Frysen

Jovisst inser jag att all mat är väl inpackad när den läggs in i frysen och att det aldrig händer att pyttipannabitar rymmer från sin påse eller att lite persilja smiter ut från sin kartong. I den bästa av världar. Det vill säga den värld där frysdesignarna lever. Hur tänkte de när de gjorde fasta frysslingor som det knappt går att torka under och bakom?

Pyttbitarna fick jag peta ut med ett grillspett och sedan fick jag peta in wettexduken med samma grillspett för att kunna torka. Pilligt och svordomsframkallande. Och jag tror inte att det blir lättare om man är duktig och frostar av oftare, det tar bara lite kortare tid eftersom det är mindre is att smälta bort.

Men nu är frysen finfin, väntar på att fyllas med sommarglass.