Igår hängde jag lite i det nedersta magasinet i arkivet. Källare, nästan ingen som kommer dit och utan fönster. Kändes lite som på mitt gamla jobb. När jag stått där en stund började det gnissla. Jag rörde ingenting, stod bara i gången i mitten av arkivet med ett litet rullbord. Jag hörde att de andra skrotade rundor i arkivet ovanför och körde hyllor hit och dit. Kanske var det det som lät? Nej. Gnisslet kom från någonstans i närheten. Jag gick ut ur arkivet för att höra om det kom därifrån, då försvann ljudet. Tillbaka in i arkivet kom det igen.
Jag började så smått undra om det kanske spökade bland domböckerna, osaliga andar som blivit felaktigt dömda som gnisslade ut sin ilska. Ljudet började så smått gå mig på nerverna och jag trodde att jag höll på att bli lite lite galen.
Ulf kom förbi. Jag frågar honom, tänkte jag, det får bära eller brista. Är det jag som är knäpp kommer det ju att avslöjas i vilket fall som helst... Ulf stängde av motorn som driver hyllorna och gör att det är lättare att flytta dem (utan motorhjälp visade det sig vara väääldigt tungt). Gnisslet upphörde.
Jag är lättad över två saker:
1. Att jag inte är galen.
2. Att det inte spökar mitt på dagen i källararkivet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det kanske var arkivmusen som flyttat med till Lund?
Mycket möjligt, kanske inte den som dog i Klippan utan en annan.
Fast i fredags när vaktmästarna höll mig sällskap i källararkivet trillade det av en mekanisk hyllbit och efter det slutade det att gnissla. Men den hyllan den trillade av från är väldigt tung att flytta på ena hållet...
Skicka en kommentar