Med anledning av att några av mina kollegor ska till Hässleholm nästa vecka och arkivlägga lite i kyrkans arkiv innan leverans till Landsarkivet kollade kontorsgooglarna Lina och Tobias upp färdväg och var kyrkan och pastorsexpeditionen ligger. Då kom vi att titta lite på alla aktiviteter som kyrkan hade att erbjuda.
En av aktiviteterna var Frälsarkransmeditation. Vi tyckte att det var väldigt märkligt eftersom en frälsarkrans i vår värld är en livboj som hänger vid bryggor. Jag hade ett förslag om att frälsarkransar kanske måste få en välsignelse innan de hängs ut - därför denna rituella meditationsstund. Lite som att man skänkte båtmodeller till kyrkan när man klarat sig undan en storm på havet med livet i behåll, fast tvärt om. Men på något vis verkade det inte rimligt.
Detta verkade så mystiskt att jag var tvungen att googla på Frälsarkrans och då fick denna märkliga gåta ett svar.
Frälsarkransen är ett radband med olikfärgade pärlor i olika storlekar som används vid bön och meditation. Biskop Martin Lönnebo funderade ut den när han var tvungen att gå i hamn på grund av en storm under sitt båtluffande i Grekland 1995.
Men bilden av kyrkobesökare som kommer med var sin livboj runt halsen är ändå väldigt svår att få bort.
En viss kontorskompis tyckte
verkligen att det var en bra idé att jag skulle gå till kyrkan med livboj och försöka vara med bara för att se reaktionen. Men jag vet inte det. Kanske nöjer jag mig med att ge en frälsarkrans till någon kontorskompis i julklapp. Det kan ju behövas, både den ena och den andra sorten, när jag inte kommer att vara på plats de närmsta månaderna...
Vi har fått nya grannar för ett tag sedan. I huset med glasveranda. Nu undrar jag om det finns någon oskriven lag att man måste ha pelargoner i verandafönsterna. I så fall går ju veranda fetbort för min del trots att det hade varit trevligt att ha någon given plats att dricka punsch.
En av aktiviteterna var Frälsarkransmeditation. Vi tyckte att det var väldigt märkligt eftersom en frälsarkrans i vår värld är en livboj som hänger vid bryggor. Jag hade ett förslag om att frälsarkransar kanske måste få en välsignelse innan de hängs ut - därför denna rituella meditationsstund. Lite som att man skänkte båtmodeller till kyrkan när man klarat sig undan en storm på havet med livet i behåll, fast tvärt om. Men på något vis verkade det inte rimligt.
Det var inte mycket de grävde när de tog första spadtaget på utbyggnaden av Arkivcenter Syd idag. Jag skulle inte kalla det grop. Oförsiktiga golfare slår upp större tuvor. Och jag förstår inte varför de måste ha hjälm på sig, är det för att de är på en byggarbetsplats?
Mörarps station har blivit lite längre. De har jobbat med perrongen hela hösten så att den ska passa de nya pågatågen. Som pricken över i smällde de upp en tågkur som är förvirrande lik den gamla sunkiga. Men en sak var sig inte riktigt lik. Tidtabellen. Igår när jag stod och väntade insåg jag att det inte var tidtabellen mellan Helsingborg och Åstorp som hängde i kuren utan mellan Malmö och Karlskrona. Vad jag vet stannar inte det tåget i Mörarp. Det susar inte ens förbi som tåget mellan Helsingborg och Kristianstad.
Ni vet den där lådan där man lägger allting som man inte riktigt vet var det ska vara. Samma låda som man "städar ner" saker i när man får lite oväntat besök. Jag är ganska övertygad om att det inte bara är vi som har en sådan låda.
-Spiraltrappan går på fel håll, deklarerade Eva-Maria och undrade om det kommer att finnas någon spiraltrappa i våra nya lokaler på Gastelyckan, och om de kommer att gå på rätt håll.
