Jobbveckan...

Tillbaka på jobbet.

Fullspäckad vecka med både grillfest och besök av självaste riksarkivarien. Trist för riksarkivarien att det inte sammanfaller. Kanske tur för oss andra att högsta chefen inte ser oss festa loss i trädgården?

Nyttiga kanelbullar

Lite för lite vetemjöl.

Panik mitt i knådandet när kanelbullsdegen är superkladdig och jag inser att den inte kommer att kunna kavlas ut.

Kreativ matlagning och se receptet som en inspirationskälla är min mammas devis.

Jag drygar ut med rågsikt.

Kanelbullarna blev goda i alla fall, med ett sting av råg.

Hallå, personaaalen!

Hemma efter en sväng på IKEA i Helsingborg. De har utförsäljning på allting den här veckan. Nästa vecka öppnar det stora nya varuhuset. Allting visade sig vara väldigt lite. Det ekade nästan i de tomma lokalerna. Lite köksluckor av olika slag likadana kartonger - det fanns inga kataloger att titta i så på något sätt kändes det som att handla lösgodis med ögonbindel. Vi lät bli.

En sak det fanns mycket av var personal. Jag tror aldrig att jag sett så mycket personal på samma gång. Personalsamling i entrén, personal som hängde på alla avdelningarna i klasar, personal som provhoppade sängarna genom att kasta sig i dem (sic!). Var gömmer sig denna personal när varuhuset är fullt av möbler? Bakom soffor? I garderober? Eller har de redan tömt fikarummet och kontoren på möbler i det gamla IKEA och låter inte personalen gå in i det nya förrän de har sålt allt i det gamla?

Vid kassorna var det som vanligt med personalstyrkan i alla fall, två av sex kassor öppna. Eftersom det inte fanns någonting att handla var köerna behagligt korta. Fast vi slapp ju stå i någon...

Fluglik

Jag har tvättat våra bilar idag. Funderade över hur många små flygfä som fått sätta livet till bara för att vi susar fram i våra bilar. Det var ganska många fluglik eller flugblodstänk att gnugga bort.

Har flygfäna blivit fler sedan bilismen kom så att summan av flygfä är konstant? Eller var det mycket mer småflugor i våra mor- och farföräldrars barndom. Det är ingenting man har hört något om. Kanske är det en av de saker som mörkas när man talar om att det var så mycket bättre förr?

Dagens tips

Om man får ett meddelande eller mejl som någon har skickat till alla sina kompisar (till exempel ett "Vi har flyttat"-meddelande på facebook) och känner att man vill svara på det finns det en fråga man genast ska ställa sig:

Ska jag svara alla eller bara den jag fått meddelandet/mejlet från?

Om man tar sig tid att svara på den frågan för sig själv innan man skickar iväg sitt meddelande kommer ganska många att vara ganska glada, kanske utan att veta om det, eftersom de slipper få ditt svar som är avsett för personen du fått meddelandet av.

Någon sekunds eftertanke. Hur svårt kan det vara?

En dansk gåta

Hvad er forskellen på Ringsted og Thisted?

Vi har under vår färd genom Danmark sett både Thisted och Ringsted.

Robban drack äcklig öl från Thisted Bryghus. Vi körde fast på en strand. Såg en häger. Såg Vesterhavet flera gånger och även det norrmännen kallar Klisterkanalen (ja, idag är jag full av danska vitsar). Sov på vandrarhem i Ringkøbing. Lyssnade på tyska turister. Såg en lila kånken (som jag önskar mig i julklapp). Besökte en miniby i Varle. Var i herrnhutarnas stad Christianfeld. Såg Valdemar Atterdags grav. Kissade i Ringsted. Åkte över broar. Körde fel i Lomma.

Kom hem till katten.

För er som inte hört gåtan tusen gånger och funderar över svaret kommer det här:
Man kan ringe fra Ringsted til Thisted men man kan ikke tisse fra Thisted til Ringsted.

Och Klisterkanalen är det som de flesta svenskar och danskar kallar Limfjorden.

Semester

Nu, äntligen är det vår tur att ha semester. Det har varit som en hägring långt, långt fram i tiden väldigt länge. Men nu äntligen. Det känns skönt. Lite skönt på ett skadeglatt sätt är det att vara den där outhärdliga som går på semester när första semestergänget är tillbaka sedan en vecka.

För att fira semestern riktigt tänkte vi gå upp en timme tidigare imorgon än vi gjorde idag. Det ska inte bli någon vana, jag lovar. Men ska man på födelsedagskalas i nordligaste Jylland så får man gå upp i gryningen.

Freudiansk felskrivning?

Ja, vad ska man tro när arkivarien har skrivit ett y istället för ett u på första förteckningsbladet i en helt ny arkivförteckning? Det var kanske just så det kändes. Lycka. En arkivarie som verkligen älskade sitt jobb...

Tjuvfiske

Igår la vi i alla kräftburarna på Landet utanför Eksjö. Snyggt och prydligt. När vi väl kommit in och började längta lite efter kvällstea ringde pappa till grannen för att fråga en helt annan sak om fiskekort och då insåg vi att det inte var kräftfiskepremiär i Västra Lägern förrän idag. Alla burarna fick tas upp igen. Som tur var hade kräftorna bättre koll än vi på dagarna och hade inte lockats in i burarna. Idag är burarna färdigagnade redan från start, det är lite lyxigt...

Återvinning

Försökte bli av med lite skrot som våra sommarjobbare hittat bland hyllorna. Gav det till Markus-vaktmästare och efter en stund återvände det i form av en slädåkande robot.

Just nu är vissa väldigt kreativa och har inte så mycket att göra på landsarkivet. Men visst är den lite söt?

Oanvända pengar

Läste i Sydsvenskan att Lunds universitet hade några miljoner oanvända pengar. Då kom jag att tänka på Joakim von Anka och hans kassavalv. I det har han ju ganska mycket pengar. Men är de pengarna oanvända eller ej? Han använder dem för att bada i (en så kallas pengatvätt). Men han använder ju inte pengarna som de kanske är tänkta att användas, att köpa saker för. Måste man använda saker på rätt sätt för att de ska betraktas som använda?

En app för Fantomen?

Läser på mjölkpaketet om en iPhone-app. Om man skriver in tillverkningsdagen får man reda på vilka gårdar mjölken kommer från. Varför? Jag kan inte för mitt liv komma på en enda anledning.

Mjölken i paketet är väl ändå blandmjölk?
Det hämtas väl mjölk från ganska många gårdar varje dag?
Finns det någon som skulle välja mjölkhandlardag efter vilka gårdar det kommer från?
Om man vill vara pedagogisk och visa barn var mjölken kommer ifrån duger det väl med att visa vilken ko som helst?

Som tur är har jag ingen iPhone och är en så simpel människa att jag nöjer mig med att veta att mjölken kommer ifrån kossorna.

Äldre

Funderar lite på det där med ålder. Gammal är alltid 15 år äldre än dig själv men när börjar man tillhöra åldersgruppen äldre?

När det gäller att söka in till universitetet tillhör jag redan de äldre eftersom jag kommit över den magiska åldern 27 år. Men jag tror inte att 27-åringar i allmänhet räknar sig till de äldre om man frågar dem.

I veckan kunde man läsa i aftonbladet att äldre i Lund hade utsatts för våldtäktsförsök. Ett ögonblick blev jag lite orolig, tillhör jag den äldregruppen? Det visade sig att damerna som blivit antastade var runt 80 år. Det stämmer mer med min åldersuppfattning (och jag andades ut).

Och de där 40-talisterna - när kommer de att tillhöra den gruppen? Kommer de att erkänna att de tillhör de äldre när närmar sig 80 eller kommer de fortsätta att hävda att de är medelålders?

Jag tycker att det här är väldigt förvirrande.

Bilägare

Nu är bilen köpt och står på garageuppfarten. Svart och fin. Med fungerade blinkers, radio och AC. Vad mer kan man begära? Den har lite andra finesser också. Drag och farthållare. Det senare gör att det nog är den som får åka med på semestern.

Så nu är det väl bara att beställa Vi bilägare nu när jag för första gången är det. Eller inte, jag har för mig att det är en ganska tråkig tidning. Jag tillhör nog inte målgruppen, inte ens nu när jag äger en bil.

Vampyrflugor

Robban tycker att flugor ska vara lite mer som vampyrer. Inte suga blod, såklart, det räcker med att myggorna gör det. Nej, flugorna skulle vara tvungna att få en inbjudan innan de fick lov att komma in i ens hus. Jag håller med. Dessutom tycker jag att de inte ska tåla solsken.

Ett knyst om ett litet Knytt

Statusrad som inte hamnar på facebook:
Lina leder magtävlingen och lär göra det mer och mer i fem månader till. Minst.

Det finns de som säger att om man inte outar nyheter på facebook så är det inte på riktigt. Jag tänker inte outa den här nyheten på facebook, den kommer säkert ut i alla fall. Men trots att jag inte gör det verkar det vara på riktigt, det där Knyttet som växer. Jag har sett bildbevis och hört hjärtljud. Och magen växer trots att jag gått ner i vikt.

Jag tänkte inte heller fylla den här bloggen med nyheten. Linas blogg är ju just min, med mina tankar och funderingar - inte Knyttets (som jag inte vet vad det tänker). Så om och när ni känner för att höra något knyst om Knyttet har jag gjort en blogg med statusraderna jag inte har skrivit och inte kommer att skriva fejan.

Om länken inte funkar är adressen http://knyttknyst.wordpress.com/

Längre kortbyxor

Största delen av befolkningen klär inte i superkorta shorts. Ändå är det nästan bara sådana som finns att köpa.

Jag letade så att jag nästan blev blå idag efter ett par lagom långa shorts. De flesta jag hittade var antingen väldigt korta eller 3/4 byxor (dvs för långa). Shorts som går till precis ovanför knät är mycket sällsynta. Om man inte är man men herrshortsen sitter sådär snyggt. Jag hittade ett par jeansshorts i lagom längd på H&M med jag är lite emot att köpa byxor som har fabriksgjorda hål i sig. Slitna på ett sätt som ingen människa kan åstadkomma.

Till slut hittade jag ett par som fick följa med hem.

Dagen namntips - Aqvilina

Sannolikheten att man skulle stöta på sin namne är ganska liten om man heter Aqvilina. Det är bara 1 person som kallas för det, de andra 29 har det bara som andranamn.

Jag inser att det börjar bli en yrkesskada men när man står där och bläddrar i böcker med namn sida upp och sida ner är det lite svårt att låta bli. Har man en gång knäckt den där läskoden så läser man (gammal lärarhögskolevisdom). Samtidigt insåg vi idag att vi lever i en lite knasig värld på mitt jobb eftersom vi tror att alla heter alla sina namn. Bengt Kenneth, Ebba Maria Elisabeth, Lars Göran Samuel. Så är det ju inte, i vardagen kallas de ju bara för ett och oftast är det ju det vanligaste som är tilltalsnamn. Fast i mitt fall är det fel namn som är understruket, enligt församlingsboken heter jag Anna.

Frysen

Jovisst inser jag att all mat är väl inpackad när den läggs in i frysen och att det aldrig händer att pyttipannabitar rymmer från sin påse eller att lite persilja smiter ut från sin kartong. I den bästa av världar. Det vill säga den värld där frysdesignarna lever. Hur tänkte de när de gjorde fasta frysslingor som det knappt går att torka under och bakom?

Pyttbitarna fick jag peta ut med ett grillspett och sedan fick jag peta in wettexduken med samma grillspett för att kunna torka. Pilligt och svordomsframkallande. Och jag tror inte att det blir lättare om man är duktig och frostar av oftare, det tar bara lite kortare tid eftersom det är mindre is att smälta bort.

Men nu är frysen finfin, väntar på att fyllas med sommarglass.

Den perfekta genvägen

Avståndet till hängmattan har blivit betydligt kortare sedan vi öppnade upp dörren på baksidan av huset. Ett extra plus jag inte tänkt på tidigare. Utnyttjas till max, särskilt idag när jag är gräsänka och det är för varmt för att göra något annat än ligga och läsa...

Alltings förgänglighet

Jag har sorterat personakter för avlidna och dödförklarade (A IV d) i dagarna två. De låg i personnummerordning istället för sorterade på dödsåret. Sju kartonger. De sex första var väl ok. Då dog de flesta av vanliga dödsorsaker som ålderdom, hjärtinfarkt, lunginflammation... Men den sista kartongen var inte alls skoj eftersom de yngsta personakterna låg där. Jag försökte låta bli att läsa dödsorsaken men det är svårt när den står bredvid året (som jag ju sorterade efter). Trafikolyckor som beskrivs alldeles för ingående, barn som dött på förlossningen, självmord.

Så i denna varma sommardag har jag suttit på mitt kontor och funderat över livets förgänglighet.

När jag sedan försökte åka hem med Skånetrafiken tänkte jag på dödsorsaker på ett helt annat sätt...

Vad ska vi äta idag?

Idag när Robban frågar vad vi ska äta tänker jag föreslå Skinkägg i gelé, ett recepttips från Den Bruna maten.

Det ser vidrigt ut på receptkortet och när gänget Bruun tillagat det ser det om möjligt ännu vidrigare ut. Jag tror inte att jag hade kunnat äta det.

När R sett det kommer han nog inte be mig välja mat på ett bra tag...

Bröllopet

Ni kan vara helt lugna. Jag tittade på bröllopet i gott sällskap med bland annat en expertkommentator i stolen bredvid mig.

Och rosa prinsesstårta blev det också minsann.

Lyssnar och lär?

Förutom att jag har läst i kyrkböckerna har jag även tjuvlyssnat på våra två 17-åriga sommarjobbare. Det är så mycket man inte vet och inte ens har tänkt på att man borde kolla. Men det är ju bevisat att man vet mest och bäst vid 17 1/2 års ålder så det är väl bara att försöka suga i sig så mycket som möjligt...

Igår ägnade de dagen åt huvudräkning, de började med att säga ett tal som de sedan dubblade tills de tappade räkningen någonstans på sjuttioåttamiljonerfemhundrasextiotretusenetthundrafjorton. Jag tänker Orka!

Idag har de diskuterat barnprogram (jag kände mig lite gammal), hur lång tid man duschar (insåg att jag inte har den blekaste aning om hur länge jag står i duschen men kan meddela att åtta minuter är normaltiden får sjuttonåringar) och sjungit Stand by me med basgång. Det har även förekommit lite musiktävling och citat ur amerikanska filmer.

Vi har även förstått att det arbete man kan göra liggande, ska göras liggande. När man flyttar böcker på nedersta hyllan är det tydligen liggande ställning som är att föredra. Det ser lite lustigt ut när det sticker ut två par fötter mellan hyllorna.

Ibland har vi andra haft svårt att hålla oss för skratt...

Dagens namntips - Pörly

Idag har det lästs lite extra noga i kyrkoböckerna under arbetets gång. Många bra och fina namn finns att hitta i denna guldgruva. Ottilia, Potensia, Lahulda... (ja, koncentrationen var på flicknamn till Grynet på ön).

Dagens namntips är Pörly. Det visade sig att den Pörly vi hittade i dopboken från Långaryd senare bytt stavning till den mer vanliga, Pearly. Lite mesigt... Enligt scb finns det fem personer som heter Pearly varav en kallas för det. Ingen stavar det med ö.

Dagens stora händelse

Idag blev jag faster till en liten liten flicka.

Det blir nog snart en sväng till Gotland för jag är lite nyfiken på vad det kan vara för ett litet gryn.

Bokmärken

Det dräller egentligen av bokmärken här hemma hos mig. Ändå finns det inget just när jag behöver det. Då får Lindexkvitton och inaktuella postitlappar ställa upp.

Just nu läser jag en deckare och bestämde mig för att faktiskt leta upp ett bokmärke och byta ut kvittot. Kanske för att jag är pendlarkompis med landsarkivets bibliotekarie och vill göra ett gott intryck så här i början. Det enda bokmärke jag hittade var ett med Carl Jonas Love Almqvist på och ett citat som slutar med orden Det går an (från boken med samma titel). Men jag vet inte om det är rätt valt bokmärke till en deckare...

Verktygens flykt

När jag flyttat hemifrån (och insåg att jag bara kunde verktygens namn på danska vilket försvårade lite när man skulle låna från sina korridorskompisar) fick jag en välutrustad verktygslåda i julklapp. Den står i förrådet på bottenvåningen i vårt hus. Verktygslådan alltså. På något mystiskt sätt har verktygen flyttat ner i verkstaden i källaren. Kvar finns en tandborste, en liten skiftnyckel, en påse med insexsnycklar, lite udda skruvar och väldigt många beslag från IKEA. Hammaren som är husets bästa har tydligen flyttat. Skruvmejslarna är försvunna. Inte ens bitssatsen till den lilla skruvdragaren är kvar. Som tur är har jag en reservhammare som aldrig kommer att hamna i den manliga källaren eftersom den är väldigt blommig (bröllopspresent som jag kan tacka Ulk och Kristina för).

Nästa gång jag är på ett byggvaruhus ska jag komplettera min verktygslåda. Och det ska målas blommor på varenda grej. Var så säkra. För jag tycker att det är smidigt att ha verktyg till hands när man behöver fixa någonting i själva bostadsdelen av huset utan att man ska behöva gå ner i källaren och leta.

Vernissage

Jag skulle kunna skriva någonting om vernissagen (eller utställningsöppnandet) jag var på igår. Men det blir väldigt svårt utan att en stor mängd skadeglädje lyser igenom. När man får kommentaren "Du ska vara väldigt glad att du har sluppit ha någonting med detta att göra..." från en politiker som aldrig skulle få för sig att lägga till ett "jävligt" trots att det nog var befogat, så är just skadeglad det enda jag kan vara.

Vernissagen var trevlig, ca 80 personer var där och eftersom det var i Klippan kände jag ju en hel del. Snittarna var goda. Alla inblandade höll god min och jag tyckte att de klarade situationen rätt bra. Men jag kommer inte att rekommendera utställningen till någon. Tyvärr, det hade kunnat vara riktigt bra.

Tjänsteuppdraget blev också utfört, frågan om pavilerna är gallrade är utredd. Det är de, tyvärr. Tips: försök inte ställa den frågan till någon annan än anställda inom kyrkan eller arkivarier, det resulterar bara i konstiga ansiktsuttryck.

Morgonkonsert

Varje morgon vid femtiden vaknar jag tvärt
och går ut ur min stuga så glad och alert
Jag försäkrar det lilla besvärt är det värt
att få lyssna till foglarnas morgonkonsert.

Det skulle kunna vara så, men det är det inte. Jag vill faktiskt inte vakna klockan fem på lördagar, jag vill sova minst till klockan nio. Men det är tydligen inte så jag fungerar. Jag vaknar klockan fem, försöker somna om, känner mig hungrig och åtgärdar det med en förstafrukost samtidig som jag skriver ett blogginlägg.

Nu ska jag nog återvända till sängen, lyssna på den fantastiska morgonkonserten med koltrastar, duvor, en skatan och ibland en gök som sjunger utanför fönstret och förhoppningsvis somna om... Kanske ska jag vara glad att jag får uppleva den varje helgmorgon, det är trots allt något speciellt med all fågelsång!

På landet

En traktor som bakgrundsbild på mobilen - det hade den tonårsfjunige killen som satt bredvid mig på pågatåget sista biten hem idag. Då funderade jag starkt på att flytta till sta'n igen. Som tur var skulle han ännu längre ut på landet än jag...

Muggdilemma

På mitt nya jobb är det egen mugg som gäller eller skämmas lite och dricka ur gästkopparna som alltid är slut vid eftermiddagskaffet så att man får diska.

Jag inventerade lite i muggskåpet hemma och vaskade fram fyra starka kandidater.

1. Den blå muggen har jag fått som grattis-till-ditt-nya-jobb-present för sju år sedan när jag började på Stadsarkivet i Helsingborg. Den är alltså van jobbkaffemugg och har klarat uppgiften med bravur tidigare.
   
   
2. Den smalare muggen med ett R och lite mintgrönt på är den fulaste muggen jag har. Jag frågade lite försynt häromdagen på jobbet om det var "fulaste muggen du har hemma" som gällde och fick en ganska ilsken blick... Men när man tittar på de andras muggar känns det faktiskt inte som en helt obefogad fråga. I så fall är det den muggen som får följa med. Den största nackdelen med den är att den inte är god att dricka ur. Det är kanske anledning nog att inte välja den...
   
   
3. Muggen längst till vänster är en reklammugg för Propavan - sömn utan beroende. Vissa dagar är det en slogan som kan stämma även på jobb. På så sätt är ju den lite skoj.
   
   
4. Muggen längst till höger är inköpt på GES*-konsert 1995. Det är en liten jävel på andra sidan muggen. Väldigt fin, med guld runt bokstäverna (det syns inte så bra på bilden). Nostalgi, nostalgi. Nästan synd att ta med den till jobbet. Dels för att jag känner mig tvungen att sjunga låten varje gång jag ser muggen, dels för att det kanske inte är det budskapet jag helst vill förknippas med... *Glenmark, Eriksson och Strömstedt

Jag har två andra alternativ också: Muggen jag hade på bibblan i Klippan. Det är en mugg utan öra eftersom det alltid var så rysligt kallt att man behövde värma fingrarna. Så kallt är det inte på mitt nya jobb, inte än i alla fall... Och min dubblettmugg med Lilla My.

Ja, det är sannerligen ett svårt och viktigt beslut. All hjälp tas emot med tacksamhet!

Frisk och retlig

För er som undrar hur det är med Dorotea kan jag tala om att hon nog kan betraktas som ganska frisk.

Idag har hon drivit mig till vansinne under den timme jag varit vaken.

Helst av allt vill hon gå ut. det kan jag ju förstå men då vill jag vara ute samtidigt och det var inte min plan på morgonkvisten. Jag tror att en trattkatt lätt kan fastna i buskar eller bli retad av andra katter och därför behöver allt moralisk stöd en matte kan ge.

Jag ville hellre äta en förstafrukost i soffan. Två rostemackor och Oboy. Eftersom Dorotea nog är trött på sin dietmat ville hon gärna dela med mig. Men ordinationen är den inte så fiberrika dietmaten för att magen ska kunna smälta det, inte ostmacka. Inte heller krukväxter eller gräs som en viss katt slukar i sig så fort hon får chansen. Nåväl, det är i vilket fall som helst ganska jobbigt att äta mackor med en katt i knät som försöker få en smakbit. Tidigare har hon aldrig brytt sig om "människomat" bortsett från räkor så det är en ny upplevelse att ha en tiggande katt så fort man närmar sig köket...

Sen var hon på sitt vanliga vis i vägen när jag surfade. Ingen plats är bättre att ligga på än tangentbordet.

Nu har hon övergått till att vakta trösklar och ligga och stirra på mig omväxlande.

Gnissel

Igår hängde jag lite i det nedersta magasinet i arkivet. Källare, nästan ingen som kommer dit och utan fönster. Kändes lite som på mitt gamla jobb. När jag stått där en stund började det gnissla. Jag rörde ingenting, stod bara i gången i mitten av arkivet med ett litet rullbord. Jag hörde att de andra skrotade rundor i arkivet ovanför och körde hyllor hit och dit. Kanske var det det som lät? Nej. Gnisslet kom från någonstans i närheten. Jag gick ut ur arkivet för att höra om det kom därifrån, då försvann ljudet. Tillbaka in i arkivet kom det igen.

Jag började så smått undra om det kanske spökade bland domböckerna, osaliga andar som blivit felaktigt dömda som gnisslade ut sin ilska. Ljudet började så smått gå mig på nerverna och jag trodde att jag höll på att bli lite lite galen.

Ulf kom förbi. Jag frågar honom, tänkte jag, det får bära eller brista. Är det jag som är knäpp kommer det ju att avslöjas i vilket fall som helst... Ulf stängde av motorn som driver hyllorna och gör att det är lättare att flytta dem (utan motorhjälp visade det sig vara väääldigt tungt). Gnisslet upphörde.

Jag är lättad över två saker:
1. Att jag inte är galen.
2. Att det inte spökar mitt på dagen i källararkivet.

Kräkeltjuv

I förbifarten läste jag en rubrik i Sydsvenskan om att åtal väckts mot kräkeltjuven.

Kräkeltjuv - vilket fult men härligt ord! Som gjort för att använda som förolämpning.

Trädgård

Idag skiner solen. Då är det skönt att ha en trädgård som man kan gå ut och slappa i. Om det inte var så att jag hade en liten Luther sittande på axeln som sa att jag borde klippa gräset. Därför stannar jag inne med trattkatten istället och lagar lite mat till mig själv.

Sedan har klockan blivit åtta och då har alla barnen i kvarteret gått och lagt sig och jag vill inte vara grannen som stör deras sömn med att klippa gräs. Visserligen låter inte elgräsklipparen sådär hemskt som motorgräsklippare gör men ändå.

Jag borde verkligen ta tag i våra trädgårdsplaner, förminska gräsmattan, göra trädgården mer insynsskyddad och strunta i Luther och förbipasserande som tittar långt efter mina maskrosor. Jag har en idé om hur jag vill ha det, ska bara pränta ner det på papper. Och kanske läsa på lite i Kerstin Engstrands bok Latmansträdgården. Sen är det bara att sätta igång!

Nästa steg i utvecklingen

Kyrkoböckerna (och resten av kyrkoarkivshandlingarna) som jag förtecknar ska skickas till scanning med tiden och bli finfina bilder som man kan se på SVAR.

Idag kom vi på nästa steg i scanningutvecklingen. Skiktscanning. Man lägger in hela boken i scanningapparaten och så scannar den varje sida utan att man behöver bläddra. Jättebra.

Min kollega tyckte att jag skulle ringa och tipsa Riksarkivets scanningavdelning MKC (Media Konverterings Centrum) om den ypperligt goda idén. Det tänker jag inte göra förrän min provanställning övergått i tillsvidaretjänst...

Dessutom tycker jag att bildfångst är ett mycket finare ord än scanning. Skiktbildfångare kommer jag föreslå att undermaskinen ska kallas.

Pirog

Lyssnar på Robban som talar med sin mor i telefon på mors dag.

Efter att Robban redogjort för vår dag säger han
-Pirog.
Svärmor svara någonting som jag inte hör.
-Jaha, Piorot, säger Robban.
Jag får en fnitterattack och går ut och gör tea istället för att tjuvlyssna.

Inser att det är det svärfar ser på teven de talar om och inte vad de hade tänkt bjuda oss på om vi kommit och fikat...

Stavar du med æ?

Idag kom min närmsta chef in och frågade hur jag stavade mitt efternamn, om jag skrev det med ett danskt æ. Det kunde jag ju inte neka till.
- Men, sa jag, i folkbokföringen och i mejladresser är det inte så, det klarar de inte av.
- Nej, det såklart, sa han, men jag ska vara uppmärksam på att det blir rätt på alla ställen där det är möjligt.

Det förgyllde min vardag. I vanliga fall när folk kommer och frågar hur jag stavar mitt efternamn vill de bara att jag ska bokstavera...

Titta ut, titta ut en minut...

Kontorsutsikten i Klippan - Nettos parkering syns väldigt bra när trädet är borta.

Kontorsutsikten i Lund - Blommande fruktträd och lummigt grönt.

Jag är nöjd med bytet!

En sur och två glada

Idag har jag klappat på den suraste katten i världen, Dorotea Delight. Jag kan förstå henne efter vad hon gått igenom de senaste dagarna. Det var vårt fel som åkte med henne till det hemska stället...

I måndags blev hon sjuk. Kräktes några gånger, blev väldigt slö och när jag kände på hennes mage var den hård som sten och hon gnydde. Vi åkte till djursjukhuset där de behöll henne. När de röntgade magen såg det konstigt ut. De opererade och när de öppnat henne såg de att det var en kvarglömd kompress sedan de opererade bort livmodern för fem år sedan (sic!). Kompressen hade gjort att tarmen vuxit ihop och de var tvungna att ta bort större delen av den. Det var rätt illa däran med katten ett tag och både jag och Robban gav upp hoppet. Men Dorotea piggnade till och idag var vi inne och hälsade på henne. Hon glodde mest in i väggen. Sedan satte hon sig på våra jackor och kissade. Hon var riktigt sur. Och det är väldigt svårt att förklara orsak och verkan för en katt...

Men vi är väldigt glada att hon finns och kan vara sur.

Inte stöttålig

Vår tvättmaskin stöter på mig. Den om något borde ju veta att jag är gift...

Idag fick jag en stöt så att jag hällde ut hälften av tvättmedlet över handen. Jag blir ilsken som ett bi när den håller på sådär. Robban har aldrig fått någon stöt så han tror bara att jag inbillar mig. Bara för att vår tvättmaskin inte är lagd på det håller ska man väl kunna bli trodd?

Idag stötte den på mig för sista gången. Jag överlät allt tvättansvar till den i hushållet som tvättmaskinen inte stöter på. För stöter den på mig en gång till åker den ut!

Stresstips

Dagens tips på hur man stressar upp sig själv:

Tappa din nya (nåja bättre begagnade) jobbmobil i stengolvet så att batteriet flyger ut precis innan du ska skynda iväg till tåget. Sätt ihop den igen och försök starta den. Den förblir svart och tyst. Ångest, ångest, vem var det nu igen som kom och gav mig mobilen i måndags, hette han inte Dan, har jag sett honom sedan dess, nej. Undrar var han kan tänkas sitta någonstans. Måste gå nu för att hinna med tåget. Får lösa det imorgon.

Tar med telefonen och laddaren hem för att undersöka saken närmre.

Andas ut när det visar sig att det bara var batteriet som var urladdat.

Två viktiga lärdomar: jobbtelefonens batteri är inte så bra som på min vanliga mobil och håll i sakerna.

Dörrar

En annan lustig sak med mitt nya jobb är att alla dörrar går på fel håll. Alla de dörrar jag puttat på idag ska man dra i för att öppna och alla som jag dragit i ska puttas på...

Jag börjar förstå varför alla andra använder de elektriska dörröppnarna istället för muskelkraft. Huset är helt enkelt felkonstruerat.

Nytt jobb

När jag var barn hade jag alltid hemlängtan när jag var på läger eller hälsade på min pappa. Även om det var jätteroligt att vara där och jag höll mig sysselsatt på alla möjliga sätt så kom det smygande ibland, särskilt på kvällen eller när jag var ensam. Det gick inte att stoppa, jag grät floder. Tack och lov var min bror expert på att trösta och få mig glad igen.

Lite så var det igår när jag kom hem från mitt nya jobb. Dagen hade varit spännande, många nya ansikten och namn. Alla var snälla. Allt var hur bra som helst förutom att jag inte kände en själ. Lite krystade samtal vid fikat. Ingen talade med mig när vi åt lunch, alla satt djupt försjunkna i sina tidningar. För att smälta in i gänget läste jag också tidningen. Lusläste. Till och med tv-tablån fastän vi inte har någon tv.

När jag kom hem och läste på facebook att jag var saknad på mitt gamla jobb blev jag otröstligt ledsen. Undrade vad jag gett mig in på. Varför hade jag bytt bort mina bästaste kollegor mot ett gäng som inte ens talar under lunchrasten? Jodå, jag vet varför, jag har flera bra anledningar men de poppade inte upp just när tårfloden rann som mest...

Idag satte jag mig vid det sociala bordet vid lunchen. Där talade de om Bremenresan de varit på förra veckan, fördelarna med att vara med i personalföreningen, om katter som trivdes bäst på landet och om allt möjligt annat. Tidningsläsarna fick sitta för sig själva. Jag har valt ett annat, bättre bord!

Idag har jag dessutom blivit insatt i det jag ska fylla mina dagar med, förteckna kyrkoarkiv. Och jag vet skillnaden mellan sinnessjuka och idioter.

Nu ska jag leta upp min närmsta kollega i fotokatalogen från gymnasiet, mohahahaha...

Upp och ner är tiden

Siffrorna i stegräknaren vänder sig beroende på vilket håll den tror att man tittar på den från. Det har antagligen lite med lutningen att göra. Ibland blir man glad och ibland blir man lite ledsen när den har bestämt vilket håll den ska visa på. 9059 steg kan lätt bli 6506 och tvärt om.

Det är ju en hightechpryl som inte bara räknar steg utan även hur långt man gått, hur många minuter man varit aktiv, hur många kalorier som gått åt och så har den en klocka.

Idag kl 22.02 var det väldigt ljust ute och jag blev lite stressad eftersom vi inte ens hunnit dricka kvällsteat. Tills siffrorna vände på sig och jag kunde andas ut igen..

Dieseldag

Tack vare min gamla mejlkompis från Norge var vi på Dieseldagarna på järnvägsmuseet i Ängelholm igår. Han är dieseltågfrälst och hade åkt ner till Skåne bara för detta.

När vi kom dit blev vi lite förvånade över att det finns så många tågnördar.

Vi tittade på lok, nostalgisatt i ett gammalt sj-tåg som såg ut som när jag var ung, lyssnade på diesellokkonsert där alla i publiken höll för öronen och gick på museet.

Trevligt och lite udda...

Att montera en cykel

Fördelen med IKEAs monteringsanvisningar är att det är samlat i ett (1) häfte. Man börjar från början och fortsätter till slutet. Skruvar och muttrar finns uppräknade på första sidan så att man kan kontrollräkna och bestämma vilka som är vilka.

Idag har jag monterat ihop en cykel från Biltema. Monteringsanvisningar på tre olika ställen. Cykellyktan med navgenerator på en lapp som inte stämde med hur cykeln ser ut. En del i en cykelhandbok från Biltema som inte heller stämde helt och fullt. Och en sista lilla lapp som såg ut som om den bara beskrev cykelkorgens montering men när vi monterat cykelkorgen efter eget huvud såg vi att det även är en beskrivning av vilka brickor som ska användas till hjulet och hur cykellyktans lykta ska sättas fast. Sladdarna på den första lappen stämmer inte med hur de såg ut i verkligheten. Förvirrande nog verkar det som om man ska sätta fast framgafflarna och hjulet enligt bruksanvisningen med navgeneratorn men då missar man brickorna som står på den sista lilla lappen om cykelkorgen. Skruvar, brickor och muttrar låg i påsen med reflexer så att man trodde att de bara hörde till reflexerna men det var till hela cykeln inklusive cykelkorgen.

När cykeln väl är monterad inser jag att cykelpumpen vi har som passar till vanliga cyklars ventiler inte passar till den nya cykeln. De ventilerna ser helt annorlunda ut och kräver nog en specialpump. Det blev ingen premiärtur på cykeln idag, inte förrän jag köpt en pump som passar. Och ett lås, för det fanns det inte heller...

Nycklar

Jag har något freudianskt med nycklar.

Det har hänt flera gånger att jag glömt jobbnycklarna i låset på mitt skåp på jobbet när jag går på semester. Första semesterdagen får jag ringa till någon arbetande kollega och be dem ta hand om dem tills jag kommer tillbaka. När jag väl kommer dit kan jag inte komma in i huset utan måste gå via huvudentrén och bli insläppt.

Idag lyckades jag kasta nyckeln till arkivet i restavfallet tillsammans med det sista skräpet jag röjde utanför arkivet. När jag skulle gå och hänga arkivnyckeln i nyckelskåpet var den väck. Jag letade som en liten toka, både fisk, fågel och mittemellan. Till sist dök jag ner i soppåsen och halvvägs ner bland plastfickor och postitlappar (tack och lov att det inte var soptunnan i kafeterian) hittade jag nyckeln.

Något undermedvetet tror jag att det är...

Sommartecken

Jag såg en luftballong på vägen hem.
Det tycker jag är ett sommartecken!

Jag tycker att de andra årstidernas tecken också ska uppmärksammas, inte bara våren. Därför detta första sommartecken.

Textsnutt som försvann

Sms från lillasyster Fisen:
Vad kommer efter "en hund visst det är" i Mors lilla Olle?

Humhum hum humhum, men Olle blir glad.
"Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Jag funderade hela vägen till tåget. Funderade lite när jag åkte hem i bilen. Tänkte på det när jag klippte gräset. Och i duschen. Utan framgång. Jag kom på resten av texten.

Tack och lov fanns den i min sångbok.

Litteraturens påverkan?

Det skulle bli en kärkommen omväxling att komma ifrån moderns jeremiader och de bråkiga systrarna ett tag.
Stolthet och fördom av Jane Austen

Jag har läst Jane Austen hela morgonen. Jag är lite rädd att jag kommer att tala lite märkvärdigt imorgon. Det är ju sannerligen tur att jag är lyckligt gift med en älskvärd och behaglig man.

Nä, om man skulle ta och pyssla lite i en regnvåt trädgård och baka lite istället.

Blåsippor aldrig snuva får

Idag tycker jag yttepyttelite synd om My som bestämt sig för att det är maj och att man inte behöver strumpor. Det är kallt att gå utan strumpor idag. Men My tyckte att det var ett nederlag att ta på dem igen.

Än är det vinter kvar, säger mor.

Lexus

Lexus går fetbort från min lista över bilmärken som går att köpa. Jag har inte sett en enda med fungerade färdriktningsvisare. Och blinkers är ett minimikrav på min bil.

Dorotea vs tofflorna: 1-0

Mina ylletofflor brukar göra utspel mot katten. Väldigt små attacker som bara katter kan registrera. Jag tycker att tofflorna står snällt på golvet men plötsligt måste Dorotea brotta ner dem. I mina ögon verkar det som om Dorotea vinner för det mesta. Tofflorna slutar retas när hon har jagat insidan ett tag.

Idag verkar tofflorna verkligen ha mopsat sig för någon katt hade vält ut en vas med vatten över dem. Där fick de så att de teg.

Lur-Bettan

Elbojo Mabisoka har fått ge namn åt vårt lag i stegtävlingen som börjar på måndag. Enligt Elisabeth är det en egyptiskt långdistanslöpare. Eftersom vi inte har så bra koll på just långdistanslöpare köpte vi det allihop.

En lite fnittrig Elisabeth avslöjade senare att det var sammansatt av alla i lagets två första bokstäver i förnamnet.

Det är roligt att luras.

Förtydligande: Jag inser att det är förvirrande att det inte finns något Li med i lagnamnet men ibland stavar vissa mitt namn med Ka...

Alldenstund och betonglaboratorium

Jag går igenom mina lådor på jobb och slänger allt på bästa arkivariska sätt.

Jag hittade en postitlapp med orden Alldenstund och Betonglaboratorium.

Jag undrar hur jag tänkte.




Bild på betongpylon på bro
från http://www.betongcentrum.se/

Fina naglar

Dagens samtalsämne på tåget var naglar. Fina uppbyggda med gelé eller akryl som mina kollegor lägger några hundralappar på att få fixade. Det gör inte jag.

I eftermiddags insåg jag varför. Jag skulle mala en massa papper från socialförvaltningen. Någon nitisk tjänsteman hade tänkt "Jag sätter fast varje uträkning med ett gem!" När två kilogram gem var bortplockade var jag glad att jag inte lagt 500 kronor på att fixa naglarna...

Lycka till?

Den här skylten sitter på lagom läshöjd när man satt sig på damtoan på Statt i Hässleholm. Bra att de tänker på miljön. Men jag började fundera lite när jag kom till Lycka till!

Lycka till med vad? Först tänkte jag att det var ett Lycka till med att sitta helt stilla i tio minuter så att lampan slocknar. Då började jag titta mig omkring i toabåset och insåg att rörelsesensorn inte satt inne på toa. Man kan sitta där inne och vifta hur mycket man vill, lampan kommer ändå att slockna efter tio minuter. För att få igång den måste man måste gå ut från toan. Hmmm.

Kanske de menar Lycka till med att göra det du ska i totalt mörker. Det fick mig att tänka på komikern Thomas Petersson och hans "Sitter du här och skiter i mörke?"

Lycka till att hinna det du ska på tio minuter. Ja, jag får väl erkänna att offentliga toaletter är inget ställe jag sitter och fördriver så där värst mycket tid i frivilligt. Jag brukar till exempel inte ta med mig allt informationsmaterial jag fått på konferensen...

Eller så var det bara ett vänligt Lycka till med toabesöket. Det tror jag att jag ska börja säga när någon säger att de ska på toa.

Lasses boktips

Den roligaste bok jag någonsin läst

Lasse Berghagen

Så står det på framsidan av boken jag just börjat läsa. Det gör att man börjar undra.
Hur många böcker har Lasse Berghagen läst?
Vad läser han för böcker?
Han kanske tillhör den skara som inte läser mer än kanske en bok vart femte år. Kanske läser han bara rysare och faktaböcker.

De vanliga recensionerna som står på böcker har man ju lärt sig tolka. När det är Malmbergets lokaltidning som ger boken "tre järn" brukar jag tolka det som om det inte är någon höjdarbok egentligen och att de inte kan hitta någon annan som skrivit något positivt om den. Men Lasse Berghagen. Jag tycker att den är svår.

Jag får väl lita på Ellen i bokhandeln istället, det var hon som rekommenderade den...

Mallgroda

Efter att ha jämfört vilket ämne som verkade mest förtråkande på doktoranden (laxhjärna eller grodägg) kom vi in på vilka slags grodor vi kände till. Vildgroda, lövgroda, tamgroda, skogsgroda...

När Ola sa mallgroda var jag tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla honom för mallapa. Och så kom jag att tänka på min morfar. Vi brukade viska saker till varandra bara för att retas lite med min storebror. Det hade kunnat vara hemligheter som viskades (vilket det ju var ibland, mycket hemliga) men oftast viskade vi bara mallgroda som svarades med ett mallapa.

På bilden ser ni en Mallgroda och en Mallapa, ni får själva räkna ut vem som är vad...

Hårdrock eller synth?

Vad är det för cd-skivor som hängs upp som fågelskrämsel i träden? Vilken genre tillhör de? Är de spelbara eller utsorterade för att de är trasiga? Eller är de kanske helt tomma?

Frågan väcktes när jag talade om vårt kajproblem. Kajorna som byggde bo i vår skorsten i fjol försöker ta sig förbi gallret (vi lagt som hinder) för att återta sin, i deras tycke, finfina boplats. De försöker hacka sig igenom metallen eller bara lyfta lite på den och det dunkar i hela huset. Jag gick ut och skrämde bort dem på morgonkvisten idag.

Frågan är vilket som är det bästa sättet att skrämma bort dem - att sätta en fågelskrämma på balkongen eller att hänga upp blänkande cd-skivor runt skorstenen? Fågelskrämman kanske även skrämmer grannflickan som har sitt sovrum mitt emot. Cd-skivorna kommer att se märkliga ut oavsett vilka silverblanka skivor det än är...

Varannan damernas

I år var det min tur att få hela kitet från skatteverket. Tydligen har det inget med hur bra man är på att deklarera att göra utan något slags jämlikhetspolicy...

Fram och tillbaka

Jag tycker att utemöblernas rätta plats är utomhus. Därav utemöbler eller trädgårdsmöbler.

Därför kan jag inte förstå logiken i minnesregeln som så många använder för att komma ihåg vilket håll man ska ställa klockan vid sommartid och vintertid. Att ställa fram på vårkanten funkar både med klockan och utemöblerna. Men att ställa tillbaka är för mig att ställa saker på sin rätta plats eller återgå till det normala. Det stämmer när det gäller klockan eftersom vintertid är det normala men utemöblerna? Det verkar som om väldigt många anser att utemöblernas rätta plats är i förrådet eller garaget. Där tycker jag mest att de är i vägen. Jag ställer undan mina utemöbler, klockorna däremot har jag framme hela året.

För övrigt är jag emot att ställa om till sommartid. Det enda positiva med det är att det känns mer okej att vakna klockan åtta på helgen istället för sju.

Handritade kartor

Jag tycker att det är väldigt roligt att rita kartor. Inte så där som riktiga kartritare gör utan sådana där kartor man ritade förr för att folk ville ha vägbeskrivningar. Nu skriver alla ut en karta med vägbeskrivning från nätet eller programmerar sin GPS.

På handritade vägbeskrivningskartor kan man rita in oviktiga små landmärken som man själv lagt märke till. Lejonstatyerna vid mexitegelvillan med de bubbliga fönsterrutorna. Rosenpergolan. Man kan rita ut saker som man tycker att den vägledda ska titta lite extra på. Gångtunnelns målade flygplan. Häftiga grindstolpar. Går vägen genom en park får man chans att öva sig på att rita små träd och kanske någon blomma. Och om det är mycket fågelbon i något träd kan man ju passa på att rita det också. Man kan rita lite hur man upplever vägen också, känns den lång en bit ritar man den lite längre just där.

Det finns personer som går vilse hur fin karta man än ritat. Men de går säkert vilse även med de från nätet utskrivna.

Så lika men ändå så olika

Systembolaget och Apoteket har på något vis samma syfte med sin verksamhet. De vill sälja så mycket som möjligt men samtidigt vill de inte att folk ska köpa deras varor. För att uppnå detta syfte gör de på olika sätt. Systemet berättar hur dåligt det är att dricka deras produkter. Apoteket säljer medicin som smakar pekka.

Min hostmedicin är ett utmärkt exempel på det. Mentol+blodapelsin+pepparmyntssmak. Det kan ju inte annat än smaka äckligt tillsammans, det kan nog till och med en pillertrillare räkna ut. Men de kommer att uppnå sitt syfte: jag kommer inte att dricka en droppe mer än jag behöver. Sorgligt nog vet jag att det kommer att dröja två veckor till innan den här hiskeliga hostan släpper (jag känner mina löss på gången).

Om någon från Systembolaget läser det här vill jag bara säga att det inte är ett tips till er. Fortsätt med att sälja varor som smakar gott.

Tjing på dig!

Vi såg en gammal klassiker igår.
En film där var och varannan replik är ett känt filmcitat.
Med Humpe och Ingrid som är såå snygga.

Men, tjing på dig - är det verkligen den bästa översättningen av Here's looking at you, kid?

Lite hjälp

Eftersom det idag är två månader till min födelsedag har jag gjort en Wordle av alla inlägg med etiketten Önskelista. Tänkte att det kunde vara lite hjälp om ni har svårt att komma på en bra födelsedagspresent.

Telefonsvarare

Jag försökte få tag på en kollega per telefon och efter tio signaler svarade den automatiska damen som är dålig på att uttala efternamn. "NN svarar inte. Vill du [---] tryck..." Jag tänker bara "Åhfan, det märkte jag inte." Hur tänkte de när de bestämde att hon skulle ge denna självklara upplysning?

Olika lösningar

Mystiskt.

Igår kväll var vi hemma hos M&K. I deras nya skafferi såg jag minst sju tekannor. Men när vi skulle dricka te framåt kvällen fick vi varsin stor kopp varmt vatten och påste. Trots att vi var tre tedrickare. Jag hade kokt en kanna te...

Jag börjar såklart fundera på varför. De kan kanske inte koka te i kanna. Eller kanske är det så att alla tekannorna i samlingen droppar och att stenplattan på soffbordet inte tål varmt tedropp.

Droppande tekanna är ju ett stort problem, det är alltid lite spännande att hälla upp te hos någon eftersom de flesta kannor droppar.

Min pappa och Tinas lösning är att tekannan står på en bricka. När man serverar ställer man koppen på brickan och allt droppande från tekannan hamnar på brickan istället för på bordet.

Jag har löst problemet genom att köpa en kanna som inte droppar. Det är kanna nummer två från den keramikern. Kanna nr 1 (som syns på bilden) fick jag i födelsedagspresent och den var dropptestad i affären av min mamma.

Det finns olika lösningar, jag tycker att påstelösningen är den sämsta. Men å andra sidan är jag ju inte säker på att det var anledningen...

Kakaduadagen

Ibland måste man hitta på en anledning för att stå ut med någonting. Mitt hår känns som om det är "på utväxt" sedan jag var hos frisören senast. Då fick jag för mig att jag skulle klippa det lite kortare. Det gör att jag just för tillfället får en finfin toft när jag av gammal vana stoppar håret bakom örat. En typisk kakaduatofs fast på fel ställe. Då får man väl skylla på att det är den påhittade kakaduadagen.

Eftersom tofsen helst tittar fram när det är lite småfuktigt ute och håret får för sig att lägga sig som det vill och inte som jag har bestämt verkar det bli kakaduaveckor istället...

Långa farbrorn

- Vad heter Långa farbrorn? undrade Johanna.
- Han heter ingenting i böckerna. Bara Långa farbrorn. Det räcker väl, alla vet ju vem det är.

Men det går ju inte att släppa frågan bara sådär. Eftersom Lilla Anna heter Anna, ett snyggt, bra och rejält namn, borde Långa farbrorn heta något liknande. Per eller Oskar tror jag. Eller möjligtvis någonting riktigt komplicerat som man slipper komma ihåg eller ens försöka uttala genom att kalla honom för Långa farbrorn. Robban trodde mer på Arvid.

Det hela handlade egentligen om vad Pyret ska heta. Robban hade rätt. Arvid, det är ju en låt med Siw Malmkvist. Det är ju alltid ett plus.

Någon lång farbror tror jag inte att Arvid kommer att bli men kanske en flickmagnet...

Finn fem fel

Det var någonting som inte stämde när jag tittade ut från mitt kontorsfönster i måndags. Det tog en stund innan jag kom på vad det var som fattades. Trädet. Tydligen stod det för nära huset. Jag tror att den egentliga anledningen är att vår tekniske chef ville ha in lite mer ljus i sitt nya kontor...

Smsbesvikelse

I flera dagar har jag gått och väntat på ett sms om att Pyret bestämt sig för att anlända till Jönköping. (Till JKS: Nej, jag är inte arg för att jag inte var på sms-listan, varför skulle jag stå på den egentligen, om den ens fanns. Fb funkar lika bra!) Varje gång mobilen har pipt meddelande har jag med spänd förväntan kastat mig över telefonen. Igår när det pep till tänkte jag att nu, nu måste det vara Pyret. Det var en påminnelse om tandläkartiden idag. Snacka om att jag blev besviken!

Försening

Dagens tågförsening är en så'n där som man helst inte vill ska hända.

Inte för att jag är för tågförseningar, det är inte det. Men när det är rälsbrott, frusna växlar eller fem snöflingor på spåret är det ändå bättre än dagens.

Idag blev vi stående i Klippan och väntade på en ambulans eftersom en äldre herre fått en hjärtattack. Han piggnade till lite i väntan på ambulansen, tack och lov, men det var sådär skoj...

Då tycker jag bättre om signalfel och lövhalka.