Kvinnans plats

Ibland blir jag så trött på att alltid hamna i köket.

Idag var det dags att äta midsommarlunch på jobbet. Personalföreningen fixade. Jag blev utnämnd till arbetsledare över fixarsorkarna. Fyra män och två kvinnor. Hälften av styrkan fick sätta igång med kökstjänsten med en gång. Mest var det potatisen som skulle kokas för att bli färdig i tid. Det var den manliga hälften av styrkan. Jag och Christina tog hjälp av Marcus och flyttade bord och stolar. Dukade lite. Funderade ut ett annat och nytt sätt att sätta borden på. När dukningen var färdig anslöt vi oss till kökstjänsten.

En av männen var väldigt mycket emot att vara i köket. Han försökte byta arbetsuppgift genom att dels säga att han inte visste vad en potatis är, dels genom att bestämt säga att han skulle flytta bord. Jag sa: en knöl och nej, du, du och du börjar med potatisen och jordgubbarna. Vi kommer sen.
- Men, sa han, det måste vara en kvinna i köket, lika bra att du kommer med en gång.
Det gjorde mig bara lite förbannad och ännu mer bestämd.

Så det blev som jag bestämde. Borden och dukningen tog ju inte så lång tid att fixa. Sedan blev det laga mat. Eller lägga upp sill, gräddfil och bröd. Mer komplicerat än så är ju inte midsommarmatlagningen. Och två minuter innan lunchen skulle serveras var allting klart utan stress och panik.

Jag är nöjd. Men känner mig lite ond. På ett bra sätt.

Fel vald almanacka

Det är en konst som inte ska förringas att välja kalender. Det än mycket som ska passa. Format, ränder eller ej, plats att skriva, dagarnas uppställning på uppslaget, designen, typsnittet, tjockleken på pappret... Så mycket som möjligt ska stämma. Jag tror att det är få förunnat att ha hittat den perfekta.

Min nuvarande arbetsgivare ger oss alla likadana. Med Riksarkivet skrivet i guld på utsida. Den är långt ifrån perfekt men just i år har jag bestämt mig för att den duger.

Hos min förra arbetsgivare skickades det runt en katalog som man fick välja ur. Då hittade jag en som jag trivdes väldigt bra med. 

Ett år hade jag en personlig almanacka. Trots sin personliga prägel var inte heller den helt perfekt. Men den var fin och unik.

När jag var i ute på fältet som arkivarie inom kyrkkom-projektet hittade jag en arkivbox med kalendrar i en församling. Om det var jag som skulle välja kalender till en verksamhet där det mesta händer på söndagarna hade jag nog valt en annan modell. En där inte söndagen utrymme är veckans yttepytteminsta...

Arkivera

Var och handlade lite hos en lokal ICA-handlare. Vid kassan frågade kassörskan kunden före mig om han ville ha sitt kvitto.
Arkivera!, svarade han.
Och hon kastade det i papperskorgen.

Arkivera? Snarare gallra i enlighet med RA-FS 1991:6, skulle jag vilja säga.

Ja, jag är upprörd.

Lampa med åtta timmars arbetsdag

Plötsligt släcks min skrivbordslampa. Det är inte första gången. Idag slocknade den sådär kvart i fyra. Någon annan gång har det varit närmare halv fem.

Jag trodde att det spökade eller var något fel och frågade min kontorsgranne om han varit med om samma sak. Inte då. Jag funderade vidare och kom fram till att det nog var sådär gråmulna dagar när lampan varit tänd hela dagen som den släckte sig själv efter sådär åtta timmar.

Chefen kom förbi för att säga hejdå och vi frågade honom. Mycket riktigt, en åttatimmarstimer fanns i lampan. När den slocknade visste man att det var dags att gå hem. Så då får jag väl göra det :)

Nya församlingsnamn

Jag älskar min stavningskontroll i mejlprogrammet på jobbet. Den ger så fantastiska förslag när jag har skrivit in församlingsnamn (en vana jag har när jag skriver jobbmejl).

Idag blev det den här listan:

• Namnlös (Annelöv)
• Bräken-Hobby (Bräkne-Hoby)
• Dådstor (Dagstorp)
• Felsedda (Felestad)
• Fina (Finja)
• Hjärtans (Hjärsås)
• Höfter (Hofterup)
• Holma (Holm)
• Härja (Hörja)

Låter nästan som kylskåpspoesi, fast jag tror inte att dådstor och höfter finns med bland mina magneter.

Från hårdrock till snällpop

I förmiddags jobbade jag i flytten. Körde fulla och tomma flyttvagnar fram och tillbaka. Flyttkillarna lyssnade på radio (samtidigt som de tömde vagnarna och satte upp hyllmeter efter hyllmeter). De hade lyckats ratta in en kanal med idel gamla godingar. Mycket bra.

Rätt som det var spelades We're Not Gonna Take It med Twisted Sister. Den minns jag som väldigt mycket hårdrock. Tungt och hårt. Som hårdrockare i allmänhet var. Idag hade den förvandlats till snällpop. Trallvänlig nostalgi.

Jodåsåatte.

Konst Utan titel

Vattenkannan på bilden har ingenting med konst att göra

Med tanke på hur ordentligt alla konstverken vi lånat från Statens konstråd är förankrade i väggarna är det lite roligt att de där små skyltarna med namn på konstverket och konstnären har trillat ner. Klistret klarade inte den varma sommaren och ett klimatsystem som inte riktigt fungerar. Nu sitter alla de små lapparna lite snett. En del har vi försökt trycka dit igen, ibland fungerar det, ibland inte. 

Ibland har de fått fötter hamnat på helt fel ställen.

Man undrar

Två saker kan man verkligen undra.

Hur har det gått med byggandet av muren och vad har hänt med den här bloggen?

Första frågan är ganska lätt att svara på. Det har inte byggts så mycket mer på muren men den har blivit flyttad. Från trädgården till framsidan. Vi (LLA) har ju också flyttat på oss, från Landsarkivets gamla lokaler på Dalbyvägen till nya på Gastelyckan. Bättre tycker jag om lokalerna, men läget var bättre i de gamla. Jag smög förbi häromdagen och fotograferade lite...

Den andra frågan är lite svårare. Bloggen var/är inte prioriterad, jag hänger med mina barn istället. Eller sover. Eller jobbar.

Uppslag till bloggen får jag lika ofta som förr men det har inte riktigt känts som bra "nystartblogginlägg". Men jag saknar det där skrivandet så jag ska göra ett tappert försök att blogga igen. Jag lovar. Och kanske sova lite mindre.

Tips till personalföreningen

Jag berättade för Robban om silverfiskdräkten som Skånes arkivförbund ibland har när de har guidade visningar för barn. Då började vi fundera lite över vad man skulle klä ut sig till om vi hade halloweenparty på mitt jobb.

Silverfisk var ju givet. Ängrar och möss lika så. Gem eller häftklammer känns som klassiker. Plastficka är lite vågat, men man kan ju vara en färgad variant. Översvämning (våg, vattendroppe) är svårt att få till kanske. Tejp, fast det är lite riskabelt att vara klistrig på ryggen, man vet inte vad man får med sig hem. Forskare, antingen nybörjaren eller den förvirrade men erfarne som blandar runt på alla handlingarna. Mögel kan bli en riktigt snygg dräkt. Eller tipp-ex som avslöjar något felaktigt i slutet av kvällen.

På festen skulle man kunna ha en spökrunda i arkivet. Det är i alla fall mörkt. Och lite kallt. Och gångarna kan röra sig lite, lite på ett skrämmande sätt. Arkivkartonger kan trilla ner från hyllorna. Arkivspöket kan spöka lite.

Ja, det hade varit en lite skoj fest, tycker jag. Eller nördig. Kanske inte så troligt att det kommer att hända men jag ska nog lobba lite för det. Tror jag.

Muren, del 8

Ja, det var någon vecka sedan jag var på jobbet och hälsade på och visade upp barnen (den minsta sov, den största sorterade kollegans pappersinsamling när hon väl slutat vara blyg). Då passade vi på att äta lite mullbär och titta på muren i trädgården. De har verkligen legat i och jobbat. Nu var det både fönster och lite insida (isolering?).

Om man tyckte att det var för varmt (vilket det var just den dagen) kunde man öppna fönstret och vädra.

Jag vet inte om man kan betrakta muren som färdig eller om det kommer att komma tapeter också. Kanske kommer den vara riven när jag kommer på besök nästa gång. I mina ögon känns den färdig men jag har ju inte förstått mig på det här bygget alls så vad vet jag. Det blir spännande att se hur det ser ut nästa gång...

Muren, del 6 och 7

Jag har inte varit på jobbet på en vecka så det kan ha hänt väldigt mycket med muren. Men jag tror inte att det hänt så mycket. Kanske för att jag har förutfattade meningar.

Innan jag slutade hann de jobba med muren i två dagar. Och blockera parkeringen... Deras oerhörda framsteg i byggandet ser ni på bilderna.

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det ska vara bra för. Jag tror att de har något slags kalejdoskop som de ska titta på muren med och på så sätt se hur det ser ut när det är fönster på hela fasaden bakom. Lite som när man provtittar på tapeter i en sån där spegelmanick. Fast ändå inte, tre vinklade speglar är ju inte samma sak som kalejdoskop.

Samtidigt som de jobbade hårt med att ta hål i muren skruttade det runt en maskin i och gjorde hål i marken i trädgården. Geoteknisk undersökning.

Ja, jag har mina utsända spanare som ska hålla min uppdaterad om muren (de går under kodnamnet "kollegor"). Spänningen är olidlig.

Muren, del 5

Idag åkte det runt en konstig maskin i trädgården på jobbet. De ritade två orange kryss på gräset och satte ner en träpinne i mitten av varje kryss. Om det har någonting med muren att göra vet jag inte. Är det uppgrävt på måndag kan man ju anta att det var en del i en skattjakt.

En sak som absolut måste ha med muren att göra var att högsta chefen Karl-Ragnar var på besök idag. Det enda jag såg av honom var att han satt i trädgården, tittade på muren och drack kaffe. Det ryktades att han skulle vara med på något arrangemang och sedan skulle ha möte med vår chef. Det tror jag så mycket jag vill på. Självklart har han hört om muren och ville se det med egna ögon. En riksarkivarie som verkligen bryr sig om vad som händer på de små landsarkiven ute i riket...

Muren, del 4

Visst har det hänt lite med muren. Den har blivit en mur. Den 24 april såg den ut såhär. Det gör den fortfarande (om de inte har jobbat helg men det tror jag inte).  Vi väntar med spänning på fortsättningen.

Nu när vi så smått insett att vi inte kommer att flytta från Landsarkivets lokaler på Dalbyvägen förrän i slutet av året börjar vi fundera på om vi kan använda muren som en del av en klätteraktivitet/hinderbana på grillfesten i september. Eller köra ett sån't där träningspass de har i amerikanska militärfilmer när andan faller på. Troligtvis blir det varken det ena eller andra, så atletiska är vi inte. Särskilt inte jag just nu, magen är lite i vägen. Ja, det är i alla fall det jag skyller på i någon månad till...

Muren, del 3

Kranbilen - återkomsten!

Tidigt tisdag morgon återkom kranbilen. Nu ser det ut såhär. Ser ni vad som skiljer?

Först trodde vi att det var för att fundamentet var snett, dvs önsketänkande från min sida att det inte var fotografen det var fel på, men så var det inte. Arkitekten hade varit här och tittat på fundamentet. Järnbalkarna sitter inte centrerade i betongen (antagligen någon finess med det) och de hade satt det på fel håll. Kranbilen vände det. Skillnaden är slående!

Muren, del 1 och 2

Just nu händer det spännande och lite konstiga saker i trädgården på mitt jobb. De som ska bygga om fastigheten när vi flyttat ut vill inte vänta med att bygga lite tills vi flyttat ut. (Flyttat skulle vi egentligen gjort i februari men upphandlingen av arkivhyllor krånglar och nu är det tidigast oktober som gäller. Men det är en annan historia.) Därför bygger de lite i trädgården. En mur som i samma typ som vår fasad och i den ska de bygga in ett fönster.

De började med att gräva ett hål sista fredagen i mars. De grävde efter alla konstens regler, fyllde på med sand och var väldigt noga med sina vattenpass så att allt var rakt och fint. Eftersom ingen talat om vad de egentligen sysslade med hade vi gissningslek inne på kontoren. Tur att Tina visste och kunde informera oss andra. Så här fint var hålet när grävarna gick hem på fredagseftermiddagen.

Nästa steg i projektet var att sätta dit ett betongfundament i torsdags. För att detta skulle vara möjligt var de tvungna att köra in en kranbil på vår parkering och lyfta in betongklumpen. Min kollega Tobias tyckte att jag skulle köra bil just den dagen och ställa bilen i vägen på parkeringen bara för att få se hur de lyfte bort den. Det gjorde jag inte, inte bara för att de tänkte börja klockan sju och det tänkte inte jag...

Lyftkransprojektet blev mer spännande än de trodde, på ett lite otäckt sätt. En av arbetarna fick en 900 kg tung järnplåt på foten. Två ambulanser kom. Hur det gått med hans fot har jag inte fått reda på. Betongfundamentet kom i alla fall på plats och två järnbalkar svetsades fast. (Det ser ganska snett ut på bilden, den står i en backe men när jag rätade upp bilden så att fundamentet såg horisontellt ut blev huset och gräset så snett så att man nästan blev illamående.)

När jag gick på gymnasiet brukade vi kalla linjen Bygg och anläggning för Bygg utan anledning. Lite så känns även detta projekt. Jag är inte helt säker på att de kommer att bli färdiga med sin mur innan jag går på föräldraledighet om fem veckor men jag följer det med spänning tills dess.

Möta döden vid ICA

Arkivlade lite dödakter. Kanske inte det mest upplyftande men men.

När jag står där och bläddrar går det inte att undvika att snegla lite på dödsorsakerna, det är ju trots allt i den rutan jag tittar för att se att de ligger sorterade på rätt år. Idag såg jag en liten 85-årig gubbe som dött utanför ICA i byn. På förmiddagen någon gång mellan 10 och 10.30.

Funderade lite på om det var ett bra eller ett dåligt ställe att dö på. Fördelen är att han inte behövde ligga död så länge innan någon hittade honom. En annan fördel är att han borde varit ganska pigg om han orkade gå till ICA. Nackdelen är att han inte hann äta lunchen han kanske hade handlat. Om han hann handla, det stod inte om han var på väg in eller hem.

Ovanlig tid på rätt plats.

Lite spännande är det att vara på ställen vid en tidpunkt man inte brukar vara där.

Idag sitter jag och jobbar lite extra länge. Bara för att jag ska på bokcirkel i kväll och inte känner för att slå dank på stan när det snöar och är minusgrader.

Jag tillhör morgonjobbarna, brukar komma vid halv åtta sådär. Just nu är det bara kvällsjobbarna som är kvar. De som brukar komma några timmar senare än jag på morgonen.

Det är väldigt tyst och lugnt på kontoret. Precis som på morgonen innan alla trillar in vid åtta. Fast tvärt om.

Backen?

Sitter och förteckna Dalby församling. Jag är lite irriterad över deras val av fastighetsnamn. Jag vill uttala det rätt, förstå hur de tänkt (ja, försöka i alla fall) när de bestämde namnen. För det mesta brukar det framgå vad det är de syftar på eftersom kvarter ofta har sammanhängande namn. Bara blommor i trädgården, militärinspirerade eller yrken inom en kategori.

Den första kluriga fastigheten var Axeln. Kroppsdel eller fordonsdel? Sedan kom Bromsen (insekt?) som visade sig byta namn till Handbromsen lite längre fram. Jag slog fast att Axeln nog var en axel som en framaxel. Hjulet och Ratten gjorde mig bombsäker. Betoningen på Axeln var utredd.

Men fastigheten Backen? Jag har fortfarande ingen aning. Funderar på att åka på tjänsteutflykt till Dalby för att se om den ligger på en backe. Eller möjligtvis knacka på och fråga människorna som bor i husen vilken fastighetsbeteckning de har och se hur många som säger backen som höjden och hur många som säger backen som man lägger i när man inte vill framåt med bilen. Empirisk etnologisk undersökning på högsta nivå, bara för att jag ska slippa undra…

Amerikabrev

Hag hittade ett lite roligt brev på svengelska i en av kyrkoböckerna. Det kom från en dam i Canada vars morföräldrar emigrerat i början av 1900-talet. Meningarna klingade lite gammalmodigt med lite udda ordföljder. Lite småcharmigt. Men det allra bästa var det avslutande stycket:

När jag var ogift önskade jag att resa till Sverige med mormor men hon var så rädd att hon skulle bli hemsjuk efter Sverige igen så vi for aldrig. Nu hoppas jag att jag må hemsöka när jag slutar arbeta.

Eftersom det är Landsarkivet som har kyrkoböckerna antar jag att det är oss hon kommer att hemsöka ;)

Riksarkivet vs Tivoli

Igår när jag skrev på facebook att Riksarkivet i Köpenhamn var roligare än Tivoli visste jag inte att det verkligen var så. Men det pirrade ganska mycket i magen när man åkte upp i trucken och tittade på hyllorna ovanifrån. Dessutom är det ganska skoj att titta på arkiv tillsammans med andra arkivnördar (läs: kollegor).

Häftigt höga hyllor, i en sådanhär gång får det plats 6000 hyllmeter. Det är längre än jag cyklade till jobbet som sommararbetande tonåring. De hade dessutom klimatslussar, specialarkiv för superdupervärdefulla arkiv (som till exempel dokument om kalmarunionen) och streckkoder på alla arkivboxar. Ja, ni hör, en nördig dag och jag kände mig ganska lättimponerad...

Men det är ju ganska skoj att åka till Tivoli också.