Titta ut, titta ut en minut...

Kontorsutsikten i Klippan - Nettos parkering syns väldigt bra när trädet är borta.

Kontorsutsikten i Lund - Blommande fruktträd och lummigt grönt.

Jag är nöjd med bytet!

Nycklar

Jag har något freudianskt med nycklar.

Det har hänt flera gånger att jag glömt jobbnycklarna i låset på mitt skåp på jobbet när jag går på semester. Första semesterdagen får jag ringa till någon arbetande kollega och be dem ta hand om dem tills jag kommer tillbaka. När jag väl kommer dit kan jag inte komma in i huset utan måste gå via huvudentrén och bli insläppt.

Idag lyckades jag kasta nyckeln till arkivet i restavfallet tillsammans med det sista skräpet jag röjde utanför arkivet. När jag skulle gå och hänga arkivnyckeln i nyckelskåpet var den väck. Jag letade som en liten toka, både fisk, fågel och mittemellan. Till sist dök jag ner i soppåsen och halvvägs ner bland plastfickor och postitlappar (tack och lov att det inte var soptunnan i kafeterian) hittade jag nyckeln.

Något undermedvetet tror jag att det är...

Lur-Bettan

Elbojo Mabisoka har fått ge namn åt vårt lag i stegtävlingen som börjar på måndag. Enligt Elisabeth är det en egyptiskt långdistanslöpare. Eftersom vi inte har så bra koll på just långdistanslöpare köpte vi det allihop.

En lite fnittrig Elisabeth avslöjade senare att det var sammansatt av alla i lagets två första bokstäver i förnamnet.

Det är roligt att luras.

Förtydligande: Jag inser att det är förvirrande att det inte finns något Li med i lagnamnet men ibland stavar vissa mitt namn med Ka...

Alldenstund och betonglaboratorium

Jag går igenom mina lådor på jobb och slänger allt på bästa arkivariska sätt.

Jag hittade en postitlapp med orden Alldenstund och Betonglaboratorium.

Jag undrar hur jag tänkte.




Bild på betongpylon på bro
från http://www.betongcentrum.se/

Fina naglar

Dagens samtalsämne på tåget var naglar. Fina uppbyggda med gelé eller akryl som mina kollegor lägger några hundralappar på att få fixade. Det gör inte jag.

I eftermiddags insåg jag varför. Jag skulle mala en massa papper från socialförvaltningen. Någon nitisk tjänsteman hade tänkt "Jag sätter fast varje uträkning med ett gem!" När två kilogram gem var bortplockade var jag glad att jag inte lagt 500 kronor på att fixa naglarna...

Telefonsvarare

Jag försökte få tag på en kollega per telefon och efter tio signaler svarade den automatiska damen som är dålig på att uttala efternamn. "NN svarar inte. Vill du [---] tryck..." Jag tänker bara "Åhfan, det märkte jag inte." Hur tänkte de när de bestämde att hon skulle ge denna självklara upplysning?

Finn fem fel

Det var någonting som inte stämde när jag tittade ut från mitt kontorsfönster i måndags. Det tog en stund innan jag kom på vad det var som fattades. Trädet. Tydligen stod det för nära huset. Jag tror att den egentliga anledningen är att vår tekniske chef ville ha in lite mer ljus i sitt nya kontor...

Avskedsansökan

Idag har jag lämnat in mitt livs första avskedsansökan.

Det är ju en dröm jag haft länge men jag hade nog tänkt mig att göra det på ett lite annat sätt i mina drömmar. Lite mer bitchigt. Lite mer "här har du, surkärring, nu är jag trött på er". Lite mer överraskning.

Nu blev det inte så. Först ville min nya arbetsgivare ta referenser från min nuvarande chef och då var jag tvungen att erkänna att jag kanske hade ett annat jobb på gång. Sedan tänkte jag ta tjänstledigt under provanställningstiden, vilket gjorde att jag var jag tvungen att vara lite snäll trots allt. Efter många dagars grubblande sa min chef nej till tjänstledighet och då kändes det lite fel och sent att ta fram bitchigheten....

Men nästa gång jag säger upp mig så kanske. Eller så är den bitchiga Lina inte riktigt jag i verkligheten utan bara i mina drömmar.

Vissa dagar...

... får men erbjudande om ett annat jobb och firar det med att gå ut och äta!

Fler dagar av den sorten, tack!

Andra dagar ska vi inte tala om

Vissa dagar bär, man lyfter
svävar omkring med sin lycka
Färgerna vilar lättjefullt på sina föremål
Ljuden skojar vänligt med öronen
Fötterna är varma, huvudet svalt
(---)
Andra dagar,

andra dagar ska vi inte tala om.

Om härliga dagar av: Tommy Olofsson

Idag var det en av de där andra dagarna.

Fick gå till jobbet med våt strumpa eftersom jag trampade i lite vatten på badrumsgolvet precis innan jag skulle gå till tåget och fick med mig strumplådans sämsta par strumpor som ombyte.
Minuten efter gick den lilla metallbiten man drar i på dragkedjan av när jag tog på mig stövlarna och jag skadade min tumme (och fick laga stöveln med ett gem).
Ägnade förmiddagen åt tålamodsprövande hemsidesarbete som medlare mellan kulturfalangen och turismfalangen varav ingen tyckte att deras verksamhet passar under rubriken "uppleva och göra".
Ägnade eftermiddagen åt att försöka ignorera en 60+dams nästan beundransvärda negativa energiutstrålning som sabbade stämningen på mötet och sög musten ur oss.

Men lunchen var fantastiskt trevlig och semmelfikat med lite skvaller och möjlighet att kräka av sig lite lyfte dagen.

Jag hoppas att det är en av de där vissa dagarna imorgon och att mitt tålamod inte tryter än på ett tag...

Sommar på Gripsholm

När gjorde du din Gripsholm?

En mycket vanlig fråga i museisvängen. ALLA har gjort Gripsholm eller något annat slott någon sommar. Några har till och med gjort en slottsturné. Man kan fetglömma museijobb om man inte gjort något slott någon sommar.

Det är alltså dags att söka jobbet som Museilärare. De två gånger jag sökt har jag blivit kallad till intervju. Det tycker jag är en merit, trots allt. Men ingen av gångerna har jag lyckats övertyga intervjuarna att det kommer att bli en dansk turistinvasion just den sommaren. Kanske var jag inte tillräckligt övertygad själv.

Det var ganska trevligt att vara på intervju på Nationalmuseum, trots min bristande förmåga att övertyga. Efteråt kan man gå en sväng på Svenskt tenn, det hör liksom till när man är i faggorna. Och gå i Gamla stan, vinka på kungafamiljen och strosa.

Men varje år känner jag någonstans långt där inne att det hade varit ganska skoj att tillbringa en sommar på slottet. Snacka om porträtt, arkitektur och gamla kungar. Jag blir lite sugen på att söka. I år blir det kanske en dansk turistinvasion?

Skoj i arkivet

Jag fick besök i arkivet idag av en pappa och hans treåriga son. Pappan ville titta i gamla handlingar, treåringen tröttnade på det ganska snabbt.

Jag och min nya kompis Albin hittade på lite andra saker. Det finns ju lite av varje utanför och i arkivet och jag hittade en påse med leksaksbilar som jag försökte intressera honom med. Det gick sådär. Vi övergick till sysslor som var mycket roligare: tända och släcka lampan i arkivet (knappen sitter utanför) och kolla ficklampan, flytta på arkivhyllorna med hjälp av de stora rattarna, leka med häftapparaten och häftklammerborttagaren, sätta påsnitar (aka jungfruben) i alla hålen på internkuverten, öppna och stänga den tunga arkivdörren...

Ska jag vara helt ärlig, kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det kunde vara så skoj att hänga i arkivet utan att titta på arkivhandlingarna.

Kommunhusmusen

Idag gick musen i fällan.

För flera månader sedan hittade jag musbajs på min arbetsbänk i källaren och Bossevaktmästare satte ut två fällor med ost. Sedan dess har jag inte sett varken muslort eller mus.

Idag tittade den lilla musen fram när vaktmästarna satt och fikade i sitt källarkyffe. Den sprang över Pers sko och var så söt, så söt enligt Bosse. Boris sa att han visat den vägen till cafeterian men den gick nog vilse för när jag kom ner på eftermiddagen hittade jag den i fällan. Stirrande med sina döda ögon.

Jag erkänner att jag spelade lite på min kvinnlighet när jag bad Boris komma och ta bort den. Och jag får väl även erkänna att om jag hade varit tvungen att sanera musfällan hade jag nog slängt både mus och fälla som en enhet.

Stressande

Det finns säkert de som tycker att bensinkort är grejen. Sådan är inte jag. Jag tycker att bensinkort är något av det mest stressande som finns.

Idag körde jag hem från Borås. Jag insåg redan när jag startade att jag skulle vara tvungen att tanka på vägen. Jag körde tjänstebilen och hade kommunens bensinkort med mig, ett hos den glada björnen och ett hos den hårda snäckan (som också går att knäcka) Jag spanade efter mackar hela vägen, tänkte att jag skulle ta den första rätta mack jag såg av de två. Jag såg många mackar men på vägen mellan Borås och Varberg fanns ingen björnmack och ingen snäckmack... Lite innan påfarten till motorvägen fick jag smått panik och ringde hem till Robban. Bensinlampan började lysa under samtalet. Robban letade upp närmsta björnmack åt mig på nätet och jag fick köra en omväg för att tanka bilen.

Jag tycker det är stressande nog att bensinen kan ta slut. När lampan börjar lysa ger jag blanka f-n i bensinpriset - då tankar jag på närmsta mack. Och betalar på något annat sätt...

På kvällen får den late brått...

Såg annonsen för minst en månad sedan och tänkte att den här gången ska jag söka tjänsten med en gång. Det var ju en tjänst man kan söka via offentliga jobb där jag har ett färdigt cv.

Men det personliga brevet borde ändras lite...
Och så skoj är det inte att skriva personliga brev.
Sköt upp det till morgondagen.
Och till morgondagen.

Idag, dagen innan sista ansökan fick jag iväg brevet...

Modfälld

Dagens ord är nog modfälld. Det är ett ganska fint ord tycker jag. Det beskriver dessutom ganska bra hur jag just nu känner mig. Men jag vet inte riktigt varför.

Kanske för att jag verkar vara den enda som inte tycker att det är skönt att man ska få plocka undan julen. Jag kommer att sakna adventsstjärnorna och den himmelska härskaran.

Kanske för att jag ska gå och lämna min nyckel till biblioteket imorgon. Då tar det jobbet liksom det slut på riktigt. Att bara vara låntagare ersätter inte att få vara där och jobba några gånger i veckan.

Kanske för att snön håller på att försvinna.

Curd

Att koka curd är lite som att spela på triss. Plötsligt händer det. Man står och rör och rör och rör tills man nästan ger upp. Och så plötsligt tjocknar krämen till. Som triss, fast vinst varje gång.

Men vad mycket man hinner tänka under den halvtimmen när det inte händer någonting utan man bara står och rör. Jag han tänka igenom mitt stundande medarbetarsamtal och nyårsaftonens meny. Det senare mycket trevligare att tänka på än det förra.

Idag gjorde jag limecurd. Det blir en lite läskigare färg på det än på lemoncurd. Fick mig osökt att tänka på bihåleinflammation. Men den blev god, trots sin färg.

Det börjar med en låspinne och slutar med en återvinningsgran

I onsdags började jag min tömning av kontor på biblioteket och dök djupt ner i min skrivbordslåda. Hurtsen med lådor ärvde jag när jag började som kultursekreterare och den innehöll redan då många bra att ha saker. Nu tänkte jag inte låta allt det gå i arv mer. Så det så. Men en enkel skrivbordstömning kan lätt flippa ut...

Jag hittade en finfin låspinne. Jag gick ut till My och meddelade att låspinnen är hittad, äntligen. My såg ut som ett levande frågetecken "Låspinne?!??" "Ja, det står att det är en låspinne på lappen..." Så kom vi till att tala om allt annat som fanns i lådan - suddihållare som fick mig att tänka på min morfar, kardborreband, skruvar, muttrar och konstiga saker som jag inte har en aning om vad man ska använda till. Alla dessa bra att ha saker fick My att tänka på Findus gran i "Pettson får julbesök", hon är ju inte barnbibliotekarie för intet.

Med hjälp av lite sidenband (som My hade i sin skrivbordslåda) tvingade vi våra fikande kollegor att pyssla ihop julgransprydnader av rör-inte-min-kompisknappar och skumgummituber, suddipennor och simborgarmärken. Jag kom på att jag hade en halv gran liggande utanför arkivet på kommunhuset (en rest sedan vi gjorde minneslådor om julen) och fick vaktmästar-Boris att ta med sig den till biblioteket på postrundan. Som stjärna använde vi en måttsats.

Vi blev mycket nöjda med resultatet som står så grön och grann vid alla de frontade klimatböckerna. Låspinnen tog jag med mig hem som ett minne från biblioteket. Så om ni behöver låna en någon gång så vet ni var den finns...

Olika slags hängare

Ja, vad ska man säga. Ibland önskar man att man hade pondusen att vara lite lagom tvär men för den skull inte ovänlig, dissa lagom genom att låtsas att man inte hör, veta att man är den som vet bäst, göra som man själv vill fastän alla andra tycker att det verkar vara en dum idé... Ja, bara vara lite egen som man kan tillåta sig att vara om man är äldre herre på 80+ (eller 90+?) och professor.

Vi andra som hängde utställningen tillsammans med Nils-Arvid försökte vara lite diplomatiska men ibland gav vi upp och dissade tillbaks trots att vi inte hade hörapparat.

Utställningen blev bra. Hemtrevlig på något vis. Jag får jobba lite på min pondus men jag misstäner att det enda jag kommer lyckas med är kanske pondusmagen och den vet jag inte om jag vill ha...

Frukost i Brösarp

Idag var jag på frukostmöte i Brösarp. Om unga på landsbygden. En massa kulturtanter i min ålder med projektidéer och kulturdiskussioner. Inspirerande och tankeväckande. Det var spännande på många sätt, inte minst etnologiskt...

Men trevligast var ändå att få tillbringa dagen med A-C. Under bilresan till och från Brösarp betade vi av allt från arbetskamraterna, pågående projekt, definition av att skolka, hur opiffig BM ser ut när hon är hemma och CGs kulturböjelser till hur projektidéerna för ungdomarna hade funkat om man applicerade dem på kommunhusets anställda, hur gott det är med riktigt nya Käck (aka Kick), kommunkansliet efter pensionsavgångarna och att man aldrig kan veta hur saker smakar i andras mun. Och lite till. Det var minst lika inspirerande och tankeväckande som frukostmötet...