Lillasyster Fisen har utökat min samling. En finfin tallrik från Kronprinsessans dop fick jag i födelsedagspresent. Tallriken är så sällsynt att jag inte hittar någon bild på den när jag googlar. På bilden ser Kungen inte alls ut som om han har någonting med kriminella organisationer att göra. Inte Drottningen heller för den delen.
Igår när jag skrev på facebook att Riksarkivet i Köpenhamn var roligare än Tivoli visste jag inte att det verkligen var så. Men det pirrade ganska mycket i magen när man åkte upp i trucken och tittade på hyllorna ovanifrån. Dessutom är det ganska skoj att titta på arkiv tillsammans med andra arkivnördar (läs: kollegor).
Precis som lammet i den gamla vinjetten till Hem till gården. Jag hade en gång en hemlig hobby (det var ju vissa som kände till den men det var inget jag skrev i mina-vänner-böcker). Jag satt som klistrad varje eftermiddag när jag pluggade historia (ca 1996) och tittade på vinjetten tills lammet skuttat. Resten av serien följde jag inte. Bara ett lammskutt om dagen för att bli lite glad. Sen bytte de ut lammet mot något annat och då var det inte ens värt att se vinjetten.
Igår blåste vi ut i skogsdungen och letade efter vitsippor. Den som söker han finner.
Om 50 dagar fyller jag år.So heed my warning. Stay way from Moomins! They have only been designed to lead children into damnation. If you ever come by ANY Moomin related material, you must burn it immediately, but use gloves before touching Moomin products. So great is the evil behind the Moomins that even short exposure can be harmful to your soul.Jag tänker fortsätta vara förtappad och omge mig med demoner. Dessutom tänker jag försöka smitta av mig med min demondyrkan till nästa generation. Jag är ju inte baptist (även om jag varit i en bassängkyrka)
Allting som är tråkigtSen blir hon kompis med Hemulen! Ja, jag säger då det.
ser ut som det ser ut,
igår, idag, i morgon
och det tar aldrig slut.
Jag skulle bara skratta
om det farligaste kom
och allt blev mindre tjatigt
och just precis tvärt om!
En solig eftermiddag sådär i slutet av mars kan man liksom bara råka köra förbi det där stället där jag brukar se vårens första tussilago.
Numera har vi även gott om ingefära. Varje gång det ska vara lite ingefära i någonting skickar de en rejäl bit. I den senaste kassen skulle man använda en matsked riven ingefära. Ingefäran på bilden är den vi fick i kassen. Det blir mycket mer än en matsked. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med resten. Förhindra förkylning genom att koka ingefärstea? Göra köttbullar med ingefära i (det är ganska gott)? Torka och göra doftpåsar till garderoben (det har jag aldrig hört någon göra men det kan säkert fungera)?
Vi kallar föräldrarnas granne för Spöket*.
Trasigt kassettband vid vägkanten. En syn man inte ser så ofta nuförtiden. Nostalgi. Barndomsminnen. Uppbubblande ilska över alla de band som fastnat i bandspelaren och dött för att det inte gått att rulla upp bandet igen.
En av våra goda idéer var att sälja saltade havregryn, skriva "Färdig gröt på 3 minuter. Tillsätt bara vatten!" Vi var ganska säkra på att det inte var någon som skulle gå på den lätte. Det var för uppenbart att det bara var lur och bus och att det var billigare och bättre att köpa ett paket havregryn och lite salt.
Förra helgen fylldes min fb-sida med pepparkaksbakande barn i varierande storlek alternativt pepparkakshus (också de i varierande storlek). Idag verkar det som om alla bakar saffransbiscotti. Däremot var det ingen som la upp några bilder på barn som la lutfisken i blöt på Annadagen, det var ingen som skrev att de gjorde det heller. Det verkar som om det är bestämda dagar för de nya julrelaterade aktiviteter och att någon av julkakorna har bytts ut mot skorpor.
Dagens bästa nyhet: Skurken i Muminhuset har getts ut igen. Det är en fantastiskt fin bok. Den handlar om Stinky som tagit sig in i Muminhuset och är illustrerad med foton från dockskåpsmodellen av Muminhuset (som man numera kan se i Mumindalen men jag såg i Malmö i början av 1980-talet). Det är ett dockskåp att drömma om, pappans rum är min favorit. Och förfadern bakom kakelugnen.
Inne på Fahlmans såg jag två sorters människor som jag sällan ser. Båda sorterna framträder tydligare på vintern av ganska självklara anledningar. Båda sorterna är ganska rara i ordets båda bemärkelser.
ftersom vi inte riktigt var på romantisk-komedihumör kom vi fram till att Matrix kunde räknas som julfilm. Jesussymbolisk som den är. Dessutom ville jag se den elake fransmannen. Inte för att han skapar någon julstämning utan för att vi talade om honom på en lunch för ett tag sedan. Jag minns inte varför, bara att.
Vi har fått nya grannar för ett tag sedan. I huset med glasveranda. Nu undrar jag om det finns någon oskriven lag att man måste ha pelargoner i verandafönsterna. I så fall går ju veranda fetbort för min del trots att det hade varit trevligt att ha någon given plats att dricka punsch.
En av aktiviteterna var Frälsarkransmeditation. Vi tyckte att det var väldigt märkligt eftersom en frälsarkrans i vår värld är en livboj som hänger vid bryggor. Jag hade ett förslag om att frälsarkransar kanske måste få en välsignelse innan de hängs ut - därför denna rituella meditationsstund. Lite som att man skänkte båtmodeller till kyrkan när man klarat sig undan en storm på havet med livet i behåll, fast tvärt om. Men på något vis verkade det inte rimligt.
Det var inte mycket de grävde när de tog första spadtaget på utbyggnaden av Arkivcenter Syd idag. Jag skulle inte kalla det grop. Oförsiktiga golfare slår upp större tuvor. Och jag förstår inte varför de måste ha hjälm på sig, är det för att de är på en byggarbetsplats?
Mörarps station har blivit lite längre. De har jobbat med perrongen hela hösten så att den ska passa de nya pågatågen. Som pricken över i smällde de upp en tågkur som är förvirrande lik den gamla sunkiga. Men en sak var sig inte riktigt lik. Tidtabellen. Igår när jag stod och väntade insåg jag att det inte var tidtabellen mellan Helsingborg och Åstorp som hängde i kuren utan mellan Malmö och Karlskrona. Vad jag vet stannar inte det tåget i Mörarp. Det susar inte ens förbi som tåget mellan Helsingborg och Kristianstad.
Ni vet den där lådan där man lägger allting som man inte riktigt vet var det ska vara. Samma låda som man "städar ner" saker i när man får lite oväntat besök. Jag är ganska övertygad om att det inte bara är vi som har en sådan låda.
-Spiraltrappan går på fel håll, deklarerade Eva-Maria och undrade om det kommer att finnas någon spiraltrappa i våra nya lokaler på Gastelyckan, och om de kommer att gå på rätt håll.
Jag hörde om den här apan på vetenskapsradion i morse:De närboende berättade för forskarna på plats att den inte är svår att hitta - särskilt inte när det regnar, för då nyser den när den får in vatten i sina uppåtriktade näsborrar. För att skydda sig i regnväder sitter den regniga dagar med huvet mellan knäna...."
Jag trycker att det låter helt underbart och tror stenhårt på lokalbefolkningens berättelse. Det är ju just så man vill göra när det regnar - stoppa huvudet mellan knäna för att slippa nysa.
Fastighetsbetäckningarna i Kristianstad har, inte helt otippat, militärinspirerade namn. Igår försökte jag ta reda på vad fläschen var men det enda jag kom fram till var att det är något som hör till utanverken (eftersom det ligger i det kvarteret). Det enda jag med säkerhet vet är att "kalla de till skydd för en fästningsport anlagda mindre utanverken i fläsch- eller lunettform med bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är oriktigt." (Nordisk familjebok). Dessutom fick jag reda på skillnaden mellan tambur, vestibul och hall. Men det var ju inte riktigt det jag var ute efter.
När det är helg brukar min förstafrukost bestå av kanelbullar och varm choklad. När jag berättat det för vissa av mina vänner har de blivit så där vuxna och sagt att det kan man inte äta. Det är ju inte alls nyttigt.
Om en av dina favoriter bland lösgodiset har flyttat ner några hyllor till en mer barnvänlig höjd och dessutom fått mycket starkare färger ska du ta det som en varning. Det är mycket troligt att även smaken av konstgjord frukt har förstärkts.
I en grönrandig pappersask längst bak i en trälåda med avtryckskort (läs kartotek om det är lättare att förstå) hittade jag en liten bortglömd skatt. En fin slipad sten med initialer ingraverade. Visserligen var initialerna APT vilket får mig att tänka på arbetsplatsträffar i Klippan men den var fin ändå.
Kom att tänka på mitt gamla dockskåp igår (det var någon som nämnde ett företag som hette Lundby som inte alls hade med dockskåp att göra).
Kanske ska jag nöja mig med att köpa en modern sommarstuga? I den får alla sova i soffan utom hunden och papegojan. Lite sugen är jag, trots allt.
