Klänning och reafynd

Idag shoppade jag loss lite. Det var guldläge. Reorna började i måndags. Det fanns en massa kläder kvar, i rätt storlek. Jag har den storleken som tar slut snabbast. Att just min storlek fanns kvar kan bero på att lönen kommer i morgon...

Egentligen köpte jag bara ett par byxor och en kjol på rean. Klänningen (som var min egentliga mission idag) var väldigt mycket på inte rea. Men den var fin och gör att jag inte kommer att se ut som en falukorv på min syster H:s bröllop. Det är alltid ett plus att inte se ut som en falukorv. Men för att se ut som den käcka modellen på bilden får både jag och mitt hår växa en bra bit de närmsta två veckorna.

Växel

Betala gärna med växel

står det på ett anslag vid kassan på City gross. Jag förstår vad de menar men i min värld går det inte att betala med växel. Växeln är de pengar jag får tillbaka när jag har betalt med en valör som är större än beloppet jag ska betala. Det är pengar jag inte har när jag ska betala. Eller jag har ju dem, egentligen fast inte som växel. Robban betalade med kort så var det dilemmat löst.

Inte ringmärkt

Idag har jag lämnat in mina ringar till rengöring och puts. Förhoppningsvis ska de blänka mer än brudens på bröllopet vi ska på. Kanske är det inte tillåtet i etikettkännarkretsar...

Midsommarsolens inverkan på morgonhumöret

Lågstadiet flashback.

Idag när jag vaknade och solen gassade in genom fönstret sjöng jag Din klara sol tyst för mig själv. (Alla i min familj är inte lika intresserade av att vakna med en sång halv åtta på midsommarafton.) Din klara sol sjöng vi i Inga Bengtssons klass varje morgon till tramporgelns toner. Eller det kändes som varje morgon i alla fall, det kan ju hända att vi sjöng någon annan piffig morgonpsalm också.

Kanske ska jag börja med det igen, såhär 28 år senare? Någon som har en tramporgel till salu?

K-brunnar

Förra veckan gick jag på hur många k-brunnar som helst. Jag och brorsonen hade lite av en tävling. Han gick även på v-brunnar men det vågar inte jag. Det betyder ju varning.

Nåväl. I min värld betyder (betydde?) k-brunnarna bara tur så där i största allmänhet. Enligt Little Frogs.com (som gjort k-brunnsmattan) betyder det tur i kärlek. Ett tag fick man bara gå på en k-brunn om dagen annars blev det motsatt verkan. Det var säkert en förälder som hittat på det. Om man gick på en a-brunn (ett öde värre än döden) kunde man stabilisera otursläget med att snabbt hitta en k-brunn att hoppa på. Eller bli bankad tre gånger i ryggen. Vad mycket fuffens man hade för sig när man var barn...

När jag inte har k-brunnstävling går jag inte omvägar för att gå på k-brunnar. Men a-brunnarna undviker jag. Som tur är kan man ju ta ett kliv över nu när man är vuxen och har längre ben.

Vackert, stressfritt och blommigt.

Okejdå. Det är vackert på Gotland. Med raukar och en massa fina blommor.

Det är ett annat tempo på Gotland. Lugnare, inte så stressat som i Skåne. Och människorna är trevliga. Och talar en skön dialekt. Precis som i Umeå.

Men jag tror inte att jag flyttar dit. Jag stannar på fastlandet.

Bilkörning innanför murarna

Ibland har man tur. Då finns det en parkeringsplats precis utanför huset där min bror med familj bor. Om den parkeringsplatsen är full står man med bilnosen på fel håll och måste köra runt ett varv för att komma till ett ställe där det oftast finns en plats. Inte ett sån't där c-ring varv som i vanliga städer utan en lång kringelikrok. Eftersom de bor innanför murarna i Visby är allting enkelriktat. Åt fel håll.

Min mamma är min mänskliga gps. Hon kan inte höger och vänster. Det gör det mycket spännande. Vi har infört regeln att hon alltid ska peka. Jag har även två duktiga vägvisare i baksätet. Utan dem hade vi nog aldrig kringlat oss in och ut.

Gotlandsplaner

Imorgon bär det av till den där ön jag hört så mycket om. Två brorsbarn ska passas. Det blir flöjtuppspelningar och skolavslutning. Namnsdagsfirande och glassätning. Kanelbullebak och klänningsletning.

Men det ska även bli lite slappande och läsande. Umgås med mamma och träffa bror och svägerska när de kommer hem från Madeira på lördag.

Ja, det ska sannerligen bli najs.

Det kan vara bra att ha...

Dagens mest hörda replik:
"Ska ingen annan ha den tar jag den. Det är ju synd att slänga."

Dagens mest sagda replik:
"Nej, tack."

Vi har varit och tömt lägenhet idag. Nästan alla i Robbans släkt är samlare. Allt kan vara bra att ha.

Jag känner mig som en jobbig en som inte vill ha hållaren i järn till bag-in-boxen fastän jag ju dricker sånt vin. Inte heller ville jag ha askfaten i porslin med bilder från Danmark. "Exotiskt, men nej tack. Jag röker inte." "Men du kan ju hänga upp dem på väggen". Tack för tipset svärmor, men nej. Inga tallrikar på väggen. Sedan fick vi veta att vi hade för lite tavlor på väggarna, en oljemålning med en båt hade kanske varit något? Nej, tror inte det heller.

Inte heller ettöringarna, den broderade tavlan, utemöblerna i grön plast, salt och pepparkaren i form av sälar eller soffan i grönt skinn ville vi ha. Trots detta lyckades vi fylla bilen med saker. Lite böcker, två skåp, krukor, en mangel, blommor och elsladdar. Det kan ju var bra att ha...

Ny bil

Idag har jag köpt en bil.
Den ska jag ge bort till någon som tycker om Peugeot 404.
Jag tror jag vet vem...

EU-val

Det är viktigt med EU-val. Det är viktigt med alla val men just nu är EU-valet det viktiga.

Det är viktigt att det finns exakt rätt antal gummiduttar, gem av olika storlek, pennor och saxar i de olika vallokalerna. Och det är mycket viktigt att det är exakt lika många. En dag när jag kom ner i källaren var hela min arbetsbänk belamrad med blå lådor med fack där allting var sorterat. Postitlappar, gummiband, tejp. En riktig (och viktig) pyssellåda till varje valdistrikt.

Det är viktigt att man inte yppar ett ljud i politisk riktning när man är på biblioteket. Detta gäller särskilt den ena vaktmästaren som gärna talar om att han tänker rösta på piratpartiet. När han hämtar röster på biblioteket är han valarbetare och får inte tala om annat än möjligtvis vädret och Grålle.

Valhemligheten är mycket viktig. Ingen annan än de som håller på med valet får veta någonting. Allt det administrativa angående valet är hemligt. Bara de som sitter i valnämnden och de som haft hand om det adminstrativa i trettio år får veta någonting. Så hemligt är det. Och viktigt.

Hur EU fungerar är inte så viktigt. Vad det är man ska rösta på är inte heller så viktigt. Inte i jämförelse med hur viktigt det är att göra det rätt.

Kardemummaskorpor

Kardemummaskorpor är jättegott.

Särskilt när man får dem i en superfin muminburk och en fantastisk bakbok till. Efter en genombläddring av boken är jag sugen på att baka allt från chokladbiskvier med hallon-citronsmörkräm till brownies... Mums!

Man ska kanske ställa till med kakkalas?

Radioskugga

Idag kom det paket med posten. En födelsedagspresent minsann. Av bästa sort. En så'n som man önskar sig fastän man inte vet om det. Hela den fantastiska serien Radioskugga som sändes på tv 1995-96. Med Daniel Götschenhjelm som jag är lite kär i. Fast det är Maud Adams också och vad har jag att sätta emot en Bondbrud?

Det är trevligt att återse alla karaktärer. Jag kan inte påstå att jag kan redogöra för handlingen ur minnet såhär 14 år senare. Men det är något med en cirkushäst i alla fall...

Flyttplaner

När jag blir diktator ska det vara förbjudet att spotta ut sitt tuggummi på marken.

Ingen jag känner tycker att det är skoj att få tuggummi under skorna. Jag gör det i alla fall inte. Jag tycker att det är bland det onödigaste som finns. Och svårt att gå bort.

Eftersom det redan är förbjudet att spotta tuggummi på marken i Singapore tänkte jag göra det lätt för mig och bli diktator där. Man får inte vara dum om man ska bli envåldshärskare.

Dagens fråga

Vem sitter i Vakansgruppen?

Vakansgruppen hade möte i kommunhuset i förmiddags. Jag och mina kollegor undrar lite vem som sitter i den. Det är ju ingen som har en vakant tjänst, då hade den ju inte varit vakant.

Jag frågade i växeln, de brukar ha svar på det mesta. Ingen, sa de, men Mikael på personalavdelningen höll i mötena.

Det gör det inte mindre konstigt.

Konst

Att sätta ett litet rött hus på Globen är en slags konst som tilltalar mig. Lite roligt. Lite på gränsen till galenskap.

Vi får väl se om nästa hus blir på månen...

Här kan man läsa lite mer och här ganska mycket mer (om än fyra år gammalt).

Lyxresa?

Att få åka till den kungliga huvudstaden i två dagar.
Att läsa ett ämne som jag egentligen inte har supermycket användning av i mitt nuvarande jobb (min plan var ju att få ett jobb där jag kunde ägna mig åt det men den planen sprack...)
Att bara få sitta och insupa kunskap och ha en bra föreläsare.
Att träffa likasinnade (det vill säga arkivarier).
Att få god mat och inte behöva laga den själv.
Att ha två eftermiddagar att gå i sta'n på.
Att få flyga både dit och hem.

Jo, jag tycker nog att det är ganska lyxigt att åka på kurs...

Steg del 3

Min utmärkta plan soffan - godispåsen gav inte så många steg. Tyvärr.

En promenad bättrar alltid på stegstatistiken.

Jag traskade iväg och sa till Robban att ha tet klart om en halvtimme sådär. Då räknade jag med att ha gått 3000 steg ungefär och ha ett dagsresultat som jag inte behövde skämmas över. När jag kom till slutet av byn och asfalten blev grusväg tänkte jag "undrar vart den vägen leder?" och bestämde mig för att prova.

När det gått en halvtimme från start och jag var långt bort bland åkrarna ringde jag hem och sa att det nog kommer att dröja innan jag kom hem. Vägen var väldigt fin, solen sken och höll på att gå ner. På min vandring insåg jag att åkrar är ganska stora. Och att det är väldigt skönt att gå när det är vackert väder. En halvtimme och 7000 steg senare var jag hemma. Så kan det gå när man bara skulle ta en liten promenad och hittar nya vägar...

Blomma

Jag har ju inte nått till det stadiet att jag känner behov av en systemkamera så ofta. Men när kaktusen som aldrig blommat slår ut saknar jag just en sådan. Men hur fin den är kanske framgår av bilden ändå. Men verkligheten överträffar bilden...

Steg del 2

Dagens läge i stegtävlingen:

Jag har lagt godispåsen i ett skåp i köket. Det blir allt några steg varje gång jag går och hämtar en bit. Jag vet inte om friskvårdskonsulenten som drog igång tävlingen tycker att det är en bra lösning. Men jag tycker att den är god.

Tiden

Vad hänger man upp tiden på? Eller vad är det för tidsstolpar man har för att komma ihåg när saker och ting hände.

Jag frågade min syster H och hennes blivande man A vad de hade för kom ihåg till bröllopsdagen och A sa att det var ju lätt, första independence day som USA hade svart president. Lätt som en plätt! Då insåg jag att jag inte hänger upp tiden på vad som händer i USA i alla fall, jag hade varit helt lost på vilket år det var....

När jag var yngre och åkte på scoutläger varje sommar hängde jag upp åren på det. Osbylägret, Almö, Trapper88, Vasalägret, Vision90, Luff91. Före och efter konfalägret är också en hållhake. Före och efter Hand i Hand 97 hänger jag upp på en helt annan sak än lägret ;•)

Ett tag kunde man avgöra när det var genom att tänka på var jag bodde, vilken korridor eller vilken lägenhet.

Skolan är ju också bra treårsintervaller att utgå från när man tänker på tid. Kanske hade det varit all idé att byta jobb vart tredje år så att man kunde utgå från det? I så fall har jag en del ansökningar att skriva, jag har redan varit ett år för länge i Klippan...

Lagom dos vårläger

En kylig fredag kväll, en natt i vindskydd och en regnig lördag förmiddag - det är en ganska lagom dos av vårläger. När jag väl kommit hem igen har det klarnat upp och solen skiner. Varför kunde det inte vara så när vi var på Sonnarp?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är min födelsedag!

Halvdag på jobbet - det borde man alltid ha när man fyller år. Lagom lång tid för att hinna bjuda på tårta. Jag fick en fin blomstergrupp (utan pelargon) av bibblisarna och en tomatplanta med gula cocktail-tomater av kansliisarna. Och trevligt lunchsällskap.

Hittills har dagen varit alldeles underbar. Nu tänker jag gå ut och sätta upp hängmattan och tillbringa några timmar i den under äppleträden.

Norge

Idag skulle man ha varit i Norge. Vilken kalasstämning det måste vara. Både vinnare av melodifestivalen och 17:e maj.

Tankefel

Ibland är det någon som har tänkt. Ofta är det någon som inte tänker som sabbar.

Till exempel:
Tågstationen i Klippan har fått ett fint nytt väderskydd med bänkar. Det ser ut som på bilden fast spegelvänt. Eftersom det var soligt och jag kom i god tid till tåget (det händer inte så ofta) bestämde jag mig för att sätta mig utanför den inglasade delen på bänken som är närmast på bilden. Han/hon som har ritat väderskyddet har antagligen tänkt och mätt så att sittbänken ska vara lagom djup att sitta på. Fastän man inte ska sitta där så länge kan det ju vara skönt att sitta bra. DÅ kommer den som inte tänker in i bilden, skånetrafikens skyltavdelning. De sätter upp en affisch i en fyra centimeter tjock glasram. De fyra centimetrarna gör att det är oskönt att sitta på bänken. Man får liksom inte plats. Jag satte mig i glaskuren istället och problemet för min del var löst. Bortsett från att jag inte fick någon sol på näsan.

Det andra exemplet jag har vet jag inte hur mycket de har tänkt från början. Gästis i Klippan har satt upp fina hyllor på väggarna som glasen ska stå på. De brukar alltid stapla glasen tre och tre och har därför mätt avståndet mellan hyllorna så att det får plats tre glas på höjden. Vad de inte tänkte på var att det är störtomöjligt att ta ut det översta glaset utan att lyfta ner alla tre. Att lyfta ner alla tre är ganska svårt när man håller i en bricka med mat samtidigt. Bra tänkt men fel ändå.

Men det är ju inte så lätt att tänka rätt...

Steg

Stegtävling på jobbet. Vi är med i Motiomeras tävling och fyller i antal steg på nätet. Man kan även omvandla annan aktivitet till steg, om man till exempel har cyklat eller tränat. Under sådana aktiviteter är det svårt att få stegräknaren att räkna så det är ju bra. Men på den här listan står även golf och promenad. Vad gör man på golfrundan eller promenaden som inte är steg?

En blomma är glädjen

Vår badrumshibiskus har slagit ut idag. Vilken sång passar då bättre att sjunga i duschen än Franz Michael Franzens dryckesvisa?

När skämtet tar ordet vid vänskapens bord,
Med fingret kring glaset som dofta,
Så drick och var glad på vår sorgliga jord,
Vi glädjer oss aldrig för ofta.

|: Ty en blomma är glädjen i dag slår hon ut,
I morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan hav en lycklig minut,
Och tänk på de kommande sedan. :|

Fast det är ju tvärt om i visan, det är inte blomman som är glädjen utan glädjen som är blomman. Men ändå, jag blir glad av blomman så då är det ju blomman som är glädjen i mitt fall... Glad är jag i alla fall och det är kanske det som är huvudsaken?

Skvallerdags på kafferasten

Dagens samtalsämne på fikat var blomsterhandlerskan som skaffat sig en karl. Det var väl i och för sig inte så uppseendeväckande men de var "lite för kärvänliga" som My, lite rodnande, uttryckte det. I dörröppningen till blomsterhandeln till och med. Nu går skam på torra land! Men det var nog en bra karl att ha, han var både trädgårdsmästare och snickare minsann.

När jag gick till tåget efter dagens arbete kunde jag inte låta bli och spana efter de två förälskade. De hade flyttat sig in i butiken och hånglade inte på öppen gata i alla fall. Så nu kan alla pryda och sippa på bibblan andas ut lite...

Tänk om...

... texterna i Det bästa verkligen är det bästa av det bästa som är skrivet.

Svindlande tanke.
Jag tyckte inte det när jag snabbläste den idag på jobbet.

Men vem är jag att bedöma?

Vanor

Vanliga dagar sitter jag och läser tidningen på Åstorps station under den kvart som jag väntar på tåget. När tåget är på väg in går bommarna ner och en ringklocka ringer ganska högt. Då viker jag ihop tidningen och går ut till tåget.

Idag kom det ingen tidning. Jag hade glömt min pocketbok hemma (faran med att läsa pendlarböckerna i soffan under helgen) och hade ingenting att göra under morgonkvarten. Jag hade kunnat gå en promenad eller gymnastiserat lite men jag valde att lyssna lite på musik och spela spel på min iPod. Plötsligt ser jag en dam som alltid åker samma tåg som jag gå utanför fönstret, på väg till tåget. Ojoj, tänkte jag och kollade bommen. Mycket riktigt, den var nere. Jag har inte hört ringningen eftersom jag lyssnade på musik...

Vad lär man sig av detta? Ändra inte dina vanor, det kan gå så illa att du fastnar i Åstorp... Och om du ändrar dina vanor - håll koll på någon som inte gör det.

Joseph and the amazing technicolor dreamcoat

Jag fick en biljett till sista föreställningen av Joseph (tack A-C!), musikalen som Klippans gymnasieskola satt upp. Den var väldigt bra! De var så duktiga allihop att man blir helt lyrisk. Och glad.

Och vad passar bättre en söndag än en biblisk berättelse?

Telefonkiosk

Jag såg en telefonkiosk idag. Jag blev helt nostalgisk. Det var ett tag sedan. För att ringa i den telefonkiosken jag såg var man tvungen att ha telefonkort. När jag tänkte på det blev jag nästan mer nostalgisk. På den gamla goda tiden när man alltid hade ett telefonkort i plånboken med en fin bild på. Det är nog samlarvärde i gamla telefonkort. Undrar hur det fungerar att ringa i telefonkiosker idag. Måste man ha speciella telefonkort eller kan man ringa med sitt visakort? Och vem använder telefonkiosker idag när nästan alla har mobiltelefon?

Dags att sticka

Jag blev sugen på att sticka lite. Det jag kan bäst är vantar och raggsockar. Det är för långt till hösten för att sticka vantar så det får bli raggisar. Dem kan man ju ha året om.

Den tråkigaste biten på raggsockan är när man stickat hälen klar och ska sticka foten till tån, då händer ingenting. Bara sticka, sticka, sticka runt. För att göra denna tråkigaste delen så kort som möjligt är det perfekt att ha en lillasyster med små fötter. Hennes fötter är 5 storlekar mindre än mina.

Dessutom blir hon så glad när hon får nya raggsockar. Och glada småsystrar är trevligare att ha än sura.

Jobbansökan

Jag är jättebra, det vet ni, och jag vill ha heltidsjobbet som ska ersätta mina nuvarande 25% som kultursekreterare.

Ungefär så borde det väl stå i den där ansökan. Men det är ganska svårt att skriva ändå.

Men disken blev diskad, ugnsgallret rengjort, maskrosorna plockade med rot och allt, renoveringen planerad, balkongstolarna hämtade på vinden, flugliken inspekterade, utställningen på Dunkers tittad på och föräldrarna påhälsade.

Får väl klura vidare på formuleringen i det där personliga brevet någon dag till...

Dagens tips

Tipsbild ur bruksanvisningen till den nya excenterslipen.
Ingenting för mig alltså ;•)

Majblomma

En gång för väldigt längesen var jag välgörenhetsdam i några år. Jag satt med i majblommekommittén och delade ut pengar till behövande barn och ungdomar.

Varje år försöker jag hitta en majbommeförsäljare och köpa en blomma eller två. Det är nog lättare i storstäderna än de hålor jag brukar hänga i. I år är årets majblomma inköpt i Stockholm av den enda majblommeförsäljaren jag sett.

Idag, den förste maj, sitter jag och tänker tillbaka på alla glada möten jag hade med Majblommekommittén. Det var tider det. Jag tror nog att jag kan tänka mig att bli välgörenhetsdam fler gånger...

Superkraft

Vilken superkraft skulle du vilja ha? frågade min syster H igår när vi talades vid.
Det är inte så lätt att välja.

• Flyga känns lite fjuttigt.
  
• Resa i tiden är lite skrämmande. Tänk om framtiden inte ser ut som man vill... Men att resa i rummet hade jag inte haft något emot. Kunna teleportera sig när man kände för en fika med någon som är långt borta. Eller hem till sängen när timman blivit sen.
  
• Kunna förstå och behärska alla språk hade ju varit praktiskt. Det var H:s favvosuperkraft.
• Höra extra bra hade jag just för tillfället inte velat kunna, snarare tvärt om. Jag hade gjort nästan vad som helst för att få lite selektiv hörsel, i alla fall på jobbet.
• Se genom väggar hade kanske varit roligt ett tag men jag vet inte om man skulle vilja det. Bara det att man måste komma ihåg att titta åt ett annat håll när man går förbi en toalett, särskilt om man är så sipp och pryd som jag.
  
• Höra andras tankar är jag inte säker på att jag vill...
• Komma ihåg allt jag läser hade varit väldigt bra men kanske lite jobbigt i längden. Det är ju så mycket man läser varje dag, tänk bara att komma ihåg varenda innehållsförteckning man snabbläste på ICA.
  

Kanske hade det ultimata ändå varit att vara som Peter i Heros, absorbera alla andras egenskaper och bli superhero.

En (1) superkraft hade kanske gjort att man blev lite modigare i vissa lägen, att man vågade rädda världen. Eller i alla fall gjorde ett rejält försök att göra den bättre.

Gräsligt 2

Idag klippte jag svärföräldrarnas gräs. Svärmor började klippa men envisas med att klippa i en cirkel. Det är inte konstigt att hon klipper av sladden många gånger varje sommar. När sonen i huset blev satt att gräva potatisland förbarmade jag mig över gräsklippningen. Det gick bäst för oss alla när jag slapp få "hjälp" av svärmor som uppsamlartömmare och hon inte sprang och snubblade på sladden.

Imorgon ska jag inte klippa något gräs alls. Det har jag lovat mig själv.

Gräsligt

Idag har jag klippt gräset. Med ny gräsklippare.

Den gamla tog slut. För något år sedan blev den ledsen när jag körde in i en av gräs skymd stubbe. Då fick vi byta kniv och sedan dess har den inte riktigt blivit glad igen. Jag tror att den blev lite skev i stubbkrocken för den skakade väldigt mycket mer efter det. Eftersom det inte är nyttigt för gräsklippare att skaka så mycket som den gjorde gav den upp igår. Hela motorn skakade loss.

Idag köpte vi en ny. El istället för bensin. Lite tystare. Lite lättare. Lite mer tankearbete att tänka ut hur man bäst klipper gräset så att inte sladden är i vägen. Men det blev finfint. Jag är mycket nöjd både med gräsklipparen och med resultatet.

Dagens tips: Använd inte skor som är öppna (typ såna på bilden) när du klipper gräs. Gräsklippet letar sig in och man blir helt grön om fötterna.

Helgkurs i silversmide

Dagens slösurfande ledde till Lisa Toffts sida.
Där hittade jag en silversmideskurs som jag blev sugen på att gå. Det var liksom två bra saker på en gång. Silversmide som jag skulle vilja prova och Lisa Tofft som jag tycker gör roliga smycken. (Men man ska ju inte härmas utan hitta på något eget.) Någon som vill hänga på?

Man blir nog "tvungen" att sova över i Kivik. Kanske äta god mat och dricka lite vin medan man tittar på havet som ligger på fel håll. Och äta äpplen, det är ett måste när man är i Kivik har jag hört.

Hagasessan och hagafästemannen

Funderade lite över om det är bra eller dåligt att hyra möblerat med tanke på att Victoria och Daniel ska flytta in i ett färdigmöblerat Hagaslott.

Jag har ju hyrt en möblerad lägenhet i Lund en gång. I den fick det plats ganska många linagrejer mellan de hyrda möblerna. Och det var lite spännande att hyra en full bokhylla. Hade det inte varit för det, hade jag aldrig läst En jävla helg till exempel. Studentrummen jag bott i har ju varit möblerade de också. Med tom bokhylla, säng, skrivbord och fåtölj. Och gardiner om jag inte minns fel.

Men möblerna i lägenheten var ganska mycket min stil och möblerna i studentrummen var väldigt neutrala. Det är ju en annan sak om man helt plötsligt har ett matsalsmöblemang i Karl-Johanstil och tavlor av gamla förfäder på väggarna som man inte får byta ut. Jag antar att man inte stuvar ihop det i källaren och sätter in Daniels IKEA-möbler istället. Då får man nog riksantikvarieämbetet på sig. Och alla svensk damtidnings läsare. Kanske finns det en liten mellanvåning med sex-sju rum som man får möblera hur man vill. Med loppisfynd och lite crazy tapeter.

Ja, vad vet jag. Jag är glad att vi köpte vårt hus omöblerat...

Telefonidiot

Sms dialog med okänd telefonidiot, nedan kallad Ido:
Ido: Vad gös
L: Harr?
Ido: Va
Ido: Jag är ute och går
L: Jag tror att du fått fel telefonnummer... Både gös och harr är fiskar. Jag väntar på maten.
Ido: Ok

En halvtimme senare:
Ido: Vad gör du

Ytterligare tjugo minuter senare:
Ido: Vad gös

Jag dissar. Har jag inte svarat på den frågan en gång tidigare?

Dagen efter:
Ido: Vad gös
Jag ringer upp, presenterar mig och säger att personen fått fel nummer. Personen lägger på luren.

En halvtimme senare:
Ido: Vad gös

Fattar ni hur trött jag är på Ido?

Ampersand

Jag lärde mig ett nytt ord igår. Ampersand.
Idag när jag satt och läste lite om xml fick jag användning av min nya kunskap. Det gick upp ett ljus helt enkelt. &amp som man skriver för tecknet & kommer ju från ampersand. Det var ju så självklart helt plötsligt. Och mycket lättare att lära sig.

Hela artikeln med förklaring var ordet kommer från finns i gårdagens Svenska dagbladet. Språknörden Lina rekommenderar den varmt!

Lära sig ett nytt språk

Mannen som satt bredvid mig på tåget hem satt och läste en ordlista. Han hade kommit till bokstaven K. Är det ett bra sätt att lära sig ett nytt språk? Först kan man bara ord på A. Det begränsar ens vokabulär ganska rejält. Man måste nog komma en bra bit över hälften av boken innan man känner att man kan föra en någorlunda konversation. Jag funderade på att bara använda ord från a-k i det här inlägget men insåg att jag inte hade klarat det. Det är bara orden bredvid, hem och en av orden i första meningen som hade fått vara med.

Annars roas jag av tanken att följa en regel i skrivandet. Som till exempel Georges Perecs bok Försvinna där bokstaven e saknas. Både i originalversionen på franska och i den svenska översättningen. Jag funderade mycket på hur mycket som försvann i översättningen när man inte kan/får översätta med "rätt" ord utan måste välja ett utan e. Det är ingen lätt bok att läsa, omskrivningarna är ganska många och invecklade för att få fram det man vill ha sagt. Men den är helt klart imponerande!

Helgen i listform

Från bäst till sämst:

1. Besök från Jönköping
2. Rundvisning på kolonilott
3. Grillkväll
4. Konstrundans samlingsutställning
5. Söndagskänslan
   
6. Den däringa tanden som sysselsätter min hjärna
7. Fågelbajs i håret
   

Tanden

Jag får väl erkänna att jag inte hade en så glad påsk trots allt. Jag hade lite ont i en tand. Lite är kanske att ta i i underkant. Ganska mycket ont gjorde det i söndags. Djävligt ont om jag ska vara helt ärlig. Så ont att jag funderade på vart man skulle åka för att få akuttandvård. Men så åt jag en stark värktablett och på måndagen var det mycket bättre.

Men det lite onda hängde kvar. Mest som isande ondska när jag åt. Av Ulla fick jag höra att det var ett ålderstecken och att jag skulle sluta dricka juice på morgonen. Jag la om mina frukostvanor i två dagar bara för den här tanden... Igår ringde jag till tandläkaren och fick en tid till idag.

Efter en mycket snabb lunch gick jag med raska steg till tandläkaren (som "bor" på andra sidan gatan) och fick reda på att den där tanden som gjorde ont behövde rotfyllas. Hepp, hopp blev jag bedövad och fick den första behandlingen. Sådär skoj fredagsnöje.

Det kunde göra ont framåt kvällen när bedövningen släppt, sa tandläkaren. Det har det inte gjort. Än. Jag har haft en skön oond kväll.Visst känns det att någon har stuckit mig i munnen men ont i tanden har jag inte. Det är väldigt skönt.

Och jag är väldigt glad att jag jag skaffade en frisktandvårdsförsäkring i fjol.

Gnälliga kärringar

Jag tycker inte att man har rätt att klaga på ett datorprogram man aldrig har jobbat i, utan bara hänger på klagokören som man hör från sin jobbästis. Inte ens om man är chef. Så det så.

Stoppa tiden

Statusrad som ej hamnar på Facebook: Lina dricker julmust och önskar att det kunde göra att tiden gick lite långsammare.

Varje morgon när jag går till jobbet känner jag att jag vill säga till alla växterna i trädgården att ta det lite lugnt med det där utslagande. De kan spara på det tills jag kommer hem igen. Jag vill hinna med att se det. Men det hade inte hjälpt, när jag kommer hem har syrenen kommit en bit till, kastanjens knoppar sprängts och maskrosorna slagit ut.

När jag läste i Lund bestämde jag mig för att när jag blev professor skulle jag stänga institutionen mellan hägg och syren. Inte en enda tenta skulle få ligga på lur. Det skulle vara okej att bara njuta. Insupa våren. Nu tror jag inte att jag kommer att bli professor. Men om jag blir egen företagare någon gång kan ni räkna med att jag inte kommer att företa mig någonting mellan hägg och syren. Bara gå och njuta.

Konstrundan

I år bestämde vi oss (eller kanske rättare sagt jag oss) att vi var redo för konstrunda på Bjärehalvön. Vi började i Båstad med Richard Rackham. Fantastiskt glas till fantastiska priser.

Granne med Richard finns en riktigt dålig loppis med allt skräp man kan tänka sig. Den var så dålig att han försökte sälja använda målar-rollers...

Vi åkte vidare ut mot Hovs Hallar och tittade in hos konstnärer vi körde förbi. Ingrid Herrlins keramik var otroligt verklighetstroget och norskan som var där samtidigt som oss blev helt till sig. Krister Ekman föll mig inte i smaken. Det gjorde däremot Bäckdalens handelsträdgård där Carl Åhrberg ställde ut. Handelsträdgården är väl värd ett besök men vänta en månad eller två så är det nog ännu finare! Ett tips vid besöket: klappa inte katten, den vill inte bli klappad.

Vi besökte Charlotte Hedberg som sålt en tavla och hade fina silversmycken och makarna Segerson som målar, gör skåp och brukskeramik. Nästan ute vid Hovs hallar blev vi hungriga och styrde kosan mot Torekov. Här åt jag en svindyr räkmacka, tre gånger så dyr som de jag äter på fredagarna men inte tre gånger så god. Vi tittade lite på folk och hundar och sen åkte vi hem.

Ansiktsbehandling?

Lite fundersam blev jag när jag hittade två skruvmejslar bland mitt vardagssmink...

Dagens tips

Om du har varit och tränat och är helt slut, åk inte hem till dina föräldrars hus för att vattna blommor om det i föräldrarnas hus finns många trappor. Benen orkar inte gå i alla trappor och armarna orkar knappt lyfta vattenkannan. Bara ett tips.

Märkliga glasögon

Hon vill inte se ett skvatt och minst av allt sin katt
hon lade sina glasögon i gräset där hon satt -
och där försvann de i en blink, helt plötsligt kom de bort!
Istället låg där nya av en mycket märklig sort.
Katten sov så fet och from
med tassen under kinden
ängen var fullkomligt tom
där viskade blott vinden...

Då! Genom sina nya glas såg hon en hisklig syn
den gamla katten blev enorm, den växte upp i skyn
och fräsande den stack iväg på egna äventyr
med tänder som en tiger och med ögon som en fyr!
Ur: Den farliga resan av Tove Jansson

Riktigt så hiskliga var inte de glasögon jag verkade ha fått på mig idag. De är förvillande lika mina vanliga men jag tyckte att folk såg magrare ut. Tyvärr slutade de vara märkliga när jag såg min egen spegelbild. Då blev det plötsligt tvärt om. Lite som att gå och titta i speglarna i lustiga huset.

Telefonnummer jag minns

I morse fick jag frågan om telefonnumret till stugan i Tversted. Det kan jag som ett rinnande vatten. Jag tycker att det är lite krångligt att de tagit bort nian i landsnumret, den var med när jag lärde mig telefonnumret och det låter lite fel utan.

Jag började fundera över att jag inte längre kan så många telefonnummer. Alla mina vänner finns programmerade i telefonerna. Min syster Fisen har flyttat så många gånger de senaste åren att det inte varit lönt att lära sig telefonnumret till hennes fasta telefon. Men hennes mobilnummer kan jag om man väcker mig mitt i natten och frågar. Pappas kan jag bara för att det är så lätt att slå, det bildar ett bra mönster. Mammas kan jag för att det är mammas. Några kompisar kan jag för att de har haft samma telefonnummer länge, ända sedan jag hade en telefon utan sifferminne.

När jag var barn började telefonnummer i olika samhällen på olika siffror. Vi i Billes hade 7 i början på vårt femsiffriga nummer och Bjuvsingarna hade 8. Nu kan man inte hänga upp det på det heller eftersom man får ta med sig sitt telefonnummer när man flyttar.

I Lund visste man att alla med studentabonnemang hade 39 i början av telefonnumret. Då behövde man bara lära sig fyra siffror eftersom två var givna. Jag själv ville stå i telefonkatalogen och hade därför ett vanligt nummer, tyvärr ganska likt Apoteket Hjortens. Stackars mina kompisar som fick bemöda sig med att lära sig sex siffror...

Ett tag i mobiltelefonens ungdom kunde man räkna ut vilken siffra som kom efter 070 beroende på vilken operatör personen hade. Inte ens det kan man göra nu.

Kanske skulle man ta och lägga lite fler telefonnummer på minnet. Eller tar de bara hjärnplats som kan användas till något annat?

Som på bio

Födelsedagen närmar sig.
Här kommer ytterligare en sak att lägga på önskelistan.

Mathmos Space Projector.

Ja, det funkar med andra märken också men den här är den enda jag har hittat. Tyvärr hittade jag den i Berlin och tyckte att det var för jobbigt att ta med den hem.

Käckheten som tog slut

Käckt sa jag i morse att jag kunde spackla lite på väggarna i sovrummet när jag kommer hem från jobbet. Robban jobbar länge och jag är gräsänka vilket jag tycker är tråkigt. Särskilt en fredagskväll. Lite spacklande verkade som en god idé att fördriva tiden med i min ensamhet.

Nu när jag har kommit hem från jobbet och after worken känner jag mig inte alls lika käck. Nu vill jag bara följa den inslagna banan och dricka ett glas vin till, se på Johan på dvd (Ebba och Didrik) och kanske äta något. Kanske.

Något spacklande blir det i alla fall inte. Det är ett som är säkert.

Aprilväder

Solen skiner från en molnfri himmel. Och värmer.
Det är nästan vindstilla.
Vilket aprilväder!

Vad roligt det är att använda ord på helt fel sätt!

En timme tidigare

Fler än vanligt sov på tåget hem idag. Kan det bero på att de gick upp en timme tidigare i morse?

Egentligen är jag emot sommartid och vintertid. Jag ser inte meningen med det. Visst, det blir ljusare på kvällarna men det hade det blivit i alla fall. Men det hjälper inte att man ensam är emot det. Det blir total förvirring om man skulle gå på möte efter vintertiden (som ju är den rätta) och sitta där i en timme och vänta på alla andra för att gå en timme tidigare på slutet för att äta lunch. Det hade inte gått så bra. Jag antar att jag får finna mig i det här tidändrandet, trots allt.

Deklaration

Jag fick min deklaration i ett vanligt C5-kuvert. Bara blanketten. Robban fick sin i det välbekanta plastomslaget med klassikern Dags att deklarera. Denna skillnad på deklarationsutskick antar jag beror på att de vet på skatteverket att jag är en fena på att deklarera. Jag har fyllt i tillräckligt många K4-blanketter för att få godkänt i deklarering. Jag är helt enkelt mycket, mycket duktig.

Jag vill inte tro att det är för att de ska spara in på porto och informationsmaterial. Inte heller vill jag tänka tankar som pekar mot head of family, som om det skulle vara manligt med sån't som har med pengar att göra. Nej, jag tänker fortsätta vara helnöjd med att skatteverket har ett så stort förtroende för mig att de vet att jag klarar mig utan Dags att deklarera. Och med en vikt blankett.

Undrar hur många gånger man ska deklarera på nätet för att de ska låta bli att skicka två blanketter?

Kändisspaning

Jag satte mig bredvid en liten liten frusen tant på flyget hem. Hon satt och läste när jag satte mig. Häftade papper med lite konstigt strukturerad text, inte hel textmassa. Dessutom läste hon på ett konstigt sätt, först tittade hon på pappret och sedan ut genom fönstret. Udda beteende måste undersökas så jag tittade lite noggrannare på texten hon läste och insåg att det var ett manus.

Jag läste vidare i min bok och hon läste sitt manus. Hon blev mer och mer inne i det, började gestikulera och småmumla. Lustig liten tant tänkte jag. Undrar om det är PRO som ställer till med någon pensionärsföreställning. Jag tittade en gång till på tanten och inser att det inte är vilken skådespelartant som helst utan Eva Rydberg.

I bilen hem mindes Robban att han läst om Eva Rydberg för inte så längesen, om att hon ska spela i årets julkalender. Det är alltså det manuset jag suttit och smygläst över Evas axel. Om Stålhenrik och Gjerta. Mer än så tänker jag inte avslöja. Ni får vänta tills den 1 december.

Kärlek som bara tar slut.

Jag förstår mig inte på det här med kärlek i amerikanska tv-serier.
Två i serien har blivit ett par. Båda två är jättelyckliga. Älskar varandra över allt annat. Han går och köper en ring, faller ner på knä och frågar om hon vill gifta sig med honom. Hon funderar och kommer fram till att det inte är rätt läge.
-Jag vill gifta mig med dig men inte just nu, säger hon. Kan vi inte vänta ett tag?
-Nix, säger han, det är nu eller aldrig.
Då tar förhållandet slut. Fastän de var jättekära för två avsnitt sedan.

Det förstår jag inte.

Renoveringsskutt

Igår var det husfixardag. Fixarglada vänner kom och gjorde en insats.

• Sovrumsväggen putsades, det var det stora projektet.
• Det gula rummet målades vitt så att det inte ser så orenoverat ut och Lilla Anna och Långa Farbrorn är ett minne blott.
• Fåglarna hade inte byggt bo uppe i skorstenen utan kastat ner pinnar lite längre ner. Antagligen har de gjort det innan sotaren var här och han har packat det lite... Nu är kvistarna och sotet borttaget och det är drag i kakelugnen.
• En lampa har blivit uppsatt i kattvinden så att det numera går att se kläderna där inne. Skönt att slippa känna sig fram.
• Tvättstället och tvättställsskåpet i badrummet är inköpt och bytt.

Nu är det bara lite småpyssel kvar att göra idag. Som att måla lite hörn och montera skåpsdörrar. Och städa.

Broccolipaj

Mycket mutter hörs. Broccolipaj till kvällsmat.

Det går inte att göra broccolipaj utan att tänka på min syster Fisen. Vi har alltid fått bestämma vilken mat vi vill ha på våra födelsedagar. Då hade man chansen att få sin absoluta favoritmat. När Fisen fyllde 5 år (tror jag att det var) valde hon broccolipaj. Det är inte särskilt festligt och ingen maträtt som Fisen tyckte så mycket om egentligen. Men hon var bestämd. Broccolipaj. Anledningen till att hon valde det? Storebror var vegis och den enda vegetariska maträtt hon kom på var broccolipaj. Det är nog det snällaste och mest omtänksamma jag kan tänka mig. Att välja broccolipaj på sin födelsedag bara för att ens storebror ska kunna äta.

Bubbel utan bubbelmottagare

Trist när man vill bubbla och den man vill bubbla med är en sån där kompis som det var alldeles för länge sen man talade med så att man inte bara kan ringa och bubbla lite.

För att få det utbubblat lägger jag ut det på sajberspäjs och hoppas att Signe Tillis någon gång råkar titta förbi och inser vidden av bubblet.

Frk Sara Henriz ringde mig på jobbet idag. Påminde mig om det där telefonsvararmeddelandet jag hade. Och Trollebergsvägen. :-) Tihi.

Färdigbubblat.

Gamlegamlekungens peng

När kaffeautomaten inte ville ta emot min enkrona tittade jag lite noggrannare på den. Då visade det sig att den var från 1949 med gamlegamlekungen Gustav V. En så gammal krona har jag aldrig fått förut.

Jag kollade på SCB hur mycket en krona 1949 motsvarar i dagens pengar. 17 kronor! Jag hade alltså kunnat få tre koppar kaffe för den i vår kaffeautomat och ändå haft två kronor kvar. Nu gick det inte ens att få en femtedels kopp kaffe.
Det var bättre på gamlegamlekungens tid.

Jag tänker gå och söka jobb på ekonomikontoret imorgon, så bra som jag är på att räkna med pengar...

Tycho Brahe dag

Min Tycho Brahe dag har flera gånger infallit den 16 mars. När gårdagen var över pustade jag ut. Tyvärr hade den bara flyttat sig en dag, kanske trodde den att det var skottår i år.

Idag när jag kom hem hade pannan slutat fungera. Lite småkyligt inomhus. Varken jag eller Robban lyckades få den att starta igen. Vi får ringa installatören imorgon...

Att elda i kakelugnen brukar hjälpa när det är kallt. Jag tände en brasa och efter en stund är rummen på bottenvåningen rökfyllda. Jag tror att fåglarna byggt bo i skorstenen. Vi fick tömma kakelugnen på brännbart material och vädra ut all röken. Det höjde inte inomhustemperaturen.

Brr. Tur att jag förköpt mig på yllefiltar de senaste åren...

Tofsvipor

Tofsvipa är ett mer erkänt vårtecken än sug efter skumägg. I fredags såg jag ett helt gäng tofsvipor på en åker. Jag tycker att det är fina fåglar. Pappa, som var på besök, blev lite avundsjuk. Han ville också se tofsvipor, det lär dröja ett tag innan de tagit sig till Umeå. Han spanade när jag skjutsade honom till flygplatsen och på en åker mellan Malmö och Skurup såg även han ett gäng.

Jag har alltså goda nyheter - våren är på väg!

På avstånd

Ettusenett, ettusentvå, ettusentre.

Så långt avstånd tycker jag att man ska hålla när man är ute och kör bil. Jag har insett att det är förbannat svårt. Jag hatar när bilen bakom ligger och trycker alldeles för nära. Vad är det för mening med det? Om jag måste tvärnita blir det en krock. Det är en av de saker jag försöker undvika när jag är ute på vägarna.

Det är irriterande när det är dagsljus och fina vägar. Det är ännu värre när det är mörkt och snöar. Inte nog med att väglaget är halt man blir dessutom bländad av strålkastarna. Mest irriterande är det på de enfiliga delarna av två-ettvägar. Det finns ingen som helst möjlighet att köra om innan det blir två filer nästa gång - varför ska ni då ligga och trycka?

Allting sägs bättre på danska:
Tre, to, et, spat - det er klamt at blive ramt!
(från en hållavståndetkampanj i vårt västra grannland i början av 1990-talet)

Bilden är en påminnelse om vilken bil som står på min önskelista - Volvo PV

Fruktstund eller mystiska fikabröd

Eftermiddagsfikat på kommunhuset har förvandlats till fruktstund. Alla mina fikakompisar där knaprar apelsiner, äpplen och morötter. Jag sitter där sötsugen och dricker varmchoklad-kaffe.

Men på onsdagar är jag på biblioteket. Då är det fest! Där oroar de sig inte inför beach-09 (än) och jag vet inget annat ställe det äts så mycket godis och kakor. Här kan man äta en chokladboll till kaffet utan att få pikar och räliga blickar. Så det gör jag. Varje gång jag är här.

Eftersom jag känner mig själv väl, köpte jag ett helt paket med chokladbollar när jag handlade lunch förra veckan. En chokladboll till kaffet vet jag att jag åt. Fem chokladbollar låg kvar i paketet. Idag när jag kom till jobbet var paketet fullt. Jag blev ganska konfunderad, det har aldrig hänt mig förr att godsaker i paket/godispåsar/påskägg blir mer av att lämnas ensamma i skåp. I min familj har det alltid hetat Den, der gemmer til natten, gemmer til katten. Sötsakerna brukar minska.

Det är mycket mystiskt alltihop. Nästa vecka ska jag prova att sätta dit en halvfull godispåse...

Bensinnostalgi

Under helgens resa genom Småland passerade vi inte mindre än två Gulfmackar. Jag har inte sett Gulf-mackar på evigheter och kom osökt att tänka på andra bensinkedjor som köpts upp, försvunnit eller som minskat i antal så att det är ytterst sällan man ser dem. BP, Texaco, UnoX, Hydro...

Och då kom jag att tänka på ett gammalt kvitto som jag sparat. Från 1992. Min dåvarande pojkvän jobbade på BP-macken i Förslöv på helgerna och hade väl ovanligt tråkigt en dag. Då gjorde han detta fina kärleksbevis, på 16-åriga pojkars vis...

Arkivariefröt fanns i mig redan då. Jag har sparat detta viktiga dokument i snart 17 år. Jag visste väl att det skulle komma till nytta en dag. Jag sparar det ett tag till, för forskningens behov.

Dagens val: missa tåget

Jag hade kunnat hinna med tåget halv åtta men jag valde att låta bli.
Jag valde att äta min frukost i lugn och ro.
Jag valde att läsa färdigt artikeln om Susan Sontag som jag hittade i gårdagens tidning.

Tre minuter sen blev jag.
Efter det var gröten och artikeln slut.
En timme tills nästa tåg går.

Skumägg

Kände på det skrynkliga kuvertet.
Blev överlycklig!
Gott!

Bjöd lite (se bilden)

Tack Fisen, bästaste posten på lääänge!

Godisnostalgi

Festade till det med en Käck citron, eller Kick som de heter nu för tiden. Det var längesen jag såg käck med citronsmak, jag har fått nöja mig med de gamla vanliga. Robban märkte inte ens att det var citronsmak, honom är det ingen idé att slösa sina godispengar på.

Jag blev lite nostalgisk när jag gick där och åt citronkäck, drömde lite om den ganska äckliga varianten med kolasmak. Och började längta omåttligt mycket efter Nickel. Det var ett lite spännande godis eftersom man aldrig visste vilka smaker det fanns i paketet. Skulle man dra en nitlott och få mest polkagrissmak eller skulle man få et välblandat paket med både fruktisar och den som smakade bränt socker?

Jag får egentligen inte äta Nickel så det är tur att de slutat tillverka dem. Trots att jag blivit förbjuden att äta dem hoppas jag att de snart nylanserar Nickel och att de slår in godisbitarna i plast som inte är genomskinlig. Annars kommer jag att äta dem i smyg...

Adress- och programbok, någon?

54 adress- och programböcker låg i vår brevlåda när jag hämtade tidningen idag. Ett exemplar hade räckt.

Adress- och programboken var en gång min ständige följeslagare och en oumbärlig hjälp. Där står adress och telefonnummer till allt och alla i Kulla scoutdistrikt. Eller i alla fall alla av vikt. Dessutom finns det ett kalendarium med alla distriktsarrangemang (därav -programboken)

Jag blev lite fundersam när vi fick 54 st. Jag ringde till den som verkade mest skyldig. Hon svor sig fri men hade en förklaring. Mörarps scoutkår hade fått ganska många över och gav dessa till Vegeholms scoutkår. Sorgligt nog är vi inte ens 54 stycken i kåren. Men jag ska göra mitt bästa för att bli av med så många som möjligt.

Hojta till om du vill ha ett ex!

Väntan på Åstorps station

Eftermiddagens väntsalsstund i Åstorp var sådär skoj. Två bastanta damer brukar sitta där och hänga på bastanta damers vis. Av språket de talar med varandra skulle jag gissa att det är två slaviska bastanta damer. I vanliga fall talar de lite för högt med varandra men verkar vara goda vänner. Idag var de osams. Länge satt de tysta, sedan sa den ena någonting och den andra grälade tillbaka. Tyst en stund till. Den andra sa något som besvarades med en ordsalva. Till sist skrek de på varandra. Jag undrar vad det var de vara så osams om. Jag var ganska glad när mitt tåg kom så att jag kunde lämna den varma men gräliga miljön.

Bra start på dagen?

Började dagen med en ansiktbehandling på Trivas på Råå. Skönt!