Snabbaste vägen

Tänkte kolla upp hur lång tid det tar att köra till min bokcirkel enligt Eniro. Man kan välja mellan två alternativ.

Den snabbaste vägen: 61,7 km och tar 1 timme och 2 minuter.
Den kortaste vägen: 57,6 km och tar 1 timme och 1 minut.

Med "snabbaste" måste de mena den väg där jag får köra snabbast på. Eller?

Vill ha...

En sådan här fin grej såg jag i fönstret i antikbutiken. I ett fint skinnetui med rött foder. Jag var tvungen att gå in och fråga vad det var. Ett åderjärn som har använts till åderlåtning. Häftigt!

Jag var lite sugen på att köpa det i 40-årspresent istället för kaffe-kitet vi kommit överens om, men jag är inte riktigt säker på att hon uppskattat det. Mest ville jag ju ha det själv, och det är väl sådana saker man ska ge bort i present, eller?

Hur häftigt hade det inte varit att ha ett åderjärn i medicinskåpet bredvid plåster och näsdroppar. Var det någon som kände sig lite krasslig kunde man alltid erbjuda en åderlåtning istället för en huvudvärkstablett. Och samtidigt ge vårt stackars barn en "min-förfärliga-barndom-historia" att berätta för sina kamrater. Eller bara ha möjligheten att erbjuda att ta med den till jobbet när någon kollega var lite hängig.

Nåväl, det blev inget åderjärn. Butiksinnehavaren föreslog att man kunde ge det till någon medicinare. Hmm. Jag kom osökt att tänka på min mamma, hon skulle kunna få det när hon går i pension på heltid. Skapa en möjlighet till en annan verksamhet. Men då hade hon börjat jobba 120% igen, sanna mina ord ;-)

Bilden är lånad från http://www.nba.fi/sv/manadensfm_aderjarn där det står mer om åderlåtning

Leker inte med routern

Vi har beställt ett mobilt bredband. I erbjudandet ingick en router (eller "en mobilt bredband router" som leverantören skriver i det medföljande brevet).

Idag fick vi routern. Någon annan dag får vi dongarna. Jag hade föredragit om det hade kommit i omvänd ordning. En ensam "mobilt bredband router" är faktiskt inte alls skoj att leka med.

Jag hade inte haft något emot om det hade levererats samtidigt men det är alldeles för mycket begärt, det inser till och med jag.

Jag ljuger om jag säger att bilden inte har någonting med inlägget att göra.

Ingen vanlig sketen söndag

Vissa tycker att det är storhelg idag. Andra tycker att det är vanlig sketen söndag eftersom de tagit bort annandag pingst som helgdag. Vissa kom tydligen på att det var storhelg igår kväll. Andra är lite sura för det. Vissa kallas tippen. Andra kollade öppettiderna igår när vi åkte förbi, då stod det ingenting om den stundande storhelgen. Idag hyrde vi ett släp och samlade ihop en massa trädgårdsavfall. Med det har Robban kört en sväng till tippen för att konstatera att det är storhelg och stängt och kört hem igen.

Vad lär man sig av detta?
Att kolla tiderna på plats är värdelöst, det är på nätet man ska titta.
Vissa helger är mer helg än andra.

Andras musik

Ljudet av grannar. Ständigt är det någon gräsklippare som surrar. De avlöser varandra hela dagarna. Det kan jag väl egentligen stå ut med.

Jag har lite svårare för andras musik. Våra nya grannar har gäster varje ledig dag och sitter ute på sitt nya trädäck och spelar musik. Som tur är tillhör de kategorin småbarnsföräldrar och musiken slutar vid åttatiden. 

Ungdomarna i grannhuset snett uppåt skogen på andra sidan spelar längre på kvällen men det är inte varje ledig dag de har fest, tack och lov.

Grannarna som gärna testar gasen på sina bilar provar också bilstereon ibland. Inte så länge men det är nog den värsta sortens musik, dunka dunka ur en bilstereo.

Idag är det tydligen middagsfest rakt över gatan. De barnen har helt plötsligt blivit tonåringar (hur det gått till på de fem åren vi bott här är för mig ett mysterium). Jag trodde att min sovande bebis skulle vakna av ljudet men hon verkar sova som en stock idag. 

Jag suckar som en gammal surtant och tycker att jag var dum som klagade på gräsklipparna...

Blixtar och dunder

Häftigt och härligt åskväder drog förbi i natt. Jag tycker om när det åskar och blixtrar. Kanske är det känslan av att vara liten och inte ha någonting att sätta upp mot naturens krafter. Kanske är det känslan efteråt, från att ha varit varmt och klibbigt till friskt och regnvått.

Även om det inte är lika varmt idag så är det inte helt behagligt. Det kanske kommer mer regn. Och lite åska...

Lina stugan

Jag har hittat huset!
En Linastuga.










Kanske inte riktigt det hus jag tänkt mig men skiftesverk är ju alltid ett plus... Så nu är det väl bara att packa alla sina saker och flytta till det där hembygdsmuseet på Ön.

Kunglig doptallrik

Lillasyster Fisen har utökat min samling. En finfin tallrik från Kronprinsessans dop fick jag i födelsedagspresent. Tallriken är så sällsynt att jag inte hittar någon bild på den när jag googlar. På bilden ser Kungen inte alls ut som om han har någonting med kriminella organisationer att göra. Inte Drottningen heller för den delen.

Precis som resten av de fina kungliga tallrikarna är den som gjord att servera kakor på. Eller bullar, till exempel ur den fina bakboken jag också fick.

Skräder inte orden

-Du skräddar på orden, sa bordsgrannen till sin kompis i mobilen.

Hur gör man då, undrar jag. Lägger upp orden fint? Talar med sömsmån? Måttar noga och klipper till?

Riksarkivet vs Tivoli

Igår när jag skrev på facebook att Riksarkivet i Köpenhamn var roligare än Tivoli visste jag inte att det verkligen var så. Men det pirrade ganska mycket i magen när man åkte upp i trucken och tittade på hyllorna ovanifrån. Dessutom är det ganska skoj att titta på arkiv tillsammans med andra arkivnördar (läs: kollegor).

Häftigt höga hyllor, i en sådanhär gång får det plats 6000 hyllmeter. Det är längre än jag cyklade till jobbet som sommararbetande tonåring. De hade dessutom klimatslussar, specialarkiv för superdupervärdefulla arkiv (som till exempel dokument om kalmarunionen) och streckkoder på alla arkivboxar. Ja, ni hör, en nördig dag och jag kände mig ganska lättimponerad...

Men det är ju ganska skoj att åka till Tivoli också.

Dagens boktips

Boken jag läste närmade sig sitt slut och det var som mest spännande. Istället för att tänka "gud vad spännande, jag kan inte sluta läsa för jag måste veta hur det går" tänkte jag "klockan är snart halv tolv, bäst att sova lite". Helt fel. Först låg jag och funderade på hur det skulle gå så att jag nästan inte kunde somna. Sedan drömde jag väldigt konstiga drömmar.

Efter dagens tidiga skönsång var jag tvungen att läsa upplösningen istället för att ta sovmorgon.

Dagens boktips: Läs så sover du bättre.

Serva bilen

Har beställt tid till service av bilen. Det tycker jag är sådär skoj.

Kanske för att det alltid är lite småfel på bilar och jag inte vet någonting egentligen. Jag gissar och fabulerar. Bilmekanikerna genomskådar mig lätt. Jag använder inte rätt ord för saker, kallar det för flinkeflonk och grej istället för bult och luftfilter. Ger vaga beskrivningar som "det låter konstigt", "känns inte helt rätt", "kommer upp märkliga meddelanden", "fungerar inte".

Och det slutar alltid med att det kostar en massa pengar...

Honk honk

Att tuta anser jag vara ett onomatopoetiskt ord.
Det är ju så tutan låter på svenska vägar.

Men det engelska honk är också ett onomatopoetiskt ord.
Så låter tutan på amerikanska vägar.

Det tycker jag är lite märkligt.

Lamm och hemlig hobby

Idag ska vi åka och titta på lamm.

Förhoppningsvis skuttar de så där som bara lamm kan göra. Helt crazy skutt med bakbenen.

Precis som lammet i den gamla vinjetten till Hem till gården. Jag hade en gång en hemlig hobby (det var ju vissa som kände till den men det var inget jag skrev i mina-vänner-böcker). Jag satt som klistrad varje eftermiddag när jag pluggade historia (ca 1996) och tittade på vinjetten tills lammet skuttat. Resten av serien följde jag inte. Bara ett lammskutt om dagen för att bli lite glad. Sen bytte de ut lammet mot något annat och då var det inte ens värt att se vinjetten.

Men idag hoppas jag på att få se ett riktigt lammskutt.

Bilden är lånad från Bara bilder

Säkert vädertips

När man ser tre polismotorcyklar (med poliser på såklart) stå på en grusväg vid Stenestad då vet man att det kommer att vara fint och varmt solskensväder hela dagen.

Fakta och fiktion

Satt och funderade lite på all den där skönlitteratur jag läser. Alla dessa påhittade historier. Kanske började funderingen när någon i min ena bokcirkel blev så besviken när hon insåg att det inte var en biografi hon läste utan påhittat att hon vägrade läsa ut boken. Jag tar liksom för givet att allt bara är på låtsas i böcker.

Vi kom in i en virrig ny bokidé utifrån en av personerna i gårdagens bokcirkelbok. En bok om huvudpersonens fru. Samma historia från ett annat sätt. Vilken är då mest sann? Eller mest påhittad?

En liten missuppfattning igår satte igång min hjärna ytterligare. Chlott sa att hon läste någons första biografi (i betydelsen första delen) och jag tänkte att det var ju intressant att skriva flera biografier. Som om man har flera liv. Eller samma liv fast sett ur olika perspektiv. Lite som Bodil Malmstens Mitt första liv. Men är biografier sanna, är det inte bara författarens syn på sitt liv? Det är ju sant för författaren. Eller? Carl-Johan de Geers Tillbaka till nollpunkten är rätt mycket skröna. Är det då en biografi?

Kanske ska jag resten av året läsa böcker som om de var på riktigt. Börjar med de två böckerna jag har till mina bokcirklar. Flyga drake (som jag redan läst) är inte så svår att föreställa sig som sann rakt igenom även om det är hemskt om/att det är så. Blodläge av Johan Theorin blir nog lite svårare. Tror jag. Men det är värt ett försök.

Guf i mustaschen ett minne blott

Jag har ganska länge försökt odla mustasch. Det går sådär om jag ska vara helt ärlig.

Anledningen till mustaschodlingen är att jag vill ha lite guf kvar i slutet av glassen och det hade varit ganska smart att spara den i mustaschen.

När vi handlade glass med guf på bästa stället (Det blå ishus i Tversted) under veckan som gått såg jag till min glädje att jag inte längre behöver tänka på det där med mustasch. Nu kan man få guf i botten och mellan glasskulorna för en liten extra peng. Mycket bra.

Onda tretal

Alla onda ting är tre. Hoppas jag.

Igår lyckades jag få bagageluckan i huvudet när jag försökte stänga den för att kolla om min testpackade bil höll sin inom stängbara ramar. Sedan ramlade jag i trappan när jag tog ett lite längre steg än vad som behövdes och gled på hålfoten. Fick tag på trappräcket och höll bebisen i ett stadig grepp så att hon inte slog sig alls. Jag fick skrapsår på ovansidan av foten och blåmärken på benet. Dessutom är jag lite öm i det andra benet. Som om inte detta skulle vara nog gick jag in i Robbans datorbord och fullbordade blåmärkskartan med ett snyggt och ömt på låret.

Nu får det vara nog.

Asfaltsläggares inneboende ondska

Jag ser det framför mig och hör samtalet på PEAB Asfalts planeringsmöte.

-Hur ska vi lägga upp jobbet nästa vecka?
-Vad har vi som ska asfalteras? Motorväg? Villakvarter?
-Rätt mycket på motorvägen och så har vi ju som vanligt grävt upp Postgatan i Mörarp. Fyra olika hål minsann, telia har legat i även den här vintern. Hehe.
-Villakvarter, hehe. Vi lagar ett hål i taget. Börjar dagen där vid sjutiden. Tar med oss de bullrigaste maskinerna. Får inte vi sova på morgonen ska ingen få göra det.
-Vad kan det ta att laga ett sånt hål? En timme?
-Ja, ungefär.
-Kanon. Börja med det varje morgon. En timmes bullrigt arbete i fyra dagar. Sen kan ni ju ta lite motorväg efter klockan åtta. Eller borde vi göra det i rusningstid?
-Nej, det är mycket roligare att hålla folk vakna än att reta upp redan arga morgonbilister. Vi kan ju asfaltera lite på eftermiddagen på motorvägsavfarterna så att det blir lång kö. Hehe.

Nejdå, jag är inte alls bitter. Särskilt inte när man försöker få en bebis att sova och bullret sätter igång med exakt rätt mellanrum, precis när hon slumrat till lite, så att hon vaknar igen. För att inte tala om min lilla extrasovtimme på morgonkvisten. Jag saknar den. För som vanligt är de färdiga med sitt bullrade precis när jag gett upp och gått upp.

Vårtecken

Igår blåste vi ut i skogsdungen och letade efter vitsippor. Den som söker han finner.

I början av veckan hittade vi dessutom påskgodis i affären. Ett säkert och gott vårtecken. Skumäggspremiär här hemma och ett litet paket skickades till den lika skumäggstokiga Fisen. Gott!

Så nu är vintertalibanen lagd på hyllan (för någon månad sedan) och vårälskaren på plats. Var sak har sin tid. Det är inte lönt att leta vitsippor i februari (som vissa verkar försöka), då blir man bara besviken.

Ord

Prickade in alla rätt på Högskoleprovets orddel.

Det känns bra.

Trädgård

Tittar på grannarna som storstökar i sin trädgård. Igår grävde de upp syrenbersån. Idag har de sågat ner en bit av häcken. För en stund sedan kom en traktor med släp så jag antar att det ska donas en hel del idag. De flyttade in i höstas så de har säkert suttit hela vintern och planerat hur trädgården ska se ut. Det blir lite spännande att se.

Jag önskar ibland att vi också fick tummen ur och gjorde någonting åt den där trädgården. Vi har en massa olika planer som ändras efter hand. Och så velar vi. Duttar lite här och där. Köper en växt som vi kanske kan tänka oss ha i det där hörnet med tiden men som får stå i en kruka så länge tills vi bestämt oss på riktigt hur vi egentligen vill ha det. Trädgård känns så definitivt, inte som ett vardagsrum där man kan flytta soffan om man inte blev nöjd och sen flytta tillbaka igen efter ett tag.

Sen går all energi åt att klippa gräset eller äppleträden.

Börjar på önskelistan

Om 50 dagar fyller jag år.

Jag börjar lite smått på min önskelista:
Converse med marimekkomönster.

Men det är inte säkert att jag kan låta bli att köpa dem om de råkar komma i min väg (dvs jag råkar åka till Malmö och bara råkar gå in i marimekkobutiken, det kan hända)

Mumindemonerna

Mumintrollen är demoner.* Och deras vänner är rätt syndiga de också. Till och med Hemulen som verkar vara så hederlig och samlar fjärilar. I de lugnaste vatten...

So heed my warning. Stay way from Moomins! They have only been designed to lead children into damnation. If you ever come by ANY Moomin related material, you must burn it immediately, but use gloves before touching Moomin products. So great is the evil behind the Moomins that even short exposure can be harmful to your soul.

Jag tänker fortsätta vara förtappad och omge mig med demoner. Dessutom tänker jag försöka smitta av mig med min demondyrkan till nästa generation. Jag är ju inte baptist (även om jag varit i en bassängkyrka)

Jag inser att det är för sent för min del:

• Jag har läst böckerna flera gånger, en kan jag utantill. Att glömma någonting man lärt sig utantill som barn är väldigt svårt. Det kommer att poppa upp igen.
• Jag har samlat på mig ganska många muminmuggar (även om jag inte hoppade på trenden när min kursare Johanna i Ume visade mig muffarna på Domus (sic!) i slutet av förra seklet). De går ju inte att bränna så där enkelt. Istället tänker jag fundera på vilka synder just den muminfiguren kan tänkas fresta mig att göra när jag väljer mugg i fortsättningen.
• Och demonerna jag hängt i barnvagnen, stackars barn. Jag gömde dem en stund nere i fotändan av vagnen igår när vi var ute (kanske mest för att de slog i bebisens huvud lite när hon absolut ville sitta i vagnen) men de är ju så fina att titta på att de återfick sin plats ganska snabbt.

Men jag borde väl förstått det när jag läste Den farliga resan:

Allting som är tråkigt
ser ut som det ser ut,
igår, idag, i morgon
och det tar aldrig slut.

Jag skulle bara skratta
om det farligaste kom
och allt blev mindre tjatigt
och just precis tvärt om!

Sen blir hon kompis med Hemulen! Ja, jag säger då det.

*Tack till Mellanbarnet för tipset!

Stora händelser

Vi har fått en ny kött/juicedisk på ICA.
Det tycker jag är en konstig kombination.

Dessutom har de omorganiserat i mjölkdisken.

Bara man är varlig...

Lyssnade lite på radio idag. Hörde på tolvåringen som trillat ner i ett ide när han och kompisarna åkt skidor. Den nyvakna björnhonan blev lite irriterad. Så underbar kille. Bestämde sig för att han inte hade någon chans mot björn och låg helt still, beredd att dö. Då dissade björnen honom och han smet ut. Fast det bästa var att han inte tyckte att de skulle döda björnen eftersom det var mer deras fel som väckte henne, hon hade ju inte gjort någonting.

Just när något sådant händer tror jag inte att man tycker att det är såå skoj, bara att bli biten av en björn verkar läskigt. Men sen när allt gått bra är det ju lite coolt att ha varit i ett ide med björnar i. Juste raggningsreplik, snygg extrapunkt på meritförteckningen...

... men man kan dock, men man kan dock aldrig henne tro...

Tussilago

En solig eftermiddag sådär i slutet av mars kan man liksom bara råka köra förbi det där stället där jag brukar se vårens första tussilago.

Just en sån eftermiddag var det idag. Och där, på söderslänten längs vägen lyste det lite gula små prickar.

Det verkar som om det kommer en vår i år också.

Önskejobb?

Läser i tidningen om att det anställts en fågelskrämma på Gotland. Han ska skrämma bort de vitkindade gässen.

Jag hade tyckt att det var roligare om det hade ingått arbetskläder, skjorta med långa ärmar, lite trasiga och för stora byxor och en stråhatt. Det gör det tyvärr inte (enligt helagotland.se).

Men han har ju hjärna, till skillnad från fågelskrämman i Trollkarlen från Oz.

Vitlök och ingefära

Vi prenumererar på Linas matkasse. Tack vare det har vi aldrig slut på vitlök. Det känns som om det kommer en vitlök i varje påse. Eftersom vitlök inte är favorit här hemma brukar vi dra ner på antalet vitlöksklyftor när vi tillagar maten. Det gör ju att vi får lite mer vitlök över än vad vi borde ha. Men jag tror att även de som följer recepten till punkt och pricka har en del vitlök över.

Numera har vi även gott om ingefära. Varje gång det ska vara lite ingefära i någonting skickar de en rejäl bit. I den senaste kassen skulle man använda en matsked riven ingefära. Ingefäran på bilden är den vi fick i kassen. Det blir mycket mer än en matsked. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med resten. Förhindra förkylning genom att koka ingefärstea? Göra köttbullar med ingefära i (det är ganska gott)? Torka och göra doftpåsar till garderoben (det har jag aldrig hört någon göra men det kan säkert fungera)?

Spökets bil

Vi kallar föräldrarnas granne för Spöket*.
Det här är hennes bil.
Det tycker jag är roligt.


*Det är inget hon vet om, såklart. Hon såg ganska blek och tärd ut ett tag och hade slagit ut en tand. Blekheten kan ha berott på att hon var mammaledig med tredje barnet, hade en hund (som hette Vanilj), en katt (som vi kallade för Lakrits) och kanske fler djur eftersom hon är veterinär och de verkar ta med sig djur hem från jobbet lite då och då. Under denna bleka period kallade Fisen henne för Spöket och det har liksom hängt kvar fastän hon inte alls är lika blek och tärd längre.

Sorglig men nostalgisk härva

Trasigt kassettband vid vägkanten. En syn man inte ser så ofta nuförtiden. Nostalgi. Barndomsminnen. Uppbubblande ilska över alla de band som fastnat i bandspelaren och dött för att det inte gått att rulla upp bandet igen.

Mystiska saker längs vägen på barnvagnspromenaden minsann. Det kan Mörarp bjuda på!

Fettisdag

Grattis på fettis-dagen!

Imorgon börjar fastan. Jag funderar på om jag fasta genom att låta bli att äta godis fram till påsk. Jag gjorde en för- och emotlista.

För att inte äta godis:

1. Det är inte nyttigt med godis.
2. Degmagen blir kanske lite mindre.
   

Emot:

1. Godis är gott.
2. Bara för att jag blivit mamma behöver jag inte bli religiös.
3. Om jag inte äter godis och sötsaker så försvinner sockerabstinensen och när jag sedan äter godis igen brukar jag inte tycka att det är så gott. Det är ju rätt korkat att göra någonting som är gott mindre gott.
4. Man behöver äta mer när man ammar, har jag läst. Visserligen tyckte de att man skulle satsa på ett extra mellanmål med smörgås och frukt. Men är de inte lite för förnumstiga i de där böckerna?
   
5. Skumäggssäsongen börjar när som helst, någon gång under fastan dyker de första skumäggen upp och efter påsk är de borta igen. Om jag bestämmer mig för att inte äta godis under fastan kommer jag att missa skumäggen helt.

Emotlistan är mer än dubbelt så lång. Den sista punkten väger tungt, favoritgodis är ändå favoritgodis. Det blir inget fastande i år. Frukt och smörgåsmellanmål får bli efter påsk. Kanske.

Plip battery spent

Det är ett felmeddelande jag inte riktigt kan ta på allvar. Men dock ett felmeddelande när jag startar bilen. Och felmeddelande bör man ta på allvar.

Jag tror att det hänger ihop såhär:

Blipblip-nyckeln till bilen har gått sönder. Sönder i betydelsen går att laga med silvertejp, inte sönder i betydelsen fungerar inte att blippa med. Därför har vi använt reservnyckeln och låst upp bilen genom att stoppa in nyckeln i nyckelhålet och vrida om. Väldigt 1900-tal, jag vet.

Det har funkat när jag var gravid och bara skulle ha in mig själv i bilen och köra iväg men nu börjar jag bli trött på att alltid behöva låsa upp och låsa på förarsidan med bebis på armen/i bilstol/i barnvagn. Jag saknar enkelheten i blippandet.

Jag ringde bilfirman för att höra om de kunde beställa en ny nyckel till mig. Det kunde de göra. Sedan talade de om vad en ny blipblip-nyckel kostar och jag sa att det nog gick bra att laga med silvertejp.

Eftersom nyckeln tre gånger av fyra faller sönder i sina beståndsdelar när man vrider om och startar bilen med den har jag bara använt den att låsa upp med den senaste veckan (nyckeln har övergått från "ligga på skåpet för jag ska ju ringa till bilfirman och beställa en ny"-tillståndet till "postbilfirmesamtal/jag får väl använda den trasiga då"-tillståndet) De senaste gångerna jag startat bilen med reservnyckeln efter att jag öppnat den med blipblip-nyckeln har jag fått det här felmeddelandet. Plip battery spent.

Jag är ju ingen bilmekaniker men jag funderar på om det kan vara så att batteriet i blipblip-nyckeln laddas när man använder den i tändningslåset. Mycket möjligt. Och nu håller batteriet på att ta slut för att jag inte använt den att starta bilen med på ett tag (ja, den laddas antagligen inte av att starta bilen utan av att sitta kvar i låset under färd, såklart) Det tål att testas. Även om det innebär att jag först får ha en pysselstund med silvertejpen...

Fredagstidningen

Fredag.

Det som skiljer fredagarna från andra vardagar här hemma är att jag får SvD. Jag njuter. Jag hade inte hunnit läsa två tidningar alla de andra dagarna så det är lite helgbonus att få en extra tidning. Mest njuter jag av Kulturdelen och allra mest av korsordet. Att få sätta sig med förmiddagskoppen kaffe och lösa dagens kryss - det är fredag det!

Idag kändes SvD väldigt tunn. Någon hade tagit Kulturdelen. Jag fick nöja mig med nyhetsdelen och näringsliv. Inte roligt alls. Jag fick läsa pdftidning i stället. Inte alls samma sak. Korsordet kan jag ju skriva ut. Men det är inte samma sak, skrivpapper och tidningspapper.

Jag är lite förbannad.

Avstämning

Funderar lite på det här med avstämning när man självscannar i affären. Jag vet ju att det är finurligt uträknat att man blir mer avstämd i början av sin självscanningskarriär och att det sedan bara händer då och då. Detta står ju att läsa i det finstilta när man skriver på självscanningsblanketten. Att det oftast inträffar när man för en gångs skull lyckas packa påsarna väldigt bra eller har handlat extremt mycket (med vissa undantag) är bara en slump. Eller?

Tänk om det är så att det är en viss vara som utlöser avstämningen? En vara som de flesta köper så pass sällan men regelbundet att det blir ett bra tidsspann för avstämning. Hur väljer man ut den varan? Vissa varor handlar man ju för ofta, till exempel mjölk och bröd. Tvättmedel? Rödvinsvinäger? När man bara köpt en (1) frysvara?

Man skulle ju kunna tro att det är lösgodis som är triggern efter ovan nämnda gång, då jag fick avstämning när det enda jag köpt var lösgodis. Men jag kan med säkerhet intyga att så är inte fallet. Just den gången berodde det antagligen på att det var så längesen jag handlade i just den affären och då kan man nästan räkna med avstämning har jag märkt.

Nåja, det tål att funderas på.

Släta dukar

Ett sätt att få sina linnedukar släta är att låta dem torka på en glasskiva. Så gör kungen. Eller de som har hand om de kungliga dukarna.

Jag funderade lite på det sättet att få släta dukar när jag och mamma manglade alla våra linnedukar inför lördagens dop. De blev antagligen inte lika släta som kungens. Dessutom kommer det att vara veck eftersom de är vikta. Det är nog inte kungens. En av våra dukar är fem meter lång. Det blir en väldigt lång glasskiva. Var förvarar man den när den inte används? Kanske kan man göra en kombo - växthus/dukglasskivor? Hur gör kungen?

Kontinentsfunderingar

En av mina vänners statusrader på Fejjan:
Lägger örat mot marken och lyssnar
Kommenteras av en av hennes vänner:
Elefanter?

Är inte det helt fel kontinent? tänker jag.
Det är väl indianerna som lägger örat mot marken och lyssnar, inte indierna?

Nåväl, det är ju ett klassiskt misstag.

Gröt - great!

Ibland kommer man på riktigt bra idéer. Så bra att man förkastar dem som dåliga. Jag och Chlott är mästare på just sådana idéer. Som vi förkastar.

En av våra goda idéer var att sälja saltade havregryn, skriva "Färdig gröt på 3 minuter. Tillsätt bara vatten!" Vi var ganska säkra på att det inte var någon som skulle gå på den lätte. Det var för uppenbart att det bara var lur och bus och att det var billigare och bättre att köpa ett paket havregryn och lite salt.

Men så ser man plötsligt det här. Och det är inte första gången jag ser snabbgröt. Sist jag såg det hade de visserligen kokt havregrynen i mjölk och frystorkat det hela. Och den här är smaksatt. Men ändå. Grundidén är den vi förkastade. Och den är tydligen så dålig att den är bra. Det tycker i alla fall AXA.

Sillen

En sill på trottoaren. Hur har den kommit dit? Visserligen har det blåst rätt rejält de senaste dagarna men har den verkligen blåst ända från havet? Eller har det regnat sillar som det regnar paddor i Magnolia. Då borde det finnas fler än en kvar. Mamma trodde att det kunde vara en katt som varit framme. Det har vi varit med om men Hobbe Finsmakaren kom hem med en rensad filé.

Mycket mystiskt och märkligt är det i alla fall.

Lista

Precis som Västmanländskan drygar jag ut bloggen med en lista.

Humör just nu? Glad.
Kläder just nu? Jeans och smalrandig blå blus.
Musik just nu? Ingen.
Sommarplaner? Inget bestämt men en sväng till Tversted och Eksjölandet blir det absolut.
Hur många kuddar sover du med? Två.
Spelar du nåt instrument? Piano, gitarr och kontrabas. Och den obligatoriska blockflöjten.
Morgon eller nattmänniska? Morgonmänniska.
Snarkar du? Inte vad jag har hört men det klagas på det ibland så, ja.
Stjärntecken? Oxe.
Skostorlek? 41.
Längd? 169,5 cm.
Äckligaste insekten/djuret? Iglar.
Vad vill du jobba som? Jag är rätt nöjd med att arbeta som arkivarie. Men ibland drömmer jag om att rita och beräkna den perfekta lutningen i en kurva eller bygga en betongbro som ingenjör. Eller jobba i bokhandel.
Vad längtar du mest efter just nu? Fikapauser.
Brukar du svära mycket? Ja, det händer. Utom bland kyrkböckerna på jobbet där jag försöker låta bli eller modifiera svordomarna.
Land du vill besöka? USA.
Vad har du gjort idag? Varit och tagit bebisfoto till tidningen och varit på IKEA.
Vad ska du göra i morgon? Tala med prästen om dop och umgås med min mamma.
Vilket är ditt närmsta köpcentrum? Familia får väl räknas som köpcentrum men Väla är ju lite större och inte så mycket längre bort.
Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Det var ett tag sedan vi talades vid men vi hade nog stannat och talat med varandra en stund om vi möttes.
Är du polare med grannarna? Vi hälsar på varandra men inte så mycket mer.
Vad är det första du gör när du vaknar? Ammar (känns det som i alla fall) annars går jag på toa och sedan äter jag frukost.
Är det nåt du absolut inte äter? Nej, fast det finns ju saker jag tycker sämre om men som jag äter om jag blir bjuden på det.
Brukar du sola? Det händer men jag är lite för rastlös för att ligga i timmar på stranden.
Tränar du? Inte så gärna. Just nu är jag dock lite sugen på att börja träna pilates igen för att bli mjukare i musklerna och lite starkare, men jag får väl vänta några veckor med det tills de två månaderna efter förlossningen har gått och då lär suget ha gått över.

Mitte?

Min svåger tipsar om ett hotell i Berlin i sin facebookstatus. Han skriver att det ligger centralt. Då började jag fundera på var centrum i Berlin ligger. I en stad som varit delad finns det minst två centrala delar. Vilken av dessa betraktar min svåger som Berlins centrum?

Efter lite diskussion här hemma kom vi överens om att svågern antagligen var mer västberlinig än östberlinig och att hans "centralt" ligger vid KaDeWe. När man kommit så långt i diskussionen är det helt klart läge att googla. Vi hade fel. Svågerns "centralt" ligger i öst, vid Rosenthalerplatz.

Tankens makt

Jag har lyckats med någonting som jag trodde var omöjligt. Är lite ambivalent angående det.

Det finns blommor som jag inte tycker om. Begonior och pelargoner när det gäller krukväxter och nejlikor i snittblomsfamiljen. Som tur är får man nästan aldrig nejlikor, möjligtvis någon enstaka i blomsterarrangemang och då kan de vara okej. De smälter in i mängden och fyller ibland ett estetiskt syfte just där.

När jag får skott av ovan nämnda krukväxter händer det att jag tänker onda tankar om dem och de dör ganska snart. Jag tänker inte "Dö, du fula begonia!" utan mer "Usch, begonior, det är ju ingen fin blomma alls. Och så tråkigt det är att städa när blombladen fastnar i torrmoppen." Det är inte meningen att de ska dö men det gör de. Jag har ingen som helst makt över de onda tankarna eller blommornas död. Men jag trodde bara att det var krukväxterna som inte klarade av att man tänkte onda tankar om dem.

Jag fick nejlikor i söndags av mina svärföräldrar. Det tar en evighet för nejlikor att vissna, de var i min värld nästan odödliga. I vanliga fall. Det är rätt säkert att jag tänkte onda tankar om buketten jag fick. Igår slokade de. Fyra dagar tog det för mig och mina onda tankar att vissna nejlikor. Otroligt men sant. Och lite ambivalent.

Dansk parlör

Läste reseguiden i Vi föräldrar. Tips på resmål. Till varje resmål fanns en liten parlör med vanliga fraser och ord.

Ett resmål var Danmark (som alltid när det handlar om familjesemester). Jag läste parlören och lärde mig att hej heter hej och hejdå heter hejhej. Tur att vi inte bor i Danmark, jag brukar nämligen svara hejhej när jag möter någon som hälsar. Inte särskilt inbjudande till vidare samtal där inte, när jag säger hejdå med det samma...

Måste komma ihåg att ändra mina vanor tills vi kommer till Danmark nästa gång. Dels att jag ska lägga av med att säga farvel när jag menar hejhej, dels ändra min vana att säga hejhej när jag menar hej. Eller inte, antagligen är jag bättre på danska än de som skriver parlörer i Vi föräldrar och kan fortsätta som jag brukar...

Källsortering

Ibland händer det att jag skiter i att källsortera. Inte ofta men det händer. Framförallt när jag städar och slänger allt skräp på min väg i samma påse, mjukplast som toarullar, tidningar som garnstumpar.

Då tänker jag på min goda vän M som jobbat på tippen i några år. De första åren han jobbade där hände det ibland att han var inblandad i projektet "se hur duktiga folk egentligen är på att källsortera" och gick igenom allas våra sopor. Det var väl framförallt restavfallet som skulle kollas, se vad som kunde källsorteras av det. Hans absoluta värsta soppåse var när någon slängt fiskrens och plastpärlor i samma påse, det var inte roligt att dela på i efterhand. Annars brukar han säga att den där soppåsen som vi har på toaletten är den värsta att gå igenom. Det har jag inte alls svårt att tänka mig. Då är det bättre med mina städpåsar.

Bio Maxim

Min favoritbiograf ska stänga. Maxim i Landskrona. Det är en ensalongsbiograf av den gamla sorten men rejäla, sköna biofåtöljer. Den första film vi såg där var Harry Potter. Då bodde vi i Landskrona så valet av biograf var inte så konstigt egentligen. Efter filmen kommer man direkt ut på biografens bakgård. Det var som att gå rakt ut i Diagongränd med en katt som strök längs väggen. Häftigt.

Vi har sett ganska många storfilmer på Maxim. Sagan om ringen och resten av Harry Potterfilmerna har varit ett måste att se just där. Även sedan vi flyttat från La. Mest för att det är en så mysig bio men de sköna fåtöljerna och det faktum att ljudet inte är lika högt uppskruvat har spelat en viss roll. Och att det funnits plats biljetter när filmerna är slutsålda överallt annars.

Jag tycker att det är mycket sorgligt att Maxim ska stänga. Inte för att vi går på bio så ofta (och nu lär det bli ännu mer sällan) men när vi går är det lättare att övertala Robban att gå på Maxim än på Filmstaden...

Bibliotekstjuven

Det var så många inlägg om Bibliotekstjuven på facebook (min enda kontakt med yttervärlden) att jag var tvungen att se den på svtplay. De flesta, särskilt mina bibliotekariekompisar, tyckte att det var pinsamt. Skämskuddar hade kommit fram och vissa hade stängt av efter halva avsnittet.

Visst var det ganska pinsamt. Jag blev förbannad på honom för att han inte redde ut det ekonomiska, det säger sig själv att man inte ska köpa cigarrer för flera tusen när man inte har betalt elen och hyran hemma. Men det var antagligen meningen med upplägget i serien.

Men allra mest förbannad blev jag när han inte kunde stänga arkivkartongen ordentligt. Hur svårt kan det vara? Gå runt där med en flärpande kartong. Skäms på dig Gustaf!

Nytt postnummer

Idag fick vi meddelande om vårt nya postnummer. Vi har fått förhandsinformation för ett bra tag sedan att det kanske skulle hända.

Jag var lite rädd att jag inte längre skulle bo i Mörarp utan få Helsingborg som postadress till skillnad från Z som hoppades att hon skulle få bli Helsingborgare. Men hon bor precis vid Helsingborgsgränsen och jag bor ju i byn Mörarp. Inte för att jag känner mig som en Mörarpare så där i själ och hjärta men jag hade tyckt att det var lite tråkigt om byarna försvinner i postgången och blir en del av en jättestor stad.

Min rädsla var dock obefogad, jag bor kvar i Mörarp och det nya postnumret är inte så svårt (253 54).

Statusrader

Facebook för längesen hade min status överst på förstasidan. Det var bra. Då visste jag vad jag höll på med just då.

Sedan tog de bort det på förstasidan men det stod fortfarande överst på min profilsida. Lite omständligare att komma ihåg vad jag sysslade med för tillfället men det gick an.

Nu har de tagit bort statusraden även från profilens topp, den står bara i loggen. Har man hittat på en massa på facebook sedan man ändrade status hamnar den långt ner. Det gör att jag kan gå ut med soporna i flera dagar utan att reagera.

Jag får helt plötsligt för mig att jag måste göra lite mer långsiktiga saker i statusraden eftersom jag kommer att glömma ändra den. Bara för att jag inte ser att den är helt inaktuell redan på startsidan. Att man dessutom måste trycka fram statusfältet så att man kan fylla i det gör det inte lättare att komma ihåg att ändra.

Jag är lite missnöjd. Kanske mest för att jag är lite smått glömsk när det gäller statusrader...

Input och output

Man behöver lite input för att få output. Här händer inte så mycket. Jag ammar, går en promenad, försöker få i mig lite mat vid någorlunda rätt tidpunkt. Surfar lite och går bet på gårdagens kryss i SvD. Funderar på att hämta dagens tidning och ta tag i dagens kryss istället. Inte mycket att blogga om alltså.

Jag förstår helt plötsligt att folk kan bli så upprörda över saker som står i tidningen. Och varför det skrivs så många insändare. Om tidningen är den enda input man får så står det ju ganska mycket som är fruktansvärt. Jag fastnar mest på smånotiser om allt möjligt. Igår läste jag om en 70-åring och en 80-åring som slagit varandra blodiga med snöskyfflar när de inte kom överens om snöskottningen. Detta hände i Jönköping och jag undrar hur det kunde ha så mycket nyhetsvärde att det hamnade i Helsingborgs dagblad. Kanske för att vi ska kunna varna våra barn för hällörade småländska äldre herrar med snöskyfflar. Det har vi i alla fall gjort...

Regn och tystnad

Hela eftermiddagen och kvällen igår fyrades det av raketer i grannskapet. En liten paus vid åttatiden, jag antar att det var då nyårssupén intogs. Sedan satte fyrverkerierna igång igen för att bli som intensivast vid midnatt. Som sig bör, kan man tycka. Vi snyltade som vanligt och tittade på alla andras fyrverkerier utan att smälla iväg en enda.

Men, när klockan närmade sig halv ett kom ett regnväder och allt blev tyst. Så brukar det inte vara. Det var fantastiskt skönt. Lite regn är bra ibland, även på vintern.

Bubbelplast

Blå bubbelplast låg på köksbordet häromdagen.

Jag älskar att smälla bubbelplast. En inte så hemlig hobby, särskilt inte när jag har en mycket fin bubbelplastkalender på väggen.

Jag går genast till angrepp på den blå bubbelplasten och då visar det sig att det är industribubbelplast som inte går att smälla. Robban småskrattar och är mycket nöjd med sitt spratt.

Trendspaning

Förra helgen fylldes min fb-sida med pepparkaksbakande barn i varierande storlek alternativt pepparkakshus (också de i varierande storlek). Idag verkar det som om alla bakar saffransbiscotti. Däremot var det ingen som la upp några bilder på barn som la lutfisken i blöt på Annadagen, det var ingen som skrev att de gjorde det heller. Det verkar som om det är bestämda dagar för de nya julrelaterade aktiviteter och att någon av julkakorna har bytts ut mot skorpor.

Igår kväll delades mina vänner upp i två kategorier. De som tittade på den stora festen och de som såg på Idol. Jag tillhörde den första kategorin och får därmed erkänna att jag tittade på tv igår. Jag som satt och funderade över att inte alla tittade på samma program på tv längre som på Razzels tid, men det verkar som om jag hade fel i min fundering.

Etnologen har vaknat till liv. Och viljan att följa trenden med saffransbiscotti...

Bilden har jag lånat från Arkitekturmuseet (fotograf: Matti Östling)

Stinky

Dagens bästa nyhet: Skurken i Muminhuset har getts ut igen. Det är en fantastiskt fin bok. Den handlar om Stinky som tagit sig in i Muminhuset och är illustrerad med foton från dockskåpsmodellen av Muminhuset (som man numera kan se i Mumindalen men jag såg i Malmö i början av 1980-talet). Det är ett dockskåp att drömma om, pappans rum är min favorit. Och förfadern bakom kakelugnen.

Mitt exemplar blev ganska illa behandlat av ett ledarbarn på ett Hand i Handläger med mumintema. Det där med att vara försiktig om andras saker var nog inget de lärt sig i den familjen. Visst kan man "glömma" boken ute i tältet några regniga dygn men jag tycker nog att man som förälder åtminstone kan säga förlåt och undra om man ska ersätta boken på något sätt när ens barn förstört den. Och ja, jag är jättelångsint när det gäller sån't, jag vet. Men nu kan jag ju köpa en ny fin bok, med fler sidor till och med.

Två rara sorters människor

På min enormt långa julklappsrunda i Helsingborg igår (från Konsul Olssons plats till Stortorget) var jag tvungen att ta igen mig för att orka gå tillbaka till bilen. Det fick bli Fahlmans - kondiset jag inte gick på som gymnasieelev eftersom det bara var folk från Nic som hängde där.

Inne på Fahlmans såg jag två sorters människor som jag sällan ser. Båda sorterna framträder tydligare på vintern av ganska självklara anledningar. Båda sorterna är ganska rara i ordets båda bemärkelser.

Den ena sorten är de som knyter sin halsduk under hakan. Mest män i övre medelåldern. Helst skotskrutig halsduk i rött, vitt och svart.

Den andra sorten är damer som inte tar av sig hatten när de fikar. Man får ju tänka på frisyren. Men blir det inte väldigt varmt att sitta med pälsmössa inomhus?

Högtidsfilmer

Nu börjar det bli dags att beta av julfilmerna. Förra helgen tittade vi på Julfritt (eller Christmas with the Kranks). Igår kunde vi inte välja mellan Love Actually eller The Holiday.

Eftersom vi inte riktigt var på romantisk-komedihumör kom vi fram till att Matrix kunde räknas som julfilm. Jesussymbolisk som den är. Dessutom ville jag se den elake fransmannen. Inte för att han skapar någon julstämning utan för att vi talade om honom på en lunch för ett tag sedan. Jag minns inte varför, bara att.

Filmvalet visade sig vara helt fel. Den elake fransmannen är inte med i Matrixettan utan bara i de andra två filmerna. Och Matrix är ingen julfilm. Det är en påskfilm. Dels är det en vit kanin i början, dels återuppstår han från de döda på slutet. Påsk rakt igenom alltså.

Men det gjorde ingenting. Matrix ser jag gärna om lite då och då oavsett vilken högtid som ligger närmast till hands.

Knäck

I vanliga fall när jag kokar knäck är jag otåligheten själv och gör kulprovet när knäcken kokat i en oändligt lång stund typ fem minuter. Idag tänkte jag att jag inte skulle vara så hialös utan vänta de där 45-60 minuterna som det enligt receptet skulle ta innan knäcken var klar. När jag kulprovade efter 40 minuter klarade knäcken visserligen kulprovet men den klarar även att knäcka en eller annan tand om man har otur. Försöka få den i knäckformar var dömt att misslyckas så jag bredde ut den istället. Antagligen får jag slå sönder den med hammare till lagom stora bitar.

Men den smakar gott. Man behöver ju inte tugga på den, man kan ju låtsas att den ska vara sådan och suga på den istället.

Tvillingarna

Lite sött tycker jag att det är att ge sina tvillingar namnen Bror Oskar och Syster Klara. Hade mamman hetat Lillemor hade det varit pricken över i men så bra är nästan aldrig verkligheten.

(Bildbeviset från Visseltofta församlings födelse- och dopbok 1899 är lite suddigt.)

Pelargoner och punsch

Vi har fått nya grannar för ett tag sedan. I huset med glasveranda. Nu undrar jag om det finns någon oskriven lag att man måste ha pelargoner i verandafönsterna. I så fall går ju veranda fetbort för min del trots att det hade varit trevligt att ha någon given plats att dricka punsch.

Fast det hade ju varit snäppet värre om man var tvungen att ha begonia.

Foto: www.fotoakuten.se

Frälsarkrans

Med anledning av att några av mina kollegor ska till Hässleholm nästa vecka och arkivlägga lite i kyrkans arkiv innan leverans till Landsarkivet kollade kontorsgooglarna Lina och Tobias upp färdväg och var kyrkan och pastorsexpeditionen ligger. Då kom vi att titta lite på alla aktiviteter som kyrkan hade att erbjuda.

En av aktiviteterna var Frälsarkransmeditation. Vi tyckte att det var väldigt märkligt eftersom en frälsarkrans i vår värld är en livboj som hänger vid bryggor. Jag hade ett förslag om att frälsarkransar kanske måste få en välsignelse innan de hängs ut - därför denna rituella meditationsstund. Lite som att man skänkte båtmodeller till kyrkan när man klarat sig undan en storm på havet med livet i behåll, fast tvärt om. Men på något vis verkade det inte rimligt.

Detta verkade så mystiskt att jag var tvungen att googla på Frälsarkrans och då fick denna märkliga gåta ett svar. Frälsarkransen är ett radband med olikfärgade pärlor i olika storlekar som används vid bön och meditation. Biskop Martin Lönnebo funderade ut den när han var tvungen att gå i hamn på grund av en storm under sitt båtluffande i Grekland 1995.

Men bilden av kyrkobesökare som kommer med var sin livboj runt halsen är ändå väldigt svår att få bort.

En viss kontorskompis tyckte verkligen att det var en bra idé att jag skulle gå till kyrkan med livboj och försöka vara med bara för att se reaktionen. Men jag vet inte det. Kanske nöjer jag mig med att ge en frälsarkrans till någon kontorskompis i julklapp. Det kan ju behövas, både den ena och den andra sorten, när jag inte kommer att vara på plats de närmsta månaderna...

Spadtag

Det var inte mycket de grävde när de tog första spadtaget på utbyggnaden av Arkivcenter Syd idag. Jag skulle inte kalla det grop. Oförsiktiga golfare slår upp större tuvor. Och jag förstår inte varför de måste ha hjälm på sig, är det för att de är på en byggarbetsplats?

Det var väldigt kallt att stå och titta på i blåsten. Fyra grader enligt Sydsvenskan, och "inte den charmigaste av platser och väderlekar".

Men den gratis buffématen var god. Det var ju mest den vi kom dit för.

Bilden har jag lånat från Sydsvenskan.

Vart går tåget idag?

Mörarps station har blivit lite längre. De har jobbat med perrongen hela hösten så att den ska passa de nya pågatågen. Som pricken över i smällde de upp en tågkur som är förvirrande lik den gamla sunkiga. Men en sak var sig inte riktigt lik. Tidtabellen. Igår när jag stod och väntade insåg jag att det inte var tidtabellen mellan Helsingborg och Åstorp som hängde i kuren utan mellan Malmö och Karlskrona. Vad jag vet stannar inte det tåget i Mörarp. Det susar inte ens förbi som tåget mellan Helsingborg och Kristianstad.

Men ett litet pirr av spänning kände jag ändå i magen, kanske skulle jag hamna i Karlskrona istället för i Ramlösa. Vad paffa de skulle bli på jobbet när jag ringde och sa att jag kanske blev lite sen för att tåget tog mig till Blekinge.

Sen började jag fundera över hur det kunnat bli så fel och insåg att det antagligen berodde på att att någon trodde att Mörarp och Mörrum var samma sak. Säger man det snabbt till någon med mycket vax i öronen kan det vara svårt för den att höra skillnad. Eller också har något blandat ihop det när de skulle hänga upp tidtabellerna så att vår tidtabell hänger i Mörrum istället. Kanske skulle man åka dit och kolla...

Finessen med att dricka

I gårdagens SvD kunde man läsa om skillnaden mellan hur katter och hundar dricker. Hundar slevar in vattnet genom att forma sin tunga som en soppslev och skvätter samtidigt ner omgivningen. Katter dricker mer med finess. De sticker ner sin tungspets fyra millimeter och tack vare att ytspänningen är kvar kan de få vattnet att bilda en stråle mellan skålen och munnen. Sedan stänger de munnen, kniper av strålen och sväljer. Samma procedur upprepas fyra gånger i sekunden, lite långsammare för större kattdjur som tigrar och lejon. Fiffigt och med finess.

Tyvärr är det ingen som talat om det för Dorotea. Hon dricker genom att stoppa ner tassen i vattnet och sedan slicka av det från tassen. Inte lika effektivt. Inte med lika mycket finess. Kanske godare.

(Jag ska väl vara lite snäll mot katten och erkänna att det händer att hon lapar också, så hon kan om hon vill...)

Fredagsfilm

På min ena bokcirkel kom vi att tala om filmen Gökboet och jag blev osäker på om jag hade sett den eller ej. Det är en så'n där klassiker som man har sett bitar av och vet storyn. Ikväll bestämde vi oss för att se den och då insåg jag att jag nog inte sett hela filmen tidigare. Det var kanske inte någon feel-good-film men den var väldigt bra.

Japp

Åt Japp på vägen hem.

Tänkte på Daniel Götschenhjelm (vem gör inte det när man äter Japp?) och en gammal fundering över tidningsrubriker av typen "Sveriges svar på NN". Det känns som om det aldrig är tvärt om. Därför brukade jag och Chlott varje gång vi såg en bild av Brad Pitt säga just "åhh, USAs svar på Daniel Götschenhjelm!" Det faller lite på att det inte är så många som vet vem Daniel Götschenhjelm är (vilket är en skandal!!!). Det brukar inte hjälpa att säga att det var han som var med i jappreklamen för evigheter sedan, den där den jappätande killen blåser sig upp istället för att göra armhävningar.

Oftast är de där svenska svaren på amerikanska skådespelare väldigt dåliga. Tidningen har möjligtvis hittat bilder som med god vilja kan vara lite lite lika. Jag tror ju inte att de menar själva skådespelandet någon gång.

Den ende jag skulle kunna tänka mig vara en tvärtomare är Ingemar Bergman och då tror jag att man syftar på regisserandet och inte den bildliga likheten. Och det är ju så mycket större att bli jämförd i det man gör istället för hur man ser ut.

Nåväl, Daniel. Bäst är han i Radioskugga - Sveriges svar på Twin Peeks.

Dagens projekt - lådan

Ni vet den där lådan där man lägger allting som man inte riktigt vet var det ska vara. Samma låda som man "städar ner" saker i när man får lite oväntat besök. Jag är ganska övertygad om att det inte bara är vi som har en sådan låda.

Den lådan ska i alla fall tömmas idag eftersom vi tänkte använda byrån till någonting annat, på en annan plats.

Jag undrar lite var jag ska göra av batterier, reflexer, kylskåpspoesi och sjörövarflaggan. Det kommer att råda viss förvirring ett tag framöver för trots att det mesta bara råkat hamna där är det ju där man brukar hitta det igen...

(De två andra lådorna i byrån ska också tömmas men det är mer lättömt, dukar i den ena och vantar/mössor/halsdukar i den andra.)

Trappor

-Spiraltrappan går på fel håll, deklarerade Eva-Maria och undrade om det kommer att finnas någon spiraltrappa i våra nya lokaler på Gastelyckan, och om de kommer att gå på rätt håll.

Jag har aldrig funderat på rätt och fel håll på en spiraltrappa men Eva-Maria förklarade. Det är lättare att gå uppför än nerför på den smala delen av trappan. De flesta av oss föredrar högertrafik när vi möts och om då spiraltrappan går på fel håll blir det lite besvärligt. Vid mötet uppstår lite velande: väljer man vänster känns det fel för att man inte är van att köra vänstertrafik, väljer man höger brukar det sluta med att en person står still och den andra går förbi. Eftersom vi använder trappan ganska mycket allihop är det ett fasligt velande och stannande under arbetsdagens gång...

Men, som sagt, jag har aldrig funderat på det tidigare men när nu Eva-Maria påpekat detta inser jag att det är så sant, så sant.

En trappa jag däremot funderat mycket på är den gjutna betongtrappan på Ramlösa station. Eller egentligen alla tre. Mest har jag funderat över vad det är för en idiot som har ritat dem. Den som är allra värst är trappan från perrongen till bron ovanför. Den är så feldoserad att det är en pina att gå i den. Men de två trapporna som leder ner till tunneln under spåren och upp till parkeringen är inte så mycket bättre. Jag, i mitt nuvarande tillstånd, är helt slut när jag kommer upp från tunneln. Min kollega/pendlarkompis klagade också häromdagen så det är inte bara i min värld som dessa trappor förbannas...

Äntligen!

Äntligen återgår vi till normaltid.

Skönt.

Prosit

Jag hörde om den här apan på vetenskapsradion i morse:

"En ny ap-art har upptäckts i norra Burma i Sydostasien. Den uppnästa apan är sedan tidigare känd av lokalbefolkningen, men inte av vetenskapen.

De närboende berättade för forskarna på plats att den inte är svår att hitta - särskilt inte när det regnar, för då nyser den när den får in vatten i sina uppåtriktade näsborrar. För att skydda sig i regnväder sitter den regniga dagar med huvet mellan knäna...."

Jag trycker att det låter helt underbart och tror stenhårt på lokalbefolkningens berättelse. Det är ju just så man vill göra när det regnar - stoppa huvudet mellan knäna för att slippa nysa.

Alfabetisk ordning

Avtryckskorten jag sorterar är i alfabetisk ordning. I alla fall till synes alfabetisk. De har sorterat dem i fonetisk alfabetisk ordning. Carlsson och Karlsson är båda under K, sorterade som om det var det samma. Det kan jag gå med på. Petersson och Pettersson har jag lite svårare för, det är i min värld två olika efternamn. Cederström och Zander hamnar på S. Men att leta efter Kjellberg på T känns helt knasigt.

Jag föredrar nog ändå strikt alfabetisk ordning, som det stavas och inte som det låter.

Tröskelträning

Äntligen!

Dorotea har i många år tränat på att vakta trösklar. Vi, hennes människor, har inte riktigt förstått meningen med allt det här vaktandet utan bara låtit henne vara. Lite tryggt har det ändå känts, på något plan, att det är någon som håller koll på trösklarna.

Igår kom hennes träning till nytta. En stor spyfluga hade bestämt sig för att göra oss sällskap i sovrummet när vi gick och la oss. Jag var rädd att den skulle anfalla, så stor var den. Robban lyckades fingerknäppa den när den satt på lampan. Lite vimsig och yr hamnade flugan på en tröskelliknande bräda framför garderoben och Doroteas jobb med att vakta den lite vingliga flugan började. Så fort den rörde sig fick den en smäll av tassen. Efter några smällar åt Dorotea upp den.

Sensmoral:
Övning ger färdighet, fastän man ibland inte vet vad övningen ska leda till.

Nackdel med mycket smink

På tåget hem igår satt jag mitt emot en dam som hade så mycket mintgrön ögonskugga att hon inte kunde röra ögonen när hon läste. Hon var tvungen att röra hela huvudet, rad för rad.

Jo, det är sanning.

Dagens tips

Låt bli med att få höstkräksjukan jag har haft sedan igår kväll. Att kräkas är aldrig skoj. Att göra det hela natten är inte heller så roligt. Det hjälper inte om man är två om det. Även om vi tog igen sömnen under dagen idag är vi helt utslagna. Och särskilt sugna på mat kan man inte säga att vi är. Återvänder snart till sängen.

Mystiska klisterlappar

Igår hittade jag en kvadratisk klisterlapp med en tvåa på i min jeansbakficka. Idag hittade jag en likadan klisterlapp fast med en trea på koftan jag har på jobbet. Mystiskt. Som en julkalender fast i fel månad och med helt fel siffror. Jag undrar var de kommer ifrån. Jag är glad att de inte räknar ner...

Dagens tips

Gå inte in på banken och du inte har oceaner av tid.

I fredags lämnade jag mitt visakort i kortläsaren på Pressbyrån. Jag har varit medveten om att det skulle hända sedan de började med chip. Det var bara en tidsfråga.

Kortet blev spärrat i fredags och jag skulle bara in på banken och beställa ett nytt. Eftersom banken inte har de kundvänligaste öppettiderna och jag vill ha ett nytt visakort så snart som möjligt var det lunchen som gällde för bankärendet. Först får jag vänta i tjugo minuter på att komma fram till kassan. Inte för att det är mycket folk på banken, förutom de som stod vid de två öppna kassorna var det tre personer före mig i kön.

Under tiden jag satt och väntade kom jag på att det kanske var smart att ta ut lite kontanter, hur mycket berodde lite på hur lång tid det skulle ta innan jag fick ett nytt kort. Två bankärenden alltså.

Väl framme vid kassan trodde jag att han var lite rationell när han bad mig fylla i uttagslappen medan han beställde ett nytt kort. Jovisst, när jag trodde att allt var klart började han fråga om jag hade fått information om bolåneförsäkring eftersom jag hade bolån i banken. Om någon av oss skulle bli arbetslös. Den sannolikheten är väldigt liten, sa jag och talade om att jag inte var intresserad. Men om någon av er går bort, fortsatte han. Inte intresserad av annat än att komma här ifrån med kontanter i handen och få lite mat var det enda jag ville skrika men skakade bestämt på huvudet i stället.

Han klickade vidare på musen och tittade på sin datorskärm, hämtade lite papper jag skulle skriva på. Sedan frågar han om vi har någon personlig rådgivare. Då ljuger jag honom rakt upp i ansiktet och säger att vi har en i Helsingborg. Bara för att få slippa tacka nej till det också. Sedan drar han upp den här bolåneförsäkringen igen men kommentaren "det är klart att man inte vill tänka i sådana banor men om det händer så måste vi veta att vi har informerat er om det". Sen (efter att jag stått vid kassan i 10 minuter) får jag äntligen mina pengar och kan gå därifrån. Hungrig och ilsken.

Jag jobbar ju inte på banken men trots det är jag medveten om att det är ganska många som gör sina bankärenden på lunchen. Och alla som har lunchrast vet att man inte vill sitta på banken i en halvtimme av den. Om jag jobbade på banken så skulle jag inte vilja att kunderna var arga när de gick därifrån utan för deras skull jobba så snabbt och effektivt som möjligt mellan 11.30 och 14.00. Jag hade inte velat att de när de gick funderade på att ta ut alla pengar och lägga dem i madrassen i stället...

Uppdatering: Idag fick jag en webbenkät att fylla i om min senaste kontakt med banken. Jag var rätt neggo...

Vinterväder?

Idag regnar det, är gråmulet och runt 10 grader. Typiskt skånskt vinterväder.

Det var alltså såhär alla ni som klagade på snön i vintras hellre ville ha det. Har ni tur blir det så i vinter. I ett halvår sådär. Kanske lite kallare någon dag så att vi får blixthalka.

Har ni riktig förbaskad otur blir det snö även i år.

Jag för min det hoppas på snö. Men så har jag också blivit kallad för vintertaliban.