för udda. Då får jag väl gå direkt till källan, tänkte jag igår och gick till It-enheten för att ställa It-chefen mot väggen. Typiskt nog var han inte där men vi googlade lite och luskade vidare bland hans medarbetare och kom fram till att det var han som var författaren (eller är, har man gett ut en bok borde man vara det för evigt, eller?)

Idag var han på jobbet (jag hade sänt ut mina spioner) så jag gick med boken i högsta hugg för att få den signerad. Jovisst var det It-chefen som skrivit men han ville inte signera i en utgallrad biblioteksbok (man får ju inte skriva i biblioteksböcker, eller vika hundöron) och tyckte att det var en väldigt dålig ordning att hans bok blivit utgallrad. Han jobbade ju ändå i kommunen. Jag blev lovad en helt ny bok, signerad med något tänkvärt ord eller så.

Då kunde jag ju göra mig av med den utgallrade boken, It-chefens förslag var att tända fyr med den. Jag sa att jag tyckte att det kändes helt fel att bränna böcker. Mala den då, frågade It-chefen. Pärmarna kan bli lite kniviga att tugga igenom för malmaskinen i källaren, sa jag. Det är alltså ok att bränna eller mala boken men inte skriva i den, hmm.
Jag tog hem den och läser, i väntan på mitt signerade exemplar...

En (1) julklappsaffär

Om du skulle handla alla dina julklappar i en enda affär - vilken affär skulle det vara?

Inte för att jag känner något behov av att göra det, men det är alltid skoj att fundera lite. Jag tror att jag hade fixat julklappsinköpen i en bokhandel, särskilt om det är en bokhandel som även har lite spel. Annars hade jag valt någon affär som har lite av varje, som Åhléns.

Jag ställde frågan till min man och hoppades att han skulle säga Carl Hoff, men med tanke på vilka andra två han köper julklappar till (sin mor och far) insåg jag att det inte skulle bli hans svar... En mer trolig gissning från min sida var Clas Ohlsson. Men nej, hans svar var Statoil.

Julkalender

Jag fick en julkalender med posten. Färgglada paket. Första paketet innehöll ett litet kexchoklad och andra paketet polly. Det verkar vara en god kalender.

Det roliga var att jag tänkt samma tanke. Fast inte med paket men dock med godisinnehåll. (Det är ju inte säkert att det är godis i alla paketen bara för att det är det i de två första, jag vet det.) Vilken tur att jag kom på en annan kalenderidé...

Ett år bytte jag och Chlott paketkalendrar och båda tyckte att vi varit smarta som hittat ett kalendertips i Hemmets veckotidning. Eftersom båda var tvärsäkra på att den andre inte tittade i den tidningen kändes det som en bra kalenderidé. Originalidén var att lägga alla paketen i en korg och låta de numrerade snörena hänga ut utanför korgen. Då letade man upp numret och drog i snöret. Smart. Men vi blev lite snopna den siste november när vi bytte...

Ett förtydligande (som visat sig vara på sin plats): varken jag eller Chlott höll/håller Hemmets Journal. Jag tittade i den hemma hos min dåvarande pojkväns mamma. Bli beskylld för något sådant, huga ;•)