Bananflugans rörelse i rummet

Hade jag haft några miljoner över hade jag nog satsat dem på bananflugeforskning. Inte på hur snabbt de förökar sig, det är kartlagt nog, utan hur de rör sig. Jag försöker, med en dåres envishet, fånga dem med handen. De flyger inte i någon racerhastighet men på något sätt byter de riktning precis när man håller på att få tag på en.

Även när de inte är jagade flyger de alldeles vimsigt hit och dit men ändå bestämt på något sätt. Som om de är väldigt nöjda med de matrester de hittat men ändå flyger en sväng för att hitta lite banan, man kan ju aldrig så noga veta om det finns någon i närheten. Bara för att kolla liksom, fast utan att verka alltför ivrig att hitta någon. Dessutom verkar det lite som om man stör när man öppnar sopskåpet där de slagit sig till ro. Då måste de flyga upp, som elever som somnat till pogopedagogbildbandet när lamporna i klassrumstaket tänds.

Vi har satt upp en bananflugefälla. Få väl se om det är någon enstaka som tycker att det är lockande. Och så ska jag försöka undvika att låta citronerna ligga tills de åter blir gröna, fast med en helt annan taktil känsla...

Bröllop

Vi var på bröllop igår. Ett second wedding eller välsignelse över ingått äktenskap.

Bröllopet var i min hemmakyrka. Där jag gått på adventsgudstjänst med skolan, har varit på julböner och hört systern åsikt hur högt man bör sjunga, firat St Georg och fått nästan alla mina märken och varit på tacksägelsegudstjänst med bästaste Chlott (mest för att lyssna på barnkören första gången, andra gången för att övertyga Linda och sen blev det en tradition). Men det var första gången jag var på bröllop i den.

Sedan var det fest i Parken. I dansrotundan. Frågan är om jag plankat mig in de flesta gånger jag varit i Parken eller om cykelbalerna har jämnat ut det... Rotundan var relativt nyrenoverad och väldigt fin. Även om det inte var någon kasedans igår.

Och bröllopet var trevligt, som bröllop brukar vara.

Julafton? Redan?

Robban är på galej och jag är gräsänka.

Ingenting passar bättre än att se en romantisk komedi som man sett tusen gånger men ändå kan gråta en skvätt till. (Fördelen med att ha sett den tusen gånger är ju dessutom att det går finfint att natta en ålande bebis samtidigt.) Ikväll blev det Love actually. Jul och kärlek. Och Hugh.

Robban ringde precis och sa att han var på väg hem. Jag kollade när tåget var framme med hjälp av min skånetrafikenwidget. Enligt den går det här tåget bara på julafton. Men det hade avgått två minuter för sent från Helsingborg.

Är det så att jag har missat fyra månader bara sådär på en kväll? Lite julkänsla fick jag av filmen men ändå, det känns som om det blev julafton lite väl fort. Jag som hade hoppats på en vit jul även i år...

Konstiga djur i vår natur

-Ett rådjur, säger jag och pekar ut på det betande rådjuret på åkern genom mitt fönster i baksätet.
-Det var inget rådjur, säger maken, det såg ut som en känguru.
-Det var ingen känguru, sa jag, du brukar ju inte säga att det är kängurur utan harar när jag ser rådjur.
(Sorgligt nog har han haft rätt någon gång)
-Vi får vända och titta, det såg konstigt ut, säger maken.

Vänder bilen. På åkern står ett rådjur. Det är skönt att man har rätt ibland.

På vägen hem igen säger maken att det nog var en dovhjort trots allt. För det såg konstigt ut. Jaja, jag hade rätt ett tag i alla fall. Rådjur är trots allt närmre än känguru...

Onödig skylt

Ehhh, jaaa...

Hur är det med den olovliga lastbilskörningen utanför Maxis parkeringsplats? Där är den kanske bara olovlig och inte både olovlig och förbjuden. Eller tar det ut varandra (som två minus blir plus) så att Maxis parkering är det enda stället där olovlig lastbilskörning är lovlig?

Tur att jag inte är lastbilschaufför...