Fel vald almanacka

Det är en konst som inte ska förringas att välja kalender. Det än mycket som ska passa. Format, ränder eller ej, plats att skriva, dagarnas uppställning på uppslaget, designen, typsnittet, tjockleken på pappret... Så mycket som möjligt ska stämma. Jag tror att det är få förunnat att ha hittat den perfekta.

Min nuvarande arbetsgivare ger oss alla likadana. Med Riksarkivet skrivet i guld på utsida. Den är långt ifrån perfekt men just i år har jag bestämt mig för att den duger.

Hos min förra arbetsgivare skickades det runt en katalog som man fick välja ur. Då hittade jag en som jag trivdes väldigt bra med. 

Ett år hade jag en personlig almanacka. Trots sin personliga prägel var inte heller den helt perfekt. Men den var fin och unik.

När jag var i ute på fältet som arkivarie inom kyrkkom-projektet hittade jag en arkivbox med kalendrar i en församling. Om det var jag som skulle välja kalender till en verksamhet där det mesta händer på söndagarna hade jag nog valt en annan modell. En där inte söndagen utrymme är veckans yttepytteminsta...

Bästa tandläkarbesöket

Idag skulle jag laga ett hål. Jag har inget emot att gå till tandläkaren, hon är ganska trevlig men det är aldrig skoj att laga. När jag kom dit säger tandläkaren att hon vill ta en bild till och sedan fundera på om det verkligen är nödvändigt att laga. Det är ju drömscenariot för vem som helst!

Tanden blev fotograferad och lite krafsad på. Sedan konstaterade tandläkaren att det inte hänt någonting med hålet sedan augusti och att hon tyckte det var för litet för att laga. Om jag lovade att vara noga med tandtråden så fick jag gå.

Jag såg nog lite besviken ut för hon erbjöd att bedöva lite eller köra med borren i luften så att jag fick lite lagningskänsla. Jag tackade nej. Såhär i efterhand är jag lite ledsen för att jag inte bad om ett klistermärke istället.

Halvårsdag

När man var liten var det där halvåret viktigt. Att man inte var fyra utan fyraochetthalvt. Det var aldrig någonting som firades, det bara var en magisk gräns som man gled över lite i smyg. Man var helt plötsligt inte helt ny fyraåring precis. Man hade kommit lite längre, blivit lite klokare och var på god väg att uppfylla allt som skulle uppfyllas när man fyller fem.

Jag minns inte när det slutar vara viktigt. Var det så sent som mellanstadiet eller hade man lämnat det bakom sig redan som nioåring?

Idag känner jag att det var lite viktigt igen.
Idag när jag fyller trettionioochetthalvt.

Man undrar

Två saker kan man verkligen undra.

Hur har det gått med byggandet av muren och vad har hänt med den här bloggen?

Första frågan är ganska lätt att svara på. Det har inte byggts så mycket mer på muren men den har blivit flyttad. Från trädgården till framsidan. Vi (LLA) har ju också flyttat på oss, från Landsarkivets gamla lokaler på Dalbyvägen till nya på Gastelyckan. Bättre tycker jag om lokalerna, men läget var bättre i de gamla. Jag smög förbi häromdagen och fotograferade lite...

Den andra frågan är lite svårare. Bloggen var/är inte prioriterad, jag hänger med mina barn istället. Eller sover. Eller jobbar.

Uppslag till bloggen får jag lika ofta som förr men det har inte riktigt känts som bra "nystartblogginlägg". Men jag saknar det där skrivandet så jag ska göra ett tappert försök att blogga igen. Jag lovar. Och kanske sova lite mindre.

Huvudsaken

-Vilken häftig mössa, tänkte jag. Är det den de säljer?

Men nej, det är Darth Vaderdräkten...

Jag får väl sticka en själv :)

Tips till personalföreningen

Jag berättade för Robban om silverfiskdräkten som Skånes arkivförbund ibland har när de har guidade visningar för barn. Då började vi fundera lite över vad man skulle klä ut sig till om vi hade halloweenparty på mitt jobb.

Silverfisk var ju givet. Ängrar och möss lika så. Gem eller häftklammer känns som klassiker. Plastficka är lite vågat, men man kan ju vara en färgad variant. Översvämning (våg, vattendroppe) är svårt att få till kanske. Tejp, fast det är lite riskabelt att vara klistrig på ryggen, man vet inte vad man får med sig hem. Forskare, antingen nybörjaren eller den förvirrade men erfarne som blandar runt på alla handlingarna. Mögel kan bli en riktigt snygg dräkt. Eller tipp-ex som avslöjar något felaktigt i slutet av kvällen.

På festen skulle man kunna ha en spökrunda i arkivet. Det är i alla fall mörkt. Och lite kallt. Och gångarna kan röra sig lite, lite på ett skrämmande sätt. Arkivkartonger kan trilla ner från hyllorna. Arkivspöket kan spöka lite.

Ja, det hade varit en lite skoj fest, tycker jag. Eller nördig. Kanske inte så troligt att det kommer att hända men jag ska nog lobba lite för det. Tror jag.

Spegel, spegel på väggen där...

Såg mig i spegeln.
Måste gå och klippa mig.
Jag ser ju ut som Celia i Monsters inc.

Fast med två ögon och en annan hudfärg.
Tack och lov!

Gör inte det här hemma!

När någon på fejjan skriver att brownie-grejen är livsfarlig så ska man tro det. Låta bli att prova. Men det är väl som i Ronja Rövardotter, man måste veta vad det är man ska akta sig för.

Så för allt i världen, blanda inte 4 msk socker, 4 msk mjöl, 2 msk kakao och lite salt väl i en mugg. Tillsätt absolut inte 2 msk rapsolja och 3 msk vatten och rör om till en slät smet. Låt bli att köra det i drygt 1 min och 30 sek i micron. Om du nu trots allt gjort det så låt bli att äta det med lite glass.

Jag har gjort det och jag är glad för flera saker:

1. att jag bara hade kakao till en halv sats. Hade jag haft mer kakao vet jag inte om jag hade kunnat låta bli att göra en sats till... 
2. att jag inte hade det här receptet när jag var tonåring. Muffins tar ju ändå lite längre tid att göra. Och alla de där russinen jag åt var faktiskt nyttigare.

Det här var alldeles för lätt och alldeles för snabbt.

Livsfarligt! Livsfarligt. Nu har jag varnat er.

Ovala lampor - spara eller slösa?

I någon av heminredningstidningarna jag läste (Allt i hemmet?) hade de ett uppslag med spara och slösa där de hade köpt likvärdiga saker i två helt olika prisklasser. Oftast var det inte svårt att lista ut vilken som var spara och vilken som var slösa, det var bara att leta efter designklassiker... Lite så kände jag att jag kunde göra när jag hittade lampan jag ville ha i Rustas reklam.

Jag har nämligen bara sett Watt och Vekes snygga ovala lampa. Och suktat. De kostar nämligen det hvide ud af øjnene och jag tänkte att jag skulle ha tre. Jag hade nästa gett upp och börjat leta efter någonting helt annat. Men det är inte så lätt att komma på vad det ska vara för något. Hängande lampor/lampa i hörnet bakom soffan som lyser upp sådär lagom mycket.

Jag har inte sett Rustavarianten i verkligheten men jag tror att den duger bra till det jag tänkt mig. Den duger absolut bättre prismässigt, jag får tre till halva priset av en...

Fast nu har jag ju avslöjat mig här så nu är det ingen som kommer att missta lamporna för att vara någonting annat än Rusta. Och jag har blivit lovad att jag kommer att få äta upp allt ont jag sagt om Rusta någonsin resten av livet. Det är en rejäl munfull...

Höstkastanj

Vad är det där? undrade jag och Sofia när vi såg den här ligga utanför ett växthus på Terass och täppa. En igelkott? Nej, för lite piggar. En snigel? Njä, sådana skal har inte snäckor. Ett konstigt utomjordiskt djur? Nej, det är ju ett kastanjskal som är uppförstorat. En halvmeter långt... Jättehäftigt!

Jag är inte så värst mycket för trädgårdsprydnader men den här föll mig i smaken. Det är nog för att den är lite klurig. Dessutom kastanj och betong, två favoriter i en. Kan inte bli bättre.

Tyvärr var den lite för dyr för min budget så jag skriver upp den på min önskelista...

En kopp kaffe

I Helsingborgs dagblads nya magasin Umami såg den här tratten för en kopp bryggkaffe. Värsta heta innegrejen det där. Bryggkaffe alltså. Så ni är jag inne igen. Äntligen.

Jag har inte riktigt hängt på lattetrenden. Man kan tro att jag stått över det men det är en sanning med viss modifikation. Laktosintolerans är väl det som gjort att jag hoppat just kaffe med mjölk. I alla fall i början av latte-eran var det svårt att få laktosfri latte. Nu serveras det sojalatte överallt men det låter ju inte alls gott. Nåväl, jag har i alla fall druckit bryggkaffe.

Espresso hade varit ett alternativ men det är så små koppar.

Men jag är nöjd med bryggkaffe, tycker innerst inne att det är det som är godast.

Kanske världen snart är mogen för att jag öppnar min kedja Kokkaffehus?

Bokmässan

Ibland tänker man "Ahvafan, det är nog inte lönt men jag testar". Så tänkte jag när jag såg helsidesannonsen i SvD för några helger sedan där de delade ut 300 gratis inträdesbiljetter till bok&biblioteksmässan. Allt man behövde göra var att skicka ett mejl. Eftersom klockan var nästan förmiddag och jag inbillar mig att folk läser tidningen mycket tidigare än så trodde jag faktiskt att biljetterna var slut när jag mejlade. Fick inget svar då men igår kom det ett brev från SvD. En biljett!

Idag när jag hängt upp biljetten på kylskåpet (så att den inte ska försvinna) och tänkte kasta brevet i pappersinsamlingen ser jag till min glädje att det ligger en biljett till i brevet. Så det lönar sig ibland att göra det man inte tror är lönt.

Nu ska jag bara fundera ut logistiken kring den här utflykten...

Ogräs

Det här fina ogräset hittade jag på min promenad häromdagen.

Jag tycker att vallmoblommor är väldigt fina.
Den intensivt röda färgen.
Den ganska enkla blomman med de stora kronbladen.
Att den tappar kronbladen när man plockar in den - den är finast där den står.

Fast det vet jag inte om bonden håller med om...

Färgglatt i köket

Häromdagen blev jag nästan överdrivet glad när jag hittade färgade wettexdukar i affären.

De senaste åren har det bara varit vita wettexdukar med mönster på som funnits i min butik. Jag tycker att det är lite opraktiskt. Jag får erkänna att det mesta av det jag torkar upp med disktrasa inte är vitt eller genomskinligt. Visst, det torkas upp en hel del vatten men även te, kaffe, juice, spisstänk, tomatkross med mera. Disktrasan är inte snygg och vit särskilt länge. Men jag har tänkt att det säkert är någon innegrej och fogat mig.

Det jag torkat upp med disktrasan är ju inte grönt, blått, gult eller rosa heller men de färgade wettexarna ser fräscha ut lite längre. Nu hoppas jag att det inte bara var ett tillfälligt besök...

"Då har du ringt helt fel!"

Telefonen ringer. Ett okänt helsingborgsnummer.
Robban svarar.

"Vem ville du tala med sa du?"
"...."
"Gud?!!"
Personen som ringde la på.
Jag gapskrattade.

Och kom på en massa bra svar:
"Då får du tala med min fru, hon är i ett välsignat tillstånd så hon kanske kan förmedla kontakt."

Fina glas

De helnyktra månaderna börjar så smått närma sig sitt slut.

Enligt bvc-sköterskan ska man helst inte dricka någonting innan barnet själv blivit så stort att det kan köpa ut på Systemet. Men man kan kanske få snapsa i äpplejuice de närmsta tjugo åren?

Näväl, det troligaste är att det inte kommer att bli så och då är de här snapsglasen väldigt roliga. De är ju lagom små för att till och med göra en bvc-sköterska lite nöjd.

Hittade dem på signerat.se där de har väldigt många roliga och fina saker som man kan sukta efter...

Vikariera är det som är fel

Håller Svd på helgerna, fredag till söndag. Skyller på att det är en rätt bra kulturdel. Lite snobbigt men, men. Dessutom har de bra korsord även om min gravidhjärna inte lyckats lösa ett enda helt och fullt den här helgen. Nåja, söndagens är ännu under lupp.

Tröttnar man på korsordet kan man alltid ge sig på att leta upp niobokstavsordet i nian. Dagens åkersenap löste vi lätt. Fredagens (bilden till vänster) var om möjligt ännu lättare. Visserligen är det två niobokstavsord men det är bara ett som är helt rätt...

Andra dagar är det lite klurigare. Då kan man strunta i SAOL XIII och hitta på egna ord.

Grönt är skönt

Jag har köpt ett par nya fina skor. Gröna. Det är nog första gången jag har gröna skor. Stövlar har jag nog haft i grönt men inte skor. De svarta som jag egentligen frågade efter i affären var slut i min storlek så då fick det bli ett par gröna. Och jag ångrar mig inte ett dugg, de är lite roligare än ett par svarta trots allt.

Tillsammans med gröna strumpor och bruna manchesterbyxor kan jag nog kvala in som biologilärare ;) Finfint!

Sköna är de, men det beror nog inte på färgen...

Mellan två vita

Får man önska sig någonting när ens bil står mellan två vita 242:or? Nähä.

Men den ser i alla fall väldigt ny och modern ut. Jag får väl nöja mig med det. Och glädja mig åt tanken att det man inte trodde var möjligt längre kan hända. I alla fall i Vallåkra.

Vårtecken - bekräftelse

Jodå, visst var det en tussilago jag såg när jag körde hem. Idag när jag körde förbi hade antalet fördubblats.

Dessutom har jag fått detta bildbevis på att skumäggen finns i en affär nära Chlott i alla fall. Då borde det finnas även i en affär nära mig. Lycka!