Hundöron

Jag skulle aldrig vika hundöron i låneböcker. Jag glor räligt när jag ser folk göra det på tåget. Jag tycker inte att det är juste mot nästa låntagare. Lämna boken i det skick du själv skulle vilja låna den står det tydligt med osynliga bokstäver i de böcker jag lånar. Och jag vill ha ovikta hörn.

Jag viker mycket sällan hundöron i mina egna böcker. Bara om jag är tvungen. Det tar emot mer att göra det i en inbunden bok än i en pocket. Men tar emot gör det alltid.

I tidskrifter har jag ingen som helst svårighet att vika hundöron. Stora, rejäla så att jag vet var jag är eller om det just på den sidan var något extra bra...

Häromdagen dök tidningen Filter upp i brevlådan. Mycket läsning. Nästan ett mellanting mellan tidskrift och bok. Hundöron eller inte. Eftersom det inte fanns något bokmärke där jag satt blev det ett litet hundöra. Jag kom fram till att det trots allt var en tidskrift.