Kvinnans plats

Ibland blir jag så trött på att alltid hamna i köket.

Idag var det dags att äta midsommarlunch på jobbet. Personalföreningen fixade. Jag blev utnämnd till arbetsledare över fixarsorkarna. Fyra män och två kvinnor. Hälften av styrkan fick sätta igång med kökstjänsten med en gång. Mest var det potatisen som skulle kokas för att bli färdig i tid. Det var den manliga hälften av styrkan. Jag och Christina tog hjälp av Marcus och flyttade bord och stolar. Dukade lite. Funderade ut ett annat och nytt sätt att sätta borden på. När dukningen var färdig anslöt vi oss till kökstjänsten.

En av männen var väldigt mycket emot att vara i köket. Han försökte byta arbetsuppgift genom att dels säga att han inte visste vad en potatis är, dels genom att bestämt säga att han skulle flytta bord. Jag sa: en knöl och nej, du, du och du börjar med potatisen och jordgubbarna. Vi kommer sen.
- Men, sa han, det måste vara en kvinna i köket, lika bra att du kommer med en gång.
Det gjorde mig bara lite förbannad och ännu mer bestämd.

Så det blev som jag bestämde. Borden och dukningen tog ju inte så lång tid att fixa. Sedan blev det laga mat. Eller lägga upp sill, gräddfil och bröd. Mer komplicerat än så är ju inte midsommarmatlagningen. Och två minuter innan lunchen skulle serveras var allting klart utan stress och panik.

Jag är nöjd. Men känner mig lite ond. På ett bra sätt.

Fel vald almanacka

Det är en konst som inte ska förringas att välja kalender. Det än mycket som ska passa. Format, ränder eller ej, plats att skriva, dagarnas uppställning på uppslaget, designen, typsnittet, tjockleken på pappret... Så mycket som möjligt ska stämma. Jag tror att det är få förunnat att ha hittat den perfekta.

Min nuvarande arbetsgivare ger oss alla likadana. Med Riksarkivet skrivet i guld på utsida. Den är långt ifrån perfekt men just i år har jag bestämt mig för att den duger.

Hos min förra arbetsgivare skickades det runt en katalog som man fick välja ur. Då hittade jag en som jag trivdes väldigt bra med. 

Ett år hade jag en personlig almanacka. Trots sin personliga prägel var inte heller den helt perfekt. Men den var fin och unik.

När jag var i ute på fältet som arkivarie inom kyrkkom-projektet hittade jag en arkivbox med kalendrar i en församling. Om det var jag som skulle välja kalender till en verksamhet där det mesta händer på söndagarna hade jag nog valt en annan modell. En där inte söndagen utrymme är veckans yttepytteminsta...

Enahanda liv

Barnen är lämnade på förskolan, jag har gått en entimmespromenad, druckit kaffe, läst i min bok, lagt över foton på datorn, ringt och beställt tid och surfat lite. Nu är klockan kvart över tio och jag har tråkigt.

Igår opererade jag min högerhand. Carpaltunnelsyndrom. Inget komplicerat men ändå. Högran duger bara till att vifta med fingrarna med idag och några veckor framåt. 

Jag har tänkt ut några projekt som jag tror att man kan göra med en hand. Som att gå 20000 steg om dagen. Återuppväcka bloggen. Göra fotoalbum istället för foto-i-avtryckskortslåda. Städa undan kökkenmöddingar som man aldrig har tid att gå igenom. Läsa en del av min "att läsa hög" och fylla på med nya böcker.

Hittills tycker jag att det har gått ganska bra att bara vara vänsterhänt men det blev lite kallt under morgonpromenaden när jag inte kunde stänga dragkedjan på jackan.

På promenaden såg jag att häggen börjat slå ut. Konstaterade att jag gör som skomakaren i år - tar ledigt mellan hägg och syren, fast syrenen har nog inte börjat blomma i slutet av april. Men mellan hägg och kastanj kanske, eller magnolia...

Bästa tandläkarbesöket

Idag skulle jag laga ett hål. Jag har inget emot att gå till tandläkaren, hon är ganska trevlig men det är aldrig skoj att laga. När jag kom dit säger tandläkaren att hon vill ta en bild till och sedan fundera på om det verkligen är nödvändigt att laga. Det är ju drömscenariot för vem som helst!

Tanden blev fotograferad och lite krafsad på. Sedan konstaterade tandläkaren att det inte hänt någonting med hålet sedan augusti och att hon tyckte det var för litet för att laga. Om jag lovade att vara noga med tandtråden så fick jag gå.

Jag såg nog lite besviken ut för hon erbjöd att bedöva lite eller köra med borren i luften så att jag fick lite lagningskänsla. Jag tackade nej. Såhär i efterhand är jag lite ledsen för att jag inte bad om ett klistermärke istället.