Lampa med åtta timmars arbetsdag

Plötsligt släcks min skrivbordslampa. Det är inte första gången. Idag slocknade den sådär kvart i fyra. Någon annan gång har det varit närmare halv fem.

Jag trodde att det spökade eller var något fel och frågade min kontorsgranne om han varit med om samma sak. Inte då. Jag funderade vidare och kom fram till att det nog var sådär gråmulna dagar när lampan varit tänd hela dagen som den släckte sig själv efter sådär åtta timmar.

Chefen kom förbi för att säga hejdå och vi frågade honom. Mycket riktigt, en åttatimmarstimer fanns i lampan. När den slocknade visste man att det var dags att gå hem. Så då får jag väl göra det :)

Halvårsdag

När man var liten var det där halvåret viktigt. Att man inte var fyra utan fyraochetthalvt. Det var aldrig någonting som firades, det bara var en magisk gräns som man gled över lite i smyg. Man var helt plötsligt inte helt ny fyraåring precis. Man hade kommit lite längre, blivit lite klokare och var på god väg att uppfylla allt som skulle uppfyllas när man fyller fem.

Jag minns inte när det slutar vara viktigt. Var det så sent som mellanstadiet eller hade man lämnat det bakom sig redan som nioåring?

Idag känner jag att det var lite viktigt igen.
Idag när jag fyller trettionioochetthalvt.

Från hårdrock till snällpop

I förmiddags jobbade jag i flytten. Körde fulla och tomma flyttvagnar fram och tillbaka. Flyttkillarna lyssnade på radio (samtidigt som de tömde vagnarna och satte upp hyllmeter efter hyllmeter). De hade lyckats ratta in en kanal med idel gamla godingar. Mycket bra.

Rätt som det var spelades We're Not Gonna Take It med Twisted Sister. Den minns jag som väldigt mycket hårdrock. Tungt och hårt. Som hårdrockare i allmänhet var. Idag hade den förvandlats till snällpop. Trallvänlig nostalgi.

Jodåsåatte.

Det verkar vara hål i kolaburken

Hoppas att jag inte tänkte att de där kolorna jag kokte skulle vara till jul.
Det kan jag fetglömma i så fall.
De tog slut redan idag.

Typiskt, då får jag ju koka nya :)

Särskrivning 2.0

Det är alltid lika spännande att gå igenom kvittot efter att man handlat för att se vad det egentligen är man köpt. Eller inte. Kvittosvenskan är ett skriftspråk helt utan regler. Den skiljer sig från affär till affär. Men den är aldrig rolig att läsa.

Ja, jag förstår att det är lättare att räkna upp varorna "Paprika grön" och "Tomat kvist" men att skriva "Beta röd" tycker jag är att gå över en viss gräns. Det är dubbelt fel och blir inte rätt för den sakens skull. En rödbeta är en rödbeta. Punkt. Slut.

En annan sak man kan lägga märke till och fråga sig är om bacon någonsin säljs i bit i den stora matvaruaffären (vars halva butiksnamn man kan skymta genom kvittot) eftersom de så tydligt skrivit ut "skivat". Skivat? Dessutom kan man se att jag är en jävel på att köpa saker till annonspris ;)

Intressant inlägg?

Häromdagen var det en väldans trafik på min sida. Den brukar inte vara så värst trafikerad så jag undrade lite vad som stod på.

Det var en sån där varm dag när det kryllade av millimetrar. Kliigt värre. Någon hade googlat "millimetrar trips" och fått fram min blogg. När en hade kollat inlägget var det fler som hängde på. Inlägget hade klättrat i listan och när jag sökte på orden låg mitt blogginlägg från 2008 näst överst på googlesökningen. 227 personer har tittat på inlägget. Herre min je!

Muren, del 5

Idag åkte det runt en konstig maskin i trädgården på jobbet. De ritade två orange kryss på gräset och satte ner en träpinne i mitten av varje kryss. Om det har någonting med muren att göra vet jag inte. Är det uppgrävt på måndag kan man ju anta att det var en del i en skattjakt.

En sak som absolut måste ha med muren att göra var att högsta chefen Karl-Ragnar var på besök idag. Det enda jag såg av honom var att han satt i trädgården, tittade på muren och drack kaffe. Det ryktades att han skulle vara med på något arrangemang och sedan skulle ha möte med vår chef. Det tror jag så mycket jag vill på. Självklart har han hört om muren och ville se det med egna ögon. En riksarkivarie som verkligen bryr sig om vad som händer på de små landsarkiven ute i riket...

Mellan två vita

Får man önska sig någonting när ens bil står mellan två vita 242:or? Nähä.

Men den ser i alla fall väldigt ny och modern ut. Jag får väl nöja mig med det. Och glädja mig åt tanken att det man inte trodde var möjligt längre kan hända. I alla fall i Vallåkra.

Förstår mig inte på det där med appar

En av mina fejjanvänners status idag:

Vill tipsa mina vänner om applikationen hitta iphone, (finns säkert för android med)som gör det enklare att hitta din telefon om den är tappad.. Många har återfunnit denna på detta sätt, nu vet även jag, som tursamt fick tillbaka min imorse..

Jag fattar ingenting. Men jag har ju ingen iphone. Kan man inte göra på det gamla hederliga sättet att ringa till den om man inte hittar den? Och, som min lunchdate Västmanländskan så klokt påpekade, är inte appen i telefonen, hur kan man då använda den när det är telefonen man tappat bort?

Ja, jag kommer nog att fortsätta ringa till telefonen om jag är av med den. Och ställa den traditionella frågan till mig själv "Var hade du den senast?"

Lånekortsmysterium

För två veckor sedan lånade jag lite böcker på Klippans bibliotek. Eftersom biblioteken har ett samarbete kan jag låna på mitt lånekort från Helsingborgs bibliotek. Jag lånade böckerna på utlåningsmaskinen med min pinkod. Mycket smidigt.

Igår stod bokbussen utanför ICA så jag och dottern gjorde ett besök (medan vi gömde adlibrispaketet under icakassen i barnvagnen). När jag skulle låna funkade inte mitt lånekort. Mycket märkligt, tyckte jag eftersom det funkat i Klippan för inte så länge sedan. Bibliotekarien sökte på mitt personnummer och det visade sig att jag inte fanns. Jag fick skaffa ett nytt lånekort.

Jag har visserligen inte lånat på Helsingborgs stadsbibliotek på vääääldigt länge eftersom jag hängde på Klippans i jobbet. Kanske har jag varit otrogen för länge. Men jag tycker ändå att det är konstigt...

Får väl se om det går att lämna tillbaka böckerna i Klippan, nu när lånekortet de är lånade på är kastat och ett minne blott.

Sylt

Egentligen vill jag inte veta, men jag undrar ändå.

Vad är det mer än sylt i sylten? Och hur lyckas de få det att se ut som om det är sylt i hela burken?

Ja, de kunde lurat mig om de inte skrivit den där skylten.

Julafton? Redan?

Robban är på galej och jag är gräsänka.

Ingenting passar bättre än att se en romantisk komedi som man sett tusen gånger men ändå kan gråta en skvätt till. (Fördelen med att ha sett den tusen gånger är ju dessutom att det går finfint att natta en ålande bebis samtidigt.) Ikväll blev det Love actually. Jul och kärlek. Och Hugh.

Robban ringde precis och sa att han var på väg hem. Jag kollade när tåget var framme med hjälp av min skånetrafikenwidget. Enligt den går det här tåget bara på julafton. Men det hade avgått två minuter för sent från Helsingborg.

Är det så att jag har missat fyra månader bara sådär på en kväll? Lite julkänsla fick jag av filmen men ändå, det känns som om det blev julafton lite väl fort. Jag som hade hoppats på en vit jul även i år...

Onödig skylt

Ehhh, jaaa...

Hur är det med den olovliga lastbilskörningen utanför Maxis parkeringsplats? Där är den kanske bara olovlig och inte både olovlig och förbjuden. Eller tar det ut varandra (som två minus blir plus) så att Maxis parkering är det enda stället där olovlig lastbilskörning är lovlig?

Tur att jag inte är lastbilschaufför...

Snabbaste vägen

Tänkte kolla upp hur lång tid det tar att köra till min bokcirkel enligt Eniro. Man kan välja mellan två alternativ.

Den snabbaste vägen: 61,7 km och tar 1 timme och 2 minuter.
Den kortaste vägen: 57,6 km och tar 1 timme och 1 minut.

Med "snabbaste" måste de mena den väg där jag får köra snabbast på. Eller?

Plip battery spent

Det är ett felmeddelande jag inte riktigt kan ta på allvar. Men dock ett felmeddelande när jag startar bilen. Och felmeddelande bör man ta på allvar.

Jag tror att det hänger ihop såhär:

Blipblip-nyckeln till bilen har gått sönder. Sönder i betydelsen går att laga med silvertejp, inte sönder i betydelsen fungerar inte att blippa med. Därför har vi använt reservnyckeln och låst upp bilen genom att stoppa in nyckeln i nyckelhålet och vrida om. Väldigt 1900-tal, jag vet.

Det har funkat när jag var gravid och bara skulle ha in mig själv i bilen och köra iväg men nu börjar jag bli trött på att alltid behöva låsa upp och låsa på förarsidan med bebis på armen/i bilstol/i barnvagn. Jag saknar enkelheten i blippandet.

Jag ringde bilfirman för att höra om de kunde beställa en ny nyckel till mig. Det kunde de göra. Sedan talade de om vad en ny blipblip-nyckel kostar och jag sa att det nog gick bra att laga med silvertejp.

Eftersom nyckeln tre gånger av fyra faller sönder i sina beståndsdelar när man vrider om och startar bilen med den har jag bara använt den att låsa upp med den senaste veckan (nyckeln har övergått från "ligga på skåpet för jag ska ju ringa till bilfirman och beställa en ny"-tillståndet till "postbilfirmesamtal/jag får väl använda den trasiga då"-tillståndet) De senaste gångerna jag startat bilen med reservnyckeln efter att jag öppnat den med blipblip-nyckeln har jag fått det här felmeddelandet. Plip battery spent.

Jag är ju ingen bilmekaniker men jag funderar på om det kan vara så att batteriet i blipblip-nyckeln laddas när man använder den i tändningslåset. Mycket möjligt. Och nu håller batteriet på att ta slut för att jag inte använt den att starta bilen med på ett tag (ja, den laddas antagligen inte av att starta bilen utan av att sitta kvar i låset under färd, såklart) Det tål att testas. Även om det innebär att jag först får ha en pysselstund med silvertejpen...

Avstämning

Funderar lite på det här med avstämning när man självscannar i affären. Jag vet ju att det är finurligt uträknat att man blir mer avstämd i början av sin självscanningskarriär och att det sedan bara händer då och då. Detta står ju att läsa i det finstilta när man skriver på självscanningsblanketten. Att det oftast inträffar när man för en gångs skull lyckas packa påsarna väldigt bra eller har handlat extremt mycket (med vissa undantag) är bara en slump. Eller?

Tänk om det är så att det är en viss vara som utlöser avstämningen? En vara som de flesta köper så pass sällan men regelbundet att det blir ett bra tidsspann för avstämning. Hur väljer man ut den varan? Vissa varor handlar man ju för ofta, till exempel mjölk och bröd. Tvättmedel? Rödvinsvinäger? När man bara köpt en (1) frysvara?

Man skulle ju kunna tro att det är lösgodis som är triggern efter ovan nämnda gång, då jag fick avstämning när det enda jag köpt var lösgodis. Men jag kan med säkerhet intyga att så är inte fallet. Just den gången berodde det antagligen på att det var så längesen jag handlade i just den affären och då kan man nästan räkna med avstämning har jag märkt.

Nåja, det tål att funderas på.

Kontinentsfunderingar

En av mina vänners statusrader på Fejjan:
Lägger örat mot marken och lyssnar
Kommenteras av en av hennes vänner:
Elefanter?

Är inte det helt fel kontinent? tänker jag.
Det är väl indianerna som lägger örat mot marken och lyssnar, inte indierna?

Nåväl, det är ju ett klassiskt misstag.

Sillen

En sill på trottoaren. Hur har den kommit dit? Visserligen har det blåst rätt rejält de senaste dagarna men har den verkligen blåst ända från havet? Eller har det regnat sillar som det regnar paddor i Magnolia. Då borde det finnas fler än en kvar. Mamma trodde att det kunde vara en katt som varit framme. Det har vi varit med om men Hobbe Finsmakaren kom hem med en rensad filé.

Mycket mystiskt och märkligt är det i alla fall.

Tankens makt

Jag har lyckats med någonting som jag trodde var omöjligt. Är lite ambivalent angående det.

Det finns blommor som jag inte tycker om. Begonior och pelargoner när det gäller krukväxter och nejlikor i snittblomsfamiljen. Som tur är får man nästan aldrig nejlikor, möjligtvis någon enstaka i blomsterarrangemang och då kan de vara okej. De smälter in i mängden och fyller ibland ett estetiskt syfte just där.

När jag får skott av ovan nämnda krukväxter händer det att jag tänker onda tankar om dem och de dör ganska snart. Jag tänker inte "Dö, du fula begonia!" utan mer "Usch, begonior, det är ju ingen fin blomma alls. Och så tråkigt det är att städa när blombladen fastnar i torrmoppen." Det är inte meningen att de ska dö men det gör de. Jag har ingen som helst makt över de onda tankarna eller blommornas död. Men jag trodde bara att det var krukväxterna som inte klarade av att man tänkte onda tankar om dem.

Jag fick nejlikor i söndags av mina svärföräldrar. Det tar en evighet för nejlikor att vissna, de var i min värld nästan odödliga. I vanliga fall. Det är rätt säkert att jag tänkte onda tankar om buketten jag fick. Igår slokade de. Fyra dagar tog det för mig och mina onda tankar att vissna nejlikor. Otroligt men sant. Och lite ambivalent.

Två rara sorters människor

På min enormt långa julklappsrunda i Helsingborg igår (från Konsul Olssons plats till Stortorget) var jag tvungen att ta igen mig för att orka gå tillbaka till bilen. Det fick bli Fahlmans - kondiset jag inte gick på som gymnasieelev eftersom det bara var folk från Nic som hängde där.

Inne på Fahlmans såg jag två sorters människor som jag sällan ser. Båda sorterna framträder tydligare på vintern av ganska självklara anledningar. Båda sorterna är ganska rara i ordets båda bemärkelser.

Den ena sorten är de som knyter sin halsduk under hakan. Mest män i övre medelåldern. Helst skotskrutig halsduk i rött, vitt och svart.

Den andra sorten är damer som inte tar av sig hatten när de fikar. Man får ju tänka på frisyren. Men blir det inte väldigt varmt att sitta med pälsmössa inomhus?