När jag öppnade burken med gulsåpa kom jag osökt att tänka på Björnklister. Såpa luktar ju inte alls björnklister, det var nog mer känslan av att öppna en plastburk och känna att det luktade gott.Björnklister, tanken för mig ända till det gula köket i Vänersborg. Och bråk om den lilla, mycket kladdiga penselspateln. Hur bra klisteregenskaperna var minns jag inte.
Sist jag såg björnklister var i Prag 1993. Jag och Chlott avvek från turiststråket och hamnade i ett tjeckiskt Åhléns. På pappersavdelningen hittade vi klister i en plastburk med en liten penselspatel i mitten. Det såg ut som björnklister och det luktade gott. Sen gick vi och skickade rosor med posten inslagna i tidningspapper, "tejpat" med frimärken och ihopbundet med Chlotts skosnöre. Då hade det varit bra med lite klister men det är lätt att vara efterklok...
Mandeldoft, tänkte jag när jag återvände till nutiden i tankarna och festade till det med ett glas amaretto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar