Äntligen!

Äntligen återgår vi till normaltid.

Skönt.

Prosit

Jag hörde om den här apan på vetenskapsradion i morse:

"En ny ap-art har upptäckts i norra Burma i Sydostasien. Den uppnästa apan är sedan tidigare känd av lokalbefolkningen, men inte av vetenskapen.

De närboende berättade för forskarna på plats att den inte är svår att hitta - särskilt inte när det regnar, för då nyser den när den får in vatten i sina uppåtriktade näsborrar. För att skydda sig i regnväder sitter den regniga dagar med huvet mellan knäna...."

Jag trycker att det låter helt underbart och tror stenhårt på lokalbefolkningens berättelse. Det är ju just så man vill göra när det regnar - stoppa huvudet mellan knäna för att slippa nysa.

Alfabetisk ordning

Avtryckskorten jag sorterar är i alfabetisk ordning. I alla fall till synes alfabetisk. De har sorterat dem i fonetisk alfabetisk ordning. Carlsson och Karlsson är båda under K, sorterade som om det var det samma. Det kan jag gå med på. Petersson och Pettersson har jag lite svårare för, det är i min värld två olika efternamn. Cederström och Zander hamnar på S. Men att leta efter Kjellberg på T känns helt knasigt.

Jag föredrar nog ändå strikt alfabetisk ordning, som det stavas och inte som det låter.

Tröskelträning

Äntligen!

Dorotea har i många år tränat på att vakta trösklar. Vi, hennes människor, har inte riktigt förstått meningen med allt det här vaktandet utan bara låtit henne vara. Lite tryggt har det ändå känts, på något plan, att det är någon som håller koll på trösklarna.

Igår kom hennes träning till nytta. En stor spyfluga hade bestämt sig för att göra oss sällskap i sovrummet när vi gick och la oss. Jag var rädd att den skulle anfalla, så stor var den. Robban lyckades fingerknäppa den när den satt på lampan. Lite vimsig och yr hamnade flugan på en tröskelliknande bräda framför garderoben och Doroteas jobb med att vakta den lite vingliga flugan började. Så fort den rörde sig fick den en smäll av tassen. Efter några smällar åt Dorotea upp den.

Sensmoral:
Övning ger färdighet, fastän man ibland inte vet vad övningen ska leda till.

Nackdel med mycket smink

På tåget hem igår satt jag mitt emot en dam som hade så mycket mintgrön ögonskugga att hon inte kunde röra ögonen när hon läste. Hon var tvungen att röra hela huvudet, rad för rad.

Jo, det är sanning.

Dagens tips

Låt bli med att få höstkräksjukan jag har haft sedan igår kväll. Att kräkas är aldrig skoj. Att göra det hela natten är inte heller så roligt. Det hjälper inte om man är två om det. Även om vi tog igen sömnen under dagen idag är vi helt utslagna. Och särskilt sugna på mat kan man inte säga att vi är. Återvänder snart till sängen.

Mystiska klisterlappar

Igår hittade jag en kvadratisk klisterlapp med en tvåa på i min jeansbakficka. Idag hittade jag en likadan klisterlapp fast med en trea på koftan jag har på jobbet. Mystiskt. Som en julkalender fast i fel månad och med helt fel siffror. Jag undrar var de kommer ifrån. Jag är glad att de inte räknar ner...

Dagens tips

Gå inte in på banken och du inte har oceaner av tid.

I fredags lämnade jag mitt visakort i kortläsaren på Pressbyrån. Jag har varit medveten om att det skulle hända sedan de började med chip. Det var bara en tidsfråga.

Kortet blev spärrat i fredags och jag skulle bara in på banken och beställa ett nytt. Eftersom banken inte har de kundvänligaste öppettiderna och jag vill ha ett nytt visakort så snart som möjligt var det lunchen som gällde för bankärendet. Först får jag vänta i tjugo minuter på att komma fram till kassan. Inte för att det är mycket folk på banken, förutom de som stod vid de två öppna kassorna var det tre personer före mig i kön.

Under tiden jag satt och väntade kom jag på att det kanske var smart att ta ut lite kontanter, hur mycket berodde lite på hur lång tid det skulle ta innan jag fick ett nytt kort. Två bankärenden alltså.

Väl framme vid kassan trodde jag att han var lite rationell när han bad mig fylla i uttagslappen medan han beställde ett nytt kort. Jovisst, när jag trodde att allt var klart började han fråga om jag hade fått information om bolåneförsäkring eftersom jag hade bolån i banken. Om någon av oss skulle bli arbetslös. Den sannolikheten är väldigt liten, sa jag och talade om att jag inte var intresserad. Men om någon av er går bort, fortsatte han. Inte intresserad av annat än att komma här ifrån med kontanter i handen och få lite mat var det enda jag ville skrika men skakade bestämt på huvudet i stället.

Han klickade vidare på musen och tittade på sin datorskärm, hämtade lite papper jag skulle skriva på. Sedan frågar han om vi har någon personlig rådgivare. Då ljuger jag honom rakt upp i ansiktet och säger att vi har en i Helsingborg. Bara för att få slippa tacka nej till det också. Sedan drar han upp den här bolåneförsäkringen igen men kommentaren "det är klart att man inte vill tänka i sådana banor men om det händer så måste vi veta att vi har informerat er om det". Sen (efter att jag stått vid kassan i 10 minuter) får jag äntligen mina pengar och kan gå därifrån. Hungrig och ilsken.

Jag jobbar ju inte på banken men trots det är jag medveten om att det är ganska många som gör sina bankärenden på lunchen. Och alla som har lunchrast vet att man inte vill sitta på banken i en halvtimme av den. Om jag jobbade på banken så skulle jag inte vilja att kunderna var arga när de gick därifrån utan för deras skull jobba så snabbt och effektivt som möjligt mellan 11.30 och 14.00. Jag hade inte velat att de när de gick funderade på att ta ut alla pengar och lägga dem i madrassen i stället...

Uppdatering: Idag fick jag en webbenkät att fylla i om min senaste kontakt med banken. Jag var rätt neggo...

Vinterväder?

Idag regnar det, är gråmulet och runt 10 grader. Typiskt skånskt vinterväder.

Det var alltså såhär alla ni som klagade på snön i vintras hellre ville ha det. Har ni tur blir det så i vinter. I ett halvår sådär. Kanske lite kallare någon dag så att vi får blixthalka.

Har ni riktig förbaskad otur blir det snö även i år.

Jag för min det hoppas på snö. Men så har jag också blivit kallad för vintertaliban.

Kanelbullens dag

Idag måste man äta kanelbulle.
Alla andra dagar är det bara en rekommendation.

Det är i alla fall det jag och Eskil kommit fram till.

Utanverk

Fastighetsbetäckningarna i Kristianstad har, inte helt otippat, militärinspirerade namn. Igår försökte jag ta reda på vad fläschen var men det enda jag kom fram till var att det är något som hör till utanverken (eftersom det ligger i det kvarteret). Det enda jag med säkerhet vet är att "kalla de till skydd för en fästningsport anlagda mindre utanverken i fläsch- eller lunettform med bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är oriktigt." (Nordisk familjebok). Dessutom fick jag reda på skillnaden mellan tambur, vestibul och hall. Men det var ju inte riktigt det jag var ute efter.

Idag såg jag att de sökte en arkivarie på fortifikationsverket. Stora kunskaper om utanverk stod inte i annonsen men jag tror ändå inte att det är någonting för mig...

Tamburmajoren på bilden har ingenting med någonting att göra. Jo, kanske ingår den i en övertalningskampanj om klädhängare i den nya hallen, fast den väggfasta varianten. Hint, hint.

Frukostbulle

När det är helg brukar min förstafrukost bestå av kanelbullar och varm choklad. När jag berättat det för vissa av mina vänner har de blivit så där vuxna och sagt att det kan man inte äta. Det är ju inte alls nyttigt.

Nej, jag äter inte förstafrukost för att det är nyttigt. Jag äter förstafrukost för att jag är hungrig och att det blir kanelbullar till förstafrukost beror på att det är gott. Och att jag äter den ensam så det är ingen som hindrar mig från att äta en god förstafrukost. Den som möjligtvis hade kunnat ha något att säga till om angående frukostval sover vid den tiden på helgmorgnar.

Nu visar det sig att jag hela tiden har haft rätt i mitt förstafrukostval. Jag är inte ensam. Pressbyrån håller med mig. Kanelbullen är den nya frukostbullen.

Till alla oroliga hälsofantaster som vill mitt allra bästa kan jag tala om att jag till andrafrukost några timmar senare äter smörgåsar och dricker juice. Ibland äter jag fil även på helgen, fast jag tycker att det hör vardagarna till.

Miljöbeskrivning

Huvudpersonen i boken jag läser åker till en för mig välkänd stad på småländska höglandet. Men det verkar inte som om författaren varit där någon gång för hennes beskrivning av var saker och ting ligger (till exempel torg, hotell och systembolag) stämmer inte med verkligheten. Det upprör mig.

Om huvudpersonen åker till en ort i Sverige tycker jag inte att det är för mycket begärt att den svenska författaren åtminstone tittat på en karta och tagit reda på var saker ligger i förhållande till varandra. Särskilt om boken handlar om en journalist och det skrivs mycket om att vara påläst innan man ger sig ut och intervjuar.

Det hjälper inte att i efterordet skriva att det är fiktiva miljöer och påhittade personer, då är det redan för sent.

Dagens tips

Om en av dina favoriter bland lösgodiset har flyttat ner några hyllor till en mer barnvänlig höjd och dessutom fått mycket starkare färger ska du ta det som en varning. Det är mycket troligt att även smaken av konstgjord frukt har förstärkts.

Snart firas Alla gubbars dag

I en grönrandig pappersask längst bak i en trälåda med avtryckskort (läs kartotek om det är lättare att förstå) hittade jag en liten bortglömd skatt. En fin slipad sten med initialer ingraverade. Visserligen var initialerna APT vilket får mig att tänka på arbetsplatsträffar i Klippan men den var fin ändå.

Det finaste var ändå den lilla broschen med ett foto av en liten gubbe. Som en berlock fast brosch. Den ska jag ha när jag bestämmer att det är Alla gubbars dag som firas med kaka och kanske en sup.

Köksrenovering och sommarstuga

Kom att tänka på mitt gamla dockskåp igår (det var någon som nämnde ett företag som hette Lundby som inte alls hade med dockskåp att göra).

Mitt dockskåp kändes hopplöst omodernt när jag tittat på Lundbys hemsida. Jag blev helt sugen på att renovera lite. Det är ju bra mycket billigare att byta ut 70-talsköket mot ett modernt i det huset än i vårt riktiga... Två moduler så har man ett tipptoppkök!

Men det är ju även lite charmigt att ha ett 70-talsdockskåp. Egentligen. Kanske ska jag bara köpa en ny soffa och byta ut tavlorna på väggen? Eller köpa en bokhylla och byta ut grammofonspelaren med lp-skivor. De är ju hopplöst ute, går knappt att få fatt på längre.

En sak som jag tycker är viktig är att alla i familjen har en säng att sova i. Det tycker jag att det är lite si och så med i Lundbys dockhus. Ska barnen vara uppe hela nätterna och se på tv? Eller dricka saft i köket? Jag vet inte vad mitt dockhus har för modell, det var det man inte kunde bygga på en våning på (alltså inte Småland). I det fanns det två sovrum på ovanvåningen så att alla hade någon plats att sova på. Och en balkong som man kunde ha julgranen på när det inte var jul. Ja, man prioriterar lite olika...

Kanske ska jag nöja mig med att köpa en modern sommarstuga? I den får alla sova i soffan utom hunden och papegojan. Lite sugen är jag, trots allt.

Plötsligt händer det

Det enda jag hade kvar innan jag var färdigförtecknad med Åhus var att klistra etiketter. Först måste man kopiera över etiketterna från vanligt papper till etikettspapper. Eftersom min vanliga kopiator, som jag lärt mig vilket håll etikettspappret ska ligga på, är trasig fick jag använda kopiatorn i forskarsalen. En helt annan modell. Jag la ner etikettspapprena på vinst och förlust. Det blev på rätt håll på första försöket. Vad är oddset för det? Det har aldrig tidigare hänt i världshistorien.

Jag tror att jag ska köpa mig en trisslott på vägen hem...

Skjut ej upp till morgondagen

Idag ska jag på bröllop. Allt är klart förutom att jag inte har strukit min omsydda klänning. Igår när jag kom hem var jag tröttare än tröttast. Så trött att jag var tvungen att sova en stund för att orka gå och lägga mig. Det blev inget klänningsstrykande igår kväll. Bröllopet är inte förrän vid två idag så det är ingen fara på taket egentligen. Jag hinner, det är förmiddagens enda uppgift.

Denna uppskjutna klänningsstrykning gjorde att jag i nattens dröm(mar?) har fått för mig att min kompis mamma är adlig (med det adliga namnet Lindsjö), träffat min mamma som snabbtråcklat på fel band i empireskärningen på klänningen, försökt få av det felaktiga bandet vilket var svårare än man kunde tro, visat spetstrosorna, ätit lite mellanmål med andra bröllopsgäster före vigseln, missas lurbröllopet med raketer som var på den i inbjudan utsatta tiden och luskat reda på att vigseln var flyttad till klockan 18, gått vilse i kyrkans källare som visade sig innehålla ett storkök och dessutom missat början på bröllopet så att jag fick smyga in efter brudnäbbarna.

Tänk så harmoniska drömmar jag drömt om jag bara strukit min klänning.

Folk som kallas fåniga

Hittade en förteckning i en församlingbok från början av 1900 med den församlingens fattiga. Den första personen på listan var vansinnig och nästa var fånig.

Jag kom osökt att tänka på Bröderna Lagerståhl. Men personen var nog inte fånig på det viset - snackar strunt, äter lunch och bor i hus med flera våningar...

Beroende av sökmotorer

Precis som på de flesta ställen googlas det en hel del på mitt och Tobias kontor. Så fort vi är lite osäkra, inte tror på vad den andre säger eller undrar någonting så googlar vi.

Igår undrade vi hur många barn den kvinna som fött flest barn hade fått (69).

Idag fick vi bildsöka lite på Magnus Samuelsson som blivit tvåa på listan med Sveriges manligaste män (underlaget var en enkät enbart ifylld av män). Dessutom trodde inte Tobias på mina kunskaper om kyndelsmäss (vilka visade sig vara alldeles korrekta och större än man kan tro).

Han var också tvungen att ta reda på exakt vad en sexman var efter ett ganska olyckligt skrivet bindestreck i en arkivförteckning. När han gjorde det hörde jag ett "det var inte på google man skulle söka efter det". Den förklaringen vi letade efter kom ganska långt ner på den listan...

Sophämtning

Jag är väldigt glad att vi har sophämtning. Det är en slags vardagslyx som man inte så ofta tänker på. Jag är också väldigt glad att sophämtningen sker på morgonkvisten. Dels för att det inte alltid luktar hallon om sopbilarna, dels för att sopgubbarna verkar ha andra trafikregler än vi andra.

Idag blockerade en sopbil min väg när jag körde till jobbet. Han hade lämnat en liten glipa bakom sopbilen som min lilla bil hade kunnat komma ut genom. Men när jag svängde bilen åt det hållet bestämde han sig för att backa så att jag fick svänga åt andra hållet istället. Sen glodde han räligt. Och jag blev lite sur.

Jobbveckan...

Tillbaka på jobbet.

Fullspäckad vecka med både grillfest och besök av självaste riksarkivarien. Trist för riksarkivarien att det inte sammanfaller. Kanske tur för oss andra att högsta chefen inte ser oss festa loss i trädgården?

Nyttiga kanelbullar

Lite för lite vetemjöl.

Panik mitt i knådandet när kanelbullsdegen är superkladdig och jag inser att den inte kommer att kunna kavlas ut.

Kreativ matlagning och se receptet som en inspirationskälla är min mammas devis.

Jag drygar ut med rågsikt.

Kanelbullarna blev goda i alla fall, med ett sting av råg.

Hallå, personaaalen!

Hemma efter en sväng på IKEA i Helsingborg. De har utförsäljning på allting den här veckan. Nästa vecka öppnar det stora nya varuhuset. Allting visade sig vara väldigt lite. Det ekade nästan i de tomma lokalerna. Lite köksluckor av olika slag likadana kartonger - det fanns inga kataloger att titta i så på något sätt kändes det som att handla lösgodis med ögonbindel. Vi lät bli.

En sak det fanns mycket av var personal. Jag tror aldrig att jag sett så mycket personal på samma gång. Personalsamling i entrén, personal som hängde på alla avdelningarna i klasar, personal som provhoppade sängarna genom att kasta sig i dem (sic!). Var gömmer sig denna personal när varuhuset är fullt av möbler? Bakom soffor? I garderober? Eller har de redan tömt fikarummet och kontoren på möbler i det gamla IKEA och låter inte personalen gå in i det nya förrän de har sålt allt i det gamla?

Vid kassorna var det som vanligt med personalstyrkan i alla fall, två av sex kassor öppna. Eftersom det inte fanns någonting att handla var köerna behagligt korta. Fast vi slapp ju stå i någon...

Fluglik

Jag har tvättat våra bilar idag. Funderade över hur många små flygfä som fått sätta livet till bara för att vi susar fram i våra bilar. Det var ganska många fluglik eller flugblodstänk att gnugga bort.

Har flygfäna blivit fler sedan bilismen kom så att summan av flygfä är konstant? Eller var det mycket mer småflugor i våra mor- och farföräldrars barndom. Det är ingenting man har hört något om. Kanske är det en av de saker som mörkas när man talar om att det var så mycket bättre förr?

Dagens tips

Om man får ett meddelande eller mejl som någon har skickat till alla sina kompisar (till exempel ett "Vi har flyttat"-meddelande på facebook) och känner att man vill svara på det finns det en fråga man genast ska ställa sig:

Ska jag svara alla eller bara den jag fått meddelandet/mejlet från?

Om man tar sig tid att svara på den frågan för sig själv innan man skickar iväg sitt meddelande kommer ganska många att vara ganska glada, kanske utan att veta om det, eftersom de slipper få ditt svar som är avsett för personen du fått meddelandet av.

Någon sekunds eftertanke. Hur svårt kan det vara?

En dansk gåta

Hvad er forskellen på Ringsted og Thisted?

Vi har under vår färd genom Danmark sett både Thisted och Ringsted.

Robban drack äcklig öl från Thisted Bryghus. Vi körde fast på en strand. Såg en häger. Såg Vesterhavet flera gånger och även det norrmännen kallar Klisterkanalen (ja, idag är jag full av danska vitsar). Sov på vandrarhem i Ringkøbing. Lyssnade på tyska turister. Såg en lila kånken (som jag önskar mig i julklapp). Besökte en miniby i Varle. Var i herrnhutarnas stad Christianfeld. Såg Valdemar Atterdags grav. Kissade i Ringsted. Åkte över broar. Körde fel i Lomma.

Kom hem till katten.

För er som inte hört gåtan tusen gånger och funderar över svaret kommer det här:
Man kan ringe fra Ringsted til Thisted men man kan ikke tisse fra Thisted til Ringsted.

Och Klisterkanalen är det som de flesta svenskar och danskar kallar Limfjorden.

Semester

Nu, äntligen är det vår tur att ha semester. Det har varit som en hägring långt, långt fram i tiden väldigt länge. Men nu äntligen. Det känns skönt. Lite skönt på ett skadeglatt sätt är det att vara den där outhärdliga som går på semester när första semestergänget är tillbaka sedan en vecka.

För att fira semestern riktigt tänkte vi gå upp en timme tidigare imorgon än vi gjorde idag. Det ska inte bli någon vana, jag lovar. Men ska man på födelsedagskalas i nordligaste Jylland så får man gå upp i gryningen.

Freudiansk felskrivning?

Ja, vad ska man tro när arkivarien har skrivit ett y istället för ett u på första förteckningsbladet i en helt ny arkivförteckning? Det var kanske just så det kändes. Lycka. En arkivarie som verkligen älskade sitt jobb...

Tjuvfiske

Igår la vi i alla kräftburarna på Landet utanför Eksjö. Snyggt och prydligt. När vi väl kommit in och började längta lite efter kvällstea ringde pappa till grannen för att fråga en helt annan sak om fiskekort och då insåg vi att det inte var kräftfiskepremiär i Västra Lägern förrän idag. Alla burarna fick tas upp igen. Som tur var hade kräftorna bättre koll än vi på dagarna och hade inte lockats in i burarna. Idag är burarna färdigagnade redan från start, det är lite lyxigt...

Återvinning

Försökte bli av med lite skrot som våra sommarjobbare hittat bland hyllorna. Gav det till Markus-vaktmästare och efter en stund återvände det i form av en slädåkande robot.

Just nu är vissa väldigt kreativa och har inte så mycket att göra på landsarkivet. Men visst är den lite söt?

Oanvända pengar

Läste i Sydsvenskan att Lunds universitet hade några miljoner oanvända pengar. Då kom jag att tänka på Joakim von Anka och hans kassavalv. I det har han ju ganska mycket pengar. Men är de pengarna oanvända eller ej? Han använder dem för att bada i (en så kallas pengatvätt). Men han använder ju inte pengarna som de kanske är tänkta att användas, att köpa saker för. Måste man använda saker på rätt sätt för att de ska betraktas som använda?

En app för Fantomen?

Läser på mjölkpaketet om en iPhone-app. Om man skriver in tillverkningsdagen får man reda på vilka gårdar mjölken kommer från. Varför? Jag kan inte för mitt liv komma på en enda anledning.

Mjölken i paketet är väl ändå blandmjölk?
Det hämtas väl mjölk från ganska många gårdar varje dag?
Finns det någon som skulle välja mjölkhandlardag efter vilka gårdar det kommer från?
Om man vill vara pedagogisk och visa barn var mjölken kommer ifrån duger det väl med att visa vilken ko som helst?

Som tur är har jag ingen iPhone och är en så simpel människa att jag nöjer mig med att veta att mjölken kommer ifrån kossorna.

Äldre

Funderar lite på det där med ålder. Gammal är alltid 15 år äldre än dig själv men när börjar man tillhöra åldersgruppen äldre?

När det gäller att söka in till universitetet tillhör jag redan de äldre eftersom jag kommit över den magiska åldern 27 år. Men jag tror inte att 27-åringar i allmänhet räknar sig till de äldre om man frågar dem.

I veckan kunde man läsa i aftonbladet att äldre i Lund hade utsatts för våldtäktsförsök. Ett ögonblick blev jag lite orolig, tillhör jag den äldregruppen? Det visade sig att damerna som blivit antastade var runt 80 år. Det stämmer mer med min åldersuppfattning (och jag andades ut).

Och de där 40-talisterna - när kommer de att tillhöra den gruppen? Kommer de att erkänna att de tillhör de äldre när närmar sig 80 eller kommer de fortsätta att hävda att de är medelålders?

Jag tycker att det här är väldigt förvirrande.

Bilägare

Nu är bilen köpt och står på garageuppfarten. Svart och fin. Med fungerade blinkers, radio och AC. Vad mer kan man begära? Den har lite andra finesser också. Drag och farthållare. Det senare gör att det nog är den som får åka med på semestern.

Så nu är det väl bara att beställa Vi bilägare nu när jag för första gången är det. Eller inte, jag har för mig att det är en ganska tråkig tidning. Jag tillhör nog inte målgruppen, inte ens nu när jag äger en bil.

Vampyrflugor

Robban tycker att flugor ska vara lite mer som vampyrer. Inte suga blod, såklart, det räcker med att myggorna gör det. Nej, flugorna skulle vara tvungna att få en inbjudan innan de fick lov att komma in i ens hus. Jag håller med. Dessutom tycker jag att de inte ska tåla solsken.

Ett knyst om ett litet Knytt

Statusrad som inte hamnar på facebook:
Lina leder magtävlingen och lär göra det mer och mer i fem månader till. Minst.

Det finns de som säger att om man inte outar nyheter på facebook så är det inte på riktigt. Jag tänker inte outa den här nyheten på facebook, den kommer säkert ut i alla fall. Men trots att jag inte gör det verkar det vara på riktigt, det där Knyttet som växer. Jag har sett bildbevis och hört hjärtljud. Och magen växer trots att jag gått ner i vikt.

Jag tänkte inte heller fylla den här bloggen med nyheten. Linas blogg är ju just min, med mina tankar och funderingar - inte Knyttets (som jag inte vet vad det tänker). Så om och när ni känner för att höra något knyst om Knyttet har jag gjort en blogg med statusraderna jag inte har skrivit och inte kommer att skriva fejan.

Om länken inte funkar är adressen http://knyttknyst.wordpress.com/

Längre kortbyxor

Största delen av befolkningen klär inte i superkorta shorts. Ändå är det nästan bara sådana som finns att köpa.

Jag letade så att jag nästan blev blå idag efter ett par lagom långa shorts. De flesta jag hittade var antingen väldigt korta eller 3/4 byxor (dvs för långa). Shorts som går till precis ovanför knät är mycket sällsynta. Om man inte är man men herrshortsen sitter sådär snyggt. Jag hittade ett par jeansshorts i lagom längd på H&M med jag är lite emot att köpa byxor som har fabriksgjorda hål i sig. Slitna på ett sätt som ingen människa kan åstadkomma.

Till slut hittade jag ett par som fick följa med hem.

Dagen namntips - Aqvilina

Sannolikheten att man skulle stöta på sin namne är ganska liten om man heter Aqvilina. Det är bara 1 person som kallas för det, de andra 29 har det bara som andranamn.

Jag inser att det börjar bli en yrkesskada men när man står där och bläddrar i böcker med namn sida upp och sida ner är det lite svårt att låta bli. Har man en gång knäckt den där läskoden så läser man (gammal lärarhögskolevisdom). Samtidigt insåg vi idag att vi lever i en lite knasig värld på mitt jobb eftersom vi tror att alla heter alla sina namn. Bengt Kenneth, Ebba Maria Elisabeth, Lars Göran Samuel. Så är det ju inte, i vardagen kallas de ju bara för ett och oftast är det ju det vanligaste som är tilltalsnamn. Fast i mitt fall är det fel namn som är understruket, enligt församlingsboken heter jag Anna.

Frysen

Jovisst inser jag att all mat är väl inpackad när den läggs in i frysen och att det aldrig händer att pyttipannabitar rymmer från sin påse eller att lite persilja smiter ut från sin kartong. I den bästa av världar. Det vill säga den värld där frysdesignarna lever. Hur tänkte de när de gjorde fasta frysslingor som det knappt går att torka under och bakom?

Pyttbitarna fick jag peta ut med ett grillspett och sedan fick jag peta in wettexduken med samma grillspett för att kunna torka. Pilligt och svordomsframkallande. Och jag tror inte att det blir lättare om man är duktig och frostar av oftare, det tar bara lite kortare tid eftersom det är mindre is att smälta bort.

Men nu är frysen finfin, väntar på att fyllas med sommarglass.

Den perfekta genvägen

Avståndet till hängmattan har blivit betydligt kortare sedan vi öppnade upp dörren på baksidan av huset. Ett extra plus jag inte tänkt på tidigare. Utnyttjas till max, särskilt idag när jag är gräsänka och det är för varmt för att göra något annat än ligga och läsa...

Alltings förgänglighet

Jag har sorterat personakter för avlidna och dödförklarade (A IV d) i dagarna två. De låg i personnummerordning istället för sorterade på dödsåret. Sju kartonger. De sex första var väl ok. Då dog de flesta av vanliga dödsorsaker som ålderdom, hjärtinfarkt, lunginflammation... Men den sista kartongen var inte alls skoj eftersom de yngsta personakterna låg där. Jag försökte låta bli att läsa dödsorsaken men det är svårt när den står bredvid året (som jag ju sorterade efter). Trafikolyckor som beskrivs alldeles för ingående, barn som dött på förlossningen, självmord.

Så i denna varma sommardag har jag suttit på mitt kontor och funderat över livets förgänglighet.

När jag sedan försökte åka hem med Skånetrafiken tänkte jag på dödsorsaker på ett helt annat sätt...

Vad ska vi äta idag?

Idag när Robban frågar vad vi ska äta tänker jag föreslå Skinkägg i gelé, ett recepttips från Den Bruna maten.

Det ser vidrigt ut på receptkortet och när gänget Bruun tillagat det ser det om möjligt ännu vidrigare ut. Jag tror inte att jag hade kunnat äta det.

När R sett det kommer han nog inte be mig välja mat på ett bra tag...

Bröllopet

Ni kan vara helt lugna. Jag tittade på bröllopet i gott sällskap med bland annat en expertkommentator i stolen bredvid mig.

Och rosa prinsesstårta blev det också minsann.

Lyssnar och lär?

Förutom att jag har läst i kyrkböckerna har jag även tjuvlyssnat på våra två 17-åriga sommarjobbare. Det är så mycket man inte vet och inte ens har tänkt på att man borde kolla. Men det är ju bevisat att man vet mest och bäst vid 17 1/2 års ålder så det är väl bara att försöka suga i sig så mycket som möjligt...

Igår ägnade de dagen åt huvudräkning, de började med att säga ett tal som de sedan dubblade tills de tappade räkningen någonstans på sjuttioåttamiljonerfemhundrasextiotretusenetthundrafjorton. Jag tänker Orka!

Idag har de diskuterat barnprogram (jag kände mig lite gammal), hur lång tid man duschar (insåg att jag inte har den blekaste aning om hur länge jag står i duschen men kan meddela att åtta minuter är normaltiden får sjuttonåringar) och sjungit Stand by me med basgång. Det har även förekommit lite musiktävling och citat ur amerikanska filmer.

Vi har även förstått att det arbete man kan göra liggande, ska göras liggande. När man flyttar böcker på nedersta hyllan är det tydligen liggande ställning som är att föredra. Det ser lite lustigt ut när det sticker ut två par fötter mellan hyllorna.

Ibland har vi andra haft svårt att hålla oss för skratt...

Dagens namntips - Pörly

Idag har det lästs lite extra noga i kyrkoböckerna under arbetets gång. Många bra och fina namn finns att hitta i denna guldgruva. Ottilia, Potensia, Lahulda... (ja, koncentrationen var på flicknamn till Grynet på ön).

Dagens namntips är Pörly. Det visade sig att den Pörly vi hittade i dopboken från Långaryd senare bytt stavning till den mer vanliga, Pearly. Lite mesigt... Enligt scb finns det fem personer som heter Pearly varav en kallas för det. Ingen stavar det med ö.

Dagens stora händelse

Idag blev jag faster till en liten liten flicka.

Det blir nog snart en sväng till Gotland för jag är lite nyfiken på vad det kan vara för ett litet gryn.

Bokmärken

Det dräller egentligen av bokmärken här hemma hos mig. Ändå finns det inget just när jag behöver det. Då får Lindexkvitton och inaktuella postitlappar ställa upp.

Just nu läser jag en deckare och bestämde mig för att faktiskt leta upp ett bokmärke och byta ut kvittot. Kanske för att jag är pendlarkompis med landsarkivets bibliotekarie och vill göra ett gott intryck så här i början. Det enda bokmärke jag hittade var ett med Carl Jonas Love Almqvist på och ett citat som slutar med orden Det går an (från boken med samma titel). Men jag vet inte om det är rätt valt bokmärke till en deckare...

Verktygens flykt

När jag flyttat hemifrån (och insåg att jag bara kunde verktygens namn på danska vilket försvårade lite när man skulle låna från sina korridorskompisar) fick jag en välutrustad verktygslåda i julklapp. Den står i förrådet på bottenvåningen i vårt hus. Verktygslådan alltså. På något mystiskt sätt har verktygen flyttat ner i verkstaden i källaren. Kvar finns en tandborste, en liten skiftnyckel, en påse med insexsnycklar, lite udda skruvar och väldigt många beslag från IKEA. Hammaren som är husets bästa har tydligen flyttat. Skruvmejslarna är försvunna. Inte ens bitssatsen till den lilla skruvdragaren är kvar. Som tur är har jag en reservhammare som aldrig kommer att hamna i den manliga källaren eftersom den är väldigt blommig (bröllopspresent som jag kan tacka Ulk och Kristina för).

Nästa gång jag är på ett byggvaruhus ska jag komplettera min verktygslåda. Och det ska målas blommor på varenda grej. Var så säkra. För jag tycker att det är smidigt att ha verktyg till hands när man behöver fixa någonting i själva bostadsdelen av huset utan att man ska behöva gå ner i källaren och leta.

Vernissage

Jag skulle kunna skriva någonting om vernissagen (eller utställningsöppnandet) jag var på igår. Men det blir väldigt svårt utan att en stor mängd skadeglädje lyser igenom. När man får kommentaren "Du ska vara väldigt glad att du har sluppit ha någonting med detta att göra..." från en politiker som aldrig skulle få för sig att lägga till ett "jävligt" trots att det nog var befogat, så är just skadeglad det enda jag kan vara.

Vernissagen var trevlig, ca 80 personer var där och eftersom det var i Klippan kände jag ju en hel del. Snittarna var goda. Alla inblandade höll god min och jag tyckte att de klarade situationen rätt bra. Men jag kommer inte att rekommendera utställningen till någon. Tyvärr, det hade kunnat vara riktigt bra.

Tjänsteuppdraget blev också utfört, frågan om pavilerna är gallrade är utredd. Det är de, tyvärr. Tips: försök inte ställa den frågan till någon annan än anställda inom kyrkan eller arkivarier, det resulterar bara i konstiga ansiktsuttryck.

Morgonkonsert

Varje morgon vid femtiden vaknar jag tvärt
och går ut ur min stuga så glad och alert
Jag försäkrar det lilla besvärt är det värt
att få lyssna till foglarnas morgonkonsert.

Det skulle kunna vara så, men det är det inte. Jag vill faktiskt inte vakna klockan fem på lördagar, jag vill sova minst till klockan nio. Men det är tydligen inte så jag fungerar. Jag vaknar klockan fem, försöker somna om, känner mig hungrig och åtgärdar det med en förstafrukost samtidig som jag skriver ett blogginlägg.

Nu ska jag nog återvända till sängen, lyssna på den fantastiska morgonkonserten med koltrastar, duvor, en skatan och ibland en gök som sjunger utanför fönstret och förhoppningsvis somna om... Kanske ska jag vara glad att jag får uppleva den varje helgmorgon, det är trots allt något speciellt med all fågelsång!

På landet

En traktor som bakgrundsbild på mobilen - det hade den tonårsfjunige killen som satt bredvid mig på pågatåget sista biten hem idag. Då funderade jag starkt på att flytta till sta'n igen. Som tur var skulle han ännu längre ut på landet än jag...

Muggdilemma

På mitt nya jobb är det egen mugg som gäller eller skämmas lite och dricka ur gästkopparna som alltid är slut vid eftermiddagskaffet så att man får diska.

Jag inventerade lite i muggskåpet hemma och vaskade fram fyra starka kandidater.

1. Den blå muggen har jag fått som grattis-till-ditt-nya-jobb-present för sju år sedan när jag började på Stadsarkivet i Helsingborg. Den är alltså van jobbkaffemugg och har klarat uppgiften med bravur tidigare.
   
   
2. Den smalare muggen med ett R och lite mintgrönt på är den fulaste muggen jag har. Jag frågade lite försynt häromdagen på jobbet om det var "fulaste muggen du har hemma" som gällde och fick en ganska ilsken blick... Men när man tittar på de andras muggar känns det faktiskt inte som en helt obefogad fråga. I så fall är det den muggen som får följa med. Den största nackdelen med den är att den inte är god att dricka ur. Det är kanske anledning nog att inte välja den...
   
   
3. Muggen längst till vänster är en reklammugg för Propavan - sömn utan beroende. Vissa dagar är det en slogan som kan stämma även på jobb. På så sätt är ju den lite skoj.
   
   
4. Muggen längst till höger är inköpt på GES*-konsert 1995. Det är en liten jävel på andra sidan muggen. Väldigt fin, med guld runt bokstäverna (det syns inte så bra på bilden). Nostalgi, nostalgi. Nästan synd att ta med den till jobbet. Dels för att jag känner mig tvungen att sjunga låten varje gång jag ser muggen, dels för att det kanske inte är det budskapet jag helst vill förknippas med... *Glenmark, Eriksson och Strömstedt

Jag har två andra alternativ också: Muggen jag hade på bibblan i Klippan. Det är en mugg utan öra eftersom det alltid var så rysligt kallt att man behövde värma fingrarna. Så kallt är det inte på mitt nya jobb, inte än i alla fall... Och min dubblettmugg med Lilla My.

Ja, det är sannerligen ett svårt och viktigt beslut. All hjälp tas emot med tacksamhet!

Frisk och retlig

För er som undrar hur det är med Dorotea kan jag tala om att hon nog kan betraktas som ganska frisk.

Idag har hon drivit mig till vansinne under den timme jag varit vaken.

Helst av allt vill hon gå ut. det kan jag ju förstå men då vill jag vara ute samtidigt och det var inte min plan på morgonkvisten. Jag tror att en trattkatt lätt kan fastna i buskar eller bli retad av andra katter och därför behöver allt moralisk stöd en matte kan ge.

Jag ville hellre äta en förstafrukost i soffan. Två rostemackor och Oboy. Eftersom Dorotea nog är trött på sin dietmat ville hon gärna dela med mig. Men ordinationen är den inte så fiberrika dietmaten för att magen ska kunna smälta det, inte ostmacka. Inte heller krukväxter eller gräs som en viss katt slukar i sig så fort hon får chansen. Nåväl, det är i vilket fall som helst ganska jobbigt att äta mackor med en katt i knät som försöker få en smakbit. Tidigare har hon aldrig brytt sig om "människomat" bortsett från räkor så det är en ny upplevelse att ha en tiggande katt så fort man närmar sig köket...

Sen var hon på sitt vanliga vis i vägen när jag surfade. Ingen plats är bättre att ligga på än tangentbordet.

Nu har hon övergått till att vakta trösklar och ligga och stirra på mig omväxlande.

Gnissel

Igår hängde jag lite i det nedersta magasinet i arkivet. Källare, nästan ingen som kommer dit och utan fönster. Kändes lite som på mitt gamla jobb. När jag stått där en stund började det gnissla. Jag rörde ingenting, stod bara i gången i mitten av arkivet med ett litet rullbord. Jag hörde att de andra skrotade rundor i arkivet ovanför och körde hyllor hit och dit. Kanske var det det som lät? Nej. Gnisslet kom från någonstans i närheten. Jag gick ut ur arkivet för att höra om det kom därifrån, då försvann ljudet. Tillbaka in i arkivet kom det igen.

Jag började så smått undra om det kanske spökade bland domböckerna, osaliga andar som blivit felaktigt dömda som gnisslade ut sin ilska. Ljudet började så smått gå mig på nerverna och jag trodde att jag höll på att bli lite lite galen.

Ulf kom förbi. Jag frågar honom, tänkte jag, det får bära eller brista. Är det jag som är knäpp kommer det ju att avslöjas i vilket fall som helst... Ulf stängde av motorn som driver hyllorna och gör att det är lättare att flytta dem (utan motorhjälp visade det sig vara väääldigt tungt). Gnisslet upphörde.

Jag är lättad över två saker:
1. Att jag inte är galen.
2. Att det inte spökar mitt på dagen i källararkivet.

Kräkeltjuv

I förbifarten läste jag en rubrik i Sydsvenskan om att åtal väckts mot kräkeltjuven.

Kräkeltjuv - vilket fult men härligt ord! Som gjort för att använda som förolämpning.

Trädgård

Idag skiner solen. Då är det skönt att ha en trädgård som man kan gå ut och slappa i. Om det inte var så att jag hade en liten Luther sittande på axeln som sa att jag borde klippa gräset. Därför stannar jag inne med trattkatten istället och lagar lite mat till mig själv.

Sedan har klockan blivit åtta och då har alla barnen i kvarteret gått och lagt sig och jag vill inte vara grannen som stör deras sömn med att klippa gräs. Visserligen låter inte elgräsklipparen sådär hemskt som motorgräsklippare gör men ändå.

Jag borde verkligen ta tag i våra trädgårdsplaner, förminska gräsmattan, göra trädgården mer insynsskyddad och strunta i Luther och förbipasserande som tittar långt efter mina maskrosor. Jag har en idé om hur jag vill ha det, ska bara pränta ner det på papper. Och kanske läsa på lite i Kerstin Engstrands bok Latmansträdgården. Sen är det bara att sätta igång!

Nästa steg i utvecklingen

Kyrkoböckerna (och resten av kyrkoarkivshandlingarna) som jag förtecknar ska skickas till scanning med tiden och bli finfina bilder som man kan se på SVAR.

Idag kom vi på nästa steg i scanningutvecklingen. Skiktscanning. Man lägger in hela boken i scanningapparaten och så scannar den varje sida utan att man behöver bläddra. Jättebra.

Min kollega tyckte att jag skulle ringa och tipsa Riksarkivets scanningavdelning MKC (Media Konverterings Centrum) om den ypperligt goda idén. Det tänker jag inte göra förrän min provanställning övergått i tillsvidaretjänst...

Dessutom tycker jag att bildfångst är ett mycket finare ord än scanning. Skiktbildfångare kommer jag föreslå att undermaskinen ska kallas.

Pirog

Lyssnar på Robban som talar med sin mor i telefon på mors dag.

Efter att Robban redogjort för vår dag säger han
-Pirog.
Svärmor svara någonting som jag inte hör.
-Jaha, Piorot, säger Robban.
Jag får en fnitterattack och går ut och gör tea istället för att tjuvlyssna.

Inser att det är det svärfar ser på teven de talar om och inte vad de hade tänkt bjuda oss på om vi kommit och fikat...

Stavar du med æ?

Idag kom min närmsta chef in och frågade hur jag stavade mitt efternamn, om jag skrev det med ett danskt æ. Det kunde jag ju inte neka till.
- Men, sa jag, i folkbokföringen och i mejladresser är det inte så, det klarar de inte av.
- Nej, det såklart, sa han, men jag ska vara uppmärksam på att det blir rätt på alla ställen där det är möjligt.

Det förgyllde min vardag. I vanliga fall när folk kommer och frågar hur jag stavar mitt efternamn vill de bara att jag ska bokstavera...

Titta ut, titta ut en minut...

Kontorsutsikten i Klippan - Nettos parkering syns väldigt bra när trädet är borta.

Kontorsutsikten i Lund - Blommande fruktträd och lummigt grönt.

Jag är nöjd med bytet!

En sur och två glada

Idag har jag klappat på den suraste katten i världen, Dorotea Delight. Jag kan förstå henne efter vad hon gått igenom de senaste dagarna. Det var vårt fel som åkte med henne till det hemska stället...

I måndags blev hon sjuk. Kräktes några gånger, blev väldigt slö och när jag kände på hennes mage var den hård som sten och hon gnydde. Vi åkte till djursjukhuset där de behöll henne. När de röntgade magen såg det konstigt ut. De opererade och när de öppnat henne såg de att det var en kvarglömd kompress sedan de opererade bort livmodern för fem år sedan (sic!). Kompressen hade gjort att tarmen vuxit ihop och de var tvungna att ta bort större delen av den. Det var rätt illa däran med katten ett tag och både jag och Robban gav upp hoppet. Men Dorotea piggnade till och idag var vi inne och hälsade på henne. Hon glodde mest in i väggen. Sedan satte hon sig på våra jackor och kissade. Hon var riktigt sur. Och det är väldigt svårt att förklara orsak och verkan för en katt...

Men vi är väldigt glada att hon finns och kan vara sur.

Inte stöttålig

Vår tvättmaskin stöter på mig. Den om något borde ju veta att jag är gift...

Idag fick jag en stöt så att jag hällde ut hälften av tvättmedlet över handen. Jag blir ilsken som ett bi när den håller på sådär. Robban har aldrig fått någon stöt så han tror bara att jag inbillar mig. Bara för att vår tvättmaskin inte är lagd på det håller ska man väl kunna bli trodd?

Idag stötte den på mig för sista gången. Jag överlät allt tvättansvar till den i hushållet som tvättmaskinen inte stöter på. För stöter den på mig en gång till åker den ut!

Stresstips

Dagens tips på hur man stressar upp sig själv:

Tappa din nya (nåja bättre begagnade) jobbmobil i stengolvet så att batteriet flyger ut precis innan du ska skynda iväg till tåget. Sätt ihop den igen och försök starta den. Den förblir svart och tyst. Ångest, ångest, vem var det nu igen som kom och gav mig mobilen i måndags, hette han inte Dan, har jag sett honom sedan dess, nej. Undrar var han kan tänkas sitta någonstans. Måste gå nu för att hinna med tåget. Får lösa det imorgon.

Tar med telefonen och laddaren hem för att undersöka saken närmre.

Andas ut när det visar sig att det bara var batteriet som var urladdat.

Två viktiga lärdomar: jobbtelefonens batteri är inte så bra som på min vanliga mobil och håll i sakerna.

Dörrar

En annan lustig sak med mitt nya jobb är att alla dörrar går på fel håll. Alla de dörrar jag puttat på idag ska man dra i för att öppna och alla som jag dragit i ska puttas på...

Jag börjar förstå varför alla andra använder de elektriska dörröppnarna istället för muskelkraft. Huset är helt enkelt felkonstruerat.

Nytt jobb

När jag var barn hade jag alltid hemlängtan när jag var på läger eller hälsade på min pappa. Även om det var jätteroligt att vara där och jag höll mig sysselsatt på alla möjliga sätt så kom det smygande ibland, särskilt på kvällen eller när jag var ensam. Det gick inte att stoppa, jag grät floder. Tack och lov var min bror expert på att trösta och få mig glad igen.

Lite så var det igår när jag kom hem från mitt nya jobb. Dagen hade varit spännande, många nya ansikten och namn. Alla var snälla. Allt var hur bra som helst förutom att jag inte kände en själ. Lite krystade samtal vid fikat. Ingen talade med mig när vi åt lunch, alla satt djupt försjunkna i sina tidningar. För att smälta in i gänget läste jag också tidningen. Lusläste. Till och med tv-tablån fastän vi inte har någon tv.

När jag kom hem och läste på facebook att jag var saknad på mitt gamla jobb blev jag otröstligt ledsen. Undrade vad jag gett mig in på. Varför hade jag bytt bort mina bästaste kollegor mot ett gäng som inte ens talar under lunchrasten? Jodå, jag vet varför, jag har flera bra anledningar men de poppade inte upp just när tårfloden rann som mest...

Idag satte jag mig vid det sociala bordet vid lunchen. Där talade de om Bremenresan de varit på förra veckan, fördelarna med att vara med i personalföreningen, om katter som trivdes bäst på landet och om allt möjligt annat. Tidningsläsarna fick sitta för sig själva. Jag har valt ett annat, bättre bord!

Idag har jag dessutom blivit insatt i det jag ska fylla mina dagar med, förteckna kyrkoarkiv. Och jag vet skillnaden mellan sinnessjuka och idioter.

Nu ska jag leta upp min närmsta kollega i fotokatalogen från gymnasiet, mohahahaha...

Upp och ner är tiden

Siffrorna i stegräknaren vänder sig beroende på vilket håll den tror att man tittar på den från. Det har antagligen lite med lutningen att göra. Ibland blir man glad och ibland blir man lite ledsen när den har bestämt vilket håll den ska visa på. 9059 steg kan lätt bli 6506 och tvärt om.

Det är ju en hightechpryl som inte bara räknar steg utan även hur långt man gått, hur många minuter man varit aktiv, hur många kalorier som gått åt och så har den en klocka.

Idag kl 22.02 var det väldigt ljust ute och jag blev lite stressad eftersom vi inte ens hunnit dricka kvällsteat. Tills siffrorna vände på sig och jag kunde andas ut igen..

Dieseldag

Tack vare min gamla mejlkompis från Norge var vi på Dieseldagarna på järnvägsmuseet i Ängelholm igår. Han är dieseltågfrälst och hade åkt ner till Skåne bara för detta.

När vi kom dit blev vi lite förvånade över att det finns så många tågnördar.

Vi tittade på lok, nostalgisatt i ett gammalt sj-tåg som såg ut som när jag var ung, lyssnade på diesellokkonsert där alla i publiken höll för öronen och gick på museet.

Trevligt och lite udda...

Att montera en cykel

Fördelen med IKEAs monteringsanvisningar är att det är samlat i ett (1) häfte. Man börjar från början och fortsätter till slutet. Skruvar och muttrar finns uppräknade på första sidan så att man kan kontrollräkna och bestämma vilka som är vilka.

Idag har jag monterat ihop en cykel från Biltema. Monteringsanvisningar på tre olika ställen. Cykellyktan med navgenerator på en lapp som inte stämde med hur cykeln ser ut. En del i en cykelhandbok från Biltema som inte heller stämde helt och fullt. Och en sista lilla lapp som såg ut som om den bara beskrev cykelkorgens montering men när vi monterat cykelkorgen efter eget huvud såg vi att det även är en beskrivning av vilka brickor som ska användas till hjulet och hur cykellyktans lykta ska sättas fast. Sladdarna på den första lappen stämmer inte med hur de såg ut i verkligheten. Förvirrande nog verkar det som om man ska sätta fast framgafflarna och hjulet enligt bruksanvisningen med navgeneratorn men då missar man brickorna som står på den sista lilla lappen om cykelkorgen. Skruvar, brickor och muttrar låg i påsen med reflexer så att man trodde att de bara hörde till reflexerna men det var till hela cykeln inklusive cykelkorgen.

När cykeln väl är monterad inser jag att cykelpumpen vi har som passar till vanliga cyklars ventiler inte passar till den nya cykeln. De ventilerna ser helt annorlunda ut och kräver nog en specialpump. Det blev ingen premiärtur på cykeln idag, inte förrän jag köpt en pump som passar. Och ett lås, för det fanns det inte heller...

Nycklar

Jag har något freudianskt med nycklar.

Det har hänt flera gånger att jag glömt jobbnycklarna i låset på mitt skåp på jobbet när jag går på semester. Första semesterdagen får jag ringa till någon arbetande kollega och be dem ta hand om dem tills jag kommer tillbaka. När jag väl kommer dit kan jag inte komma in i huset utan måste gå via huvudentrén och bli insläppt.

Idag lyckades jag kasta nyckeln till arkivet i restavfallet tillsammans med det sista skräpet jag röjde utanför arkivet. När jag skulle gå och hänga arkivnyckeln i nyckelskåpet var den väck. Jag letade som en liten toka, både fisk, fågel och mittemellan. Till sist dök jag ner i soppåsen och halvvägs ner bland plastfickor och postitlappar (tack och lov att det inte var soptunnan i kafeterian) hittade jag nyckeln.

Något undermedvetet tror jag att det är...

Sommartecken

Jag såg en luftballong på vägen hem.
Det tycker jag är ett sommartecken!

Jag tycker att de andra årstidernas tecken också ska uppmärksammas, inte bara våren. Därför detta första sommartecken.

Textsnutt som försvann

Sms från lillasyster Fisen:
Vad kommer efter "en hund visst det är" i Mors lilla Olle?

Humhum hum humhum, men Olle blir glad.
"Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Jag funderade hela vägen till tåget. Funderade lite när jag åkte hem i bilen. Tänkte på det när jag klippte gräset. Och i duschen. Utan framgång. Jag kom på resten av texten.

Tack och lov fanns den i min sångbok.

Litteraturens påverkan?

Det skulle bli en kärkommen omväxling att komma ifrån moderns jeremiader och de bråkiga systrarna ett tag.
Stolthet och fördom av Jane Austen

Jag har läst Jane Austen hela morgonen. Jag är lite rädd att jag kommer att tala lite märkvärdigt imorgon. Det är ju sannerligen tur att jag är lyckligt gift med en älskvärd och behaglig man.

Nä, om man skulle ta och pyssla lite i en regnvåt trädgård och baka lite istället.

Blåsippor aldrig snuva får

Idag tycker jag yttepyttelite synd om My som bestämt sig för att det är maj och att man inte behöver strumpor. Det är kallt att gå utan strumpor idag. Men My tyckte att det var ett nederlag att ta på dem igen.

Än är det vinter kvar, säger mor.

Lexus

Lexus går fetbort från min lista över bilmärken som går att köpa. Jag har inte sett en enda med fungerade färdriktningsvisare. Och blinkers är ett minimikrav på min bil.