Kvinnans plats

Ibland blir jag så trött på att alltid hamna i köket.

Idag var det dags att äta midsommarlunch på jobbet. Personalföreningen fixade. Jag blev utnämnd till arbetsledare över fixarsorkarna. Fyra män och två kvinnor. Hälften av styrkan fick sätta igång med kökstjänsten med en gång. Mest var det potatisen som skulle kokas för att bli färdig i tid. Det var den manliga hälften av styrkan. Jag och Christina tog hjälp av Marcus och flyttade bord och stolar. Dukade lite. Funderade ut ett annat och nytt sätt att sätta borden på. När dukningen var färdig anslöt vi oss till kökstjänsten.

En av männen var väldigt mycket emot att vara i köket. Han försökte byta arbetsuppgift genom att dels säga att han inte visste vad en potatis är, dels genom att bestämt säga att han skulle flytta bord. Jag sa: en knöl och nej, du, du och du börjar med potatisen och jordgubbarna. Vi kommer sen.
- Men, sa han, det måste vara en kvinna i köket, lika bra att du kommer med en gång.
Det gjorde mig bara lite förbannad och ännu mer bestämd.

Så det blev som jag bestämde. Borden och dukningen tog ju inte så lång tid att fixa. Sedan blev det laga mat. Eller lägga upp sill, gräddfil och bröd. Mer komplicerat än så är ju inte midsommarmatlagningen. Och två minuter innan lunchen skulle serveras var allting klart utan stress och panik.

Jag är nöjd. Men känner mig lite ond. På ett bra sätt.