Ny frisör och ny frisyr

Jag gick och klippte mig i Lund istället för hos min vanliga frisör. Jag valde frisör av nostalgiskäl. När jag pluggade unnade jag mig en dyrare frisör bara för att deras schampo luktade så gott. De använde nog inte samma schampo längre för någon luktnostalgitripp blev det inte.

Det är lite spännande att gå och klippa sig hos någon ny. Fast just hår är ju ganska tacksamt, det växer ut igen om det skulle bli för hemskt. Att klippa sig i storstan kostar mer än att klippa sig på landet. Fast i priset ingick att få håret tvättat medan man låg i en massagestol. Det var värt en hel del. Och så fick jag en massa sprej och grejs i håret. Det brukar jag inte få hos min vanliga frisör eftersom hon vet att jag inte använder något sådant och att jag med största sannolikhet är på väg hem till en dusch för att bli av med allt småhår...

Jag fick en lite annan frisyr. Jag hann tänka Magica de Häx en gång under klippningens gång. Men det blev bra till slut. Och till sist visade frisören hur jag kunde busa till frisyren med att göra lite lockar med en plattång. De lockarna höll inte ens för en promenad från mitten av Lilla Fiskaregatan till Centralen. Men de var fina så länge de varade.

Ja, jag blev julfin i alla fall.

Tågresa

Igår fick jag ståplats på tåget till jobbet. Om det finns någon fördel med det är det att man kan stå och titta på sina medpassagerare. Alla är inte lika charmiga kvart i sju på morgonen...

När vi passerat Landskrona var det en hel del som hade somnat. Då kom jag att tänka på två små damer som busade en hel del på Hemmet jag sommarjobbade på i min ungdom. När någon av deras medpatienter låg och sov med öppen mun hällde de ner lite vatten i den öppna munnen. Det tog nästan livet av en del och jag har alltid tyckt att det var lite elakt. Fast igår när mina medpassagerare satt och sov förstod jag att man kunde bli frestad att göra just så. Tur för dem att de satt upp och att jag inte hade tillgång till något vatten.

Annat man kan roa sig med på tåget är att spela medpassagerarnas wordfeud. Det irriterande med det är att de alltid lägger fel ord. Kanske borde jag skaffa mig en egen smartphone.

Idag fick jag sittplats. Och läste min bok. Som vanligt.

Grå bil med fungerande radio

Vi har köpt en ny bil. Helt sprillans ny. Direkt från fabriken ny.

Jag har aldrig sett den i dagsljus. Men det blir nog bra. I mörkret är alla bilar grå och det sägs det att den här bilen också är. Även på dagen.

Imorgon ska jag köra bil till jobbet. Då tror jag att jag ska gå en liten lunchpromenad ut på parkeringen så att jag får se hur den där bilen ser ut. Jag tar med mig nyckeln, då kan jag låsa upp den och se vilken som är vår (det vill säga den som blinkar) ;)

Det roligaste med bilen är att den har registreringsnummer LOL. Och så har den såklart fungerande radio.

Den gamla bilen som vi bytt in var egentligen vår nya. Men den har inte gjort annat än krånglat det senaste halvåret och jag är trött på verkstaden jag är tvungen att lämna den till. Det kändes lite som att luras när vi hade den som inbyte även om vi inte fick så mycket för den. Jag vet ju att felmeddelandelampan har lyst och klagat på antisladdsystemet. Det kan ju vara bra att ha i vinter. Jag vet även att plippploppnyckeln är trasig, inte nog med att bilen säger plip-battery-spent när man använt den, den går dessutom sönder i sina beståndsdelar om man inte är varsam när man startar bilen med den... Det gör att jag lite tyst tänker mohahahaha. Fast jag vet ju att det egentligen är jag som blivit lurad, det är grunden i all handel med bilar...

Tidens streck

Min väckarklocka har flippat ut lite. Eller gått sönder lite grann. Alla digitala streck på minuternas tiotal utom det högra har försvunnit. Det gör att klockan alltid är mellan 10 och 19 minuter över. Utom när det är 20 och 50 tal, då är den halvt streck och en siffra.

Jag kan inte påstå att jag är helnöjd med det. Man får liksom vänta ut den. Tjugo minuter med helstreck och sedan får man se om det är streck uppe eller nere. Men det är inte alltid man har tid att vänta tjugo minuter för att få rätt tidsangivelse...

Kanske ska jag önska mig en ny i julklapp?

Förstår mig inte på det där med appar

En av mina fejjanvänners status idag:

Vill tipsa mina vänner om applikationen hitta iphone, (finns säkert för android med)som gör det enklare att hitta din telefon om den är tappad.. Många har återfunnit denna på detta sätt, nu vet även jag, som tursamt fick tillbaka min imorse..

Jag fattar ingenting. Men jag har ju ingen iphone. Kan man inte göra på det gamla hederliga sättet att ringa till den om man inte hittar den? Och, som min lunchdate Västmanländskan så klokt påpekade, är inte appen i telefonen, hur kan man då använda den när det är telefonen man tappat bort?

Ja, jag kommer nog att fortsätta ringa till telefonen om jag är av med den. Och ställa den traditionella frågan till mig själv "Var hade du den senast?"

Höstsemester

En av mina kollegor åker till Kanarieöarna imorgon, en annan till Madeira om en vecka. Det låter ganska skönt.

Idag la min kusin ut höstbilder från stranden i Tversted på fejjan. Då fick jag en sån där längtansklump i magen. Det är så fint med alla höstfärger och det grågrå havet.

Ja, jag inser att det är knäppt men jag hade nästan hellre åkt dit och blivit genomblåst vid Nordsjön än av milda atlantvindar...

(Fast om någon bjöd mig på en resa till en ö i Atlanten hade jag ju inte tackat nej ;) )

Ny ond tid

Bilen har varit inne på verkstaden ingen.

En lång historia om olika verkstäder, försäkringsbolag som tvingar mig att ta den verkstad jag helst av allt inte vill lämna in bilen på fler gånger och inte så lite ilska över hur korkade de är på den verkstaden.

Idag när jag var ute och körde insåg jag att de är genuint onda på den verkstaden. De hade programmerat om radion så att den är inställd på Radio Malmöhus istället för P1. Onda onda människor. (Radio Malmöhus funkar sådär bra eftersom den flippar över till Radio Kristianstad och jag blir helt knäpp i skallen när den byter kanal mitt i meningar)

Men inte nog med det, den ultimata onda handlingen visade sig när bilen klocka visade hel timme. Eftersom bilklockan förut gick två minuter före brukar jag sällan missa nyheterna även om jag lyssnar på något annat/sjunger psalmer/snackar med barnet i baksätet. Dessutom hinner jag med tåget eftersom jag i stressens minuter glömmer att klockan går fel. När jag startade radion idag hade jag missat hela nyhetssändningen, hann bara höra "det var allt från SMHI".

Hur ond får en verkstad bli? Om man nu måste ställa in tiden på bilradion igen efter att man meckat så kan man väl åtminstone ställa in den på rätt tid och inte tre minuter efter? Annars kvalar man in som mycket ond människa. Så det så.

Blodvite på morgonkvisten

Visst hade jag en minut över så att Robban kunde gå på toa innan jag stack till jobbet och jag kunde ligga och snusa lite på vår sovande dotter en minut till.

Vad jag inte räknade med var att rutorna på bilen skulle behöva skrapas.
Och att det skulle ta så lång tid att få bort imman på insidan av rutan.

Körde så fort jag kunde och fick till Ramlösa station.
När jag parkerar bilen kommer tåget.
Jag springer.
Ner för den helvetiska trappan.
Upp för nästa helvetiska trappa.*
När jag nästan är uppe på perrongen blåser tågvärden i visselpipan.
Fan, tänker jag.
Jag känner hur benen viker sig under mig när jag snubblar.
De där taktila plattorna som underlättar för blinda var den lilla tuvan som välte lasset.
Skrapar upp höger hand, slår vänster hand (men det går inte hål) och smäller i båda knäna.
Upp igen!
Kastar mig på tåget.
Andan i halsen.
Ont som bara den.
Blod!

Men jag hann.
Fast jag tycker fortfarande synd om mig själv.


*Jag hatar den som ritat de trapporna. Jag hatar även den som gjort formarna till betonggjutningen. De borde kölhalas. Eller ännu hellre: må de tvingas bo och verka i den nerkissade tunneln mellan trapporna så att de alltid tvingas gå upp för och ner för dessa trappor så fort de ska någonting. I evighet.

New Dawn

Tack kära före detta kollegor på Klippans bibliotek!

Ibland tar det lite tid. Kanske för att det var ett så stort och svårt beslut att ta. Dessutom tog det lite tid att övertala maken om att det är en bra idé. Men nu är den på plats i alla fall. En New Dawn står utanför den där ingången vi öppnade förra sommaren. Köpt på Flora Linnéa, precis som jag lovade kollegorna på Klippans kultur- och fritidsförvaltning när jag slutade i januari 2010...

Den kommer att bli jättefin där. En rosa skönhet klättrande uppför den blå husväggen. Finfint!

Isn't it ironic?

En riktigt sorglig nyhet. Ralph Steinman, nobelpristagaren som dog tre dagar innan han skulle fått reda på att han fått Nobelpriset.

Tänk om han drömt om att få ta emot Nobelpriset sedan han började sin forskning. Nu forskar man ju absolut inte för Nobelprisets skull utan bara för att göra världen lite bättre, men ändå. (Inte för att vinna utan för att kämpa väl...) Lite surt att precis ha gått bort några dagar innan man blir tilldelad det pris man drömt om.

Isn't it ironic?

Aj, mitt huvud! (eller "min huve" som det egentligen heter)

Det har hänt att jag skurit mig på en dammsugare. Och på ett dörrhandtag. Det händer oftare att jag slår mig eller skär mig på saker som egentligen är väldigt trubbiga och ofarliga. Det är ett problem. Jag vet liksom inte vad jag ska akta mig för.

Igår klippte jag gräset. Innan jag satte ner gräsklipparen i källaren rengjorde jag den genom att ta bort så mycket jag kunde av gräset som fastnat lite här och där. Det var kväll och ganska fuktigt i gräset. Är man bara lite försiktig så är det inga som helst problem att få bort gräset under maskinen vid bladen. De är vassa och ingenting jag är rädd för. Det var förlängningssladdarna jag skulle vara lite försiktig med visade det sig. När jag snurrade ihop dem fick den sista biten med kontakt en väldig fjongfart och träffade mig i pannan. Just då var jag glad att ingen såg mig. När jag såg mig i spegeln insåg jag att jag gått sönder av slaget. Blod, bula och blåmärke.

Precis som när jag skar mig på dammsugaren är det ingen som tycker synd om mig, trots att jag hela dagen haft lite lite ont i pannan.

Award

Jag har fått en award av Västmanländskan. Tackar och bockar!

Det är en award som är tänkt att gå till bloggare med färre än hundra följare. De som får den här utmärkelsen ska länka tillbaka till den som de fått den av, svara på fem frågor och sedan skicka utmärkelsen vidare till fem bloggare med färre än hundra följare som de känner borde få mer uppmärksamhet.

1. Varför började du blogga?
Första blogginlägget är från 2005 men om man bara gör ett om året räknas det nog inte. Det var dessutom mest på test. 2008 kan man nog säga att jag började fast i början var det ju bara jag själv som läste.

2. Vilka bloggar följer du?
Jag har precis bytt dator och från att ha en milslång lista med bloggar jag tittade på då och då hängde bara några få med. Skönt på ett vis, jag har inte saknat de jag lämnat så där värst mycket... De som är kvar är mest personer jag känner IRL.

3. Vilka favoritfärger har du?
Blå, lavendelblå allra mest. Eller Linablå som den också heter. Fast jag tycker ganska bra om att klä mig i lila och bruna kläder också. Och lite rött.

4. Vilka favoritfilmer har du?
Svårt att välja...
- Livet från den ljusa sidan
- Star Wars (ja, jag vet att det är mer än en)
- Oh brother, where art thou?
- Fyra bröllop och en begravning
- The Rock

5. Vilket land drömmer du om att besöka?
USA.

De här fem bloggarna får utmärkelsen av mig:

Chlotts fotoblogg. Bara för att hon är bäst. Och idén är så lysande att den måste vara hennes från början trots att andra härmats innan hon började bildblogga.

Dagens lokaltidningsbesvikelse. Ja, jag skrattar gott varje gång. Men antagligen har den fler än 100 besökare per dag.

Z är också värd en utmärkelse i sin bubbla som nybliven mamma. Just nu är det en bebisblogg men kanske återgår den till att vara en blingblingblogg om ingenjörsslit i lillkommunen, förorenad mark och melodifestivalen. Kanske.

Ja, det var tre. Orkar inte leta reda på den gamla datorns långa lista för att hitta två till och de jag följer här har definitivt fler än hundra besökare eller är så privata att jag inte tror att personen bakom vill ha fler besökare än de få som är där. Ska sanningen fram vågar jag inte kolla min gamla lista, tänk om jag fastnar och är tvungen att läsa ikapp. Det har jag inte tid med, jag har en bokcirkelbok att läsa ;)

Listad på Fejjan

Facebook har mixtrat lite. Har bland annat gjort listor som mina vänner sorteras in i. Fantastiskt. Som tur är måste man lägga till dem själv för att de ska hamna på listan. Jag tog bort förslaget att jag var familj med mitt ex, till exempel. Det känner jag inte alls att jag är.

Fördelen med listorna är, enligt Fejjan:

Publicera dina uppdateringar direkt till de vänner och släktingar som de är mest intressanta för, så slipper du oroa dig för att du stör andra.

Helt ärligt, jag har aldrig oroat mig för att jag stör på Fejjan. Om det är någon som tycker att mina uppdateringar stör hoppas jag verkligen att den personen döljer mig i sitt nyhetsflöde. Svårare än så är det inte. Jo, ja, jag kan tänka mig uppdateringar som jag bara vill att vissa ska läsa men då kan jag begränsa mig när jag skriver in det.

Mer rätt är väl att jag inte oroat mig för att jag stör eftersom hela grejen med Fejjan är att störa. Tala om vad man gör, och kanske vad man tänker. Störa vänner genom att gratulera dem på födelsedagen fastän man inte visste när de fyllde år innan det ploppade upp i högerspalten. Och störa dem genom att kommentera på deras statusrader. Om de nu inte har bestämt sig för att inte ha mig på listan eftersom de tror att de stör....

Lånekortsmysterium

För två veckor sedan lånade jag lite böcker på Klippans bibliotek. Eftersom biblioteken har ett samarbete kan jag låna på mitt lånekort från Helsingborgs bibliotek. Jag lånade böckerna på utlåningsmaskinen med min pinkod. Mycket smidigt.

Igår stod bokbussen utanför ICA så jag och dottern gjorde ett besök (medan vi gömde adlibrispaketet under icakassen i barnvagnen). När jag skulle låna funkade inte mitt lånekort. Mycket märkligt, tyckte jag eftersom det funkat i Klippan för inte så länge sedan. Bibliotekarien sökte på mitt personnummer och det visade sig att jag inte fanns. Jag fick skaffa ett nytt lånekort.

Jag har visserligen inte lånat på Helsingborgs stadsbibliotek på vääääldigt länge eftersom jag hängde på Klippans i jobbet. Kanske har jag varit otrogen för länge. Men jag tycker ändå att det är konstigt...

Får väl se om det går att lämna tillbaka böckerna i Klippan, nu när lånekortet de är lånade på är kastat och ett minne blott.

Skakad av mattskakning

Årets julmugg förhandsvisades på Muminmuggar.se. Fin. Snölek heter den. Men vad sysslar mamman med? Enligt muminmuggar skakar hon mattor.

Jag vet inte vad jag ska tro. Skaka mattor när alla andra gör snögubbe? Varför gör hon det? Varför har hon tagit med sig en stol ut? Och framför allt, varför gör hon inte också snögubbe? Kanske för att det bara behövs tre snöbollar till en vanlig snögubbe. Kanske är jag extra känslig för att jag inte vill stå och skaka mattor när alla andra gör snögubbe...

Men det låter inte alls rimligt att hon skakar mattor. Skakar mattor, jag förstår ingenting. My åker skidor på baksidan av muggen. Kunde inte mamman få göra det istället?

Men trots mammans mystiska sysselsättning kommer det nog att bli en snölekmugg i samlingen. Antagligen är den som gjord att dricka Blossas årgångsglögg i. Som vanligt är det en snygg flaska. Kaffesmak i år. Kan kanske funka. Om jag inte är ute och skakar mattor i snön...

Sylt

Egentligen vill jag inte veta, men jag undrar ändå.

Vad är det mer än sylt i sylten? Och hur lyckas de få det att se ut som om det är sylt i hela burken?

Ja, de kunde lurat mig om de inte skrivit den där skylten.

Torn

Jag bygger torn. Dottern ser till att de rasar. Antingen en bit i taget eller allt på en gång. Ibland tycker hon att något annat är roligare än att välta mammas torn. Som att äta dammråttor eller suga på duplogubbar. Jag kan inte klandra henne.

Då står det där. Tornet. Jag vet inte vad jag ska göra med det. Det känns lite fel att välta det själv. Det känns konstigt att plocka ner det bit för bit och bygga om det igen. Det är ju inte så att jag har haft en plan i mitt byggande.

Man kan ju på ett vuxet sätt "städa bort det", då får jag börja om igen när det är dags att leka nästa gång. Eller vänta ut dottern.

Bananflugans rörelse i rummet

Hade jag haft några miljoner över hade jag nog satsat dem på bananflugeforskning. Inte på hur snabbt de förökar sig, det är kartlagt nog, utan hur de rör sig. Jag försöker, med en dåres envishet, fånga dem med handen. De flyger inte i någon racerhastighet men på något sätt byter de riktning precis när man håller på att få tag på en.

Även när de inte är jagade flyger de alldeles vimsigt hit och dit men ändå bestämt på något sätt. Som om de är väldigt nöjda med de matrester de hittat men ändå flyger en sväng för att hitta lite banan, man kan ju aldrig så noga veta om det finns någon i närheten. Bara för att kolla liksom, fast utan att verka alltför ivrig att hitta någon. Dessutom verkar det lite som om man stör när man öppnar sopskåpet där de slagit sig till ro. Då måste de flyga upp, som elever som somnat till pogopedagogbildbandet när lamporna i klassrumstaket tänds.

Vi har satt upp en bananflugefälla. Få väl se om det är någon enstaka som tycker att det är lockande. Och så ska jag försöka undvika att låta citronerna ligga tills de åter blir gröna, fast med en helt annan taktil känsla...

Bröllop

Vi var på bröllop igår. Ett second wedding eller välsignelse över ingått äktenskap.

Bröllopet var i min hemmakyrka. Där jag gått på adventsgudstjänst med skolan, har varit på julböner och hört systern åsikt hur högt man bör sjunga, firat St Georg och fått nästan alla mina märken och varit på tacksägelsegudstjänst med bästaste Chlott (mest för att lyssna på barnkören första gången, andra gången för att övertyga Linda och sen blev det en tradition). Men det var första gången jag var på bröllop i den.

Sedan var det fest i Parken. I dansrotundan. Frågan är om jag plankat mig in de flesta gånger jag varit i Parken eller om cykelbalerna har jämnat ut det... Rotundan var relativt nyrenoverad och väldigt fin. Även om det inte var någon kasedans igår.

Och bröllopet var trevligt, som bröllop brukar vara.

Julafton? Redan?

Robban är på galej och jag är gräsänka.

Ingenting passar bättre än att se en romantisk komedi som man sett tusen gånger men ändå kan gråta en skvätt till. (Fördelen med att ha sett den tusen gånger är ju dessutom att det går finfint att natta en ålande bebis samtidigt.) Ikväll blev det Love actually. Jul och kärlek. Och Hugh.

Robban ringde precis och sa att han var på väg hem. Jag kollade när tåget var framme med hjälp av min skånetrafikenwidget. Enligt den går det här tåget bara på julafton. Men det hade avgått två minuter för sent från Helsingborg.

Är det så att jag har missat fyra månader bara sådär på en kväll? Lite julkänsla fick jag av filmen men ändå, det känns som om det blev julafton lite väl fort. Jag som hade hoppats på en vit jul även i år...

Konstiga djur i vår natur

-Ett rådjur, säger jag och pekar ut på det betande rådjuret på åkern genom mitt fönster i baksätet.
-Det var inget rådjur, säger maken, det såg ut som en känguru.
-Det var ingen känguru, sa jag, du brukar ju inte säga att det är kängurur utan harar när jag ser rådjur.
(Sorgligt nog har han haft rätt någon gång)
-Vi får vända och titta, det såg konstigt ut, säger maken.

Vänder bilen. På åkern står ett rådjur. Det är skönt att man har rätt ibland.

På vägen hem igen säger maken att det nog var en dovhjort trots allt. För det såg konstigt ut. Jaja, jag hade rätt ett tag i alla fall. Rådjur är trots allt närmre än känguru...

Onödig skylt

Ehhh, jaaa...

Hur är det med den olovliga lastbilskörningen utanför Maxis parkeringsplats? Där är den kanske bara olovlig och inte både olovlig och förbjuden. Eller tar det ut varandra (som två minus blir plus) så att Maxis parkering är det enda stället där olovlig lastbilskörning är lovlig?

Tur att jag inte är lastbilschaufför...

Önskar att jag vore där

Det har hänt att jag har fått kommentaren att scouting är mesigt. Och tråkigt.

Men när 39 000 scouter bygger upp en stad för en vecka är det rätt coolt. Att sedan alla går man ur tälte för att samlas på en och samma plats för invigning, det är ännu coolare.

Mäktigt.

Jag kan bara tänka mig det. Jag har aldrig varit på ett så stort läger. Jag tycker att det är rätt coolt när vi bara är runt några tusen...

Saknar

En dålig sak med att ha fotokalender med foto på sina nära och kära är att man blir påmind om att man saknar.

Den här månaden har jag saknat mina brorsbarn. Varje dag.

Häng dem högt

Små saker som kan göra stor skillnad:
Åtta krokar, en upphängd pappershållare och ett hål

De åtta krokarna är fördelade så att det är fyra plus två på väggen till höger om spisen och två till höger om dörren ut till trädäcket. De som är vid spisen hänger så högt att grytlappar och handdukar som hänger på dem inte trillar ner på golvet när man öppnar lådorna. Just det har varit ett litet irritationsmoment i köket som gjort att grytlapparna legat på bänken istället för att hänga på kroken. Dessutom satt krokarna så lågt förut att förklädena släpade i marken. Nu hänger förklädena vid dörren ut istället. Högt.

Att få upp pappershållaren på väggen var också ganska skönt. Det har inte varit helt lätt att få av en bit papper med en hand när hållaren varit lös. Nu är det fixat. Det enda problem jag stött på med det är att jag inte hittar pappret när jag behöver det. Men det är en vanesak - lyft blicken Lina!

Den sista lilla grejen som gör stor skillnad är ett hål. Genom det hålet går sladden till mikrovågsugnen. Mikron står i ett skåp och hittills har det inte gått att stänga dörren eftersom sladden varit i vägen. När vi ändå bökade rundor i skåpen flyttade vi på mikron till en högre hylla. Då kom den i det övre skåpet istället för det nedre. Fördelen med det är att Knyttet inte kommer åt glasinsamlingen som hon gjorde innan om man glömde att stänga skåpsdörren när man mikrar/har mikrat. Just glasinsamling tycker hennes mamma var en sådär bra leksakslåda...

Rättvisa

Robban har portvinstå.
Jag köpte Grådask på Systemet.

Någon rättvisa får det ju ändå lov att vara.

Lurad

Idag kände jag mig lurad. AC:n på bilen har lagt av och i samband med servicen felsökte de med hjälp av spårmedel och UV-ljus. Kondensorn och en slang var trasiga och måste bytas. Jag funderade på om det var värt de 4500 de ville ha för det eller om jag stod ut med värmen.

Jag beslutade mig för det sistnämnda. Så bra sommar verkar det ju inte bli. Men så talade jag lite med min vän i försäkringsbranschen som sa att det mycket väl kunde gå på försäkringen. Värt ett försök i alla fall, tänkte jag och kontaktade försäkringsbolaget. Fick ett skadenummer som jag ringde och talade om för verkstaden. Så långt allt väl.

Men sen ville försäkringsbolaget ha foton för att avgöra om det gick på försäkringen eller ej. Jag fick lämna min bil, verkstaden skickade foton (efter att de monterat ner en massa) och försäkringsbolaget sa ja eller nej. Men med haken att jag inte hade någon möjlighet att säga nej till att få AC:n fixad om försäkringsbolaget hade sagt nej. Det gjorde att jag kände mig lite lurad när jag gick ifrån verkstaden idag. Dessutom står försäkringsbolaget för en ersättningsbil om de tar på sig skadan men det visste jag inte om de gjorde så jag och Knyttet fick ta oss hem med hjälp av kollektivtrafiken.

Nåväl, försäkringsbolaget betalade skadan. Bilen är fixad och jag får åka kollektivt även imorgon för att hämta hem den igen. Och nu när regnet öser ner utanför hoppas jag på solsken resten av sommaren.

Brev och paket, del 2

Jag skrev och frågade Posten angående de där paketen jag hellre vill ha i brevlådan än på ICA. Först fick jag ett svar att det var brevbäraren som avgjorde om det skulle delas ut eller ej och att jag skulle ringa kundtjänst så skulle de förmedla kontakt med utdelningskontoret.

Sedan fick jag ett nytt mejl där jag fick reda på att skillnaden mellan brev och paket är att man måste legitimera sig för att få ut ett paket. Därför måste man gå till ICA och hämta ut det. Breven däremot bestämmer brevbäraren över.

Jag har på känn att det aldrig kommer att delas ut något stort brev i vår brevlåda om jag klagar hos utdelningskontoret. Kanske skulle man tala med företaget som skickar böckerna så att de alltid skickar brev när det bara är en eller två böcker. Kanske kommer något brev någongång att hamna i brevlådan istället för på ICA. Kanske.

Men håll avstånd, då!

För någon vecka sedan läste jag ett inlägg av Fredrik Backman på hans blogg. Ett personligt meddelande om att inte hålla avstånd i trafiken. Inlägget virvlade runt som en länk på Facebook och jag antar att det var ganska många som läste det (som inte brukar följa Fredriks blogg). Det är ett fantastiskt fint inlägg. Jag kan inte annat än hålla med.

Över 23000 personer "gillar" inlägget. Det är ganska många. Jag utgår från mig själv och tror inte att alla som tyckte att det var ett bra inlägg tryckte på gillaknappen. Många fler än 23000 personer håller med och tycker att det Fredrik Backman skriver om att hålla avstånd i trafiken är bra och viktigt.

Det är över 500 kommentarer. De jag har läst verkar hålla med Fredrik Backman om att det är viktigt att hålla avstånd i trafiken.

Det som förvånar mig är att det ändå alltid ligger någon och trycker när man är ute och kör. Fastän det bara är en fil på vår väghalva på två-ett-vägen i några kilometer till eller väldigt backigt och heldragen linje. Det tycker jag är mycket märkligt. Det kan ju inte vara någon av de över 23000 som gillar Fredriks inlägg i alla fall...

Kaffetratt

Vissa saker har jag på en "köp om du ser"-lista i huvudet. Det är mest sådana saker som man en gång letat sig blå efter och sedan gett upp. Sådana saker som man vet finns men inte hittar.

En sådan sak är en kaffetratt med rör nertill som är gjort för att brygga kaffe i termos. Det saknar jag ofta när vi är på scoutläger. Att balansera kaffetratt när man häller på varmt vatten är inte alltid det lättaste. Det är inte alltid som marken på lägerplatsen är så vågrät.

Igår när vi skulle köpa glass till rabarberpajen hos vännerna i Jönköping hittade jag en bland bärplockare och campingprylar. Nu är den avbockad från min lista och jag är mycket nöjd.

Brev och paket

Jag är lite irriterad på vår brevbärare. Han/hon vägrar att dela ut paket. Tycker tydligen att det är bättre om jag går och hämtar dem på ICA. Kanske har han provision på det pakethämtarna passar på att handla när vi är där.

Jag beställer ofta pocketböcker på nätet. Jag tycker egentligen att det är trevligare att handla i bokhandel men även om de har "köp fyra betala för tre-erbjudande" är det dyrare än om jag köper böckerna för halva priset online. Oftast beställer jag en eller möjligtvis två. En eller möjligtvis två pocketböcker i ett paket går ner i vår brevlåda utan problem. Även om jag inte hämtat tidningen på morgonen...

Kanske förstår inte vår brevbärare glädjen med att få paket med posten. Kanske tror han/hon att det är räkningar och reklam som gör mig glad. Så är det inte. Vanliga brev och paket är det som lyser upp min tillvaro.

Jag kom osökt att tänka på ett paket jag fick för längesen. Eller det var inget paket, det var ett stort brev enligt avin. Då bodde jag i lägenhet med brevinkast i dörren. Det är mycket mindre än min nuvarande brevlåda. Jag tänkte mig ett stort paket! När jag kom till posten visade det sig vara ett väldigt litet paket. Med ett MilkyWay och en leksak. Det var dock för stort för att gå in i brevinkastet. Men gott, överraskande och en leksak ;-)

Mobilen i köket

I förrgår glömde jag min mobil i min mammas kök. Jag skulle kolla ett telefonnummer och sedan blev den liggande på köksbänken. Den brukar inte gå varm så jag tänkte strunt samma.

Igår lämnade jag in bilen för att de skulle felsöka AC:n. Ingen mobil att ringa till krånglade till det för mannen bakom disken. Jag sa att vi får väl göra det på något gammalmodigt sätt och bestämma en tid när jag kommer tillbaka.
- Men, men, det kan ju ta allt från tio minuter till tre timmar, sa han.
- Ja, men då kommer jag tillbaka om två, sa jag.
Om det skulle ta tre timmar så är det inte hans problem utan mitt, tycker jag. Det är jag som får vänta ytterligare en timme. När jag kom tillbaka efter två timmar sa den mannen som då stod bakom disken att han precis skulle leta upp mitt telefonnummer och ringa. Undrar om den första mannen inte talat om att jag inte hade min mobil eller om det ofattbara inte gått fram...

Men det måste finnas människor i detta land som inte har mobiltelefon. Människor som hela tiden måste göra på det gammalmodiga sättet och bestämma tid och plats. Och stå och vänta tills personen man bestämt med kommer för de har ingen möjlighet att ringa och fråga var han/hon håller hus. På något sätt känns det längesedan. Mycket längre sedan än det egentligen är.

Grönländska

I senaste numret av Språktidningen lovar de att man kan läsa allt man behöver veta om grönländska. Hur kan de veta vad jag behöver veta? Det funderar vi lite på här hemma. Jag fick veta mer än jag visste att jag skulle behöva. En hel del faktiskt.

Hittills har jag varit nöjd med de två ord jag kan på grönländska. Enligt min säkra källa heter vår aminjak och höst iminjak. Det fick jag inte bekräftat i artikeln, men jag tror stenhårt på det ;-)

Tävlar lite

Jag tävlar hos Annelie's tävlingsblogg om flaskborstar från MAM.

Bisyssla

Jag undrade lite vad grannen höll på med igår när vi kom hem. Det lät väldigt mycket bakom huset. När jag tittade runt knuten såg jag en svärm med bi. Nästan som i Kalle Ankatidningar fast utan att de jagade mig. Lite läskigt. Vi lät bli med att gå förbi för att hämta posten och sökte skydd inomhus istället.

Bina verkade klunga sig i vår cypress. Det är inte där jag vill ha en klunga bin. Jag nöjer mig med några enstaka som stilla surrar rundor bland blommorna. Jag visste inte hur jag skulle gå till väga för att bli av med dem. Googlade lite och förstod att jag borde få tag på en biodlare ganska snart innan bina bestämde sig för att börja bygga bo.

Jag fick tag på en biodlare som bor i Mörarp och kom efter en liten stund. Med sig hade han en liten grön låda och full biodlarmundering. Han skakade ner bina i en håvliknande påse och tömde håvpåsen i lådan. Första försöket misslyckades eftersom drottningen stannade i trädet. Men när biodlaren mutat med lite sockerlösning valde de flesta lådan framför trädet. Att få ner alla bin i lådan tog hela kvällen...

Idag är det bara ett trettiotal bi som förvirrat surrar rundor och letar efter någonting i cypressen. Men det var lite spännande med bin sådär på nära håll. En riktig naturupplevelse.

Snabbaste vägen

Tänkte kolla upp hur lång tid det tar att köra till min bokcirkel enligt Eniro. Man kan välja mellan två alternativ.

Den snabbaste vägen: 61,7 km och tar 1 timme och 2 minuter.
Den kortaste vägen: 57,6 km och tar 1 timme och 1 minut.

Med "snabbaste" måste de mena den väg där jag får köra snabbast på. Eller?

Vill ha...

En sådan här fin grej såg jag i fönstret i antikbutiken. I ett fint skinnetui med rött foder. Jag var tvungen att gå in och fråga vad det var. Ett åderjärn som har använts till åderlåtning. Häftigt!

Jag var lite sugen på att köpa det i 40-årspresent istället för kaffe-kitet vi kommit överens om, men jag är inte riktigt säker på att hon uppskattat det. Mest ville jag ju ha det själv, och det är väl sådana saker man ska ge bort i present, eller?

Hur häftigt hade det inte varit att ha ett åderjärn i medicinskåpet bredvid plåster och näsdroppar. Var det någon som kände sig lite krasslig kunde man alltid erbjuda en åderlåtning istället för en huvudvärkstablett. Och samtidigt ge vårt stackars barn en "min-förfärliga-barndom-historia" att berätta för sina kamrater. Eller bara ha möjligheten att erbjuda att ta med den till jobbet när någon kollega var lite hängig.

Nåväl, det blev inget åderjärn. Butiksinnehavaren föreslog att man kunde ge det till någon medicinare. Hmm. Jag kom osökt att tänka på min mamma, hon skulle kunna få det när hon går i pension på heltid. Skapa en möjlighet till en annan verksamhet. Men då hade hon börjat jobba 120% igen, sanna mina ord ;-)

Bilden är lånad från http://www.nba.fi/sv/manadensfm_aderjarn där det står mer om åderlåtning

Leker inte med routern

Vi har beställt ett mobilt bredband. I erbjudandet ingick en router (eller "en mobilt bredband router" som leverantören skriver i det medföljande brevet).

Idag fick vi routern. Någon annan dag får vi dongarna. Jag hade föredragit om det hade kommit i omvänd ordning. En ensam "mobilt bredband router" är faktiskt inte alls skoj att leka med.

Jag hade inte haft något emot om det hade levererats samtidigt men det är alldeles för mycket begärt, det inser till och med jag.

Jag ljuger om jag säger att bilden inte har någonting med inlägget att göra.

Ingen vanlig sketen söndag

Vissa tycker att det är storhelg idag. Andra tycker att det är vanlig sketen söndag eftersom de tagit bort annandag pingst som helgdag. Vissa kom tydligen på att det var storhelg igår kväll. Andra är lite sura för det. Vissa kallas tippen. Andra kollade öppettiderna igår när vi åkte förbi, då stod det ingenting om den stundande storhelgen. Idag hyrde vi ett släp och samlade ihop en massa trädgårdsavfall. Med det har Robban kört en sväng till tippen för att konstatera att det är storhelg och stängt och kört hem igen.

Vad lär man sig av detta?
Att kolla tiderna på plats är värdelöst, det är på nätet man ska titta.
Vissa helger är mer helg än andra.

Andras musik

Ljudet av grannar. Ständigt är det någon gräsklippare som surrar. De avlöser varandra hela dagarna. Det kan jag väl egentligen stå ut med.

Jag har lite svårare för andras musik. Våra nya grannar har gäster varje ledig dag och sitter ute på sitt nya trädäck och spelar musik. Som tur är tillhör de kategorin småbarnsföräldrar och musiken slutar vid åttatiden. 

Ungdomarna i grannhuset snett uppåt skogen på andra sidan spelar längre på kvällen men det är inte varje ledig dag de har fest, tack och lov.

Grannarna som gärna testar gasen på sina bilar provar också bilstereon ibland. Inte så länge men det är nog den värsta sortens musik, dunka dunka ur en bilstereo.

Idag är det tydligen middagsfest rakt över gatan. De barnen har helt plötsligt blivit tonåringar (hur det gått till på de fem åren vi bott här är för mig ett mysterium). Jag trodde att min sovande bebis skulle vakna av ljudet men hon verkar sova som en stock idag. 

Jag suckar som en gammal surtant och tycker att jag var dum som klagade på gräsklipparna...

Blixtar och dunder

Häftigt och härligt åskväder drog förbi i natt. Jag tycker om när det åskar och blixtrar. Kanske är det känslan av att vara liten och inte ha någonting att sätta upp mot naturens krafter. Kanske är det känslan efteråt, från att ha varit varmt och klibbigt till friskt och regnvått.

Även om det inte är lika varmt idag så är det inte helt behagligt. Det kanske kommer mer regn. Och lite åska...

Lina stugan

Jag har hittat huset!
En Linastuga.










Kanske inte riktigt det hus jag tänkt mig men skiftesverk är ju alltid ett plus... Så nu är det väl bara att packa alla sina saker och flytta till det där hembygdsmuseet på Ön.

Kunglig doptallrik

Lillasyster Fisen har utökat min samling. En finfin tallrik från Kronprinsessans dop fick jag i födelsedagspresent. Tallriken är så sällsynt att jag inte hittar någon bild på den när jag googlar. På bilden ser Kungen inte alls ut som om han har någonting med kriminella organisationer att göra. Inte Drottningen heller för den delen.

Precis som resten av de fina kungliga tallrikarna är den som gjord att servera kakor på. Eller bullar, till exempel ur den fina bakboken jag också fick.

Skräder inte orden

-Du skräddar på orden, sa bordsgrannen till sin kompis i mobilen.

Hur gör man då, undrar jag. Lägger upp orden fint? Talar med sömsmån? Måttar noga och klipper till?

Riksarkivet vs Tivoli

Igår när jag skrev på facebook att Riksarkivet i Köpenhamn var roligare än Tivoli visste jag inte att det verkligen var så. Men det pirrade ganska mycket i magen när man åkte upp i trucken och tittade på hyllorna ovanifrån. Dessutom är det ganska skoj att titta på arkiv tillsammans med andra arkivnördar (läs: kollegor).

Häftigt höga hyllor, i en sådanhär gång får det plats 6000 hyllmeter. Det är längre än jag cyklade till jobbet som sommararbetande tonåring. De hade dessutom klimatslussar, specialarkiv för superdupervärdefulla arkiv (som till exempel dokument om kalmarunionen) och streckkoder på alla arkivboxar. Ja, ni hör, en nördig dag och jag kände mig ganska lättimponerad...

Men det är ju ganska skoj att åka till Tivoli också.

Dagens boktips

Boken jag läste närmade sig sitt slut och det var som mest spännande. Istället för att tänka "gud vad spännande, jag kan inte sluta läsa för jag måste veta hur det går" tänkte jag "klockan är snart halv tolv, bäst att sova lite". Helt fel. Först låg jag och funderade på hur det skulle gå så att jag nästan inte kunde somna. Sedan drömde jag väldigt konstiga drömmar.

Efter dagens tidiga skönsång var jag tvungen att läsa upplösningen istället för att ta sovmorgon.

Dagens boktips: Läs så sover du bättre.

Serva bilen

Har beställt tid till service av bilen. Det tycker jag är sådär skoj.

Kanske för att det alltid är lite småfel på bilar och jag inte vet någonting egentligen. Jag gissar och fabulerar. Bilmekanikerna genomskådar mig lätt. Jag använder inte rätt ord för saker, kallar det för flinkeflonk och grej istället för bult och luftfilter. Ger vaga beskrivningar som "det låter konstigt", "känns inte helt rätt", "kommer upp märkliga meddelanden", "fungerar inte".

Och det slutar alltid med att det kostar en massa pengar...

Honk honk

Att tuta anser jag vara ett onomatopoetiskt ord.
Det är ju så tutan låter på svenska vägar.

Men det engelska honk är också ett onomatopoetiskt ord.
Så låter tutan på amerikanska vägar.

Det tycker jag är lite märkligt.

Lamm och hemlig hobby

Idag ska vi åka och titta på lamm.

Förhoppningsvis skuttar de så där som bara lamm kan göra. Helt crazy skutt med bakbenen.

Precis som lammet i den gamla vinjetten till Hem till gården. Jag hade en gång en hemlig hobby (det var ju vissa som kände till den men det var inget jag skrev i mina-vänner-böcker). Jag satt som klistrad varje eftermiddag när jag pluggade historia (ca 1996) och tittade på vinjetten tills lammet skuttat. Resten av serien följde jag inte. Bara ett lammskutt om dagen för att bli lite glad. Sen bytte de ut lammet mot något annat och då var det inte ens värt att se vinjetten.

Men idag hoppas jag på att få se ett riktigt lammskutt.

Bilden är lånad från Bara bilder

Säkert vädertips

När man ser tre polismotorcyklar (med poliser på såklart) stå på en grusväg vid Stenestad då vet man att det kommer att vara fint och varmt solskensväder hela dagen.

Fakta och fiktion

Satt och funderade lite på all den där skönlitteratur jag läser. Alla dessa påhittade historier. Kanske började funderingen när någon i min ena bokcirkel blev så besviken när hon insåg att det inte var en biografi hon läste utan påhittat att hon vägrade läsa ut boken. Jag tar liksom för givet att allt bara är på låtsas i böcker.

Vi kom in i en virrig ny bokidé utifrån en av personerna i gårdagens bokcirkelbok. En bok om huvudpersonens fru. Samma historia från ett annat sätt. Vilken är då mest sann? Eller mest påhittad?

En liten missuppfattning igår satte igång min hjärna ytterligare. Chlott sa att hon läste någons första biografi (i betydelsen första delen) och jag tänkte att det var ju intressant att skriva flera biografier. Som om man har flera liv. Eller samma liv fast sett ur olika perspektiv. Lite som Bodil Malmstens Mitt första liv. Men är biografier sanna, är det inte bara författarens syn på sitt liv? Det är ju sant för författaren. Eller? Carl-Johan de Geers Tillbaka till nollpunkten är rätt mycket skröna. Är det då en biografi?

Kanske ska jag resten av året läsa böcker som om de var på riktigt. Börjar med de två böckerna jag har till mina bokcirklar. Flyga drake (som jag redan läst) är inte så svår att föreställa sig som sann rakt igenom även om det är hemskt om/att det är så. Blodläge av Johan Theorin blir nog lite svårare. Tror jag. Men det är värt ett försök.

Guf i mustaschen ett minne blott

Jag har ganska länge försökt odla mustasch. Det går sådär om jag ska vara helt ärlig.

Anledningen till mustaschodlingen är att jag vill ha lite guf kvar i slutet av glassen och det hade varit ganska smart att spara den i mustaschen.

När vi handlade glass med guf på bästa stället (Det blå ishus i Tversted) under veckan som gått såg jag till min glädje att jag inte längre behöver tänka på det där med mustasch. Nu kan man få guf i botten och mellan glasskulorna för en liten extra peng. Mycket bra.

Onda tretal

Alla onda ting är tre. Hoppas jag.

Igår lyckades jag få bagageluckan i huvudet när jag försökte stänga den för att kolla om min testpackade bil höll sin inom stängbara ramar. Sedan ramlade jag i trappan när jag tog ett lite längre steg än vad som behövdes och gled på hålfoten. Fick tag på trappräcket och höll bebisen i ett stadig grepp så att hon inte slog sig alls. Jag fick skrapsår på ovansidan av foten och blåmärken på benet. Dessutom är jag lite öm i det andra benet. Som om inte detta skulle vara nog gick jag in i Robbans datorbord och fullbordade blåmärkskartan med ett snyggt och ömt på låret.

Nu får det vara nog.

Asfaltsläggares inneboende ondska

Jag ser det framför mig och hör samtalet på PEAB Asfalts planeringsmöte.

-Hur ska vi lägga upp jobbet nästa vecka?
-Vad har vi som ska asfalteras? Motorväg? Villakvarter?
-Rätt mycket på motorvägen och så har vi ju som vanligt grävt upp Postgatan i Mörarp. Fyra olika hål minsann, telia har legat i även den här vintern. Hehe.
-Villakvarter, hehe. Vi lagar ett hål i taget. Börjar dagen där vid sjutiden. Tar med oss de bullrigaste maskinerna. Får inte vi sova på morgonen ska ingen få göra det.
-Vad kan det ta att laga ett sånt hål? En timme?
-Ja, ungefär.
-Kanon. Börja med det varje morgon. En timmes bullrigt arbete i fyra dagar. Sen kan ni ju ta lite motorväg efter klockan åtta. Eller borde vi göra det i rusningstid?
-Nej, det är mycket roligare att hålla folk vakna än att reta upp redan arga morgonbilister. Vi kan ju asfaltera lite på eftermiddagen på motorvägsavfarterna så att det blir lång kö. Hehe.

Nejdå, jag är inte alls bitter. Särskilt inte när man försöker få en bebis att sova och bullret sätter igång med exakt rätt mellanrum, precis när hon slumrat till lite, så att hon vaknar igen. För att inte tala om min lilla extrasovtimme på morgonkvisten. Jag saknar den. För som vanligt är de färdiga med sitt bullrade precis när jag gett upp och gått upp.

Vårtecken

Igår blåste vi ut i skogsdungen och letade efter vitsippor. Den som söker han finner.

I början av veckan hittade vi dessutom påskgodis i affären. Ett säkert och gott vårtecken. Skumäggspremiär här hemma och ett litet paket skickades till den lika skumäggstokiga Fisen. Gott!

Så nu är vintertalibanen lagd på hyllan (för någon månad sedan) och vårälskaren på plats. Var sak har sin tid. Det är inte lönt att leta vitsippor i februari (som vissa verkar försöka), då blir man bara besviken.

Ord

Prickade in alla rätt på Högskoleprovets orddel.

Det känns bra.

Trädgård

Tittar på grannarna som storstökar i sin trädgård. Igår grävde de upp syrenbersån. Idag har de sågat ner en bit av häcken. För en stund sedan kom en traktor med släp så jag antar att det ska donas en hel del idag. De flyttade in i höstas så de har säkert suttit hela vintern och planerat hur trädgården ska se ut. Det blir lite spännande att se.

Jag önskar ibland att vi också fick tummen ur och gjorde någonting åt den där trädgården. Vi har en massa olika planer som ändras efter hand. Och så velar vi. Duttar lite här och där. Köper en växt som vi kanske kan tänka oss ha i det där hörnet med tiden men som får stå i en kruka så länge tills vi bestämt oss på riktigt hur vi egentligen vill ha det. Trädgård känns så definitivt, inte som ett vardagsrum där man kan flytta soffan om man inte blev nöjd och sen flytta tillbaka igen efter ett tag.

Sen går all energi åt att klippa gräset eller äppleträden.

Börjar på önskelistan

Om 50 dagar fyller jag år.

Jag börjar lite smått på min önskelista:
Converse med marimekkomönster.

Men det är inte säkert att jag kan låta bli att köpa dem om de råkar komma i min väg (dvs jag råkar åka till Malmö och bara råkar gå in i marimekkobutiken, det kan hända)

Mumindemonerna

Mumintrollen är demoner.* Och deras vänner är rätt syndiga de också. Till och med Hemulen som verkar vara så hederlig och samlar fjärilar. I de lugnaste vatten...

So heed my warning. Stay way from Moomins! They have only been designed to lead children into damnation. If you ever come by ANY Moomin related material, you must burn it immediately, but use gloves before touching Moomin products. So great is the evil behind the Moomins that even short exposure can be harmful to your soul.

Jag tänker fortsätta vara förtappad och omge mig med demoner. Dessutom tänker jag försöka smitta av mig med min demondyrkan till nästa generation. Jag är ju inte baptist (även om jag varit i en bassängkyrka)

Jag inser att det är för sent för min del:

• Jag har läst böckerna flera gånger, en kan jag utantill. Att glömma någonting man lärt sig utantill som barn är väldigt svårt. Det kommer att poppa upp igen.
• Jag har samlat på mig ganska många muminmuggar (även om jag inte hoppade på trenden när min kursare Johanna i Ume visade mig muffarna på Domus (sic!) i slutet av förra seklet). De går ju inte att bränna så där enkelt. Istället tänker jag fundera på vilka synder just den muminfiguren kan tänkas fresta mig att göra när jag väljer mugg i fortsättningen.
• Och demonerna jag hängt i barnvagnen, stackars barn. Jag gömde dem en stund nere i fotändan av vagnen igår när vi var ute (kanske mest för att de slog i bebisens huvud lite när hon absolut ville sitta i vagnen) men de är ju så fina att titta på att de återfick sin plats ganska snabbt.

Men jag borde väl förstått det när jag läste Den farliga resan:

Allting som är tråkigt
ser ut som det ser ut,
igår, idag, i morgon
och det tar aldrig slut.

Jag skulle bara skratta
om det farligaste kom
och allt blev mindre tjatigt
och just precis tvärt om!

Sen blir hon kompis med Hemulen! Ja, jag säger då det.

*Tack till Mellanbarnet för tipset!

Stora händelser

Vi har fått en ny kött/juicedisk på ICA.
Det tycker jag är en konstig kombination.

Dessutom har de omorganiserat i mjölkdisken.

Bara man är varlig...

Lyssnade lite på radio idag. Hörde på tolvåringen som trillat ner i ett ide när han och kompisarna åkt skidor. Den nyvakna björnhonan blev lite irriterad. Så underbar kille. Bestämde sig för att han inte hade någon chans mot björn och låg helt still, beredd att dö. Då dissade björnen honom och han smet ut. Fast det bästa var att han inte tyckte att de skulle döda björnen eftersom det var mer deras fel som väckte henne, hon hade ju inte gjort någonting.

Just när något sådant händer tror jag inte att man tycker att det är såå skoj, bara att bli biten av en björn verkar läskigt. Men sen när allt gått bra är det ju lite coolt att ha varit i ett ide med björnar i. Juste raggningsreplik, snygg extrapunkt på meritförteckningen...

... men man kan dock, men man kan dock aldrig henne tro...

Tussilago

En solig eftermiddag sådär i slutet av mars kan man liksom bara råka köra förbi det där stället där jag brukar se vårens första tussilago.

Just en sån eftermiddag var det idag. Och där, på söderslänten längs vägen lyste det lite gula små prickar.

Det verkar som om det kommer en vår i år också.

Önskejobb?

Läser i tidningen om att det anställts en fågelskrämma på Gotland. Han ska skrämma bort de vitkindade gässen.

Jag hade tyckt att det var roligare om det hade ingått arbetskläder, skjorta med långa ärmar, lite trasiga och för stora byxor och en stråhatt. Det gör det tyvärr inte (enligt helagotland.se).

Men han har ju hjärna, till skillnad från fågelskrämman i Trollkarlen från Oz.

Vitlök och ingefära

Vi prenumererar på Linas matkasse. Tack vare det har vi aldrig slut på vitlök. Det känns som om det kommer en vitlök i varje påse. Eftersom vitlök inte är favorit här hemma brukar vi dra ner på antalet vitlöksklyftor när vi tillagar maten. Det gör ju att vi får lite mer vitlök över än vad vi borde ha. Men jag tror att även de som följer recepten till punkt och pricka har en del vitlök över.

Numera har vi även gott om ingefära. Varje gång det ska vara lite ingefära i någonting skickar de en rejäl bit. I den senaste kassen skulle man använda en matsked riven ingefära. Ingefäran på bilden är den vi fick i kassen. Det blir mycket mer än en matsked. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med resten. Förhindra förkylning genom att koka ingefärstea? Göra köttbullar med ingefära i (det är ganska gott)? Torka och göra doftpåsar till garderoben (det har jag aldrig hört någon göra men det kan säkert fungera)?

Spökets bil

Vi kallar föräldrarnas granne för Spöket*.
Det här är hennes bil.
Det tycker jag är roligt.


*Det är inget hon vet om, såklart. Hon såg ganska blek och tärd ut ett tag och hade slagit ut en tand. Blekheten kan ha berott på att hon var mammaledig med tredje barnet, hade en hund (som hette Vanilj), en katt (som vi kallade för Lakrits) och kanske fler djur eftersom hon är veterinär och de verkar ta med sig djur hem från jobbet lite då och då. Under denna bleka period kallade Fisen henne för Spöket och det har liksom hängt kvar fastän hon inte alls är lika blek och tärd längre.

Sorglig men nostalgisk härva

Trasigt kassettband vid vägkanten. En syn man inte ser så ofta nuförtiden. Nostalgi. Barndomsminnen. Uppbubblande ilska över alla de band som fastnat i bandspelaren och dött för att det inte gått att rulla upp bandet igen.

Mystiska saker längs vägen på barnvagnspromenaden minsann. Det kan Mörarp bjuda på!

Fettisdag

Grattis på fettis-dagen!

Imorgon börjar fastan. Jag funderar på om jag fasta genom att låta bli att äta godis fram till påsk. Jag gjorde en för- och emotlista.

För att inte äta godis:

1. Det är inte nyttigt med godis.
2. Degmagen blir kanske lite mindre.
   

Emot:

1. Godis är gott.
2. Bara för att jag blivit mamma behöver jag inte bli religiös.
3. Om jag inte äter godis och sötsaker så försvinner sockerabstinensen och när jag sedan äter godis igen brukar jag inte tycka att det är så gott. Det är ju rätt korkat att göra någonting som är gott mindre gott.
4. Man behöver äta mer när man ammar, har jag läst. Visserligen tyckte de att man skulle satsa på ett extra mellanmål med smörgås och frukt. Men är de inte lite för förnumstiga i de där böckerna?
   
5. Skumäggssäsongen börjar när som helst, någon gång under fastan dyker de första skumäggen upp och efter påsk är de borta igen. Om jag bestämmer mig för att inte äta godis under fastan kommer jag att missa skumäggen helt.

Emotlistan är mer än dubbelt så lång. Den sista punkten väger tungt, favoritgodis är ändå favoritgodis. Det blir inget fastande i år. Frukt och smörgåsmellanmål får bli efter påsk. Kanske.

Plip battery spent

Det är ett felmeddelande jag inte riktigt kan ta på allvar. Men dock ett felmeddelande när jag startar bilen. Och felmeddelande bör man ta på allvar.

Jag tror att det hänger ihop såhär:

Blipblip-nyckeln till bilen har gått sönder. Sönder i betydelsen går att laga med silvertejp, inte sönder i betydelsen fungerar inte att blippa med. Därför har vi använt reservnyckeln och låst upp bilen genom att stoppa in nyckeln i nyckelhålet och vrida om. Väldigt 1900-tal, jag vet.

Det har funkat när jag var gravid och bara skulle ha in mig själv i bilen och köra iväg men nu börjar jag bli trött på att alltid behöva låsa upp och låsa på förarsidan med bebis på armen/i bilstol/i barnvagn. Jag saknar enkelheten i blippandet.

Jag ringde bilfirman för att höra om de kunde beställa en ny nyckel till mig. Det kunde de göra. Sedan talade de om vad en ny blipblip-nyckel kostar och jag sa att det nog gick bra att laga med silvertejp.

Eftersom nyckeln tre gånger av fyra faller sönder i sina beståndsdelar när man vrider om och startar bilen med den har jag bara använt den att låsa upp med den senaste veckan (nyckeln har övergått från "ligga på skåpet för jag ska ju ringa till bilfirman och beställa en ny"-tillståndet till "postbilfirmesamtal/jag får väl använda den trasiga då"-tillståndet) De senaste gångerna jag startat bilen med reservnyckeln efter att jag öppnat den med blipblip-nyckeln har jag fått det här felmeddelandet. Plip battery spent.

Jag är ju ingen bilmekaniker men jag funderar på om det kan vara så att batteriet i blipblip-nyckeln laddas när man använder den i tändningslåset. Mycket möjligt. Och nu håller batteriet på att ta slut för att jag inte använt den att starta bilen med på ett tag (ja, den laddas antagligen inte av att starta bilen utan av att sitta kvar i låset under färd, såklart) Det tål att testas. Även om det innebär att jag först får ha en pysselstund med silvertejpen...

Fredagstidningen

Fredag.

Det som skiljer fredagarna från andra vardagar här hemma är att jag får SvD. Jag njuter. Jag hade inte hunnit läsa två tidningar alla de andra dagarna så det är lite helgbonus att få en extra tidning. Mest njuter jag av Kulturdelen och allra mest av korsordet. Att få sätta sig med förmiddagskoppen kaffe och lösa dagens kryss - det är fredag det!

Idag kändes SvD väldigt tunn. Någon hade tagit Kulturdelen. Jag fick nöja mig med nyhetsdelen och näringsliv. Inte roligt alls. Jag fick läsa pdftidning i stället. Inte alls samma sak. Korsordet kan jag ju skriva ut. Men det är inte samma sak, skrivpapper och tidningspapper.

Jag är lite förbannad.

Avstämning

Funderar lite på det här med avstämning när man självscannar i affären. Jag vet ju att det är finurligt uträknat att man blir mer avstämd i början av sin självscanningskarriär och att det sedan bara händer då och då. Detta står ju att läsa i det finstilta när man skriver på självscanningsblanketten. Att det oftast inträffar när man för en gångs skull lyckas packa påsarna väldigt bra eller har handlat extremt mycket (med vissa undantag) är bara en slump. Eller?

Tänk om det är så att det är en viss vara som utlöser avstämningen? En vara som de flesta köper så pass sällan men regelbundet att det blir ett bra tidsspann för avstämning. Hur väljer man ut den varan? Vissa varor handlar man ju för ofta, till exempel mjölk och bröd. Tvättmedel? Rödvinsvinäger? När man bara köpt en (1) frysvara?

Man skulle ju kunna tro att det är lösgodis som är triggern efter ovan nämnda gång, då jag fick avstämning när det enda jag köpt var lösgodis. Men jag kan med säkerhet intyga att så är inte fallet. Just den gången berodde det antagligen på att det var så längesen jag handlade i just den affären och då kan man nästan räkna med avstämning har jag märkt.

Nåja, det tål att funderas på.

Släta dukar

Ett sätt att få sina linnedukar släta är att låta dem torka på en glasskiva. Så gör kungen. Eller de som har hand om de kungliga dukarna.

Jag funderade lite på det sättet att få släta dukar när jag och mamma manglade alla våra linnedukar inför lördagens dop. De blev antagligen inte lika släta som kungens. Dessutom kommer det att vara veck eftersom de är vikta. Det är nog inte kungens. En av våra dukar är fem meter lång. Det blir en väldigt lång glasskiva. Var förvarar man den när den inte används? Kanske kan man göra en kombo - växthus/dukglasskivor? Hur gör kungen?

Kontinentsfunderingar

En av mina vänners statusrader på Fejjan:
Lägger örat mot marken och lyssnar
Kommenteras av en av hennes vänner:
Elefanter?

Är inte det helt fel kontinent? tänker jag.
Det är väl indianerna som lägger örat mot marken och lyssnar, inte indierna?

Nåväl, det är ju ett klassiskt misstag.

Gröt - great!

Ibland kommer man på riktigt bra idéer. Så bra att man förkastar dem som dåliga. Jag och Chlott är mästare på just sådana idéer. Som vi förkastar.

En av våra goda idéer var att sälja saltade havregryn, skriva "Färdig gröt på 3 minuter. Tillsätt bara vatten!" Vi var ganska säkra på att det inte var någon som skulle gå på den lätte. Det var för uppenbart att det bara var lur och bus och att det var billigare och bättre att köpa ett paket havregryn och lite salt.

Men så ser man plötsligt det här. Och det är inte första gången jag ser snabbgröt. Sist jag såg det hade de visserligen kokt havregrynen i mjölk och frystorkat det hela. Och den här är smaksatt. Men ändå. Grundidén är den vi förkastade. Och den är tydligen så dålig att den är bra. Det tycker i alla fall AXA.

Sillen

En sill på trottoaren. Hur har den kommit dit? Visserligen har det blåst rätt rejält de senaste dagarna men har den verkligen blåst ända från havet? Eller har det regnat sillar som det regnar paddor i Magnolia. Då borde det finnas fler än en kvar. Mamma trodde att det kunde vara en katt som varit framme. Det har vi varit med om men Hobbe Finsmakaren kom hem med en rensad filé.

Mycket mystiskt och märkligt är det i alla fall.

Lista

Precis som Västmanländskan drygar jag ut bloggen med en lista.

Humör just nu? Glad.
Kläder just nu? Jeans och smalrandig blå blus.
Musik just nu? Ingen.
Sommarplaner? Inget bestämt men en sväng till Tversted och Eksjölandet blir det absolut.
Hur många kuddar sover du med? Två.
Spelar du nåt instrument? Piano, gitarr och kontrabas. Och den obligatoriska blockflöjten.
Morgon eller nattmänniska? Morgonmänniska.
Snarkar du? Inte vad jag har hört men det klagas på det ibland så, ja.
Stjärntecken? Oxe.
Skostorlek? 41.
Längd? 169,5 cm.
Äckligaste insekten/djuret? Iglar.
Vad vill du jobba som? Jag är rätt nöjd med att arbeta som arkivarie. Men ibland drömmer jag om att rita och beräkna den perfekta lutningen i en kurva eller bygga en betongbro som ingenjör. Eller jobba i bokhandel.
Vad längtar du mest efter just nu? Fikapauser.
Brukar du svära mycket? Ja, det händer. Utom bland kyrkböckerna på jobbet där jag försöker låta bli eller modifiera svordomarna.
Land du vill besöka? USA.
Vad har du gjort idag? Varit och tagit bebisfoto till tidningen och varit på IKEA.
Vad ska du göra i morgon? Tala med prästen om dop och umgås med min mamma.
Vilket är ditt närmsta köpcentrum? Familia får väl räknas som köpcentrum men Väla är ju lite större och inte så mycket längre bort.
Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Det var ett tag sedan vi talades vid men vi hade nog stannat och talat med varandra en stund om vi möttes.
Är du polare med grannarna? Vi hälsar på varandra men inte så mycket mer.
Vad är det första du gör när du vaknar? Ammar (känns det som i alla fall) annars går jag på toa och sedan äter jag frukost.
Är det nåt du absolut inte äter? Nej, fast det finns ju saker jag tycker sämre om men som jag äter om jag blir bjuden på det.
Brukar du sola? Det händer men jag är lite för rastlös för att ligga i timmar på stranden.
Tränar du? Inte så gärna. Just nu är jag dock lite sugen på att börja träna pilates igen för att bli mjukare i musklerna och lite starkare, men jag får väl vänta några veckor med det tills de två månaderna efter förlossningen har gått och då lär suget ha gått över.

Mitte?

Min svåger tipsar om ett hotell i Berlin i sin facebookstatus. Han skriver att det ligger centralt. Då började jag fundera på var centrum i Berlin ligger. I en stad som varit delad finns det minst två centrala delar. Vilken av dessa betraktar min svåger som Berlins centrum?

Efter lite diskussion här hemma kom vi överens om att svågern antagligen var mer västberlinig än östberlinig och att hans "centralt" ligger vid KaDeWe. När man kommit så långt i diskussionen är det helt klart läge att googla. Vi hade fel. Svågerns "centralt" ligger i öst, vid Rosenthalerplatz.

Tankens makt

Jag har lyckats med någonting som jag trodde var omöjligt. Är lite ambivalent angående det.

Det finns blommor som jag inte tycker om. Begonior och pelargoner när det gäller krukväxter och nejlikor i snittblomsfamiljen. Som tur är får man nästan aldrig nejlikor, möjligtvis någon enstaka i blomsterarrangemang och då kan de vara okej. De smälter in i mängden och fyller ibland ett estetiskt syfte just där.

När jag får skott av ovan nämnda krukväxter händer det att jag tänker onda tankar om dem och de dör ganska snart. Jag tänker inte "Dö, du fula begonia!" utan mer "Usch, begonior, det är ju ingen fin blomma alls. Och så tråkigt det är att städa när blombladen fastnar i torrmoppen." Det är inte meningen att de ska dö men det gör de. Jag har ingen som helst makt över de onda tankarna eller blommornas död. Men jag trodde bara att det var krukväxterna som inte klarade av att man tänkte onda tankar om dem.

Jag fick nejlikor i söndags av mina svärföräldrar. Det tar en evighet för nejlikor att vissna, de var i min värld nästan odödliga. I vanliga fall. Det är rätt säkert att jag tänkte onda tankar om buketten jag fick. Igår slokade de. Fyra dagar tog det för mig och mina onda tankar att vissna nejlikor. Otroligt men sant. Och lite ambivalent.

Dansk parlör

Läste reseguiden i Vi föräldrar. Tips på resmål. Till varje resmål fanns en liten parlör med vanliga fraser och ord.

Ett resmål var Danmark (som alltid när det handlar om familjesemester). Jag läste parlören och lärde mig att hej heter hej och hejdå heter hejhej. Tur att vi inte bor i Danmark, jag brukar nämligen svara hejhej när jag möter någon som hälsar. Inte särskilt inbjudande till vidare samtal där inte, när jag säger hejdå med det samma...

Måste komma ihåg att ändra mina vanor tills vi kommer till Danmark nästa gång. Dels att jag ska lägga av med att säga farvel när jag menar hejhej, dels ändra min vana att säga hejhej när jag menar hej. Eller inte, antagligen är jag bättre på danska än de som skriver parlörer i Vi föräldrar och kan fortsätta som jag brukar...

Källsortering

Ibland händer det att jag skiter i att källsortera. Inte ofta men det händer. Framförallt när jag städar och slänger allt skräp på min väg i samma påse, mjukplast som toarullar, tidningar som garnstumpar.

Då tänker jag på min goda vän M som jobbat på tippen i några år. De första åren han jobbade där hände det ibland att han var inblandad i projektet "se hur duktiga folk egentligen är på att källsortera" och gick igenom allas våra sopor. Det var väl framförallt restavfallet som skulle kollas, se vad som kunde källsorteras av det. Hans absoluta värsta soppåse var när någon slängt fiskrens och plastpärlor i samma påse, det var inte roligt att dela på i efterhand. Annars brukar han säga att den där soppåsen som vi har på toaletten är den värsta att gå igenom. Det har jag inte alls svårt att tänka mig. Då är det bättre med mina städpåsar.

Bio Maxim

Min favoritbiograf ska stänga. Maxim i Landskrona. Det är en ensalongsbiograf av den gamla sorten men rejäla, sköna biofåtöljer. Den första film vi såg där var Harry Potter. Då bodde vi i Landskrona så valet av biograf var inte så konstigt egentligen. Efter filmen kommer man direkt ut på biografens bakgård. Det var som att gå rakt ut i Diagongränd med en katt som strök längs väggen. Häftigt.

Vi har sett ganska många storfilmer på Maxim. Sagan om ringen och resten av Harry Potterfilmerna har varit ett måste att se just där. Även sedan vi flyttat från La. Mest för att det är en så mysig bio men de sköna fåtöljerna och det faktum att ljudet inte är lika högt uppskruvat har spelat en viss roll. Och att det funnits plats biljetter när filmerna är slutsålda överallt annars.

Jag tycker att det är mycket sorgligt att Maxim ska stänga. Inte för att vi går på bio så ofta (och nu lär det bli ännu mer sällan) men när vi går är det lättare att övertala Robban att gå på Maxim än på Filmstaden...

Bibliotekstjuven

Det var så många inlägg om Bibliotekstjuven på facebook (min enda kontakt med yttervärlden) att jag var tvungen att se den på svtplay. De flesta, särskilt mina bibliotekariekompisar, tyckte att det var pinsamt. Skämskuddar hade kommit fram och vissa hade stängt av efter halva avsnittet.

Visst var det ganska pinsamt. Jag blev förbannad på honom för att han inte redde ut det ekonomiska, det säger sig själv att man inte ska köpa cigarrer för flera tusen när man inte har betalt elen och hyran hemma. Men det var antagligen meningen med upplägget i serien.

Men allra mest förbannad blev jag när han inte kunde stänga arkivkartongen ordentligt. Hur svårt kan det vara? Gå runt där med en flärpande kartong. Skäms på dig Gustaf!

Nytt postnummer

Idag fick vi meddelande om vårt nya postnummer. Vi har fått förhandsinformation för ett bra tag sedan att det kanske skulle hända.

Jag var lite rädd att jag inte längre skulle bo i Mörarp utan få Helsingborg som postadress till skillnad från Z som hoppades att hon skulle få bli Helsingborgare. Men hon bor precis vid Helsingborgsgränsen och jag bor ju i byn Mörarp. Inte för att jag känner mig som en Mörarpare så där i själ och hjärta men jag hade tyckt att det var lite tråkigt om byarna försvinner i postgången och blir en del av en jättestor stad.

Min rädsla var dock obefogad, jag bor kvar i Mörarp och det nya postnumret är inte så svårt (253 54).

Statusrader

Facebook för längesen hade min status överst på förstasidan. Det var bra. Då visste jag vad jag höll på med just då.

Sedan tog de bort det på förstasidan men det stod fortfarande överst på min profilsida. Lite omständligare att komma ihåg vad jag sysslade med för tillfället men det gick an.

Nu har de tagit bort statusraden även från profilens topp, den står bara i loggen. Har man hittat på en massa på facebook sedan man ändrade status hamnar den långt ner. Det gör att jag kan gå ut med soporna i flera dagar utan att reagera.

Jag får helt plötsligt för mig att jag måste göra lite mer långsiktiga saker i statusraden eftersom jag kommer att glömma ändra den. Bara för att jag inte ser att den är helt inaktuell redan på startsidan. Att man dessutom måste trycka fram statusfältet så att man kan fylla i det gör det inte lättare att komma ihåg att ändra.

Jag är lite missnöjd. Kanske mest för att jag är lite smått glömsk när det gäller statusrader...

Input och output

Man behöver lite input för att få output. Här händer inte så mycket. Jag ammar, går en promenad, försöker få i mig lite mat vid någorlunda rätt tidpunkt. Surfar lite och går bet på gårdagens kryss i SvD. Funderar på att hämta dagens tidning och ta tag i dagens kryss istället. Inte mycket att blogga om alltså.

Jag förstår helt plötsligt att folk kan bli så upprörda över saker som står i tidningen. Och varför det skrivs så många insändare. Om tidningen är den enda input man får så står det ju ganska mycket som är fruktansvärt. Jag fastnar mest på smånotiser om allt möjligt. Igår läste jag om en 70-åring och en 80-åring som slagit varandra blodiga med snöskyfflar när de inte kom överens om snöskottningen. Detta hände i Jönköping och jag undrar hur det kunde ha så mycket nyhetsvärde att det hamnade i Helsingborgs dagblad. Kanske för att vi ska kunna varna våra barn för hällörade småländska äldre herrar med snöskyfflar. Det har vi i alla fall gjort...

Regn och tystnad

Hela eftermiddagen och kvällen igår fyrades det av raketer i grannskapet. En liten paus vid åttatiden, jag antar att det var då nyårssupén intogs. Sedan satte fyrverkerierna igång igen för att bli som intensivast vid midnatt. Som sig bör, kan man tycka. Vi snyltade som vanligt och tittade på alla andras fyrverkerier utan att smälla iväg en enda.

Men, när klockan närmade sig halv ett kom ett regnväder och allt blev tyst. Så brukar det inte vara. Det var fantastiskt skönt. Lite regn är bra ibland, även på vintern.