Ibland har man tur. Då finns det en parkeringsplats precis utanför huset där min bror med familj bor. Om den parkeringsplatsen är full står man med bilnosen på fel håll och måste köra runt ett varv för att komma till ett ställe där det oftast finns en plats. Inte ett sån't där c-ring varv som i vanliga städer utan en lång kringelikrok. Eftersom de bor innanför murarna i Visby är allting enkelriktat. Åt fel håll.
Min mamma är min mänskliga gps. Hon kan inte höger och vänster. Det gör det mycket spännande. Vi har infört regeln att hon alltid ska peka. Jag har även två duktiga vägvisare i baksätet. Utan dem hade vi nog aldrig kringlat oss in och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så länge du hittar till flygplatsen i morgon så är jag nöjd!
Skicka en kommentar