Finessen med att dricka

I gårdagens SvD kunde man läsa om skillnaden mellan hur katter och hundar dricker. Hundar slevar in vattnet genom att forma sin tunga som en soppslev och skvätter samtidigt ner omgivningen. Katter dricker mer med finess. De sticker ner sin tungspets fyra millimeter och tack vare att ytspänningen är kvar kan de få vattnet att bilda en stråle mellan skålen och munnen. Sedan stänger de munnen, kniper av strålen och sväljer. Samma procedur upprepas fyra gånger i sekunden, lite långsammare för större kattdjur som tigrar och lejon. Fiffigt och med finess.

Tyvärr är det ingen som talat om det för Dorotea. Hon dricker genom att stoppa ner tassen i vattnet och sedan slicka av det från tassen. Inte lika effektivt. Inte med lika mycket finess. Kanske godare.

(Jag ska väl vara lite snäll mot katten och erkänna att det händer att hon lapar också, så hon kan om hon vill...)

Tröskelträning

Äntligen!

Dorotea har i många år tränat på att vakta trösklar. Vi, hennes människor, har inte riktigt förstått meningen med allt det här vaktandet utan bara låtit henne vara. Lite tryggt har det ändå känts, på något plan, att det är någon som håller koll på trösklarna.

Igår kom hennes träning till nytta. En stor spyfluga hade bestämt sig för att göra oss sällskap i sovrummet när vi gick och la oss. Jag var rädd att den skulle anfalla, så stor var den. Robban lyckades fingerknäppa den när den satt på lampan. Lite vimsig och yr hamnade flugan på en tröskelliknande bräda framför garderoben och Doroteas jobb med att vakta den lite vingliga flugan började. Så fort den rörde sig fick den en smäll av tassen. Efter några smällar åt Dorotea upp den.

Sensmoral:
Övning ger färdighet, fastän man ibland inte vet vad övningen ska leda till.

Frisk och retlig

För er som undrar hur det är med Dorotea kan jag tala om att hon nog kan betraktas som ganska frisk.

Idag har hon drivit mig till vansinne under den timme jag varit vaken.

Helst av allt vill hon gå ut. det kan jag ju förstå men då vill jag vara ute samtidigt och det var inte min plan på morgonkvisten. Jag tror att en trattkatt lätt kan fastna i buskar eller bli retad av andra katter och därför behöver allt moralisk stöd en matte kan ge.

Jag ville hellre äta en förstafrukost i soffan. Två rostemackor och Oboy. Eftersom Dorotea nog är trött på sin dietmat ville hon gärna dela med mig. Men ordinationen är den inte så fiberrika dietmaten för att magen ska kunna smälta det, inte ostmacka. Inte heller krukväxter eller gräs som en viss katt slukar i sig så fort hon får chansen. Nåväl, det är i vilket fall som helst ganska jobbigt att äta mackor med en katt i knät som försöker få en smakbit. Tidigare har hon aldrig brytt sig om "människomat" bortsett från räkor så det är en ny upplevelse att ha en tiggande katt så fort man närmar sig köket...

Sen var hon på sitt vanliga vis i vägen när jag surfade. Ingen plats är bättre att ligga på än tangentbordet.

Nu har hon övergått till att vakta trösklar och ligga och stirra på mig omväxlande.

En sur och två glada

Idag har jag klappat på den suraste katten i världen, Dorotea Delight. Jag kan förstå henne efter vad hon gått igenom de senaste dagarna. Det var vårt fel som åkte med henne till det hemska stället...

I måndags blev hon sjuk. Kräktes några gånger, blev väldigt slö och när jag kände på hennes mage var den hård som sten och hon gnydde. Vi åkte till djursjukhuset där de behöll henne. När de röntgade magen såg det konstigt ut. De opererade och när de öppnat henne såg de att det var en kvarglömd kompress sedan de opererade bort livmodern för fem år sedan (sic!). Kompressen hade gjort att tarmen vuxit ihop och de var tvungna att ta bort större delen av den. Det var rätt illa däran med katten ett tag och både jag och Robban gav upp hoppet. Men Dorotea piggnade till och idag var vi inne och hälsade på henne. Hon glodde mest in i väggen. Sedan satte hon sig på våra jackor och kissade. Hon var riktigt sur. Och det är väldigt svårt att förklara orsak och verkan för en katt...

Men vi är väldigt glada att hon finns och kan vara sur.

Dorotea vs tofflorna: 1-0

Mina ylletofflor brukar göra utspel mot katten. Väldigt små attacker som bara katter kan registrera. Jag tycker att tofflorna står snällt på golvet men plötsligt måste Dorotea brotta ner dem. I mina ögon verkar det som om Dorotea vinner för det mesta. Tofflorna slutar retas när hon har jagat insidan ett tag.

Idag verkar tofflorna verkligen ha mopsat sig för någon katt hade vält ut en vas med vatten över dem. Där fick de så att de teg.

Kattliv

Igår var det ingen bra dag att vara katt i vårt hus.

Först kom fikabesök som hade en hund med sig. Hunden tyckte att det var väldigt roligt att jaga Dorotea som sprang så fort hon fick syn på den.

Sen råkade Robban trampa henne på tassen i ett försök att inte trampa henne på svansen. Det är inte lätt att se en mörk katt på en mörk matta efter skymningen.

Slutligen smet hon ut på balkongen utan att vi såg det. Jag skulle bara kolla en grej i blåsten precis innan vi gick och la oss. När vi lagt oss hörde vi ett ynkligt jamande och började leta efter var vi kunde ha råkat stänga in henne (oftast källaren). Slutligen kom jag på att hon nog stod ute på balkongen. Hoppsan! In kom en något våt katt.

Det är inte lätt att vara katt alla gånger.

Smaken är som baken

Igår gjorde vi pizza. Fyllning var det som fanns hemma. Katterna fick prova alla sorter med följande resultat:

Räkor: Dorotea var vild, åt med glädje upp de räkor Hobbe ratade.
Champinjon: båda katterna luktade och tittade frågande. Ingen åt.
Gorgonzola: båda katterna rusar fram, Hobbe storfräser så att Dorotea backar. Hobbe äter hela biten, den var hans - bara hans.
Lufttorkad skinka: Dorotea luktade på biten och lämnade den med glädje till Hobbe som slukade den.

Svårt att säga vem som är mest gourmetkatt i det här huset...

Tala så att katten förstår

Idag är jag kvinnan som inte kunde tala med katten så att den förstår.

När jag sa (L): Kom in, det börjar regna!
förstod Dorotea det som (D): Sätt dig under trädäcket, det är lite fuktigt.
L: Kom igen, gå in nu!
D: Spring och göm dig under buskarna.
L: Kom in!
D: Lägg dig under bilen och var sur.

En lite småblöt katt kom in när det slutade regna. Jag funderar på hur jag ska säga det nästa gång så att hon förstår. Jag tror att det är ordet in hon inte klarar av.

Katten på bilden (som sitter på kvarterets bästa utsiktsplats) har ingenting med det här att göra och jag har inte sagt ett enda ord till den.

Väckningsljud

Ljud jag vaknat av i dag:

1. Kräkljud från katten som sov på min klädhög i sovrummet. (Lina mumlar: "snälla Dorotea, kräks inte på mina kläder")
   
2. Robbans väckarklocka.
3. Badrumsfläkten som fått för sig att den ska låta som om det är något djur som fastnat i den. (Om man petar med en gammal tandborste i fläkten slutar det, ibland)
4. Min väckarklocka.
5. En så'n där blåsmoj som vecklar ut sig och låter när man blåser i den som man har på kalas* som de hade på dvd:n jag skulle se med dansföreställning för barn (som inte var så skoj...)

Undrar hur många gånger jag kommer att vakna imorgon.

*Om det fanns google som man kunde rita sin fråga hade jag hittat att det heter Blåsormar mycket lättare.

En mycket kort promenad

Jag släpper ut katterna fastän det är vinter och snö.
Så här långt gick Hobbe ut igår.
Jag kan förstår honom, det måste vara rysligt kallt om tassarna.

Uppdatering: Hobbe gick ut en lite längre runda idag. Dorotea gick också ut, mycket noggrant trampande i Hobbes tasspår. Sen kom hon inte in igen fastän jag kallade. Robban passade på att spana efter henne när han var ute och fyllde på fågelmat. Då hittade han henne på en snöfri fläck vid källartrappan, ynkligt jamande, med två tassar lyfta. Jag öppnade för att släppa in henne men då jamade hon bara ynkligare och högre. Vi fick lyfta in henne så att hon slapp gå i den läskiga snön. Traumatisk, det kommer nog dröja innan hon går ut nästa gång.

På väg att bli vänner?

Idag när jag skulle gå till jobbet låg båda katterna i samma rum, en i soffan och en på mattan nedanför. I slutet av veckan är de kanske inom svansavstånd...

Revirtänkande?

Just nu har vi dubbelt så många katter. Hobbe är på semester här ute på landet.

Han och Dorotea är inte världens bästa vänner men de har, på katters vis, kommit fram till en lösning som jag tror båda är nöjda med. De har delat huset i två delar. Dorotea är kattdrottning på bottenvåningen och Hobbe huserar på ovanvåningen. Köket och matsalsdelen är neutral zon. De bråkar inte om den ena går en sväng i den andres zon utan ignorerar varandra så gott det går.

Ibland tycker jag att katter beter sig lite märkligt.