Helena och Andreas bröllop

Jag skulle kunna skylla fotots suddighet på att jag inte frågat H och A om lov att sätta in ett foto av dem på min blogg. Eller erkänna att jag glömde min riktiga kamera hemma och bara tog foto med mobilen...

Bröllopet var fint, som bröllop ska vara. Helena var vacker som en dag. Andreas snyggare än sin tvillingbror. Pappa skötte sig som vigselförättare. Det var klibbigt åskvarmt hela dagen, jag tror aldrig att jag druckit så mycket vatten på en fest. Jag och Henrik höll kvällens bästa tal, inte för att jag vill skryta på något sätt. Maten var god, vinet var gott och gästerna var trevliga. Vad mer kan man önska?

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen fick någon att tala om forntibetanskans betydelse för dagens lingvistik. Det är ett diskussionsämne jag försökt föreslå ganska många gånger (de senaste 19 åren) men det är sällan någon som nappar. Det är inte alltid det är läge att dra upp den konversationen över huvud taget på middagar, det kan skrämma en del. Men min bordskavaljer i lördags tyckte att det var ett alldeles utmärkt ämne trots att vi ganska snart kom fram till att forntibetanska var ett ganska löjligt språk och att våra kunskaper i lingvistik var begränsade.

Det blev inte så mycket dansande för min del. Jag tyckte att det var lite för varmt...

Vi gick hem framåt småtimmarna efter ett trevligt bröllop och en trevlig fest. Tack Helena och Andreas!