Från hårdrock till snällpop

I förmiddags jobbade jag i flytten. Körde fulla och tomma flyttvagnar fram och tillbaka. Flyttkillarna lyssnade på radio (samtidigt som de tömde vagnarna och satte upp hyllmeter efter hyllmeter). De hade lyckats ratta in en kanal med idel gamla godingar. Mycket bra.

Rätt som det var spelades We're Not Gonna Take It med Twisted Sister. Den minns jag som väldigt mycket hårdrock. Tungt och hårt. Som hårdrockare i allmänhet var. Idag hade den förvandlats till snällpop. Trallvänlig nostalgi.

Jodåsåatte.

Vuxen nog att skrivstila hela namnet

När jag gick på dagis fick man sin begynnelsebokstav på mackan när vi åt knäckebröd med kaviar. Då var det ganska trist att heta Lina. L:et följer två av mackkanterna på ett snyggt sätt men resten av knäcket blir tråkigt att äta. Då var det bättre att heta Henrik. Eller något på M.

Därför, bara därför heter mina barn något på S. Nu hoppas vi bara att de gillar tubpålägg..

Morgondagens lampor

Funderade igår på om man om några år nostalgiskt kommer att säga:

- Kommer du ihåg glödlamporna? Det blev ljust när man tryckte på lampknappen! Fantastiskt!

eller:

- Kommer du ihåg de första lågenergilamporna som man fick vänta på i flera sekunder innan de började lysa?

Jag hoppas på det senare, att dagens lågenergilampor snart kommer att ersättas av lampor som tänds med en gång. Precis som glödlamporna.

Mellan två vita

Får man önska sig någonting när ens bil står mellan två vita 242:or? Nähä.

Men den ser i alla fall väldigt ny och modern ut. Jag får väl nöja mig med det. Och glädja mig åt tanken att det man inte trodde var möjligt längre kan hända. I alla fall i Vallåkra.

Kylslaget

Vi har haft det lite kyligt i huset. Vår luftvärmepump la av. Tydligen hade det läckt ut gas och köldmedium (inte konstigt att det blir kallt då ;) ). Den slutade fungera helt förra söndagen. Vi åkte till Berlin, till en varm lägenhet. Husvakterna vaktade även pannmannen. Pannmannen fick sig en utskällning när det inte var fixat på onsdagen. Det hjälpte inte, läget var oförändrat kallt när vi kom hem på lördagen. 11 °C, inte skönt någonstans. Vi eldade och köpte elelement och fick upp värmen lite i rummen vi vistas i mest.

I biosalongen däremot var det ohyggligt kallt. Så kallt att det inte gick att vara där. Vi fick damma av vår gamla tjock-tv för att se film på den. Så pyttig liten bild det är på en 20" tv när man är van att ha bild över en hel vägg. Vi trodde att vi kunde få igång videon men det lyckades vi inte med. Annars hade vi några klassiker som vi bara har på video och därför inte sett på väldigt länge. Nåväl, det fick bli en dvd istället, Morning glory. Harry Potter sjuan del två sparar vi tills det är tillräckligt varmt i biosalongen igen..

Ny frisör och ny frisyr

Jag gick och klippte mig i Lund istället för hos min vanliga frisör. Jag valde frisör av nostalgiskäl. När jag pluggade unnade jag mig en dyrare frisör bara för att deras schampo luktade så gott. De använde nog inte samma schampo längre för någon luktnostalgitripp blev det inte.

Det är lite spännande att gå och klippa sig hos någon ny. Fast just hår är ju ganska tacksamt, det växer ut igen om det skulle bli för hemskt. Att klippa sig i storstan kostar mer än att klippa sig på landet. Fast i priset ingick att få håret tvättat medan man låg i en massagestol. Det var värt en hel del. Och så fick jag en massa sprej och grejs i håret. Det brukar jag inte få hos min vanliga frisör eftersom hon vet att jag inte använder något sådant och att jag med största sannolikhet är på väg hem till en dusch för att bli av med allt småhår...

Jag fick en lite annan frisyr. Jag hann tänka Magica de Häx en gång under klippningens gång. Men det blev bra till slut. Och till sist visade frisören hur jag kunde busa till frisyren med att göra lite lockar med en plattång. De lockarna höll inte ens för en promenad från mitten av Lilla Fiskaregatan till Centralen. Men de var fina så länge de varade.

Ja, jag blev julfin i alla fall.

Bröllop

Vi var på bröllop igår. Ett second wedding eller välsignelse över ingått äktenskap.

Bröllopet var i min hemmakyrka. Där jag gått på adventsgudstjänst med skolan, har varit på julböner och hört systern åsikt hur högt man bör sjunga, firat St Georg och fått nästan alla mina märken och varit på tacksägelsegudstjänst med bästaste Chlott (mest för att lyssna på barnkören första gången, andra gången för att övertyga Linda och sen blev det en tradition). Men det var första gången jag var på bröllop i den.

Sedan var det fest i Parken. I dansrotundan. Frågan är om jag plankat mig in de flesta gånger jag varit i Parken eller om cykelbalerna har jämnat ut det... Rotundan var relativt nyrenoverad och väldigt fin. Även om det inte var någon kasedans igår.

Och bröllopet var trevligt, som bröllop brukar vara.

Sorglig men nostalgisk härva

Trasigt kassettband vid vägkanten. En syn man inte ser så ofta nuförtiden. Nostalgi. Barndomsminnen. Uppbubblande ilska över alla de band som fastnat i bandspelaren och dött för att det inte gått att rulla upp bandet igen.

Mystiska saker längs vägen på barnvagnspromenaden minsann. Det kan Mörarp bjuda på!

Köksrenovering och sommarstuga

Kom att tänka på mitt gamla dockskåp igår (det var någon som nämnde ett företag som hette Lundby som inte alls hade med dockskåp att göra).

Mitt dockskåp kändes hopplöst omodernt när jag tittat på Lundbys hemsida. Jag blev helt sugen på att renovera lite. Det är ju bra mycket billigare att byta ut 70-talsköket mot ett modernt i det huset än i vårt riktiga... Två moduler så har man ett tipptoppkök!

Men det är ju även lite charmigt att ha ett 70-talsdockskåp. Egentligen. Kanske ska jag bara köpa en ny soffa och byta ut tavlorna på väggen? Eller köpa en bokhylla och byta ut grammofonspelaren med lp-skivor. De är ju hopplöst ute, går knappt att få fatt på längre.

En sak som jag tycker är viktig är att alla i familjen har en säng att sova i. Det tycker jag att det är lite si och så med i Lundbys dockhus. Ska barnen vara uppe hela nätterna och se på tv? Eller dricka saft i köket? Jag vet inte vad mitt dockhus har för modell, det var det man inte kunde bygga på en våning på (alltså inte Småland). I det fanns det två sovrum på ovanvåningen så att alla hade någon plats att sova på. Och en balkong som man kunde ha julgranen på när det inte var jul. Ja, man prioriterar lite olika...

Kanske ska jag nöja mig med att köpa en modern sommarstuga? I den får alla sova i soffan utom hunden och papegojan. Lite sugen är jag, trots allt.

Muggdilemma

På mitt nya jobb är det egen mugg som gäller eller skämmas lite och dricka ur gästkopparna som alltid är slut vid eftermiddagskaffet så att man får diska.

Jag inventerade lite i muggskåpet hemma och vaskade fram fyra starka kandidater.

1. Den blå muggen har jag fått som grattis-till-ditt-nya-jobb-present för sju år sedan när jag började på Stadsarkivet i Helsingborg. Den är alltså van jobbkaffemugg och har klarat uppgiften med bravur tidigare.
   
   
2. Den smalare muggen med ett R och lite mintgrönt på är den fulaste muggen jag har. Jag frågade lite försynt häromdagen på jobbet om det var "fulaste muggen du har hemma" som gällde och fick en ganska ilsken blick... Men när man tittar på de andras muggar känns det faktiskt inte som en helt obefogad fråga. I så fall är det den muggen som får följa med. Den största nackdelen med den är att den inte är god att dricka ur. Det är kanske anledning nog att inte välja den...
   
   
3. Muggen längst till vänster är en reklammugg för Propavan - sömn utan beroende. Vissa dagar är det en slogan som kan stämma även på jobb. På så sätt är ju den lite skoj.
   
   
4. Muggen längst till höger är inköpt på GES*-konsert 1995. Det är en liten jävel på andra sidan muggen. Väldigt fin, med guld runt bokstäverna (det syns inte så bra på bilden). Nostalgi, nostalgi. Nästan synd att ta med den till jobbet. Dels för att jag känner mig tvungen att sjunga låten varje gång jag ser muggen, dels för att det kanske inte är det budskapet jag helst vill förknippas med... *Glenmark, Eriksson och Strömstedt

Jag har två andra alternativ också: Muggen jag hade på bibblan i Klippan. Det är en mugg utan öra eftersom det alltid var så rysligt kallt att man behövde värma fingrarna. Så kallt är det inte på mitt nya jobb, inte än i alla fall... Och min dubblettmugg med Lilla My.

Ja, det är sannerligen ett svårt och viktigt beslut. All hjälp tas emot med tacksamhet!

Dieseldag

Tack vare min gamla mejlkompis från Norge var vi på Dieseldagarna på järnvägsmuseet i Ängelholm igår. Han är dieseltågfrälst och hade åkt ner till Skåne bara för detta.

När vi kom dit blev vi lite förvånade över att det finns så många tågnördar.

Vi tittade på lok, nostalgisatt i ett gammalt sj-tåg som såg ut som när jag var ung, lyssnade på diesellokkonsert där alla i publiken höll för öronen och gick på museet.

Trevligt och lite udda...

Mallgroda

Efter att ha jämfört vilket ämne som verkade mest förtråkande på doktoranden (laxhjärna eller grodägg) kom vi in på vilka slags grodor vi kände till. Vildgroda, lövgroda, tamgroda, skogsgroda...

När Ola sa mallgroda var jag tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla honom för mallapa. Och så kom jag att tänka på min morfar. Vi brukade viska saker till varandra bara för att retas lite med min storebror. Det hade kunnat vara hemligheter som viskades (vilket det ju var ibland, mycket hemliga) men oftast viskade vi bara mallgroda som svarades med ett mallapa.

På bilden ser ni en Mallgroda och en Mallapa, ni får själva räkna ut vem som är vad...

Handritade kartor

Jag tycker att det är väldigt roligt att rita kartor. Inte så där som riktiga kartritare gör utan sådana där kartor man ritade förr för att folk ville ha vägbeskrivningar. Nu skriver alla ut en karta med vägbeskrivning från nätet eller programmerar sin GPS.

På handritade vägbeskrivningskartor kan man rita in oviktiga små landmärken som man själv lagt märke till. Lejonstatyerna vid mexitegelvillan med de bubbliga fönsterrutorna. Rosenpergolan. Man kan rita ut saker som man tycker att den vägledda ska titta lite extra på. Gångtunnelns målade flygplan. Häftiga grindstolpar. Går vägen genom en park får man chans att öva sig på att rita små träd och kanske någon blomma. Och om det är mycket fågelbon i något träd kan man ju passa på att rita det också. Man kan rita lite hur man upplever vägen också, känns den lång en bit ritar man den lite längre just där.

Det finns personer som går vilse hur fin karta man än ritat. Men de går säkert vilse även med de från nätet utskrivna.

Gårdagens nostalgi

Gårdagens nostalgi var att berätta om vattenkaraffen som fanns i alla tågvagnar när jag var liten. Jag kan inte minnas att jag någonsin såg någon som tog sig ett glas vatten ur karafferna. Kanske var det därför de bytte ut karafferna mot Ett glas vatten i tetrapak. Jag tror inte att det hade något att göra med att de bytte toaletterna till sådana man får spola även när de står på station.

Kanske var det i samband med bytet från glaskaraff till tetrapak som de tog bort skylten att man inte fick kasta ut föremål som kunde vålla brand eller annan skada (som glas ju kan göra)? Vad vet jag.

Luddgnat

Ägnade lördagsförmiddagen åt att sukta efter vitvaror. En hemlig hobby jag har i slutet av lönen. Surfar rundor och jämför olika modeller av tvättmaskiner och torktumlare, funderar över vilka finesser jag inte kan klara mig utan.

En av torktumlarna hade dubbla luddfilter. Vips hamnade tanken "long time ago, in a galaxy far, far away". Jag kom att tänka på raderbandet i min elektriska skrivmaskin. Jag och min bror roade oss med att läsa allt jag suddat när bandet var slut. Eftersom man suddade baklänges och ibland bara enstaka bokstäver blev det andra ord än man skrivit in. Det var så ordet luddgnat kom in i vår vokabulär. Luddgnat uppstår mellan personer som delar torktumlare när luddfiltret inte är tömt som det ska. Dubbla luddfilter - dubbelt luddgnat?

Reglage

Så många olika sätt man kan sätta reglagen i en bil! Jag körde tjänstebilen häromdagen och reglagen i den stämmer inte med de vi har i vår bil. Samma funktioner men vridreglage istället för på-spakenreglage, skjuta ifrån istället för att dra emot sig, backen bredvid ettan stället för neråt till höger. Jag brukar inte gå igenom alla reglage innan jag sätter mig i bilar och startar utan kommer på lite efterhand som jag behöver det. Det är kanske inte den mest trafiksäkra varianten.

Jag minns när jag körde Peugeot 404 (64 års modell) till vardags med rattväxel och väldigt konstiga reglage. Det som var svårast att komma ihåg när man bytte bil var att blinkersspaken (aka färdriktnings-visarna) satt där andra bilar har spaken till vindrutetorkaren. (Vindrutetorkaren satt som en liten knapp som var förvillande lik choken på panelen mellan sätena) Det hände ganska ofta att jag försökte blinka med vindrutetorkaren. Det funkade sådär och lät ganska mycket när det var torrt ute.

Morgonnostalgi

- En bulle med bulle, sa killen framför mig på kondiset i Åstorp i morse.
Det var längesen, tänkte jag.

Hej på dig, din gamla galosch!

Min morfar hade alltid galoscher när det var lite fuktigt ute. Det är ju egentligen jättepraktiskt. Men, som wikipedia så sanningsenligt säger, användningen som både ord och fotbeklädnad är idag begränsad. Jag kan inte annat än tycka att det är lite synd. Ska nog börja tillägga det i min hälsningsfras så att åtminstone ordet får luftas ibland.

Plommon

Plommon får mig att tänka på mitt dagis, Solbacken. Varje höst dignade plommonträden i dagisets trädgård av plommon. De stora pojkarna plockade till små pluttjejer som jag. Gott. Solbacken låg på kyrkbacken i Billesholm. Den förhärskande vindriktningen gjorde att gullfiberröken nästan alltid låg på. Lukten av gullfiberrök får mig att tänka på plommon. Det är lite skrämmande.

Plommon får mig också att tänka på hur en förbränningsmotor fungerar. Jag skulle nog kunna rita upp det. Under den lektionen i sjuan vi lärde oss om förbränningsmotorer hade vi en liten gubbe som vikarie. Klassens buse Micke tog tillfället i akt att "gå på toa" ett antal gånger och till sist frågade den lille gubben om Micke ätit plommon. Mycket roligt när man går i sjuan.

Slutligen tänker jag på Signe Tillis plommonkaka. Mums.

Gulsåpa, björnklister och minnen

När jag öppnade burken med gulsåpa kom jag osökt att tänka på Björnklister. Såpa luktar ju inte alls björnklister, det var nog mer känslan av att öppna en plastburk och känna att det luktade gott.

Björnklister, tanken för mig ända till det gula köket i Vänersborg. Och bråk om den lilla, mycket kladdiga penselspateln. Hur bra klisteregenskaperna var minns jag inte.

Sist jag såg björnklister var i Prag 1993. Jag och Chlott avvek från turiststråket och hamnade i ett tjeckiskt Åhléns. På pappersavdelningen hittade vi klister i en plastburk med en liten penselspatel i mitten. Det såg ut som björnklister och det luktade gott. Sen gick vi och skickade rosor med posten inslagna i tidningspapper, "tejpat" med frimärken och ihopbundet med Chlotts skosnöre. Då hade det varit bra med lite klister men det är lätt att vara efterklok...

Mandeldoft, tänkte jag när jag återvände till nutiden i tankarna och festade till det med ett glas amaretto.