onsdag, september 23, 2009

Drömmar

Idag har jag varit på anställningsintervju. Lite pirrigt trots att det är internt. Det märktes kanske tydligast på mina drömmar de senaste två nätterna...

Natten till igår drömde jag att man var tvungen att ha med sig en tovad väska till anställningsintervjun. Min såg mest ut som en liten grytlapp, grå och lite fransig i kanten. Jag hade varit tvungen att slänga ihop den lite snabbt eller så var jag bara ute i sista minuten. Den okända människan som skulle intervjuas efter mig kom med en stor väska, snyggt sydd och med ett stiligt broderi på. Godbajs till det jobbet, tänkte jag...

I natt var jag mer rädd att komma för sent till intervjun. I drömmen bestämde jag mig för att jag skulle cykla för att hinna. Letar upp min cykel, det visar sig vara min ungdoms rosa stålriddare som hade lite lite luft i däcken. Jag pumpar och sneglar på klockan. Kvart över åtta, en kvart tills jag ska vara där. Halvpumpade däck och bara klädd i pyjamas - det går aldrig vägen (trots att jag då är i mitt föräldrahem och bara ska till min låg- och mellanstadieskola).

Jag bestämmer mig för att ringa till jobbet och säga att jag blir sen. Svär lite i drömmen, till anställningsintervjuer ska man inte vara sen, det är ingen bra start... Hittar en telefon med siffertangenterna på touchscreen. Siffrorna syns inte men de ligger i det vanliga rutnätet. Lite krångligt är det att slå telefonnumret och slutligen får jag tag på kollegan My. Hon ger mig numret till chefen. Phu. Chefens nummer är stört omöjligt att slå på de här osynliga sifferknapparna på skärmen. Det är ett meck att sudda felslagna siffror så jag får börja om flera gånger. Jag ger upp.

Letar upp en annan telefon. Här är det riktiga knappar i alla fall, åtta tangenter på en rad och två vid sidan. Ingen riktig ordning på hur siffrorna sitter och det visar sig att det inte finns någon trea. Det försvårar när riktnumret är 0435. Istället för trea finns det en knapp som är genomsnittssifferknapp. Om man trycker på den istället för en siffra i telefonnumret kommer den att slå det tal som är genomsnittet av alla de siffror som finns i telefonnumret. I en lite stressad situation (klockan hade tickat iväg och blivit tio - tiden går snabbt i drömmen) var det stört omöjligt att få rätt på det. Eftersom det inte fanns någon trea kändes det ganska hopplöst. I det läget ger jag upp helt.

När jag vaknade i morse visar det sig att jag inte ställt klockan. Men det fanns inte en chans att jag kunde somna om efter att Robban gått upp...

1 kommentar:

Ulrica sa...

Håller tummarna för att de galna drömmarna slutar nu när intervjun är över. Och för att du får jobbet så klart!