Tröskelträning

Äntligen!

Dorotea har i många år tränat på att vakta trösklar. Vi, hennes människor, har inte riktigt förstått meningen med allt det här vaktandet utan bara låtit henne vara. Lite tryggt har det ändå känts, på något plan, att det är någon som håller koll på trösklarna.

Igår kom hennes träning till nytta. En stor spyfluga hade bestämt sig för att göra oss sällskap i sovrummet när vi gick och la oss. Jag var rädd att den skulle anfalla, så stor var den. Robban lyckades fingerknäppa den när den satt på lampan. Lite vimsig och yr hamnade flugan på en tröskelliknande bräda framför garderoben och Doroteas jobb med att vakta den lite vingliga flugan började. Så fort den rörde sig fick den en smäll av tassen. Efter några smällar åt Dorotea upp den.

Sensmoral:
Övning ger färdighet, fastän man ibland inte vet vad övningen ska leda till.