Ettusenett, ettusentvå, ettusentre.
Så långt avstånd tycker jag att man ska hålla när man är ute och kör bil. Jag har insett att det är förbannat svårt. Jag hatar när bilen bakom ligger och trycker alldeles för nära. Vad är det för mening med det? Om jag måste tvärnita blir det en krock. Det är en av de saker jag försöker undvika när jag är ute på vägarna.
Det är irriterande när det är dagsljus och fina vägar. Det är ännu värre när det är mörkt och snöar. Inte nog med att väglaget är halt man blir dessutom bländad av strålkastarna. Mest irriterande är det på de enfiliga delarna av två-ettvägar. Det finns ingen som helst möjlighet att köra om innan det blir två filer nästa gång - varför ska ni då ligga och trycka?
Allting sägs bättre på danska:
Tre, to, et, spat - det er klamt at blive ramt!
(från en hållavståndetkampanj i vårt västra grannland i början av 1990-talet)
Bilden är en påminnelse om vilken bil som står på min önskelista - Volvo PV
torsdag, mars 12, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar