Enahanda liv

Barnen är lämnade på förskolan, jag har gått en entimmespromenad, druckit kaffe, läst i min bok, lagt över foton på datorn, ringt och beställt tid och surfat lite. Nu är klockan kvart över tio och jag har tråkigt.

Igår opererade jag min högerhand. Carpaltunnelsyndrom. Inget komplicerat men ändå. Högran duger bara till att vifta med fingrarna med idag och några veckor framåt. 

Jag har tänkt ut några projekt som jag tror att man kan göra med en hand. Som att gå 20000 steg om dagen. Återuppväcka bloggen. Göra fotoalbum istället för foto-i-avtryckskortslåda. Städa undan kökkenmöddingar som man aldrig har tid att gå igenom. Läsa en del av min "att läsa hög" och fylla på med nya böcker.

Hittills tycker jag att det har gått ganska bra att bara vara vänsterhänt men det blev lite kallt under morgonpromenaden när jag inte kunde stänga dragkedjan på jackan.

På promenaden såg jag att häggen börjat slå ut. Konstaterade att jag gör som skomakaren i år - tar ledigt mellan hägg och syren, fast syrenen har nog inte börjat blomma i slutet av april. Men mellan hägg och kastanj kanske, eller magnolia...

Nya församlingsnamn

Jag älskar min stavningskontroll i mejlprogrammet på jobbet. Den ger så fantastiska förslag när jag har skrivit in församlingsnamn (en vana jag har när jag skriver jobbmejl).

Idag blev det den här listan:

• Namnlös (Annelöv)
• Bräken-Hobby (Bräkne-Hoby)
• Dådstor (Dagstorp)
• Felsedda (Felestad)
• Fina (Finja)
• Hjärtans (Hjärsås)
• Höfter (Hofterup)
• Holma (Holm)
• Härja (Hörja)

Låter nästan som kylskåpspoesi, fast jag tror inte att dådstor och höfter finns med bland mina magneter.

Menade du?

När jag slår upp ord i uppslagsverk har jag en förmåga att villa bort mig. När jag tagit reda på vad ordet jag söker betyder fastnar i uppslagsverket och läser om andra saker. Bilder som verkar skojiga eller bara orden omkring det ord jag sökte.

Idag ville jag ha reda på vad komministratur egentligen innebar och googlade. Upp kom de vanliga träffarna i synonymordlistorna. Då tänkte jag (i min enfald) att det kanske stod i NE. Det gjorde det inte. Istället stod det Menade du axminstermattor? Nej, inte i närheten. Men jag var ändå tvungen att kolla vad det var för slags mattor. Sedan övergick jag till SAOL och fann svaret.

Kanske är menade du? dagens sätt att fastna i uppslagsverk?

Huvudsaken

-Vilken häftig mössa, tänkte jag. Är det den de säljer?

Men nej, det är Darth Vaderdräkten...

Jag får väl sticka en själv :)

Spegel, spegel på väggen där...

Såg mig i spegeln.
Måste gå och klippa mig.
Jag ser ju ut som Celia i Monsters inc.

Fast med två ögon och en annan hudfärg.
Tack och lov!

Manchesterfras

Ljudet av manchesterbyxor när man går. Det är riktigt höst och vinter. Och skönt.

Jag tänkte på ljudet när jag gick uppför trappan och insåg att ett blogginlägg med den ingången kunde få två möjliga utgångar. Svårt att välja så jag får väl göra ett dubbelinlägg.

1.
Ljudet av manchesterbyxor när man går. Läste eller hörde att vi blivit sämre på att lyssna. Vi uppfattar inte alla ljud som omger oss eftersom vi slutat lyssna. Det är så mycket surr i luften av maskiner och grejs som vi sorterar bort att vi även sorterar bort andra ljud som vi egentligen tycker om att höra. De som gjort reportaget tyckte att man skulle sätta sig ner och lyssna i tio minuter då och då och fundera över alla ljud man hör och på så sätt bli bättre på att lyssna.

Just nu hör jag Sixtens förkylda andning, akvariets brummande, värmepumpen, blåsten utanför och ljudet av tangenter som trycks ner. Snart sätter nog kylskåpet igång att burra, tåget går förbi och en eller annan bil kör utanför på gatan.

Egentligen skulle jag väl ge tipset till Robban, det verkar som om han sorterat bort ljudet av mig vid middagsbordet. Ingenting jag säger verkar fastna. Då är det bättre att prata när vi kör bil för då tror han att han hört det på radion och kommer ihåg det ;)

2.
Ljudet av manchesterbyxor. Eller bara manchesterbyxor är med i ett av mina tidigaste minnen. Det är från dagmamman i Vänersborg (som vi rymde från). Jag är kanske knappt tre år (rätta mig om jag har fel mamma, men det var något med att dagiset hade 3-årsgräns?). Ingenting händer i minnet, jag sitter bara hemma hos henne och har nog lite tråkigt. Jag har ett par slitna manchesterbyxor på mig där manchestern nötts bort på ovansidan av låren. Pillar lite på det slitna. Hon har fiskar som man kan titta på. Och ett hoprullat måttband med tryckknapp. Måttbandet kan man trycka ut i mitten så att det blir en kon, men man får inte trycka för mycket för då rullar måttbandet upp sig.

Det är ett lite märkligt minne tycker jag eftersom det inte händer någonting utan det är bara saker jag kommer ihåg. Det är bara ett nedslag i en vardag för längesen. Kanske har jag blandat ihop det. Men det låter rimligt, sjuttiotal, hemma hos någon. Min bror kan möjligtvis bekräfta fiskarnas existens, jag tror varken han minns mina byxor eller just det måttbandet.

Handskar

Första gången jag läste titeln på Jonas Gardells nya roman "Torka aldrig tårar utan handskar" tänkte jag boxhandskar. Lite klumpigt.

Den bilden är omöjlig att få bort fastän jag tänker att det är fel varje gång.

Varsågoda!

Särskrivning 2.0

Det är alltid lika spännande att gå igenom kvittot efter att man handlat för att se vad det egentligen är man köpt. Eller inte. Kvittosvenskan är ett skriftspråk helt utan regler. Den skiljer sig från affär till affär. Men den är aldrig rolig att läsa.

Ja, jag förstår att det är lättare att räkna upp varorna "Paprika grön" och "Tomat kvist" men att skriva "Beta röd" tycker jag är att gå över en viss gräns. Det är dubbelt fel och blir inte rätt för den sakens skull. En rödbeta är en rödbeta. Punkt. Slut.

En annan sak man kan lägga märke till och fråga sig är om bacon någonsin säljs i bit i den stora matvaruaffären (vars halva butiksnamn man kan skymta genom kvittot) eftersom de så tydligt skrivit ut "skivat". Skivat? Dessutom kan man se att jag är en jävel på att köpa saker till annonspris ;)

Bunker

Läste Mer än golf-broschyren jag fick av före detta kollegan. Jag tror inte att jag fick broschyren för att jag skulle fördjupa min kunskap om golfbanor i nordvästskåne utan för alla tipsen om ställen att besöka utöver golfbanorna. Jag försökte verkligen låta bli att läsa men det är svårt. Ingresserna om golfbanorna blir snabbt lästa när jag bläddrar förbi.

Läste om Ängelholms golfklubb. Det är den enda golfklubb som har en bunker i form av en lergök. Militärhistorisk som jag är tänkte jag på en krigsbunker och fick inte ihop det i mitt huvud. Hur då formad som en lergök? Det mesta av bunkern är under mark, sticker bara huvudet upp? Och stjärten? Låter det när det blåser från ett visst håll.

Sedan insåg jag att det var mina golfbaneordskunskaper det var fel på...

Stadens fresteler...

Gick på stan igår.

Suktade efter: ett Ole Lynggaardhalsband, en ny marimekkoväska och sommarkläder i normalstorlek.
Köpte: vita tråkiga trosor (eftersom alla som går att ha med mage var i tvätten), rakblad (så att jag lite på känn kan raka benen) och en ansiktskräm.

Fick med mig en Ole Lynggaardkatalog hem. Funderar på att sätta kryss bredvid det jag önskar mig. Precis som man gjorde i leksakskatalogen. Sen är det bara att börja tro på Tomten igen.

Hallå?!

På tåget hem tjuvlyssnade jag lite på min medpassagerares telefonsamtal. Av samtalet förstod jag att det var hans flickvän han talade med. Eller kanske inte.

När han förvissat sig om att hon ätit och frågat vad hon sysslar med får han troligtvis frågan varför han ringde eller om det var någonting särskilt han ville. ”Jag ville bara höra dig och förvissa mig om att du finns...” blev svaret.

Just då bröts samtalet.

Undrar lite om hon la på eller om täckningen försvann när vi åkte in i Rååådalen…

Oj, så förargligt.

Faan, tänkte jag när det här hände när jag lyfte ut matkassen ur bilen.

Jag undrar var kyrkoherden tänkte/sa när det här hände...

Ursäkta bloggtorkan...

Det har varit lite för tyst på bloggen. Jag har varit lite för trött. Min dator havererade lite när någon katt bet i sladden till laddaren (jag tror att hon gillar den pirriga känslan) så att den fick gå på batteri ett tag. Då snålade jag lite...

Jag är mer trött än jag varit på länge eftersom jag delat säng med en febrig liten snorbobb men jag har i alla fall fått (köpt) en ny sladd och har tre bildblogginlägg på lager. Bara sådär. Håll till godo!

Amerikabrev

Hag hittade ett lite roligt brev på svengelska i en av kyrkoböckerna. Det kom från en dam i Canada vars morföräldrar emigrerat i början av 1900-talet. Meningarna klingade lite gammalmodigt med lite udda ordföljder. Lite småcharmigt. Men det allra bästa var det avslutande stycket:

När jag var ogift önskade jag att resa till Sverige med mormor men hon var så rädd att hon skulle bli hemsjuk efter Sverige igen så vi for aldrig. Nu hoppas jag att jag må hemsöka när jag slutar arbeta.

Eftersom det är Landsarkivet som har kyrkoböckerna antar jag att det är oss hon kommer att hemsöka ;)

Ny frisör och ny frisyr

Jag gick och klippte mig i Lund istället för hos min vanliga frisör. Jag valde frisör av nostalgiskäl. När jag pluggade unnade jag mig en dyrare frisör bara för att deras schampo luktade så gott. De använde nog inte samma schampo längre för någon luktnostalgitripp blev det inte.

Det är lite spännande att gå och klippa sig hos någon ny. Fast just hår är ju ganska tacksamt, det växer ut igen om det skulle bli för hemskt. Att klippa sig i storstan kostar mer än att klippa sig på landet. Fast i priset ingick att få håret tvättat medan man låg i en massagestol. Det var värt en hel del. Och så fick jag en massa sprej och grejs i håret. Det brukar jag inte få hos min vanliga frisör eftersom hon vet att jag inte använder något sådant och att jag med största sannolikhet är på väg hem till en dusch för att bli av med allt småhår...

Jag fick en lite annan frisyr. Jag hann tänka Magica de Häx en gång under klippningens gång. Men det blev bra till slut. Och till sist visade frisören hur jag kunde busa till frisyren med att göra lite lockar med en plattång. De lockarna höll inte ens för en promenad från mitten av Lilla Fiskaregatan till Centralen. Men de var fina så länge de varade.

Ja, jag blev julfin i alla fall.

Tågresa

Igår fick jag ståplats på tåget till jobbet. Om det finns någon fördel med det är det att man kan stå och titta på sina medpassagerare. Alla är inte lika charmiga kvart i sju på morgonen...

När vi passerat Landskrona var det en hel del som hade somnat. Då kom jag att tänka på två små damer som busade en hel del på Hemmet jag sommarjobbade på i min ungdom. När någon av deras medpatienter låg och sov med öppen mun hällde de ner lite vatten i den öppna munnen. Det tog nästan livet av en del och jag har alltid tyckt att det var lite elakt. Fast igår när mina medpassagerare satt och sov förstod jag att man kunde bli frestad att göra just så. Tur för dem att de satt upp och att jag inte hade tillgång till något vatten.

Annat man kan roa sig med på tåget är att spela medpassagerarnas wordfeud. Det irriterande med det är att de alltid lägger fel ord. Kanske borde jag skaffa mig en egen smartphone.

Idag fick jag sittplats. Och läste min bok. Som vanligt.

Torn

Jag bygger torn. Dottern ser till att de rasar. Antingen en bit i taget eller allt på en gång. Ibland tycker hon att något annat är roligare än att välta mammas torn. Som att äta dammråttor eller suga på duplogubbar. Jag kan inte klandra henne.

Då står det där. Tornet. Jag vet inte vad jag ska göra med det. Det känns lite fel att välta det själv. Det känns konstigt att plocka ner det bit för bit och bygga om det igen. Det är ju inte så att jag har haft en plan i mitt byggande.

Man kan ju på ett vuxet sätt "städa bort det", då får jag börja om igen när det är dags att leka nästa gång. Eller vänta ut dottern.

Mobilen i köket

I förrgår glömde jag min mobil i min mammas kök. Jag skulle kolla ett telefonnummer och sedan blev den liggande på köksbänken. Den brukar inte gå varm så jag tänkte strunt samma.

Igår lämnade jag in bilen för att de skulle felsöka AC:n. Ingen mobil att ringa till krånglade till det för mannen bakom disken. Jag sa att vi får väl göra det på något gammalmodigt sätt och bestämma en tid när jag kommer tillbaka.
- Men, men, det kan ju ta allt från tio minuter till tre timmar, sa han.
- Ja, men då kommer jag tillbaka om två, sa jag.
Om det skulle ta tre timmar så är det inte hans problem utan mitt, tycker jag. Det är jag som får vänta ytterligare en timme. När jag kom tillbaka efter två timmar sa den mannen som då stod bakom disken att han precis skulle leta upp mitt telefonnummer och ringa. Undrar om den första mannen inte talat om att jag inte hade min mobil eller om det ofattbara inte gått fram...

Men det måste finnas människor i detta land som inte har mobiltelefon. Människor som hela tiden måste göra på det gammalmodiga sättet och bestämma tid och plats. Och stå och vänta tills personen man bestämt med kommer för de har ingen möjlighet att ringa och fråga var han/hon håller hus. På något sätt känns det längesedan. Mycket längre sedan än det egentligen är.

Mumindemonerna

Mumintrollen är demoner.* Och deras vänner är rätt syndiga de också. Till och med Hemulen som verkar vara så hederlig och samlar fjärilar. I de lugnaste vatten...

So heed my warning. Stay way from Moomins! They have only been designed to lead children into damnation. If you ever come by ANY Moomin related material, you must burn it immediately, but use gloves before touching Moomin products. So great is the evil behind the Moomins that even short exposure can be harmful to your soul.

Jag tänker fortsätta vara förtappad och omge mig med demoner. Dessutom tänker jag försöka smitta av mig med min demondyrkan till nästa generation. Jag är ju inte baptist (även om jag varit i en bassängkyrka)

Jag inser att det är för sent för min del:

• Jag har läst böckerna flera gånger, en kan jag utantill. Att glömma någonting man lärt sig utantill som barn är väldigt svårt. Det kommer att poppa upp igen.
• Jag har samlat på mig ganska många muminmuggar (även om jag inte hoppade på trenden när min kursare Johanna i Ume visade mig muffarna på Domus (sic!) i slutet av förra seklet). De går ju inte att bränna så där enkelt. Istället tänker jag fundera på vilka synder just den muminfiguren kan tänkas fresta mig att göra när jag väljer mugg i fortsättningen.
• Och demonerna jag hängt i barnvagnen, stackars barn. Jag gömde dem en stund nere i fotändan av vagnen igår när vi var ute (kanske mest för att de slog i bebisens huvud lite när hon absolut ville sitta i vagnen) men de är ju så fina att titta på att de återfick sin plats ganska snabbt.

Men jag borde väl förstått det när jag läste Den farliga resan:

Allting som är tråkigt
ser ut som det ser ut,
igår, idag, i morgon
och det tar aldrig slut.

Jag skulle bara skratta
om det farligaste kom
och allt blev mindre tjatigt
och just precis tvärt om!

Sen blir hon kompis med Hemulen! Ja, jag säger då det.

*Tack till Mellanbarnet för tipset!

Bara man är varlig...

Lyssnade lite på radio idag. Hörde på tolvåringen som trillat ner i ett ide när han och kompisarna åkt skidor. Den nyvakna björnhonan blev lite irriterad. Så underbar kille. Bestämde sig för att han inte hade någon chans mot björn och låg helt still, beredd att dö. Då dissade björnen honom och han smet ut. Fast det bästa var att han inte tyckte att de skulle döda björnen eftersom det var mer deras fel som väckte henne, hon hade ju inte gjort någonting.

Just när något sådant händer tror jag inte att man tycker att det är såå skoj, bara att bli biten av en björn verkar läskigt. Men sen när allt gått bra är det ju lite coolt att ha varit i ett ide med björnar i. Juste raggningsreplik, snygg extrapunkt på meritförteckningen...

... men man kan dock, men man kan dock aldrig henne tro...