Vill ha...

En sådan här fin grej såg jag i fönstret i antikbutiken. I ett fint skinnetui med rött foder. Jag var tvungen att gå in och fråga vad det var. Ett åderjärn som har använts till åderlåtning. Häftigt!

Jag var lite sugen på att köpa det i 40-årspresent istället för kaffe-kitet vi kommit överens om, men jag är inte riktigt säker på att hon uppskattat det. Mest ville jag ju ha det själv, och det är väl sådana saker man ska ge bort i present, eller?

Hur häftigt hade det inte varit att ha ett åderjärn i medicinskåpet bredvid plåster och näsdroppar. Var det någon som kände sig lite krasslig kunde man alltid erbjuda en åderlåtning istället för en huvudvärkstablett. Och samtidigt ge vårt stackars barn en "min-förfärliga-barndom-historia" att berätta för sina kamrater. Eller bara ha möjligheten att erbjuda att ta med den till jobbet när någon kollega var lite hängig.

Nåväl, det blev inget åderjärn. Butiksinnehavaren föreslog att man kunde ge det till någon medicinare. Hmm. Jag kom osökt att tänka på min mamma, hon skulle kunna få det när hon går i pension på heltid. Skapa en möjlighet till en annan verksamhet. Men då hade hon börjat jobba 120% igen, sanna mina ord ;-)

Bilden är lånad från http://www.nba.fi/sv/manadensfm_aderjarn där det står mer om åderlåtning

Mumindemonerna

Mumintrollen är demoner.* Och deras vänner är rätt syndiga de också. Till och med Hemulen som verkar vara så hederlig och samlar fjärilar. I de lugnaste vatten...

So heed my warning. Stay way from Moomins! They have only been designed to lead children into damnation. If you ever come by ANY Moomin related material, you must burn it immediately, but use gloves before touching Moomin products. So great is the evil behind the Moomins that even short exposure can be harmful to your soul.

Jag tänker fortsätta vara förtappad och omge mig med demoner. Dessutom tänker jag försöka smitta av mig med min demondyrkan till nästa generation. Jag är ju inte baptist (även om jag varit i en bassängkyrka)

Jag inser att det är för sent för min del:

• Jag har läst böckerna flera gånger, en kan jag utantill. Att glömma någonting man lärt sig utantill som barn är väldigt svårt. Det kommer att poppa upp igen.
• Jag har samlat på mig ganska många muminmuggar (även om jag inte hoppade på trenden när min kursare Johanna i Ume visade mig muffarna på Domus (sic!) i slutet av förra seklet). De går ju inte att bränna så där enkelt. Istället tänker jag fundera på vilka synder just den muminfiguren kan tänkas fresta mig att göra när jag väljer mugg i fortsättningen.
• Och demonerna jag hängt i barnvagnen, stackars barn. Jag gömde dem en stund nere i fotändan av vagnen igår när vi var ute (kanske mest för att de slog i bebisens huvud lite när hon absolut ville sitta i vagnen) men de är ju så fina att titta på att de återfick sin plats ganska snabbt.

Men jag borde väl förstått det när jag läste Den farliga resan:

Allting som är tråkigt
ser ut som det ser ut,
igår, idag, i morgon
och det tar aldrig slut.

Jag skulle bara skratta
om det farligaste kom
och allt blev mindre tjatigt
och just precis tvärt om!

Sen blir hon kompis med Hemulen! Ja, jag säger då det.

*Tack till Mellanbarnet för tipset!

Önskejobb?

Läser i tidningen om att det anställts en fågelskrämma på Gotland. Han ska skrämma bort de vitkindade gässen.

Jag hade tyckt att det var roligare om det hade ingått arbetskläder, skjorta med långa ärmar, lite trasiga och för stora byxor och en stråhatt. Det gör det tyvärr inte (enligt helagotland.se).

Men han har ju hjärna, till skillnad från fågelskrämman i Trollkarlen från Oz.

Källsortering

Ibland händer det att jag skiter i att källsortera. Inte ofta men det händer. Framförallt när jag städar och slänger allt skräp på min väg i samma påse, mjukplast som toarullar, tidningar som garnstumpar.

Då tänker jag på min goda vän M som jobbat på tippen i några år. De första åren han jobbade där hände det ibland att han var inblandad i projektet "se hur duktiga folk egentligen är på att källsortera" och gick igenom allas våra sopor. Det var väl framförallt restavfallet som skulle kollas, se vad som kunde källsorteras av det. Hans absoluta värsta soppåse var när någon slängt fiskrens och plastpärlor i samma påse, det var inte roligt att dela på i efterhand. Annars brukar han säga att den där soppåsen som vi har på toaletten är den värsta att gå igenom. Det har jag inte alls svårt att tänka mig. Då är det bättre med mina städpåsar.

Bibliotekstjuven

Det var så många inlägg om Bibliotekstjuven på facebook (min enda kontakt med yttervärlden) att jag var tvungen att se den på svtplay. De flesta, särskilt mina bibliotekariekompisar, tyckte att det var pinsamt. Skämskuddar hade kommit fram och vissa hade stängt av efter halva avsnittet.

Visst var det ganska pinsamt. Jag blev förbannad på honom för att han inte redde ut det ekonomiska, det säger sig själv att man inte ska köpa cigarrer för flera tusen när man inte har betalt elen och hyran hemma. Men det var antagligen meningen med upplägget i serien.

Men allra mest förbannad blev jag när han inte kunde stänga arkivkartongen ordentligt. Hur svårt kan det vara? Gå runt där med en flärpande kartong. Skäms på dig Gustaf!

Trappor

-Spiraltrappan går på fel håll, deklarerade Eva-Maria och undrade om det kommer att finnas någon spiraltrappa i våra nya lokaler på Gastelyckan, och om de kommer att gå på rätt håll.

Jag har aldrig funderat på rätt och fel håll på en spiraltrappa men Eva-Maria förklarade. Det är lättare att gå uppför än nerför på den smala delen av trappan. De flesta av oss föredrar högertrafik när vi möts och om då spiraltrappan går på fel håll blir det lite besvärligt. Vid mötet uppstår lite velande: väljer man vänster känns det fel för att man inte är van att köra vänstertrafik, väljer man höger brukar det sluta med att en person står still och den andra går förbi. Eftersom vi använder trappan ganska mycket allihop är det ett fasligt velande och stannande under arbetsdagens gång...

Men, som sagt, jag har aldrig funderat på det tidigare men när nu Eva-Maria påpekat detta inser jag att det är så sant, så sant.

En trappa jag däremot funderat mycket på är den gjutna betongtrappan på Ramlösa station. Eller egentligen alla tre. Mest har jag funderat över vad det är för en idiot som har ritat dem. Den som är allra värst är trappan från perrongen till bron ovanför. Den är så feldoserad att det är en pina att gå i den. Men de två trapporna som leder ner till tunneln under spåren och upp till parkeringen är inte så mycket bättre. Jag, i mitt nuvarande tillstånd, är helt slut när jag kommer upp från tunneln. Min kollega/pendlarkompis klagade också häromdagen så det är inte bara i min värld som dessa trappor förbannas...

På landet

En traktor som bakgrundsbild på mobilen - det hade den tonårsfjunige killen som satt bredvid mig på pågatåget sista biten hem idag. Då funderade jag starkt på att flytta till sta'n igen. Som tur var skulle han ännu längre ut på landet än jag...

Värre än svininfluensa?

Jag snor helt fräckt A-Cs statusrad på Facebook eftersom jag är omnämnd:
A-C funderar vidare på min och vännen Linas lunchtanke - att svinvaccinationen egentligen är ett sanningsserum och allteftersom folk vaccinerats kan de bara prata sanning och på så sätt vet Staten (chefen) vad vi egentligen tycker...

Jag är ju aldrig sen på att hoppa på en konspirationsteori när den dyker upp. A-Cs teori kändes mycket trolig och lite rolig. Varför vill de annars att vi ska vaccinera oss allihop?

Vad skulle då hända när sanningarna börjar sägas?
Först kom vi fram till att vi fick byta ut hela den politiska makten eftersom den antagligen kommer att visa sig otillförlitlig. Sedan kom jag fram till att jag antagligen skulle få hitta ett annat jobb efter att jag talat någon minut med chefen. Slutligen funderade vi på vad man skulle få höra när man frågar någon hur de mår eller hur läget är. Jag tror att man skulle få höra bra mycket mer än man egentligen vill veta. Jag vet att jag för det mesta säger att det är bra fast det inte alltid helt stämmer med verkligheten...

Jag vet inte om jag hade klarat av att tala sanning en hel dag. Inte dra en enda vit lögn. Inte luras. Inte vara ironisk. Och jag vet inte om min omgivning vill att jag ska försöka.

Färgglatt

Färgglatt är vad man diplomatiskt kan kalla det nya golvet på tredje våningen. Grisorange med röda rektanglar i korridoren. Passar sådär till de blå dörrarna. Grisorange i kafeterian. Mintgrönt mot det blå hållet i trapphuset. Färgknaster i hjärnan där de möts...

Jag tycker inte att man ska få lov att välja någonting i inredningsväg om man har mindre än tio år kvar till pensionen. Jag kan sträcka mig till fem år men då ska man ha väääldigt bra smak, dokumenterad på minst 15 ställen i kommunen. Har man till exempel bara tre år kvar kan man ju stå ut med vad som helst.

Once you pop, you can't stop

Statusrad som inte hamnade på Facebook:
Lina poppar fästing i kakelugnen
Den låter lika makaber som den är.

Vi hittade en fästing på golvet, stor som en ärta. Riktigt äcklig. Alla sinnen är inställda på att döda. Men hur? Spola ner den i toan? Det tror jag att fästingar överlever, de är ju ute när det regnar ibland. Elda? Ja.

Fästingen fångades in med hjälp av en bit papper (de är ju inte så snabba) och in i kakelugnen. Jag la till en ljusstump för att det skulle brinna lite längre. Efter en stund sa det, lite oväntat, popp.

Vansbrosimmet

Läste om Vansbrosimmet i tidningen.
3000 meter i 17°-igt vatten.
Den snabbaste gjorde det på en halvtimme.

Jag säger bara brrr. Ingenting för mig.

Märkliga glasögon

Hon vill inte se ett skvatt och minst av allt sin katt
hon lade sina glasögon i gräset där hon satt -
och där försvann de i en blink, helt plötsligt kom de bort!
Istället låg där nya av en mycket märklig sort.
Katten sov så fet och from
med tassen under kinden
ängen var fullkomligt tom
där viskade blott vinden...

Då! Genom sina nya glas såg hon en hisklig syn
den gamla katten blev enorm, den växte upp i skyn
och fräsande den stack iväg på egna äventyr
med tänder som en tiger och med ögon som en fyr!
Ur: Den farliga resan av Tove Jansson

Riktigt så hiskliga var inte de glasögon jag verkade ha fått på mig idag. De är förvillande lika mina vanliga men jag tyckte att folk såg magrare ut. Tyvärr slutade de vara märkliga när jag såg min egen spegelbild. Då blev det plötsligt tvärt om. Lite som att gå och titta i speglarna i lustiga huset.

Dagens mest dramatiska händelse.

Först talar jag om för katten hur klok hon är som inte ligger i soffan när jag balanserar på ryggstödet och hänger upp gardiner. När jag sen ska hoppa ner har hon blivit fullständigt från vettet och lagt sig precis där jag ska sätta min fot. Jag tappar balansen, trampar på en kudde för att inte trampa på katten, hon hoppar ner på golvet, kudden kasar ner från soffan och jag ligger raklång men mjukt. Ja, jag säger som Jocke-Pinn "Jag kunde slagit mej fördärvad!"

Bilden är tagen av Chlott

Jag minns min barndom

Jag hade glömt hur ont det gör. Öroninflammation. Jag var öronbarn som liten men det var nog 20 år sedan jag hade ont i öronen sist.

Jag trodde i min enfald att jag fått vatten i örat i tisdags kväll men när vattnet började göra outhärdligt ont vid midnatt anade jag att det inte var det som var felet. Värktabletter och ont i några timmar till innan jag somnade och trumhinnan gick sönder (det ena hade inget med det andra att göra).

Trött och i en egen liten bubbla gick jag till jobbet. Allt alla andra sa lät som om de pratade i ett akvarium och allt jag sa härmades i mitt huvud av en robotröst. Jag undrade lite varför jag inte följt min systers råd och stannat hemma istället...

När jag kom hem på eftermiddagen började det andra örat värka. Jag var tvungen att ge mig ut på penicillinjakt i alternativapoteket hemma i mammas badrumsskåp (mamma läkaren är på kurs ute i obygden (läs Höör) och kunde inte skriva ut penicillin till mig från det vanliga monopolet). Jag trodde att jag skulle klara att handla lite mat på vägen men den tanken gav jag upp. Hem och bädda ner mig i soffan. Där låg jag resten av kvällen och hade ont.

Idag stannade jag hemma. Jag kände mig inte alls på topp. Dricker tea, sover, eldar lite i kakelugnen, äter penicillin och lite annan mat. Jag hatar penicillin. Stora tabletter som smakar pekka om man råkar ha dem mer än 1/2 sekund i munnen. Dessutom blir jag dålig i magen av dem…

Imorgon kommer jag att var frisk och pigg. Då ska jag åka till Stockholm. Med flyg (aj, aj).

Fluffbabe

En av mina kollegor tyckte att jag skulle satsa på att bli en fluffbabe.
Lite mer rosa, lite mer skumpa och betydligt högre klackar än jag har idag.

Jag undrar hur jag klarat mig utan en champagneglashållare till strykbrädan. Eller blingande plåster...

Jag stickar ett par handledsvärmare med pärlor - är det kanske ett steg i rätt riktning? Troligtvis inte efter att ha sett fluffbabes-handledsvärmarna. Mina hemstickade ligger i lä...

Millimetrar

Millimetrar, eller trips som de egentligen heter, är den insekt jag tycker mest illa om. Inte för att jag älskar getingar men trips är värre.

Trips i drivor på fönsterkarmar när man städar (speciellt på ålderdomshem).
Trips som kliar när de tar sina promenader på armar och ben.
Trips i tusental helt plötsligt, bara för att det är varmt och torrt.
Man blir liksom inte av med dem.

Jag förstår inte vad de är bra för, vilken roll i näringskedjan de spelar.

Vanliga flugor kan man ju i alla fall äta.

Fästing

Årets första fästing är plockad. Mitt på underarmen. Den var så liten att fästingplockaren jag fick låna av H inte fungerade. Det fick bli B-Ms långa naglar istället.

Fästingar får mig att tänka på en klasskompis specialarbete på gymnasiet. Jag tror att det egentligen handlade om borelia, det var i alla fall fästingar hon talade om. Men hon hade fått för sig att det hette fästning, vilket gjorde redovisningen ganska lustig (eller i alla fall bilderna i mitt huvud).

Tack svärmor?

Det här fruktansvärt fula grodparet i "plastkeramik" fick vi av mina svärföräldrar i födelsedagspresent. Min svärmor tror att jag samlar på grodor. Det gör jag inte. Jag vill faktiskt inte ha fler prydnadsgrodor!

(Jämför 2006 års födelsedagspresent)

Grodorna förökar sig...

...när man helst vill slippa.