Superlim

Igår limmade jag lite med mitt nya superlim. Det är verkligen jättebra.

Idag kunde jag inte öppna saxen jag klippte upp limflaskan med.
Så bra var det.

Återgång till det normala

Äntligen är ordningen återställd.
Vi återgår till normaltid.
När klockan är tolv är skuggan mot norr.
Skönt.

Långtråkigt

Idag när öborna och föräldrarna tackat för lunchen och åkt hemåt hade jag riktigt äkta långtråkigt. Jag visste inte vad jag skulle hitta på. Strumporna till Miniprutten var färdigstickade. Vi var mätta och belåtna. Kakelugnen var färdigeldad och varm. Huset var städat. Statusuppdateringarna på facebook var kollade flera gånger. Det fanns inga brädor som man kunde fixa fönsterkarm med. Vi har gott om kanelbullar i frysen. Jag fick beslutsångest när jag skulle välja en ny bok att läsa. Långtråkigt.

Det är kanske bra att ha långtråkigt ibland. Men när man har roligt har man ju inte roligare för att man har haft långtråkigt. Det är ju inte så att jag tänker på hur långtråkigt jag har haft det när jag har roligt och får det roligare bara för att jag jämför med långtråkigheten i slutet av oktober.

Det enda jag kom på att jag kunde göra var att betala räkningar. Det gjorde ju inte det långtråkiga mindre tråkigt...

Bra förslag

På mitt jobb kan man lämna in förslag på förbättringar. På internwebben finns en blankett att fylla i. Om man lämnar in blanketten med förslaget får man en biobiljett. Men det står inte vem/vilka/vilken avdelning man ska lämna blanketten till. Hur tänkte de då?

Livet, en uppdatering

En dag på vuxenavdelningen på jobbet.
Lövsparkande på väg till tåget.
Skumpa på en onsdag till den grillade kycklingen.
Wilmer X på stereon.

Det känns lite bättre nu...

Men jag tycker fortfarande att det är orättvist.

Livet

Idag tycker jag att livet suger.
Riktigt rejält.
Dessutom är det orättvist.

Höstens viktigaste pryl

Hösten är här. Jag har sett tofsvipor både idag och igår. Skogen är färgglad. Alla mina jackfickor är fulla av kastanjer. Det är lite kallt om näsan när man väntar på tåget.

Jag tycker att det allra viktigaste att ta på sig när man ger sig ut i höstrusket är reflex. Har man inte reflexer syns man inte. Fördelen att synas uppväger tusenfalt nackdelen att snöret trasslar in sig i nycklarna. Med risk att låta som Anita och Televinken, ha reflexer när du ska ut och gå och använd dem!

Vad var det jag sa?

- Nej, man kan inte koka ägg i mikron.
- Jo, med lite vatten så går det.
- Ta i så fall ett annat glas, ett jag är mindre rädd om.
*POFF!*
- Nej, det gick inte.
- Vad var det jag sa?
- Men det var någon på jobb som sa att han alltid kokade ägg i mikron.
- Vad lärde du dig av detta? Lita mer på din fru än på dem på jobb.

När tiden står still

Batteriet på mitt armbandsur började bli lite segt. Klockan höll fortfarande tiden men sekundvisaren tog ett längre skutt var femte, sjätte sekund istället för en gång i sekunden. När man väntade på att sekundvisaren skulle hoppa till kändes det nästan som om tiden stod stilla. Det var en ganska märklig känsla. Sedan tog tiden ett skutt på fem sekunder och man var i fas igen en mycket liten stund, sen stod tiden still igen.

Nu har jag bytt batteri och klockan är precis som vanligt igen. Sekundvisaren tickar fram en sekund i taget. Det är en så liten tidsrymd att det inte känns som om tiden stannat. Eller så är man bara van vid det. Vem har egentligen bestämt att det just är en sekund det ska hoppa och inte fem?

Protokollsläsning

Idag har jag roat mig med att läsa barnavårdsnämndsprotokoll från 1950-talet. Det är egentligen inte en så rolig läsning, man inser att Prussiluskor fanns på riktigt. Tyvärr. Men ibland poppar det upp lite lustigheter även i de sorgligaste protokollen.

En lite skojig sak var att det har funnits Husmoderssemesternämnd. Inte i kommunen utan i landstinget. De såg till att husmödrar i arbetarklassen fick en välbehövlig semester på ett semesterhem. Barnen skickades på kollo. Fritid och semester var en allmän rättighet som även husmödrarna skulle ha.

En sak jag inte kan låta bli att lägga märke till är alla namnen. Ofta är alla mellannamn uppräknade i de gamla handlingarna. Namntrender kommer och går. Vissa udda namn har jag sett i arkiven. Idag dök flicknamnet Vaijlet upp. Stava som det låter. På SCBs namnsök fick jag reda på att bara sex kvinnor som heter Vaijlet, tre har det som tilltalsnamn.

Kattliv

Igår var det ingen bra dag att vara katt i vårt hus.

Först kom fikabesök som hade en hund med sig. Hunden tyckte att det var väldigt roligt att jaga Dorotea som sprang så fort hon fick syn på den.

Sen råkade Robban trampa henne på tassen i ett försök att inte trampa henne på svansen. Det är inte lätt att se en mörk katt på en mörk matta efter skymningen.

Slutligen smet hon ut på balkongen utan att vi såg det. Jag skulle bara kolla en grej i blåsten precis innan vi gick och la oss. När vi lagt oss hörde vi ett ynkligt jamande och började leta efter var vi kunde ha råkat stänga in henne (oftast källaren). Slutligen kom jag på att hon nog stod ute på balkongen. Hoppsan! In kom en något våt katt.

Det är inte lätt att vara katt alla gånger.

Regn

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Trots detta är jag ganska nöjd med att jag bangar hösthajken idag. Men hade jag inte gjort det hade jag bara satt på mig regnstället och gett mig av och hoppats på att det ljusnar (fast det såg illa ut på väderleksrapporten).

Istället äter jag förstafrukost och funderar på om jag ska elda lite i kakelugnen. Och tänker "Regn, du som tror att du är ensam om att vilja falla..."

Filt

Den blåa filten på bilden bor numera hemma hos mig...

Mina vårdval

Igår svor jag över att det inte går att komma fram till vårdinstanser via telefon. Jag behövde få ett recept förnyat, ingenting annat. Jag ringde hela halvtimmen min läkare hade öppen telefontid fastän jag insåg att det var lönlöst. Men det var det sköterskorna så snällt hänvisade mig till när jag försökte i förrgår utanför telefontiden.

Nåväl, i väntan på att få tala med dessa vänliga sköterskor lyssnade jag på den automatiska telefonköreklamen. De tipsade om "mina vårdval", en tjänst på nätet, där man just kunde be att få sina recept förnyade. Igår, efter att jag gett upp hoppet om att få tala med min doktor loggade jag in på mina vårdval och förnyade receptet. Jaja, tänkte jag och räknade tabletter och insåg att jag inte behövde få panik förrän på måndag.

Idag var det fix och färdigt. Bara att gå och hämta.

Hundöron

Jag skulle aldrig vika hundöron i låneböcker. Jag glor räligt när jag ser folk göra det på tåget. Jag tycker inte att det är juste mot nästa låntagare. Lämna boken i det skick du själv skulle vilja låna den står det tydligt med osynliga bokstäver i de böcker jag lånar. Och jag vill ha ovikta hörn.

Jag viker mycket sällan hundöron i mina egna böcker. Bara om jag är tvungen. Det tar emot mer att göra det i en inbunden bok än i en pocket. Men tar emot gör det alltid.

I tidskrifter har jag ingen som helst svårighet att vika hundöron. Stora, rejäla så att jag vet var jag är eller om det just på den sidan var något extra bra...

Häromdagen dök tidningen Filter upp i brevlådan. Mycket läsning. Nästan ett mellanting mellan tidskrift och bok. Hundöron eller inte. Eftersom det inte fanns något bokmärke där jag satt blev det ett litet hundöra. Jag kom fram till att det trots allt var en tidskrift.

Magnus och Karins bröllop

Så var det äntligen dags att gå på bröllop. Alltid lika trevligt.

Farhult kyrka var nästan fylld av festklädda människor. Bruden var vacker som en dag, som sig bör. Påklistrade leenden på vägen in och lättade leenden på vägen ut. Jag vet inte om prästen var helt förvirrad eller om det var bestämt så, men löftena lät inte alls som de brukar. Det blev lite tjatigt att höra alla tusen namnen rabblade sex gånger...

Nåväl, gifta blev de i Guds och församlingens närvaro. Mingel på en kall kyrkbacke och fest i församlingssalen. Många fina tal. Fantastiskt god mat, en trevlig bordskavaljer (trots att han var ekonomichef som förlitade sig på vädret vilket jag finner högst oroväckande) och kasedans hela natten. För er som var lite oroliga för att jag skulle tappa tålamodet och ge någon en BPL kan jag meddela att jag var placerad med ryggen mot henne under middagen, allt var lugnt!

Övernattning på vandrarhemmet i Farhult som var ett gammalt ålderdomshem som var ombyggt. Nästan som gjort för att ha vandrarhem i. Vi hade lite funderingar om utsikten över kyrkogården i matsalen var bra eller dålig. Lite deprimerande men samtidigt kan man ju glädjas åt att man var på rätt sida muren varje morgon. En fantastisk frukostbuffé men våfflor. Vissa åt med grädde och sylt, andra valde lax som våffeltillbehör.

Presentöverlämning hemma hos de nyblivna makarna och sen hem för att sega resten av dagen.

Kunddag

Jag hade missuppfattat begreppet Kunddag. Vi var på en kunddag igår och fokus låg mest på att ragga kunder. Helst från andra samarbetspartners... Jag trodde i min enfald att det mer handlade om att visa kunderna möjligheterna med produkten.

Idag ska jag jämföra godismängden: kundträff - bokmässa.

Drömmar

Idag har jag varit på anställningsintervju. Lite pirrigt trots att det är internt. Det märktes kanske tydligast på mina drömmar de senaste två nätterna...

Natten till igår drömde jag att man var tvungen att ha med sig en tovad väska till anställningsintervjun. Min såg mest ut som en liten grytlapp, grå och lite fransig i kanten. Jag hade varit tvungen att slänga ihop den lite snabbt eller så var jag bara ute i sista minuten. Den okända människan som skulle intervjuas efter mig kom med en stor väska, snyggt sydd och med ett stiligt broderi på. Godbajs till det jobbet, tänkte jag...

I natt var jag mer rädd att komma för sent till intervjun. I drömmen bestämde jag mig för att jag skulle cykla för att hinna. Letar upp min cykel, det visar sig vara min ungdoms rosa stålriddare som hade lite lite luft i däcken. Jag pumpar och sneglar på klockan. Kvart över åtta, en kvart tills jag ska vara där. Halvpumpade däck och bara klädd i pyjamas - det går aldrig vägen (trots att jag då är i mitt föräldrahem och bara ska till min låg- och mellanstadieskola).

Jag bestämmer mig för att ringa till jobbet och säga att jag blir sen. Svär lite i drömmen, till anställningsintervjuer ska man inte vara sen, det är ingen bra start... Hittar en telefon med siffertangenterna på touchscreen. Siffrorna syns inte men de ligger i det vanliga rutnätet. Lite krångligt är det att slå telefonnumret och slutligen får jag tag på kollegan My. Hon ger mig numret till chefen. Phu. Chefens nummer är stört omöjligt att slå på de här osynliga sifferknapparna på skärmen. Det är ett meck att sudda felslagna siffror så jag får börja om flera gånger. Jag ger upp.

Letar upp en annan telefon. Här är det riktiga knappar i alla fall, åtta tangenter på en rad och två vid sidan. Ingen riktig ordning på hur siffrorna sitter och det visar sig att det inte finns någon trea. Det försvårar när riktnumret är 0435. Istället för trea finns det en knapp som är genomsnittssifferknapp. Om man trycker på den istället för en siffra i telefonnumret kommer den att slå det tal som är genomsnittet av alla de siffror som finns i telefonnumret. I en lite stressad situation (klockan hade tickat iväg och blivit tio - tiden går snabbt i drömmen) var det stört omöjligt att få rätt på det. Eftersom det inte fanns någon trea kändes det ganska hopplöst. I det läget ger jag upp helt.

När jag vaknade i morse visar det sig att jag inte ställt klockan. Men det fanns inte en chans att jag kunde somna om efter att Robban gått upp...

Vandring

Rundvandring 19, Domsten och Kulla Gunnarstorp.
I Rundvandringar Skånes kust

Tidsangivelsen på den här vandringen inkluderar inte att man ligger och tittar på fiskar, räkor, krabbor och maneter i hamnen, äter kexchoklad och gungar i Hittarp och äter på vägen tillbaka.
Bara raska steg.

Det lustigaste på vandringen var de små husen vid Hälsingborgs Campingklubb. Det var tydligen nedmonteringshelg av de små masonithusen. Märkligt och lustigt.

Tiden

- Kvart över nio. Då är det nästan samma både framlänges och baklänges, sa Robban
- Precis som kvart i tre, sa jag.

Robban såg frågande ut.
- Nio minuter i fyra menar du väl?
- Nja, nästan. Sju i halv elva.
- Va?!?

Då kom vi på det. Jag tänker analogt. Jag ser urtavlan framför mig. Robban tänker digitalt. 21.12, 15.51.

Sen kom jag på vad jag önskar mig i julklapp.

Bilden är från http://www.watch-heaven.com/. Hint, hint.

Annorlunda bild

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om rivstarten av Läderfabriken.

När jag satt och tittade på bilden från en av webbkamerorna kom jag på den briljanta idén att använda den bilden som bloggbild. Sagt och gjort, jag högerklickade (och erkänner därmed att jag gjorde det på jobbet) och skickade bilden till mig själv. När jag öppnade mejlet såg bilden inte alls ut som jag tänkt mig. En liten Nicko (troligtvis) tittade fram på ett hörn och skorstenen ser man inte röken av.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Knappar

Hur ska jag kunna välja knappar? Jag känner ju inte Miniprutten.

Jag gick igenom hela mammas knappsamling (det som syns på bilden är bara en yttepyttedel av den). Vände och vred på alla knapparna. Försökte hitta sex likadana av de som passade, det gick ibland men inte alltid. De knapparna som ligger på koftan var väldigt fina men när jag tänkte efter lite insåg jag att de nog inte är så sköna att sova på eftersom de är kulformade. Till slut hittade jag fina knappar, några röda, någon blågrön, en sparkling, en grisorange och några vita. Mamma, min rådgivare per telefon, trodde att Miniprutten absolut var en blandknappstyp. Robban var ganska säker på att Miniprutten varken kommer att bry sig om klädernas utseende eller vilka knappar det är på. Jag vet inte, jag känner ju inte Miniprutten.

Förkortningar som ändrat innebörd.

Ibland hänger förkortningar med och är nästan omöjliga att göra sig av med.

Idag var jag på en reg-träff. Hade det varit under min seniorscouttid hade det inneburit att alla seniorer i hela Skåne träffades. Hela regionen med Kulla, Snapphane och Södra Skånes scoutdistrikt på samma ställe. Många konfakompisar (som till största delen var från Södra Skåne) och en hel del andra scoutvänner. Under mina senare år som seniorscout var jag med och anordnade träffarna, det var riktigt skoj... Reg-träff för mig kommer alltid att vara regionträff och inte att "träffa alla registratorer på de olika förvaltningarna och prata dokument- och ärendehanteringssystem".

Nästa fredag ska jag ha Pl-möte i betydelsen Projektledarmöte. Pl-möte är också en scoutförkortning. Patrulledarmöte. Patrulledarna och vice patrulledarna i alla patrullerna samlades och talade med ledarna. Kanske inte så skoj men det är det som är pl-möte. Punkt slut.

Tio år tillbaka i tiden

Ibland känns det som om ingenting händer, att man är kvar på samma ställe, träffar samma människor och gör samma saker.

Igår fyllde min brorsdotter tio. Det fick mig att fundera på var jag var för tio år sedan när jag fick den glada nyheten att jag var faster. Då satt jag i den röda skinnsoffan i vardagsrummet i Umeå. Vardagsrummet hade ett oxelträd utanför fönstret som gjorde det ganska mörkt, men trädkronan var fantastiskt bra som insynsskydd.

Ganska nyinflyttad, ihopflyttad med R. Hade börjat läsa c-nivån på konstvetenskapen. Gick på skogisfester och skogispub. Hittade hjälpligt i centrum. Katten hette Kaspar (efter Kaspar David Friedrich, som för övrigt Nationalmuseum ställer ut nu i vinter). Jag stickade mina första vantar sedan syslöjden.

Det har hänt en del sedan dess.
Undrar vad man gör om tio år...

25 meter

Jag är fortfarande sur på Sigbritt Dahlin.

Jag brukar aldrig skryta med mina färdigheter. Det har jag aldrig gjort. När jag sa att jag kunde simma 25 meter, så menade jag det. Jag kunde simma 25 meter, det hade jag gjort hela sommaren i en iskall insjö. Kanske simmade jag lite snabba simtag men, som sagt, jag hade simmat i en iskall insjö hela sommaren*. Då behöver man simma snabba tag för att hålla värmen. Antal simtag har ingenting med hur långt man klarar att simma. Inte när det gäller den magiska 25-metersgränsen i alla fall. Så det så. Jag hade lätt klarat det. Galant. Om jag hade fått prova. Men se det fick jag inte. Jag fick gå upp innan det djupa, det bestämde Sigbritt Dahlin.

Jag är fortfarande sur.

*1983

Nästa års kalender

Nästa år vill jag ha en så'n här kalender...

Bläcket i flaskan sugs upp och en siffra i taget färgas, sakta men säkert. Man kan se hur tiden går...

Fler bilder och en utförligare beskrivning finns här. (Inte lika bortkastad sajberspäjstid som förra länken...)

Att inte göra lista

1. Nysa
2. Bära fler än två fulla arkivkartonger åt gången
3. Skratta sig igenom en rolig film
   

Det är tre saker som man inte ska göra när man ha träningsvärk efter att ha tränat första gången på läääänge. Det gör ont.

Varning!

Jag vill höja ett varningens finger angående Internet. Det finns mycket skräp här ute i sajberspäjs. Nakenbilder, porr, skandaler, felaktiga uppgifter på Wikipedia, hemsidor som är fula som stryk och mycket mycket mer. Idag lades ett filmklipp upp på youtube med ett kommunalråd som dyker. 19 sekunder sajberspäjstid som du kan använda till något annat.

Kommunalrådet i fråga tillhör den generationen som tycker att vi unga är för mycket ute på nätet. Lägger ut hela våra liv på facebook. Bloggar om allt möjligt. Laddar upp foton, taggar och taggas. Jag säger alltid att man väljer själv vad man vill lägga upp, vad man vill visa (undantaget är möjligtvis foton man taggas på). Jag hade aldrig lagt upp ett filmklipp där jag dyker...

Möhippan och puckot

Igår var jag på möhippa. Idag är jag lugn. Den här möhippan har gjort mig lite upprörd från och till sedan starten av planeringen i maj. Men nu är den över.

Möhippan blev trots allt lyckad. Karin hade inte väntat sig att det skulle bli den här helgen och blev paff när hon blev kidnappad på jobbet. Jag var inte med på själva kidnappningen men den hade varit lyckad.

Vi började med lite scoutaktiviteter i skogen. Samarbetslekar som avbröts av att vi lyckade skrämma en häst som kastade av sin ryttare och sprang iväg. Lite kalabalik men ryttaren (en tjej på ca 12 år) och hästen kom till rätta. Sedan tipsrunda, hinderbana och eldningskontroll. Picknick i skogen med god kycklingröra. Solen sken, myggorna surrade och det var en perfekt dag att tillbringa utomhus.

Sedan var det pysseldags. Glasfusing. Jag kan egentligen inte uttala mig om hur smyckena kommer att bli men jag tror att de kommer att bli jättefina. Efter det fick Karin massage och vi andra åkte hem till mig för att förbereda matlagningen. Trerättersmiddag tillagades och avnjöts.

Den blivande brudens bästa kompis (som hon känt sedan hon var sex) visade sig vara det största pucko jag någonsin mött. Egotrippad till max. Eftersom det är Karins bästis antar jag att hon inte tyckte att hon var lika irriterande. Vilken mänska! Jag tänkte pucko ett antal gånger under kvällen, C var tvungen att gå ifrån ett tag för att vila huvudet och öronen... Håhåjaja. Tack och lov var hon inte med hela dagen utan anslöt på kvällen. En heldag med ett sådant pucko hade jag nog inte klarat av...

Fattar du det roliga?

I min familj brukar vi säga att barn under 12 och tanter över 80 inte förstår ironi. Den övre åldersgränsen är jag böjd att sänka rejält efter mötet med personalen på kommunkansliet... Jag funderar lite på om det finns en sådan åldersgräns även för Jan Stenmarks bilder.

Idag tog jag med mig den här bilden till jobbet för att indoktrinera inför utställningen med Jan i konsthallen nästa månad. Jag visade den för min chef, en dam på sitt 62 år. Hon såg ut som ett frågetecken och sa att hon inte förstod alls. Jag visade bilden även för U (57). Hon gapskrattade.

Kan det vara så att det går en gräns någonstans mellan 57 och 62? Och var går den undre gränsen?

Jag skulle ju kunna göra en liten test. Skriv en kommentar och tala om ifall ni tycker att den var rolig/inte föstår det roliga, vilket kön och vilken ålder ni har. Testa gärna på era vänner/föräldrar/barn.

Tråkigt på jobbet...

Idag är bokföringslagen min favoritlag. Visserligen är det bokföringslagen som gör att jag måste utföra en av mina tråkigaste arbetsuppgifter - gallra fakturor som är mer än 10 år gamla. Egentligen tycker jag att det är trevligt att gallra men just fakturor kan bli lite enformigt efter några minuter. Ca 400 välfyllda pärmar som ska bäras till en vagn (eftersom den inte går in mellan hyllorna) och sedan staplas utanför rummet med malmaskinen. Tråkigt är bara förnamnet. Men nu är det gjort. Och jag tackar min lyckliga stjärna att det inte är jag som ska mala alltihop...

Familieweekend 2009

På Langeland träffades hela Jakobsen-klanen och hade en trevlig helg tillsammans. Vi tittade på havet, plockade stenar, såg vilda hästar, hittade småsmå grodor, åt mirabelle och björnbär. Vi drack öl, åt glass, gick på vernissage och på en garageloppis. Grillkväll och mys kring lägerelden.

Natten var stjärnklar och vi låg och såg på stjärnorna och Vintergatan. Fem satelliter, några flygplan och fyra stjärnfall såg vi som rörde sig på himlavalvet. Då känner man sig ganska liten. Men lycklig.

Broar

Om man går igång på broar, vilket jag väl får erkänna att jag gör, är en bilresa till Langeland så nära en drömresa man kan komma... Öresundsbron, bron över Store Bælt, bron till Tåsinge och slutligen två broar till Langeland via pytteön Siø. Många broar på en fyratimmars resa. Ett tips till alla brodiggare.

Plommon

Plommon får mig att tänka på mitt dagis, Solbacken. Varje höst dignade plommonträden i dagisets trädgård av plommon. De stora pojkarna plockade till små pluttjejer som jag. Gott. Solbacken låg på kyrkbacken i Billesholm. Den förhärskande vindriktningen gjorde att gullfiberröken nästan alltid låg på. Lukten av gullfiberrök får mig att tänka på plommon. Det är lite skrämmande.

Plommon får mig också att tänka på hur en förbränningsmotor fungerar. Jag skulle nog kunna rita upp det. Under den lektionen i sjuan vi lärde oss om förbränningsmotorer hade vi en liten gubbe som vikarie. Klassens buse Micke tog tillfället i akt att "gå på toa" ett antal gånger och till sist frågade den lille gubben om Micke ätit plommon. Mycket roligt när man går i sjuan.

Slutligen tänker jag på Signe Tillis plommonkaka. Mums.

Värre än svininfluensa?

Jag snor helt fräckt A-Cs statusrad på Facebook eftersom jag är omnämnd:
A-C funderar vidare på min och vännen Linas lunchtanke - att svinvaccinationen egentligen är ett sanningsserum och allteftersom folk vaccinerats kan de bara prata sanning och på så sätt vet Staten (chefen) vad vi egentligen tycker...

Jag är ju aldrig sen på att hoppa på en konspirationsteori när den dyker upp. A-Cs teori kändes mycket trolig och lite rolig. Varför vill de annars att vi ska vaccinera oss allihop?

Vad skulle då hända när sanningarna börjar sägas?
Först kom vi fram till att vi fick byta ut hela den politiska makten eftersom den antagligen kommer att visa sig otillförlitlig. Sedan kom jag fram till att jag antagligen skulle få hitta ett annat jobb efter att jag talat någon minut med chefen. Slutligen funderade vi på vad man skulle få höra när man frågar någon hur de mår eller hur läget är. Jag tror att man skulle få höra bra mycket mer än man egentligen vill veta. Jag vet att jag för det mesta säger att det är bra fast det inte alltid helt stämmer med verkligheten...

Jag vet inte om jag hade klarat av att tala sanning en hel dag. Inte dra en enda vit lögn. Inte luras. Inte vara ironisk. Och jag vet inte om min omgivning vill att jag ska försöka.

Boktips

Idag frågade jag Q om boktips när jag var på bibblan. Något lättläst med kärlek. Det var det jag trodde att jag ville ha. Q tipsade, det är ju ändå en del av hennes jobb.

Men när jag gick förbi hyllorna för att hämta boken jag blivit tipsad om såg jag Den fjärde handen av John Irving. Det är nog inte så många som kallar honom lättläst. Och så mycket kärlek vet jag inte om det är. Den fick det bli.

Q sa att hon aldrig mer skulle ge mig boktips och så snörpte hon på munnen.

Två bra saker

Två bra saker på väg till jobbet:

Ett: Sommarkortets tid är förbi, det är äntligen dags för månadskort igen. Jag slipper springa över till andra perrongen för att stämpla biljetten varje morgon. Fem minuters mer sovtid.

Två: Gratistidningen har hittat till Åstorp. City finns nu på stationen. De har kommit på att det finns liv utanför stadsgränsen. Men lite hånfullt är det att det just är City som finns ute på landsbygden...

Gulsåpa, björnklister och minnen

När jag öppnade burken med gulsåpa kom jag osökt att tänka på Björnklister. Såpa luktar ju inte alls björnklister, det var nog mer känslan av att öppna en plastburk och känna att det luktade gott.

Björnklister, tanken för mig ända till det gula köket i Vänersborg. Och bråk om den lilla, mycket kladdiga penselspateln. Hur bra klisteregenskaperna var minns jag inte.

Sist jag såg björnklister var i Prag 1993. Jag och Chlott avvek från turiststråket och hamnade i ett tjeckiskt Åhléns. På pappersavdelningen hittade vi klister i en plastburk med en liten penselspatel i mitten. Det såg ut som björnklister och det luktade gott. Sen gick vi och skickade rosor med posten inslagna i tidningspapper, "tejpat" med frimärken och ihopbundet med Chlotts skosnöre. Då hade det varit bra med lite klister men det är lätt att vara efterklok...

Mandeldoft, tänkte jag när jag återvände till nutiden i tankarna och festade till det med ett glas amaretto.

Lokala kurser som rubbar mina cirklar

Idag har jag gjort något så skoj som att sortera bland gymnasiebetygen. Min världsbild har rubbats lite när jag tittade på alla de lokala kurserna som finns. Inte att det finns så många utan hur de sorteras in i olika ämnen. Socialkunskap är samhällskunskap, det skulle jag aldrig sagt när jag gick på gymnasiet. Socialkunskap är ju någonting helt annat än samhällskunskap, fråga mig inte på vilket sätt men något annat är det.

Men sen kom jag till kursen Gitarr. Jag hade kunnat ta gift på att det var musik som var huvudämnen men icke, kursen Gitarr hör till ämnet gitarr. Det kan förklara en del men jag är helt förkrossad. Jag trodde verkligen att det var musik jag höll på med när jag spelade gitarr.

Årstidsångest

Vissa av mina kollegor verkar ha höstångest. Häromdagen åt en av dem soppa till lunch. Hon sa genast att soppa det var typiskt höst, så egentligen ville hon inte äta det än. För mig är inte soppa höstmat. Jag äter ärtsoppa året runt om jag får. Och pannkakor. (Fast vissa saker äter man mer på hösten, det får jag väl medge. Krabbor, kräftor och rödbetor till exempel men det är ju för att de är bäst nu. Jag tackar inte nej till kräftor i april...)

Sedan klagades det på att det var dags för höstkläderna och att de var så mörka och murriga. Vem hindrar dig att ha pastell på vintern, undrar jag. Ingen. Det går finfint att ha vita byxor på sig i november om man känner för det. Jag ser fram emot att ta på mig ylletröjor och varma byxor. Lika mycket som jag ser fram emot att ha kjol och sandaler framåt vårkanten.

Man får fundera över vad man tycker är bra med de olika årstiderna och njuta av det. Kura skymning och läsa böcker. Elda och äta äpplepaj. Bokmässan. Gå höstpromenader i fint väder. Det är det som är bra med hösten.

Varje årstid har sin charm. Det är inget att ha ångest över.

Sockiplast

Det började med en diskussion om golvet och att Inger hellre ville ha trägolv. Med tanke på slitage av smutsiga skor kom vi fram till att alla skulle gå i strumplästen vilket snabbt flippade ut till sockiplast med Klippanlogga på.

Jag föreställer mig en rad med krokar eller klädnypor, prydligt märkta med namn och en bild som man själv valt (lite dagiskänsla), fastsatta på korridorsväggen där alla sockiplastarna hänger.

När man vill ha kaffe byter man till sockiplast och de som har sitt kontor på tredje våningen får gå med sockiplast hela dagen. Så även de som ska till vigselrummet, ett par lånesockiplast i vitt till bruden och ett par mörka till brudgummen. När man väl börjat tänka i de banorna är det svårt att sluta.

I min parallellklass på lågstadiet gick en pojke som hette (heter antagligen fortfarande) Zoran. Han kallades för Zoki. Och ganska ofta för Zoki Plast. Därför trodde jag att det riktiga namnet på sockiplast var plastisock och sockiplast bara var ret. Ibland när jag tänker på min logik i unga år blir jag fascinerad...

Dagens ljud

När utsikten från köksfönstret är såhär vid halv åtta tiden var jag ganska glad att jag skulle till jobbet...

På jobbet håller de på att bona golven. Det låter ganska mycket det också. Det roligaste var när det blev översvämning i det kontoret som ligger bredvid det som höll på att bonas - väggen var inte helt tät så vattnet rann under. (Ja, jag tycker ju bara att det är roligt för att det inte var på mitt kontor.) Jag tror att de är färdiga med alla rum i vår korridor, annars hade det varit all idé att ta på sig gummistövlar imorgon.

Och lagom till lunch hördes en trumpetfanfar när Hovturnén red förbi utanför fönstret.

Trodde att jag skulle få en tyst eftermiddagsfika i min ensamhet. Alla åkte hem tidigare för att njuta av det fina vädret. Utom kommunalrådet, så, nej, det blev ingen tyst fika.

Väl hemma skrämde jag katten genom att göra en smoothie.

Men nu är det tyst.

Smaken är som baken

Igår gjorde vi pizza. Fyllning var det som fanns hemma. Katterna fick prova alla sorter med följande resultat:

Räkor: Dorotea var vild, åt med glädje upp de räkor Hobbe ratade.
Champinjon: båda katterna luktade och tittade frågande. Ingen åt.
Gorgonzola: båda katterna rusar fram, Hobbe storfräser så att Dorotea backar. Hobbe äter hela biten, den var hans - bara hans.
Lufttorkad skinka: Dorotea luktade på biten och lämnade den med glädje till Hobbe som slukade den.

Svårt att säga vem som är mest gourmetkatt i det här huset...

Förolämpa snyggt

Ibland saknar jag den ryska förolämpningen некультурный* i svenskan. Säga till någon att den är okulturell, helt utan kultur. I gårdagens Berglin i SvD (en gammal klassiker) läste jag ett alternativ som jag ska lägga på minnet. Litterära kretiner. Nackdelen är väl att de personer jag vill förolämpa med ett некультурный inte hade förstått vad en litterär kretin är.

*Uttalas typ: Nekulturnij

Skylt

När jag såg skylten under klockan fattade jag inte vad det skulle vara för något. Det var förvirrande likt eluttaget (eller europahandsken som jag tror att det kallas) nedanför men det verkar föga troligt att de hade något med varandra att göra. Det är troligare att det är kameran ovanför klockan som skylten varnar för.

Jag borde kanske ha en sådan skylt på jobbet också. Någon mystisk spionorganisation satt upp en webbkamera på min anslagstavla. Den är förvirrande lik en postitlapp i form av en blomma som någon ritat på men jag känner mig övervakad...

Färgglatt

Färgglatt är vad man diplomatiskt kan kalla det nya golvet på tredje våningen. Grisorange med röda rektanglar i korridoren. Passar sådär till de blå dörrarna. Grisorange i kafeterian. Mintgrönt mot det blå hållet i trapphuset. Färgknaster i hjärnan där de möts...

Jag tycker inte att man ska få lov att välja någonting i inredningsväg om man har mindre än tio år kvar till pensionen. Jag kan sträcka mig till fem år men då ska man ha väääldigt bra smak, dokumenterad på minst 15 ställen i kommunen. Har man till exempel bara tre år kvar kan man ju stå ut med vad som helst.

Använda tiden rätt

Återgick till arbetet idag. På radion dit hörde jag att vi borde ta efter våra närmsta släktingar schimpanserna och ligga och lata oss lite mer. Titta på solen och ta det lugnt. Vi använder mycket mer tid att skaffa mat på (= arbetar för brödfödan) än de gör. Man kan ju undra vem som är smartast egentligen.

Målarfirma?

- Jag tänker inte starta någon målarfirma med dig, sa maken. Det blir alldeles för dyrt i försäkringar.

Bara för att trappstegen gick sönder när jag klev ner och jag fick ett stort och ett litet sår på trampdynan. Han mumlade något om att det inte går att försäkra sig mot allt jag råkar ut för, utvält färg och fotskador.

Jag har mest bara ont i foten och haltar fram.

Funderingar längs Autobahn

De där orangea skyltarna som visar en annan väg vid vägarbete finns inte i Tyskland. Där stänger de bara av vägen. Det är sådär skoj när man kommer till en återvändsgränd och måste leta upp en alternativ väg.
- Jaha, tänkte ni ta motorvägen till Hamburg. Då får ni tänka om för den är avstängd en bit. Vi säger inte hur ni ska köra. Hoahahaha, säger tyska Transportstyrelsen.

Jag antar att alla tyskar har karta med sig i bilen, kanske är det till och med lag på det.

Once you pop, you can't stop

Statusrad som inte hamnade på Facebook:
Lina poppar fästing i kakelugnen
Den låter lika makaber som den är.

Vi hittade en fästing på golvet, stor som en ärta. Riktigt äcklig. Alla sinnen är inställda på att döda. Men hur? Spola ner den i toan? Det tror jag att fästingar överlever, de är ju ute när det regnar ibland. Elda? Ja.

Fästingen fångades in med hjälp av en bit papper (de är ju inte så snabba) och in i kakelugnen. Jag la till en ljusstump för att det skulle brinna lite längre. Efter en stund sa det, lite oväntat, popp.

Åska

Jag kan inte låta bli att bli helt fascinerad av åska.

Det drog förbi ett åskmoln för en stund sedan. Man såg hur det mörknade. Man såg hur det regnade från molnet, långt borta. Man såg blixtarna.

Molnet närmar sig, det börjar det blåsa. Sen börjar det regna. Och blixtra precis ovanför en. Det är lite häftigt att stå på femte våningen, sådär halvvägs till himlen. Ett nät av blixtar och ett rungande muller mellan husväggarna.

Häftigt!

Lägesrapport 4

Lite sämre väder idag, i alla fall på förmiddagen. Regn och rusk. Vi höll oss på Prenzlauer Berg. Köpte en ringklocka till herrcykeln eftersom den gamla inte höll när cykeln välte igår. Gick i små, mysiga affärer. Åt indisk mat till lunch. Funderade över livet. Tvättade lite inför hemresan imorgon.

Det känns fortfarande bra men jag fick lite hemlängtan när pappersbutikens katt kom och ville bli klappad...

Det som inte känns helt ok är att jag bara har 15 sidor kvar på min bok. Jag får nog köpa en ny bok imorgon så att Robban slipper ha en uttråkad fru på båten...

89 trappsteg

89 trappsteg är det upp till lägenheten på fjärde våningen.

Har man 89 trappsteg till lägenheten tänker man efter två gånger om man har med sig allting man behöver.

Har man 89 trappsteg till lägenheten har man stängt av kaffekokaren och kollat det innan man går ner.

Har man 89 trappsteg till lägenheten ringer man hellre och frågar föräldrarna om var cyklarna står än går upp och läser i boken. Tyvärr hjälpte det inte.

Har man 89 trappsteg till lägenheten undrar man varför de köpte just den och inte en lägenhet i de andra trappuppgångarna som har hiss.

Har man 89 trappsteg till lägenheten som man bor i alltid hade man haft rätt bra kondis...

Lägesrapport 3

Kreutzberg har besökts. Lite mer turkiskt än "hemma" på Prenzlauer berg. Antikaffärer och ekologisk mat.
Vi hamnade på en mycket märklig gata där de sålde registreringsskyltar till bilar. Vi fick erbjudande om att få en till studentpris men avböjde. Mitt emot skyltförsäljarna fanns ett stort byråkratiskt hus där man kunde registrera bilen. Vi har inte rett ut hur det egentligen går till med registreringsbevis och skyltar. Allt kändes bara surrealistiskt...
Vi cyklade förbi Tempelhof, flygplatsen i fd Västberlin. Den är stängd sedan några år tillbaka och står öde och tom. Tyvärr missade vi den guidade turen med en kvart. Men då har vi den kvar till en annan gång.
En snabb runda på ett Berlins konstgalleri hann vi också. Sedan trampade vi oss hemåt.

Det känns varmt idag. Utomhustemperaturen har legat runt 28°C. Lite regnskurar på förmiddagen men inte så mycket att man blev blöt. I alla fall inte av regn...

Kliene Leute

They're not pets, Susan av Slinkacho

Gårdagens bokköp för tankarna till Mary Nortons Lånarna. Den heter Kleine Leute in der großen Stadt och är en konstbok av en engelsk konstnär. Typiskt att jag köpt den på tyska men (som tur var) fanns det index med verkens originaltitlar längst bak. Väldigt skojig var den i alla fall...

Småfolket i konstnären Slinkachos värld verkar inte låna så mycket av oss lite större. Ibland sitter de på en läskburk och tar igen sig eller bär iväg på en ostbåge men de har sina egna liv. Det är kanske det som gör det skoj, att de lever som vi fast i ett mindre format (lever är kanske fel ord när det gäller gubbar till modelljärnvägar). Lite som avslutningen på filmen MIB där vårt universum bara är en spelkula...

Hur stora är vi, egentligen?

Lägesrapport 2

Man blir mycket tröttare, både i huvud och ben, av att gå.
Vi gick ner till Mitte för att strosa lite och kanske gå in i någon butik.
Dagens pyttelilla regn kom när vi satt och åt så att vi fick flytta på oss, in i restaurangen istället. God varm macka blev det idag. Laktosfri.
Jag blev sugen på att köpa ett par Dr Martins, det var längesedan jag hade ett par sådana. Jag minns dem som väldigt sköna...
Det finns väldigt många dvd-filmer på MediaMarkt. Dock inte den vi letade efter. Lite lustigt är det att se alla filmtitlar på tyska.
Spårvagn hem - tack och lov finns det bra kollektivtrafik!

Det känns bra även idag. Nu när jag druckit några öl på balkongen samtidigt som jag läst ut min bok (inte den jag köpte igår utan Ner till hundarna av Helle Helle) känns det helt fantastiskt bra. Dagens svåraste uppgift ligger dock framför oss - bestämma vilken restaurang vi ska äta på idag...

Vägvisare

I turisternas ögon är det bara bofasta som har cykel. Tre gånger fick vi rycka in som vägvisare igår när vi var ute och cyklade. Det är ju egentligen inte så svårt, vi har ganska bra koll på var vi är på kartan, men det blir lite förvirrat när vi inte kan någon tyska... Då kan det hända att man talar engelska med danskar, det känns ju lite onödigt.

Lägesrapport 1

Det blev en alldeles för lång kommentar på facebook så jag bestämde mig för att skriva den här istället.

Dagens upplevelser:
Tiergarten är grön.
Trots att vi valde olika valde både jag och Robban rätt soppa på konstakademin. (Eller helt rätt var det kanske inte att sätta i sig en mjölkbaserad soppa när man är laktosintolerant. Sänder ett tack till vakten på musikinstrumentmuseet som lät mig gå in trots att de höll på att stänga.)
Fina femtiotalshus i Hansaviertiel men de som bor i dem jobbade stenhårt på att få växtligheten att dölja fasaderna...
Cyklat förbi Checkpoint Charlie, tänkt gå in på ett museum men de skulle ha vernissage och stängde tidigare. Köpte en bok.

Hur det känns:
Det kändes skönt att susa fram. Trafiken var inte så farlig som jag trott, bilisterna tar ganska bra hänsyn till cyklisterna och det finns cykelbanor längs de flesta större vägar.
Varmt om fötterna, det var längesen jag hade skor utan stora lufthål. Semester = sabbadalskor.
Rumpan känns, särskilt när vi skumpade på kullersten sista biten hem. Det känns nog värre imorgon.

Boken är jag särskilt nöjd med.

Panerade champinjoner

Jag hade aldrig köpt panerade champinjoner hemma. Jag tror inte ens att jag sett dem i frysdisken. Hemma vet man hur det man letar efter ser ut och så ser man inte så mycket annat, tyvärr. Det är lite mer autopilot på Maxi.

På Plus i Prenzlauer var jag tvungen att läsa på allting och tänka efter vad det kan vara för något. Då hittar man allt möjligt konstigt. Och ganska mycket äckligt. Som banannektar som hade utseendet emot sig (say no more).

En sak som var lite svår att hitta var mjölken. Jag är van att mjölkdisken är ganska stor och att det finns en hel del att välja mellan. På Plus fanns det två sorters mjölk, en fet och en lätt (1,5% fett) och kanske ett dussin paket av varje. Vilken ångest det måste vara för tyska turister när de kommer till Maxi och ska välja mjölk. Vi är ju inte de mest internationella när det gäller informationen på våra mjölkpaket...

De panerade chaminjonerna kommer inte att bli någon ny favorit...

Ebbes kokbok

Jag läste om Ebbe Vollmer i Sydsvenskan jag fick på Max. Han är rätt duktig kock stod det. Nästan värd en stjärna i Guide Michelin. Jovars, han var ganska bra på att laga mat när jag umgicks med honom. Han visste alltid bäst när det gällde mat och tyckte att kokböcker var skräp. Därför gav jag honom en kokbok i födelsedagspresent. Med blanka blad och KOKBOK stansat på framsidan (skitsnygg från ordning och reda). Så att han kunde skriva upp sina egna recept eftersom de ändå var bäst. Jag undrar om han använder den.

Klabbsockens målartips

Vi har målat sovrummet.
Jag är störtnöjd med färgvalet.
När det är på väggen.
Jag är mindre nöjd när det är på mitt ben.
Men jag får väl skylla mig själv.

Jag hade satt färgtråget på golvet ungefär där jag höll på att måla. När jag steg ner från trappstegen kände jag att jag trampade i tråget. Inte bra. För att undvika det satte jag ner foten precis intill. Precis intill stod den öppna färgburken. Mycket färg på golvet och mycket färg på mitt ben.

Robban var dubbelhjälte. Dels hade han sett till att vi hade målarpapp på hela golvet, dels skrapade han upp färgen med en spackel medan jag hoppade ut i duschen för att skölja av benet.

De i rubriken utlovade tipsen:
Ha papp över hela golvet.
Försök låta bli att trampa i färgen.
Ha en hjälte till hands.

Myrornas krig

Jag och myrorna ligger i krig. De är många, jag är större och har Radar. Jag vet inte vem som kommer att vinna. De har byggt bo i fönsterkarmen till matkällaren. Jag kan inte klandra dem, det är ett bra ställe att bo på. Nu är det dessutom nymålat. En del myror dog en seg död när de trotsade den vita målarfärgen på väg hem...

Min svåger är lite rädd för smådjur. Han hade lagt en sträng med myrr runt hela huset. Hans fru (tillika min syster Helena) ryckte på axlarna och sa "Gör det honom glad så..." Jag tror inte att det är någon bra idé för att slippa myror men jag tycker att det är lite sött.

Läste att Fun Light dödar myror. Det kanske blir nästa steg i krigsföringen. Radar får man ju bara använda mot getingar, all annan användning är förbjuden...

Mystisk lukt

Idag har jag varit och klippt mig. Min vanliga frisör har semester men jag hittade en annan (sic!)

Men det är en sak som jag tycker är konstig med att gå och klippa sig. När man går därifrån luktar man frisersalong i flera timmar. Mitt hår lägger sig ju så snällt där det ska och är så tjockt att frisörerna varken fluffar till det med skum eller vaxar/sprejar det. Ändå luktar det. Var kommer lukten ifrån? Det luktar ju ganska gott, det är inte det, men jag undrar ändå. Är det inte vatten i sprejflaskan de använder när de blöter håret? Har de en särskild handkräm med frisörlukt som de använder mellan varje kund? Sitter det doftkuddar i fönen? Eller får man det bara av att vistas i salongen tillräckligt länge?

När jag pluggade i Lund gick jag och klippte mig på Skult bara för att deras schampo luktade så gott. Då visste man i alla fall var lukten kom ifrån...

Lycklig lyckoklöver

Min lyckoklöver är ute på grönbete. Så heter det säkert inte när det gäller växter. Jag vet inte om det finns något speciellt ord för att sommarförvara växter utomhus. Översomring kanske.

Nåväl. Min lyckoklöver stod i fönsterkarmen och såg lite halvledsen ut. Vi gav den en ny stor kruka, lite ny jord och en plats i solen och se så glad den blev!

Riktigt så glad hade jag inte väntat mig att den skulle bli, den nästan skuttar av glädje.

Lurig och ungdomlig?

Jag är fundersam över det här med att jag alltid får visa leg på systemet. Det hände igår igen, på vårt närmsta systembolag. Innan har jag varit lite glad över att jag ser så ung ut men nu tycker jag nästan att de får ta och skärpa sig lite. Jag har ju fått handla på systemet i 15 år.

Det är inte bara det att de tycker att jag ser ut att vara under 20, jag ser tydligen ut som om jag försöker luras. Är det så de ser ut nuförtiden, de som försöker köpa alkohol innan de får lov? Jag har alltid tyckt att jag ser ganska ordentlig ut. Jag är faktiskt i grund och botten så ordentlig att jag inte ens försökte köpa något på systemet före min 20-årsdag.

Min kompis som jobbar på systemet säger att det beror lite på vad man köper om de kollar leg eller ej. Köper man alkoläsk eller cider och ser ung ut kan man räkna med att de kollar. Jag köper vin. Igår köpte jag en bag-in-box. Så hennes tips tror jag inte ett dugg på.

Nu ska jag ligga i hårdträning och se lite äldre och lite mindre lurig ut. Det blir svårt men jag ska göra ett tappert försök.

Grillväder?

Funderade över om vi ska grilla idag eller imorgon. Jag blev inte mycket klokare att att titta på øresundsvejret på dmi. Vad tror ni, kommer det att vara regn eller sol imorgon vid 18-tiden?

Uppdatering 15/7 kl 18.30: Solsken och inte en endaste regnskur i sikte. Det blir grillning!

Vansbrosimmet

Läste om Vansbrosimmet i tidningen.
3000 meter i 17°-igt vatten.
Den snabbaste gjorde det på en halvtimme.

Jag säger bara brrr. Ingenting för mig.

Tala så att katten förstår

Idag är jag kvinnan som inte kunde tala med katten så att den förstår.

När jag sa (L): Kom in, det börjar regna!
förstod Dorotea det som (D): Sätt dig under trädäcket, det är lite fuktigt.
L: Kom igen, gå in nu!
D: Spring och göm dig under buskarna.
L: Kom in!
D: Lägg dig under bilen och var sur.

En lite småblöt katt kom in när det slutade regna. Jag funderar på hur jag ska säga det nästa gång så att hon förstår. Jag tror att det är ordet in hon inte klarar av.

Katten på bilden (som sitter på kvarterets bästa utsiktsplats) har ingenting med det här att göra och jag har inte sagt ett enda ord till den.

Oväntat besök

Just när jag satt kanelbullsdegen på jäsning ringer telefonen.
"Vi kommer om en timme ungefär" säger svärföräldrarna i andra änden.

Ibland är det trevligt att få besök. Ibland inte.
Det är inte trevligt att få besök när besöket ägnar sig åt att plocka ogräs istället för att komma och dricka kaffe. Det är inte trevligt att ha besök när besöket talar om allt man inte har gjort. "Har ni inte klippt häcken? Vad säger grannen om det?" (Hittills har han inte sagt något, varför skulle han göra det?) "Syrenen ska väl klippas?" (Jo, men klipper vi den nu blommar den inte nästa år. Vi väntar med att klippa till nästa vår.) "Vad långt gräset är." (Ja, men grönt.) "Vad är det för en vissen stör?" (Det är en pinne som humlet ska klättra på men det har humlet inte fattat än.) "Är det körsbär? Men det är ju inga bär." (Nej, det är för att det är ett prydnadskörsbär, det blir inga bär.)

Den stora skillnaden är väl att vi prioriterar lite olika, mina svärföräldrar och vi. Vi ägnar inte 14 timmar om dygnet i trädgården från tidig vår till sen höst. Jag prioriterar att fixa till inomhus. Jag tycker att det finns viktigare saker att göra under sin semester än rensa ogräs. Blogga till exempel. Och njuta av sommaren. Läsa. Sova ut. Och göra färdigt sovrummet... Det gör mig faktiskt ingenting att det är ogräs i gångarna. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att häcken inte är klippt. Eller att gräset är långt. Vi tar det när vi känner för det. Soliga kvällar, när grannens barn precis har gått och lagt sig.

Dagens dammsugning och röjning inomhus gjorde vi helt i onödan...

Svensk sommar

Just nu är det sådär halvmulet ute och man får gjort lite inomhus. Bara för att det är fint väder behöver man ju inte gå ut men när solen tittar fram känns det bättre att rensa ogräs ute än att göra någonting inomhus.

Igår sydde jag nya köksgardiner. Jag tycker att det är genomtråkigt att sy gardiner. Det är bara raksöm, tjoff, tjoff, tjoff. Men tråkigt. Inte blir det bättre av att vi behöver två par gardiner i köket. Men nu är de på plats och det blev ombonat så in i bängen.

Idag har jag läst lite och fixat lite i sovrummet. Jag tror att jag ska pigga upp mig med att baka lite kanelbullar. Och tvätta. Det piggar alltid upp...

Äntligen tystnad!

Idag kom den där tystnaden jag saknade. Det var nästan lite kusligt. Inte ett enda grannbarn har jag hört idag. Inte en enda gräsklippare. Inte en enda vattenpolospelande tonårskille. Inte en enda trimmad moped. Inte ett enda hundskall. Alla våra grannar verkar ha åkt på semester. De enda som är hemma är de som håller på med plåtarbeten på taket två hus bort. Tog jag tillfället i akt och låg och läste i hängmattan? Nej, jag rensade ogräs. I tystnad.

Dagens tävling

Med sina guldfärgade keruber och statuetter som på ett smaklöst sätt är fastmurade på väggarna är Haket en värdig vinnare av priset. Det guldfärgade murbruket som ramar in de framtagna, råa tegelväggarna matchar fint gulddetaljerna på bord och stuckatur. Borden med glasmosaik i alla regnbågens färger och hiskliga lampor gör att man hellre sitter utomhus.

Motiveringen till förstapriset i tävlingen Mest smaklös restauranginredning.

Landet

Det var inte längre 25°C i Västra Lägerns vatten när vi kom till Landet. Det hade blåst bort och regnat lite för mycket och vattentemperaturen låg på 17°C. Då är det för kallt att bada.

Långa skogspromenader blev det inte heller. Vi gick en promenad när det såg ut som om det klarnat upp lite. Men det uppklarnade var bara tillfälligt. Vi ångrade att vi tagit en liten extrasväng för att förlänga rundan när himmeln öppnade sig och vi fick stå och skula vid en lada. Efter tio minuter gav vi upp. Vi var dyngsura när vi kom hem.

Eftersom det inte verkade som om det skulle bli bättre väder de närmsta dagarna bestämde vi oss för att åka hem till Skåne och katterna igen. Sagt är gjort och nu är vi åter i närheten av sajberspäjs och vårt halvrenoverade sovrum.

Helena och Andreas bröllop

Jag skulle kunna skylla fotots suddighet på att jag inte frågat H och A om lov att sätta in ett foto av dem på min blogg. Eller erkänna att jag glömde min riktiga kamera hemma och bara tog foto med mobilen...

Bröllopet var fint, som bröllop ska vara. Helena var vacker som en dag. Andreas snyggare än sin tvillingbror. Pappa skötte sig som vigselförättare. Det var klibbigt åskvarmt hela dagen, jag tror aldrig att jag druckit så mycket vatten på en fest. Jag och Henrik höll kvällens bästa tal, inte för att jag vill skryta på något sätt. Maten var god, vinet var gott och gästerna var trevliga. Vad mer kan man önska?

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen fick någon att tala om forntibetanskans betydelse för dagens lingvistik. Det är ett diskussionsämne jag försökt föreslå ganska många gånger (de senaste 19 åren) men det är sällan någon som nappar. Det är inte alltid det är läge att dra upp den konversationen över huvud taget på middagar, det kan skrämma en del. Men min bordskavaljer i lördags tyckte att det var ett alldeles utmärkt ämne trots att vi ganska snart kom fram till att forntibetanska var ett ganska löjligt språk och att våra kunskaper i lingvistik var begränsade.

Det blev inte så mycket dansande för min del. Jag tyckte att det var lite för varmt...

Vi gick hem framåt småtimmarna efter ett trevligt bröllop och en trevlig fest. Tack Helena och Andreas!

Datorlösa dagar

Semester.

Några dagar i en datorlös värld med insjöbad (det ryktas att det är 25 grader i vattnet men jag tror det när jag känner det...) och skogspromenader.

När jag återkommer till verkligheten lovar jag att skriva lite om systerns bröllop vi var på igår.