Superlim

Igår limmade jag lite med mitt nya superlim. Det är verkligen jättebra.

Idag kunde jag inte öppna saxen jag klippte upp limflaskan med.
Så bra var det.

Återgång till det normala

Äntligen är ordningen återställd.
Vi återgår till normaltid.
När klockan är tolv är skuggan mot norr.
Skönt.

Långtråkigt

Idag när öborna och föräldrarna tackat för lunchen och åkt hemåt hade jag riktigt äkta långtråkigt. Jag visste inte vad jag skulle hitta på. Strumporna till Miniprutten var färdigstickade. Vi var mätta och belåtna. Kakelugnen var färdigeldad och varm. Huset var städat. Statusuppdateringarna på facebook var kollade flera gånger. Det fanns inga brädor som man kunde fixa fönsterkarm med. Vi har gott om kanelbullar i frysen. Jag fick beslutsångest när jag skulle välja en ny bok att läsa. Långtråkigt.

Det är kanske bra att ha långtråkigt ibland. Men när man har roligt har man ju inte roligare för att man har haft långtråkigt. Det är ju inte så att jag tänker på hur långtråkigt jag har haft det när jag har roligt och får det roligare bara för att jag jämför med långtråkigheten i slutet av oktober.

Det enda jag kom på att jag kunde göra var att betala räkningar. Det gjorde ju inte det långtråkiga mindre tråkigt...

Bra förslag

På mitt jobb kan man lämna in förslag på förbättringar. På internwebben finns en blankett att fylla i. Om man lämnar in blanketten med förslaget får man en biobiljett. Men det står inte vem/vilka/vilken avdelning man ska lämna blanketten till. Hur tänkte de då?

Livet, en uppdatering

En dag på vuxenavdelningen på jobbet.
Lövsparkande på väg till tåget.
Skumpa på en onsdag till den grillade kycklingen.
Wilmer X på stereon.

Det känns lite bättre nu...

Men jag tycker fortfarande att det är orättvist.

Livet

Idag tycker jag att livet suger.
Riktigt rejält.
Dessutom är det orättvist.

Höstens viktigaste pryl

Hösten är här. Jag har sett tofsvipor både idag och igår. Skogen är färgglad. Alla mina jackfickor är fulla av kastanjer. Det är lite kallt om näsan när man väntar på tåget.

Jag tycker att det allra viktigaste att ta på sig när man ger sig ut i höstrusket är reflex. Har man inte reflexer syns man inte. Fördelen att synas uppväger tusenfalt nackdelen att snöret trasslar in sig i nycklarna. Med risk att låta som Anita och Televinken, ha reflexer när du ska ut och gå och använd dem!

Vad var det jag sa?

- Nej, man kan inte koka ägg i mikron.
- Jo, med lite vatten så går det.
- Ta i så fall ett annat glas, ett jag är mindre rädd om.
*POFF!*
- Nej, det gick inte.
- Vad var det jag sa?
- Men det var någon på jobb som sa att han alltid kokade ägg i mikron.
- Vad lärde du dig av detta? Lita mer på din fru än på dem på jobb.

När tiden står still

Batteriet på mitt armbandsur började bli lite segt. Klockan höll fortfarande tiden men sekundvisaren tog ett längre skutt var femte, sjätte sekund istället för en gång i sekunden. När man väntade på att sekundvisaren skulle hoppa till kändes det nästan som om tiden stod stilla. Det var en ganska märklig känsla. Sedan tog tiden ett skutt på fem sekunder och man var i fas igen en mycket liten stund, sen stod tiden still igen.

Nu har jag bytt batteri och klockan är precis som vanligt igen. Sekundvisaren tickar fram en sekund i taget. Det är en så liten tidsrymd att det inte känns som om tiden stannat. Eller så är man bara van vid det. Vem har egentligen bestämt att det just är en sekund det ska hoppa och inte fem?

Protokollsläsning

Idag har jag roat mig med att läsa barnavårdsnämndsprotokoll från 1950-talet. Det är egentligen inte en så rolig läsning, man inser att Prussiluskor fanns på riktigt. Tyvärr. Men ibland poppar det upp lite lustigheter även i de sorgligaste protokollen.

En lite skojig sak var att det har funnits Husmoderssemesternämnd. Inte i kommunen utan i landstinget. De såg till att husmödrar i arbetarklassen fick en välbehövlig semester på ett semesterhem. Barnen skickades på kollo. Fritid och semester var en allmän rättighet som även husmödrarna skulle ha.

En sak jag inte kan låta bli att lägga märke till är alla namnen. Ofta är alla mellannamn uppräknade i de gamla handlingarna. Namntrender kommer och går. Vissa udda namn har jag sett i arkiven. Idag dök flicknamnet Vaijlet upp. Stava som det låter. På SCBs namnsök fick jag reda på att bara sex kvinnor som heter Vaijlet, tre har det som tilltalsnamn.

Kattliv

Igår var det ingen bra dag att vara katt i vårt hus.

Först kom fikabesök som hade en hund med sig. Hunden tyckte att det var väldigt roligt att jaga Dorotea som sprang så fort hon fick syn på den.

Sen råkade Robban trampa henne på tassen i ett försök att inte trampa henne på svansen. Det är inte lätt att se en mörk katt på en mörk matta efter skymningen.

Slutligen smet hon ut på balkongen utan att vi såg det. Jag skulle bara kolla en grej i blåsten precis innan vi gick och la oss. När vi lagt oss hörde vi ett ynkligt jamande och började leta efter var vi kunde ha råkat stänga in henne (oftast källaren). Slutligen kom jag på att hon nog stod ute på balkongen. Hoppsan! In kom en något våt katt.

Det är inte lätt att vara katt alla gånger.

Regn

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Trots detta är jag ganska nöjd med att jag bangar hösthajken idag. Men hade jag inte gjort det hade jag bara satt på mig regnstället och gett mig av och hoppats på att det ljusnar (fast det såg illa ut på väderleksrapporten).

Istället äter jag förstafrukost och funderar på om jag ska elda lite i kakelugnen. Och tänker "Regn, du som tror att du är ensam om att vilja falla..."

Filt

Den blåa filten på bilden bor numera hemma hos mig...