Idag är jag kvinnan som inte kunde tala med katten så att den förstår.När jag sa (L): Kom in, det börjar regna!
förstod Dorotea det som (D): Sätt dig under trädäcket, det är lite fuktigt.
L: Kom igen, gå in nu!
D: Spring och göm dig under buskarna.
L: Kom in!
D: Lägg dig under bilen och var sur.
En lite småblöt katt kom in när det slutade regna. Jag funderar på hur jag ska säga det nästa gång så att hon förstår. Jag tror att det är ordet in hon inte klarar av.
Katten på bilden (som sitter på kvarterets bästa utsiktsplats) har ingenting med det här att göra och jag har inte sagt ett enda ord till den.
2 kommentarer:
Kanske ska försöka med omvänd psykologi? Eller som när den mänskliga hjärnan inte förstår ordet "inte" utan det försvinner helt enkelt ur meningarna, så försår inte Dorotea "In". Då blir det ju jätteförvirrande: "Kom, det börjar regna." "Kom igen, gå nu!" "Kom!" och Dorotea tänker att det är nog bäst att gömma sig för hon verkar inte veta vad hon vill.
Så kan det ju vara. Eller så ska jag bara strunta i att få in henne när det börjar regna. Låta henne skylla sig själv, våt blir hon ju inte...
Skicka en kommentar