Tips till personalföreningen

Jag berättade för Robban om silverfiskdräkten som Skånes arkivförbund ibland har när de har guidade visningar för barn. Då började vi fundera lite över vad man skulle klä ut sig till om vi hade halloweenparty på mitt jobb.

Silverfisk var ju givet. Ängrar och möss lika så. Gem eller häftklammer känns som klassiker. Plastficka är lite vågat, men man kan ju vara en färgad variant. Översvämning (våg, vattendroppe) är svårt att få till kanske. Tejp, fast det är lite riskabelt att vara klistrig på ryggen, man vet inte vad man får med sig hem. Forskare, antingen nybörjaren eller den förvirrade men erfarne som blandar runt på alla handlingarna. Mögel kan bli en riktigt snygg dräkt. Eller tipp-ex som avslöjar något felaktigt i slutet av kvällen.

På festen skulle man kunna ha en spökrunda i arkivet. Det är i alla fall mörkt. Och lite kallt. Och gångarna kan röra sig lite, lite på ett skrämmande sätt. Arkivkartonger kan trilla ner från hyllorna. Arkivspöket kan spöka lite.

Ja, det hade varit en lite skoj fest, tycker jag. Eller nördig. Kanske inte så troligt att det kommer att hända men jag ska nog lobba lite för det. Tror jag.

Fakta och fiktion

Satt och funderade lite på all den där skönlitteratur jag läser. Alla dessa påhittade historier. Kanske började funderingen när någon i min ena bokcirkel blev så besviken när hon insåg att det inte var en biografi hon läste utan påhittat att hon vägrade läsa ut boken. Jag tar liksom för givet att allt bara är på låtsas i böcker.

Vi kom in i en virrig ny bokidé utifrån en av personerna i gårdagens bokcirkelbok. En bok om huvudpersonens fru. Samma historia från ett annat sätt. Vilken är då mest sann? Eller mest påhittad?

En liten missuppfattning igår satte igång min hjärna ytterligare. Chlott sa att hon läste någons första biografi (i betydelsen första delen) och jag tänkte att det var ju intressant att skriva flera biografier. Som om man har flera liv. Eller samma liv fast sett ur olika perspektiv. Lite som Bodil Malmstens Mitt första liv. Men är biografier sanna, är det inte bara författarens syn på sitt liv? Det är ju sant för författaren. Eller? Carl-Johan de Geers Tillbaka till nollpunkten är rätt mycket skröna. Är det då en biografi?

Kanske ska jag resten av året läsa böcker som om de var på riktigt. Börjar med de två böckerna jag har till mina bokcirklar. Flyga drake (som jag redan läst) är inte så svår att föreställa sig som sann rakt igenom även om det är hemskt om/att det är så. Blodläge av Johan Theorin blir nog lite svårare. Tror jag. Men det är värt ett försök.

Avstämning

Funderar lite på det här med avstämning när man självscannar i affären. Jag vet ju att det är finurligt uträknat att man blir mer avstämd i början av sin självscanningskarriär och att det sedan bara händer då och då. Detta står ju att läsa i det finstilta när man skriver på självscanningsblanketten. Att det oftast inträffar när man för en gångs skull lyckas packa påsarna väldigt bra eller har handlat extremt mycket (med vissa undantag) är bara en slump. Eller?

Tänk om det är så att det är en viss vara som utlöser avstämningen? En vara som de flesta köper så pass sällan men regelbundet att det blir ett bra tidsspann för avstämning. Hur väljer man ut den varan? Vissa varor handlar man ju för ofta, till exempel mjölk och bröd. Tvättmedel? Rödvinsvinäger? När man bara köpt en (1) frysvara?

Man skulle ju kunna tro att det är lösgodis som är triggern efter ovan nämnda gång, då jag fick avstämning när det enda jag köpt var lösgodis. Men jag kan med säkerhet intyga att så är inte fallet. Just den gången berodde det antagligen på att det var så längesen jag handlade i just den affären och då kan man nästan räkna med avstämning har jag märkt.

Nåja, det tål att funderas på.

Vampyrflugor

Robban tycker att flugor ska vara lite mer som vampyrer. Inte suga blod, såklart, det räcker med att myggorna gör det. Nej, flugorna skulle vara tvungna att få en inbjudan innan de fick lov att komma in i ens hus. Jag håller med. Dessutom tycker jag att de inte ska tåla solsken.

En (1) julklappsaffär

Om du skulle handla alla dina julklappar i en enda affär - vilken affär skulle det vara?

Inte för att jag känner något behov av att göra det, men det är alltid skoj att fundera lite. Jag tror att jag hade fixat julklappsinköpen i en bokhandel, särskilt om det är en bokhandel som även har lite spel. Annars hade jag valt någon affär som har lite av varje, som Åhléns.

Jag ställde frågan till min man och hoppades att han skulle säga Carl Hoff, men med tanke på vilka andra två han köper julklappar till (sin mor och far) insåg jag att det inte skulle bli hans svar... En mer trolig gissning från min sida var Clas Ohlsson. Men nej, hans svar var Statoil.

Tänk om...

... texterna i Det bästa verkligen är det bästa av det bästa som är skrivet.

Svindlande tanke.
Jag tyckte inte det när jag snabbläste den idag på jobbet.

Men vem är jag att bedöma?

Superkraft

Vilken superkraft skulle du vilja ha? frågade min syster H igår när vi talades vid.
Det är inte så lätt att välja.

• Flyga känns lite fjuttigt.
  
• Resa i tiden är lite skrämmande. Tänk om framtiden inte ser ut som man vill... Men att resa i rummet hade jag inte haft något emot. Kunna teleportera sig när man kände för en fika med någon som är långt borta. Eller hem till sängen när timman blivit sen.
  
• Kunna förstå och behärska alla språk hade ju varit praktiskt. Det var H:s favvosuperkraft.
• Höra extra bra hade jag just för tillfället inte velat kunna, snarare tvärt om. Jag hade gjort nästan vad som helst för att få lite selektiv hörsel, i alla fall på jobbet.
• Se genom väggar hade kanske varit roligt ett tag men jag vet inte om man skulle vilja det. Bara det att man måste komma ihåg att titta åt ett annat håll när man går förbi en toalett, särskilt om man är så sipp och pryd som jag.
  
• Höra andras tankar är jag inte säker på att jag vill...
• Komma ihåg allt jag läser hade varit väldigt bra men kanske lite jobbigt i längden. Det är ju så mycket man läser varje dag, tänk bara att komma ihåg varenda innehållsförteckning man snabbläste på ICA.
  

Kanske hade det ultimata ändå varit att vara som Peter i Heros, absorbera alla andras egenskaper och bli superhero.

En (1) superkraft hade kanske gjort att man blev lite modigare i vissa lägen, att man vågade rädda världen. Eller i alla fall gjorde ett rejält försök att göra den bättre.

Tänk om...

... en utomjording landade på Kastrup precis efter säkerhetskontrollen där alla står och tar på sig sina skärp. Hade den då trott att skärpet var någon slags id-handling?