Festade till det med en Käck citron, eller Kick som de heter nu för tiden. Det var längesen jag såg käck med citronsmak, jag har fått nöja mig med de gamla vanliga. Robban märkte inte ens att det var citronsmak, honom är det ingen idé att slösa sina godispengar på.Jag blev lite nostalgisk när jag gick där och åt citronkäck, drömde lite om den ganska äckliga varianten med kolasmak. Och började längta omåttligt mycket efter Nickel. Det var ett lite spännande godis eftersom man aldrig visste vilka smaker det fanns i paketet. Skulle man dra en nitlott och få mest polkagrissmak eller skulle man få et välblandat paket med både fruktisar och den som smakade bränt socker?
Jag får egentligen inte äta Nickel så det är tur att de slutat tillverka dem. Trots att jag blivit förbjuden att äta dem hoppas jag att de snart nylanserar Nickel och att de slår in godisbitarna i plast som inte är genomskinlig. Annars kommer jag att äta dem i smyg...
3 kommentarer:
Ja, Nickel! Det var ju ett bra godis. Man kunde köpa dem på bion i Surahammar och de räckte ganska länge jämfört med annat godis. Men den genomkinlgnia plaste prasslade förstås väldigt mycket.
Varför får du inte äta dem?
Och är det någon tramsig internationalisering som gör att de döpt om Käck til Kick?
Chlott har förbjudit mig eftersom jag åt med plasten på (för femton år sedan eller nå't). Det är inte nyttigt. Men jag har brutit mot förbudet ganska många gånger (lova att inte skvallra)
Tramsig internationalisering var ordet, sa Bull.
Lovar!
Fast att äta dem med plasten på hade förstås löst prasselproblemet ;)
Undrar vad som löser mina stavningsproblem ....
Skicka en kommentar