Lampa med åtta timmars arbetsdag

Plötsligt släcks min skrivbordslampa. Det är inte första gången. Idag slocknade den sådär kvart i fyra. Någon annan gång har det varit närmare halv fem.

Jag trodde att det spökade eller var något fel och frågade min kontorsgranne om han varit med om samma sak. Inte då. Jag funderade vidare och kom fram till att det nog var sådär gråmulna dagar när lampan varit tänd hela dagen som den släckte sig själv efter sådär åtta timmar.

Chefen kom förbi för att säga hejdå och vi frågade honom. Mycket riktigt, en åttatimmarstimer fanns i lampan. När den slocknade visste man att det var dags att gå hem. Så då får jag väl göra det :)

Halvårsdag

När man var liten var det där halvåret viktigt. Att man inte var fyra utan fyraochetthalvt. Det var aldrig någonting som firades, det bara var en magisk gräns som man gled över lite i smyg. Man var helt plötsligt inte helt ny fyraåring precis. Man hade kommit lite längre, blivit lite klokare och var på god väg att uppfylla allt som skulle uppfyllas när man fyller fem.

Jag minns inte när det slutar vara viktigt. Var det så sent som mellanstadiet eller hade man lämnat det bakom sig redan som nioåring?

Idag känner jag att det var lite viktigt igen.
Idag när jag fyller trettionioochetthalvt.