Kvinnans plats

Ibland blir jag så trött på att alltid hamna i köket.

Idag var det dags att äta midsommarlunch på jobbet. Personalföreningen fixade. Jag blev utnämnd till arbetsledare över fixarsorkarna. Fyra män och två kvinnor. Hälften av styrkan fick sätta igång med kökstjänsten med en gång. Mest var det potatisen som skulle kokas för att bli färdig i tid. Det var den manliga hälften av styrkan. Jag och Christina tog hjälp av Marcus och flyttade bord och stolar. Dukade lite. Funderade ut ett annat och nytt sätt att sätta borden på. När dukningen var färdig anslöt vi oss till kökstjänsten.

En av männen var väldigt mycket emot att vara i köket. Han försökte byta arbetsuppgift genom att dels säga att han inte visste vad en potatis är, dels genom att bestämt säga att han skulle flytta bord. Jag sa: en knöl och nej, du, du och du börjar med potatisen och jordgubbarna. Vi kommer sen.
- Men, sa han, det måste vara en kvinna i köket, lika bra att du kommer med en gång.
Det gjorde mig bara lite förbannad och ännu mer bestämd.

Så det blev som jag bestämde. Borden och dukningen tog ju inte så lång tid att fixa. Sedan blev det laga mat. Eller lägga upp sill, gräddfil och bröd. Mer komplicerat än så är ju inte midsommarmatlagningen. Och två minuter innan lunchen skulle serveras var allting klart utan stress och panik.

Jag är nöjd. Men känner mig lite ond. På ett bra sätt.

Arkivera

Var och handlade lite hos en lokal ICA-handlare. Vid kassan frågade kassörskan kunden före mig om han ville ha sitt kvitto.
Arkivera!, svarade han.
Och hon kastade det i papperskorgen.

Arkivera? Snarare gallra i enlighet med RA-FS 1991:6, skulle jag vilja säga.

Ja, jag är upprörd.

Baksidestext

Jag är väldigt glad att baksidestexten på deckaren jag läser inte avslöjar slutet på samma brutala sätt som på denna barnbok.

Jag drar mig för att lära ut knepet att läsa på baksidan till mina barn. De får välja bok efter bilden på framsidan.

Den principen fungerar även när man ska välja müsli/flingor eller vin...

Handskar

Första gången jag läste titeln på Jonas Gardells nya roman "Torka aldrig tårar utan handskar" tänkte jag boxhandskar. Lite klumpigt.

Den bilden är omöjlig att få bort fastän jag tänker att det är fel varje gång.

Varsågoda!

Förra veckans flygäventyr

Förra veckan flög vi till Umeå. Att flyga går aldrig som vi tänkt oss...
Inte heller den här gången.

Vi var i god tid på Ängelholm/Helsingborgs flygplats. Vi hade försökt checka in hemifrån men det funkade inte och vi hade en bilbarnstol som skulle med som bagage - då kan det vara bra att ha gott om tid. När det var tjugo minuter kvar tills planet skulle gå visade det sig att det plan vi skulle med inte kunde landa på grund av dimman i Ängelholm. Det låg och cirklade ovanför oss och skulle försöka igen. När avgångstiden var inne hade planet fortfarande inte landat och återvände till Stockholm. Vi snopna passagerare fick välja på att bli ombokade på ett plan från Sturup eller vänta och hoppas att nästa flyg kunde landa. Eftersom vi skulle vidare till Umeå valde vi att ta bussen till Sturup. Vi handlade lite färdkost för kompensationschecken vi fick av SAS.

Väl på Sturup checkade vi in. Vi åt lite lunch för nästa kompensationscheck och resten av resan gick utan några missöden. Vi landade i Ume vid fyratiden istället för halv ett.

Hemresan gick hur smidigt som helst. Men det räcker kanske att det krånglar ena vägen?

Kylslaget

Vi har haft det lite kyligt i huset. Vår luftvärmepump la av. Tydligen hade det läckt ut gas och köldmedium (inte konstigt att det blir kallt då ;) ). Den slutade fungera helt förra söndagen. Vi åkte till Berlin, till en varm lägenhet. Husvakterna vaktade även pannmannen. Pannmannen fick sig en utskällning när det inte var fixat på onsdagen. Det hjälpte inte, läget var oförändrat kallt när vi kom hem på lördagen. 11 °C, inte skönt någonstans. Vi eldade och köpte elelement och fick upp värmen lite i rummen vi vistas i mest.

I biosalongen däremot var det ohyggligt kallt. Så kallt att det inte gick att vara där. Vi fick damma av vår gamla tjock-tv för att se film på den. Så pyttig liten bild det är på en 20" tv när man är van att ha bild över en hel vägg. Vi trodde att vi kunde få igång videon men det lyckades vi inte med. Annars hade vi några klassiker som vi bara har på video och därför inte sett på väldigt länge. Nåväl, det fick bli en dvd istället, Morning glory. Harry Potter sjuan del två sparar vi tills det är tillräckligt varmt i biosalongen igen..

Backen?

Sitter och förteckna Dalby församling. Jag är lite irriterad över deras val av fastighetsnamn. Jag vill uttala det rätt, förstå hur de tänkt (ja, försöka i alla fall) när de bestämde namnen. För det mesta brukar det framgå vad det är de syftar på eftersom kvarter ofta har sammanhängande namn. Bara blommor i trädgården, militärinspirerade eller yrken inom en kategori.

Den första kluriga fastigheten var Axeln. Kroppsdel eller fordonsdel? Sedan kom Bromsen (insekt?) som visade sig byta namn till Handbromsen lite längre fram. Jag slog fast att Axeln nog var en axel som en framaxel. Hjulet och Ratten gjorde mig bombsäker. Betoningen på Axeln var utredd.

Men fastigheten Backen? Jag har fortfarande ingen aning. Funderar på att åka på tjänsteutflykt till Dalby för att se om den ligger på en backe. Eller möjligtvis knacka på och fråga människorna som bor i husen vilken fastighetsbeteckning de har och se hur många som säger backen som höjden och hur många som säger backen som man lägger i när man inte vill framåt med bilen. Empirisk etnologisk undersökning på högsta nivå, bara för att jag ska slippa undra…

Rysk vår

Kan man sitt kyrilliska alfabet kan man lätt börja gråta när man ser den här annonsen. Att de använder Я istället för R och Ч istället för Y får man väl svälja. Men ett spegelvänt upp och nervänt Л (L) och ett demolerat Д (D) är väl ända att gå lite för långt?

Tidens streck

Min väckarklocka har flippat ut lite. Eller gått sönder lite grann. Alla digitala streck på minuternas tiotal utom det högra har försvunnit. Det gör att klockan alltid är mellan 10 och 19 minuter över. Utom när det är 20 och 50 tal, då är den halvt streck och en siffra.

Jag kan inte påstå att jag är helnöjd med det. Man får liksom vänta ut den. Tjugo minuter med helstreck och sedan får man se om det är streck uppe eller nere. Men det är inte alltid man har tid att vänta tjugo minuter för att få rätt tidsangivelse...

Kanske ska jag önska mig en ny i julklapp?

Ny ond tid

Bilen har varit inne på verkstaden ingen.

En lång historia om olika verkstäder, försäkringsbolag som tvingar mig att ta den verkstad jag helst av allt inte vill lämna in bilen på fler gånger och inte så lite ilska över hur korkade de är på den verkstaden.

Idag när jag var ute och körde insåg jag att de är genuint onda på den verkstaden. De hade programmerat om radion så att den är inställd på Radio Malmöhus istället för P1. Onda onda människor. (Radio Malmöhus funkar sådär bra eftersom den flippar över till Radio Kristianstad och jag blir helt knäpp i skallen när den byter kanal mitt i meningar)

Men inte nog med det, den ultimata onda handlingen visade sig när bilen klocka visade hel timme. Eftersom bilklockan förut gick två minuter före brukar jag sällan missa nyheterna även om jag lyssnar på något annat/sjunger psalmer/snackar med barnet i baksätet. Dessutom hinner jag med tåget eftersom jag i stressens minuter glömmer att klockan går fel. När jag startade radion idag hade jag missat hela nyhetssändningen, hann bara höra "det var allt från SMHI".

Hur ond får en verkstad bli? Om man nu måste ställa in tiden på bilradion igen efter att man meckat så kan man väl åtminstone ställa in den på rätt tid och inte tre minuter efter? Annars kvalar man in som mycket ond människa. Så det så.

Aj, mitt huvud! (eller "min huve" som det egentligen heter)

Det har hänt att jag skurit mig på en dammsugare. Och på ett dörrhandtag. Det händer oftare att jag slår mig eller skär mig på saker som egentligen är väldigt trubbiga och ofarliga. Det är ett problem. Jag vet liksom inte vad jag ska akta mig för.

Igår klippte jag gräset. Innan jag satte ner gräsklipparen i källaren rengjorde jag den genom att ta bort så mycket jag kunde av gräset som fastnat lite här och där. Det var kväll och ganska fuktigt i gräset. Är man bara lite försiktig så är det inga som helst problem att få bort gräset under maskinen vid bladen. De är vassa och ingenting jag är rädd för. Det var förlängningssladdarna jag skulle vara lite försiktig med visade det sig. När jag snurrade ihop dem fick den sista biten med kontakt en väldig fjongfart och träffade mig i pannan. Just då var jag glad att ingen såg mig. När jag såg mig i spegeln insåg jag att jag gått sönder av slaget. Blod, bula och blåmärke.

Precis som när jag skar mig på dammsugaren är det ingen som tycker synd om mig, trots att jag hela dagen haft lite lite ont i pannan.

Listad på Fejjan

Facebook har mixtrat lite. Har bland annat gjort listor som mina vänner sorteras in i. Fantastiskt. Som tur är måste man lägga till dem själv för att de ska hamna på listan. Jag tog bort förslaget att jag var familj med mitt ex, till exempel. Det känner jag inte alls att jag är.

Fördelen med listorna är, enligt Fejjan:

Publicera dina uppdateringar direkt till de vänner och släktingar som de är mest intressanta för, så slipper du oroa dig för att du stör andra.

Helt ärligt, jag har aldrig oroat mig för att jag stör på Fejjan. Om det är någon som tycker att mina uppdateringar stör hoppas jag verkligen att den personen döljer mig i sitt nyhetsflöde. Svårare än så är det inte. Jo, ja, jag kan tänka mig uppdateringar som jag bara vill att vissa ska läsa men då kan jag begränsa mig när jag skriver in det.

Mer rätt är väl att jag inte oroat mig för att jag stör eftersom hela grejen med Fejjan är att störa. Tala om vad man gör, och kanske vad man tänker. Störa vänner genom att gratulera dem på födelsedagen fastän man inte visste när de fyllde år innan det ploppade upp i högerspalten. Och störa dem genom att kommentera på deras statusrader. Om de nu inte har bestämt sig för att inte ha mig på listan eftersom de tror att de stör....

Brev och paket, del 2

Jag skrev och frågade Posten angående de där paketen jag hellre vill ha i brevlådan än på ICA. Först fick jag ett svar att det var brevbäraren som avgjorde om det skulle delas ut eller ej och att jag skulle ringa kundtjänst så skulle de förmedla kontakt med utdelningskontoret.

Sedan fick jag ett nytt mejl där jag fick reda på att skillnaden mellan brev och paket är att man måste legitimera sig för att få ut ett paket. Därför måste man gå till ICA och hämta ut det. Breven däremot bestämmer brevbäraren över.

Jag har på känn att det aldrig kommer att delas ut något stort brev i vår brevlåda om jag klagar hos utdelningskontoret. Kanske skulle man tala med företaget som skickar böckerna så att de alltid skickar brev när det bara är en eller två böcker. Kanske kommer något brev någongång att hamna i brevlådan istället för på ICA. Kanske.

Men håll avstånd, då!

För någon vecka sedan läste jag ett inlägg av Fredrik Backman på hans blogg. Ett personligt meddelande om att inte hålla avstånd i trafiken. Inlägget virvlade runt som en länk på Facebook och jag antar att det var ganska många som läste det (som inte brukar följa Fredriks blogg). Det är ett fantastiskt fint inlägg. Jag kan inte annat än hålla med.

Över 23000 personer "gillar" inlägget. Det är ganska många. Jag utgår från mig själv och tror inte att alla som tyckte att det var ett bra inlägg tryckte på gillaknappen. Många fler än 23000 personer håller med och tycker att det Fredrik Backman skriver om att hålla avstånd i trafiken är bra och viktigt.

Det är över 500 kommentarer. De jag har läst verkar hålla med Fredrik Backman om att det är viktigt att hålla avstånd i trafiken.

Det som förvånar mig är att det ändå alltid ligger någon och trycker när man är ute och kör. Fastän det bara är en fil på vår väghalva på två-ett-vägen i några kilometer till eller väldigt backigt och heldragen linje. Det tycker jag är mycket märkligt. Det kan ju inte vara någon av de över 23000 som gillar Fredriks inlägg i alla fall...

Leker inte med routern

Vi har beställt ett mobilt bredband. I erbjudandet ingick en router (eller "en mobilt bredband router" som leverantören skriver i det medföljande brevet).

Idag fick vi routern. Någon annan dag får vi dongarna. Jag hade föredragit om det hade kommit i omvänd ordning. En ensam "mobilt bredband router" är faktiskt inte alls skoj att leka med.

Jag hade inte haft något emot om det hade levererats samtidigt men det är alldeles för mycket begärt, det inser till och med jag.

Jag ljuger om jag säger att bilden inte har någonting med inlägget att göra.

Andras musik

Ljudet av grannar. Ständigt är det någon gräsklippare som surrar. De avlöser varandra hela dagarna. Det kan jag väl egentligen stå ut med.

Jag har lite svårare för andras musik. Våra nya grannar har gäster varje ledig dag och sitter ute på sitt nya trädäck och spelar musik. Som tur är tillhör de kategorin småbarnsföräldrar och musiken slutar vid åttatiden. 

Ungdomarna i grannhuset snett uppåt skogen på andra sidan spelar längre på kvällen men det är inte varje ledig dag de har fest, tack och lov.

Grannarna som gärna testar gasen på sina bilar provar också bilstereon ibland. Inte så länge men det är nog den värsta sortens musik, dunka dunka ur en bilstereo.

Idag är det tydligen middagsfest rakt över gatan. De barnen har helt plötsligt blivit tonåringar (hur det gått till på de fem åren vi bott här är för mig ett mysterium). Jag trodde att min sovande bebis skulle vakna av ljudet men hon verkar sova som en stock idag. 

Jag suckar som en gammal surtant och tycker att jag var dum som klagade på gräsklipparna...

Asfaltsläggares inneboende ondska

Jag ser det framför mig och hör samtalet på PEAB Asfalts planeringsmöte.

-Hur ska vi lägga upp jobbet nästa vecka?
-Vad har vi som ska asfalteras? Motorväg? Villakvarter?
-Rätt mycket på motorvägen och så har vi ju som vanligt grävt upp Postgatan i Mörarp. Fyra olika hål minsann, telia har legat i även den här vintern. Hehe.
-Villakvarter, hehe. Vi lagar ett hål i taget. Börjar dagen där vid sjutiden. Tar med oss de bullrigaste maskinerna. Får inte vi sova på morgonen ska ingen få göra det.
-Vad kan det ta att laga ett sånt hål? En timme?
-Ja, ungefär.
-Kanon. Börja med det varje morgon. En timmes bullrigt arbete i fyra dagar. Sen kan ni ju ta lite motorväg efter klockan åtta. Eller borde vi göra det i rusningstid?
-Nej, det är mycket roligare att hålla folk vakna än att reta upp redan arga morgonbilister. Vi kan ju asfaltera lite på eftermiddagen på motorvägsavfarterna så att det blir lång kö. Hehe.

Nejdå, jag är inte alls bitter. Särskilt inte när man försöker få en bebis att sova och bullret sätter igång med exakt rätt mellanrum, precis när hon slumrat till lite, så att hon vaknar igen. För att inte tala om min lilla extrasovtimme på morgonkvisten. Jag saknar den. För som vanligt är de färdiga med sitt bullrade precis när jag gett upp och gått upp.

Fredagstidningen

Fredag.

Det som skiljer fredagarna från andra vardagar här hemma är att jag får SvD. Jag njuter. Jag hade inte hunnit läsa två tidningar alla de andra dagarna så det är lite helgbonus att få en extra tidning. Mest njuter jag av Kulturdelen och allra mest av korsordet. Att få sätta sig med förmiddagskoppen kaffe och lösa dagens kryss - det är fredag det!

Idag kändes SvD väldigt tunn. Någon hade tagit Kulturdelen. Jag fick nöja mig med nyhetsdelen och näringsliv. Inte roligt alls. Jag fick läsa pdftidning i stället. Inte alls samma sak. Korsordet kan jag ju skriva ut. Men det är inte samma sak, skrivpapper och tidningspapper.

Jag är lite förbannad.

Gröt - great!

Ibland kommer man på riktigt bra idéer. Så bra att man förkastar dem som dåliga. Jag och Chlott är mästare på just sådana idéer. Som vi förkastar.

En av våra goda idéer var att sälja saltade havregryn, skriva "Färdig gröt på 3 minuter. Tillsätt bara vatten!" Vi var ganska säkra på att det inte var någon som skulle gå på den lätte. Det var för uppenbart att det bara var lur och bus och att det var billigare och bättre att köpa ett paket havregryn och lite salt.

Men så ser man plötsligt det här. Och det är inte första gången jag ser snabbgröt. Sist jag såg det hade de visserligen kokt havregrynen i mjölk och frystorkat det hela. Och den här är smaksatt. Men ändå. Grundidén är den vi förkastade. Och den är tydligen så dålig att den är bra. Det tycker i alla fall AXA.

Statusrader

Facebook för längesen hade min status överst på förstasidan. Det var bra. Då visste jag vad jag höll på med just då.

Sedan tog de bort det på förstasidan men det stod fortfarande överst på min profilsida. Lite omständligare att komma ihåg vad jag sysslade med för tillfället men det gick an.

Nu har de tagit bort statusraden även från profilens topp, den står bara i loggen. Har man hittat på en massa på facebook sedan man ändrade status hamnar den långt ner. Det gör att jag kan gå ut med soporna i flera dagar utan att reagera.

Jag får helt plötsligt för mig att jag måste göra lite mer långsiktiga saker i statusraden eftersom jag kommer att glömma ändra den. Bara för att jag inte ser att den är helt inaktuell redan på startsidan. Att man dessutom måste trycka fram statusfältet så att man kan fylla i det gör det inte lättare att komma ihåg att ändra.

Jag är lite missnöjd. Kanske mest för att jag är lite smått glömsk när det gäller statusrader...