Skumägg

Kände på det skrynkliga kuvertet.
Blev överlycklig!
Gott!

Bjöd lite (se bilden)

Tack Fisen, bästaste posten på lääänge!

Godisnostalgi

Festade till det med en Käck citron, eller Kick som de heter nu för tiden. Det var längesen jag såg käck med citronsmak, jag har fått nöja mig med de gamla vanliga. Robban märkte inte ens att det var citronsmak, honom är det ingen idé att slösa sina godispengar på.

Jag blev lite nostalgisk när jag gick där och åt citronkäck, drömde lite om den ganska äckliga varianten med kolasmak. Och började längta omåttligt mycket efter Nickel. Det var ett lite spännande godis eftersom man aldrig visste vilka smaker det fanns i paketet. Skulle man dra en nitlott och få mest polkagrissmak eller skulle man få et välblandat paket med både fruktisar och den som smakade bränt socker?

Jag får egentligen inte äta Nickel så det är tur att de slutat tillverka dem. Trots att jag blivit förbjuden att äta dem hoppas jag att de snart nylanserar Nickel och att de slår in godisbitarna i plast som inte är genomskinlig. Annars kommer jag att äta dem i smyg...

Adress- och programbok, någon?

54 adress- och programböcker låg i vår brevlåda när jag hämtade tidningen idag. Ett exemplar hade räckt.

Adress- och programboken var en gång min ständige följeslagare och en oumbärlig hjälp. Där står adress och telefonnummer till allt och alla i Kulla scoutdistrikt. Eller i alla fall alla av vikt. Dessutom finns det ett kalendarium med alla distriktsarrangemang (därav -programboken)

Jag blev lite fundersam när vi fick 54 st. Jag ringde till den som verkade mest skyldig. Hon svor sig fri men hade en förklaring. Mörarps scoutkår hade fått ganska många över och gav dessa till Vegeholms scoutkår. Sorgligt nog är vi inte ens 54 stycken i kåren. Men jag ska göra mitt bästa för att bli av med så många som möjligt.

Hojta till om du vill ha ett ex!

Väntan på Åstorps station

Eftermiddagens väntsalsstund i Åstorp var sådär skoj. Två bastanta damer brukar sitta där och hänga på bastanta damers vis. Av språket de talar med varandra skulle jag gissa att det är två slaviska bastanta damer. I vanliga fall talar de lite för högt med varandra men verkar vara goda vänner. Idag var de osams. Länge satt de tysta, sedan sa den ena någonting och den andra grälade tillbaka. Tyst en stund till. Den andra sa något som besvarades med en ordsalva. Till sist skrek de på varandra. Jag undrar vad det var de vara så osams om. Jag var ganska glad när mitt tåg kom så att jag kunde lämna den varma men gräliga miljön.

Bra start på dagen?

Började dagen med en ansiktbehandling på Trivas på Råå. Skönt!

Vårtecken?

Solen sken när jag hoppade av i Åstorp för att fördriva tiden tills nästa tåg kom. Då kände jag det, suget i magen. Jag var rysligt sugen på skumägg. Det måste väl vara ett vårtecken så gott som något?

Väckningsljud

Ljud jag vaknat av i dag:

1. Kräkljud från katten som sov på min klädhög i sovrummet. (Lina mumlar: "snälla Dorotea, kräks inte på mina kläder")
   
2. Robbans väckarklocka.
3. Badrumsfläkten som fått för sig att den ska låta som om det är något djur som fastnat i den. (Om man petar med en gammal tandborste i fläkten slutar det, ibland)
4. Min väckarklocka.
5. En så'n där blåsmoj som vecklar ut sig och låter när man blåser i den som man har på kalas* som de hade på dvd:n jag skulle se med dansföreställning för barn (som inte var så skoj...)

Undrar hur många gånger jag kommer att vakna imorgon.

*Om det fanns google som man kunde rita sin fråga hade jag hittat att det heter Blåsormar mycket lättare.

Prinsen och prinsessan

Jag tycker att det är lite roligt att de förlovat sig (men jag är ju lite rojalist). Inte lika roligt som Berglinserien ovan utan roligt på ett annat sätt. Inte för att jag tänker åka till Stockholm för att vara med och vifta med svenska flaggor. Men jag kommer nog se till att den den där tv:n fungerar (dvs sätta i antennsladden) och ladda med prinsesstårta.

Berglinfavoriten (som man nog fär förstora genom att klicka på den så att man ser löpsedlarna) var med i dagens Svd och jag inser att jag är en ond människa som använder den

Vardagsmysterium

En sådan här tvål (grön) med pump har vi på toan. Den innehåller 300 ml.

När den är slut köper vi en refillpåse. Läser man bliw genom den genomskinliga påsen står det wild vilket jag tycker är lite lustig. Bliwtvål i min värld är så långt ifrån wild man kan komma.

Det som är mystiskt är att även påsen innehåller 300 ml men det får inte plats i flaskan. Det är ganska mycket kvar i påsen när flaskan är fylld till brädden, inte bara det där sista som måste pressas ut.

Jag tycker att det är mystiskt.

Det som är kvar får stå lite osnyggt i påsen och får fyllas på när man använt tvålen några gånger. Hade det varit på andra hållet att flaskan inte blev helt fylld hade jag kanske inte ens reagerat.

Bara bra, tack!

Jag mår bara bra.
Om du tillhör dem som undrar.

Så bra att jag funderar på att gå till jobbet imorgon. Men det blir jag ju inte lugn och ostressad av. Egentligen gör det ingen skillnad om jag är hemma eller på jobbet sa tant läkaren idag. Det spelade ingen roll om jag hoppade och studsade eller åt konstig mat, det gör ingen skillnad.

Fast det är mycket skönare att vara hemma och vara ämlig.

Det är bara den där eviga Luther som spökar. Och att man ska vara så duktig hela tiden.

Jag är trött på det. Imorgon ligger jag på soffan och läser en bok. Eller ser en film.

Hodja fra Pjort

Statusrad som ej hamnade på Fejjan:
Lina sitter och syr med alldeles för lång tråd och tänker på Hodja fra Pjort.

Det är en statusrad som bara Fisen förstår. Och nu när hon läst det här sitter hon och sjunger "Hodja fra Pjort, Hodja fra Pjort han flyver læng're och længere bort".

När jag tänker på Hodja tänker jag inte i första hand på hans flygande matta utan på han pappa. Pappan är skräddare av det latare slaget som alltid har lååång tråd när han syr. Eftersom man ska hålla ett öga på tyget och ett på nålen är Hodjas pappa inte så lite skelögd. Det är inte alls svårt att se Ole Lund Kirkegaards mycket illustrativa bild framför sig. (Det får mig i sin tur att tänka på de skelögdas förening men det är ju någonting helt annat).

Ole Lund Kirkegaard är en av de författare jag läst mest på danska. Därför tycker jag att den svenska titeln på boken är lite trist, Hodjas flygande matta. Är det för att Pjort ser ut som om det ska uttalas så att det rimmar på lort på svenska?

En mycket kort promenad

Jag släpper ut katterna fastän det är vinter och snö.
Så här långt gick Hobbe ut igår.
Jag kan förstår honom, det måste vara rysligt kallt om tassarna.

Uppdatering: Hobbe gick ut en lite längre runda idag. Dorotea gick också ut, mycket noggrant trampande i Hobbes tasspår. Sen kom hon inte in igen fastän jag kallade. Robban passade på att spana efter henne när han var ute och fyllde på fågelmat. Då hittade han henne på en snöfri fläck vid källartrappan, ynkligt jamande, med två tassar lyfta. Jag öppnade för att släppa in henne men då jamade hon bara ynkligare och högre. Vi fick lyfta in henne så att hon slapp gå i den läskiga snön. Traumatisk, det kommer nog dröja innan hon går ut nästa gång.

Spökrädd

Idag hade vi berättarföreställningar med Per Gustavsson på biblioteket. För barnen mellan 10 och 13 år berättade han rysliga historier om gastar och gengångare. Berättelser om mörka nätter på kyrkogårdar och folk som gick igen enbart för att hämnas. Om luffare och sluga drängar.

Som avslutning tipsade han hur man kunde göra för att slippa spöken på natten. Om man kröp ner i sängen spritt språngande naken när man la sig blev spöket så generat när det lyfte på täcket för att krypa ner att det lät bli och gick till nästa person.

Bara riktigt modiga har pyjamas.

Faktaruta

Solstickans hushållsask

Tändstickorna fick bara användas i hushåll på grund av stickornas hemtrevliga sken till skillnad från industriasken vars tändstickor hade ett intensivt sken. Industriasken tillverkades fram till att lysrören blev allt vanligare och ersatte industristearinljusen.

Det större storleken på asken beror på att flera hushåll gick samman och samlade till en gemensam ask.

Jo, så är det.

En vanlig dag, varje dag

Ofta när man läser intervjuer med personer som talar om sina yrken säger de att de har så spännande jobb för att ingen dag är den andra lik. Det kan hända precis vad som helst, särskilt sådana som jobbar med människor.

I så fall har jag nog världens tråkigaste jobb för på det stora hela är varje dag den andra lik. Jag är där ungefär samma tid varje dag, det kan skilja på en timme hit eller dit beroende på vilket tåg jag tar. Jag jobbar lite, fikar vid ungefär samma tid med samma kollegor, går på möten, äter lunch vid samma tid med samma människor, jobbar lite till, ibland på kontoret, ibland i arkivet. Det händer att jag får besök. Ofta letar jag efter betyg. Och sen släcker jag lampan och går hem vid ungefär samma tid. På fredagarna festar jag till det med en räkmacka och brukar komma ihåg att vattna blommorna.

Z funderade idag på att ha en dag då vi gör allting på ett annat vis. Gömma alla stolarna i kafeterian så att alla är tvungna att stå. Fika på fel tid med andra kollegor (jag tror egentligen att det bara är ett försök att få fika med ekonomiavdelningen som verkar ha väldigt roligt). Skriva arga lappar. Låta växeln sitta på tredje våningen så att alla är tvugna att gå dit om de vill få tag på någon. Komma riktigt tidigt på morgonen och ta parkeringsplatsen som kommunalrådet betraktar som sin. Det låter mer som en dag full av spratt...

Ja, nu ska jag gå och lägga mig. Det är ju en helt vanlig dag imorgon också.

Produktutveckling tack!

Den här plastpluppen som sitter i sojaflaskan, borde man inte kunna utveckla den på något sätt? Kanske så att det inte rinner soja längs hela flaskan. Så att man slipper bli kladdig om fingrarna. Så att man slipper få en ring av soja där flaskan stått. Det kan väl inte vara så svårt?

Och bensinmotorn? Den har ju inte utvecklats på jättelänge...

Bara vuxna människor

Jag skulle börja dagen med ett besök i Helsingborg och i vanliga fall är perrongen full av ungdomar. Man får använda armbågarna och fula knep för att få en sittplats. Idag var det nästan ödsligt på stationen, eller i alla fall bara runt tio personer. På tåget var det inte en människa under 19. Då insåg jag att det är sportlov.

Examensmiddag

Igår var vi hos vännerna i Lund och firade att Västmanländskan äntligen fått bevis på att hon tagit examen. God mat och trevligt sällskap.

Och jag funderar skarpt på om jag kan få gå om geografilektionerna på mellanstadiet med blindkartor och allt ;•) Frågesportsspel med geografifrågor är inte min starkaste sida, jag storförlorade!

Längtan efter god morgon

Det är skillnad på apelsinjuice och apelsinjuice. Min vanliga favoritjuice Godmorgon Eko fanns inte i vår närbutik längre. Jag hoppas att det bara är tillfälligt.

Alternativet man fick välja på var Längtan från Kiviks musteri. Jag tyckte inte att den smakade någonting men blev rättad av min man. Han tyckte att den smakade som det tunna skalet runt klyftorna i apelsinen. Jag får nog ge honom rätt, det smakade ju lite mer än ingenting.

På kiviks musteris hemsida kan man läsa att Juicerna är gjorda på utvalda råvaror som passar vår svenska smak. I så fall har jag inte någon svensk smak för det föll inte mig i smaken det minsta.

Sen vet jag inte om namnet är så tilltalande. Det är ju inte längtar jag gör efter att få äta frukost en måndagsmorgon...

Vantar

Minusgrader och litelite snö.

Häromdagen funderade jag på om det var någon vits med att sticka den andra vanten också. Egentligen är det alltid det eftersom halva vantpar inte är så skoj. Frågan var mer om jag kommer att använda vantarna den här vintern. Det verkar som om jag kommer att få tillfälle att göra det.

Jag har kommit till tumhöjd så imorgon är den nog klar. Och vintervädret skulle hålla i sig.

Jag har ju dessutom tänkt att jag ska åka en sväng till Umeå i vår och där kan man ha tumvantar ett bra tag till (läs maj).

(Den här bilden vill inte vara med på min blogg men något sådant har jag tänkt mig att slutresultatet ska bli)

Läskiga veckor

Just nu gör jag en läskig sak om dagen. På så sätt blir det läskiga mindre läskigt. Eller nå't.

Idag frågade jag chefen om jag fick åka på en alldeles för dyr kurs. (Jag gjorde faktiskt en läskig sak till men det har jag gjort så många gånger att den inte känns så läskig längre. Jag överlevde även denna gång.)

Imorgon ska jag till tandläkaren.

På lördag är det alla hjärtans dag, det är lite läskigt det också.

Och så vidare. När det allra läskigaste kommer är jag så van vid läskigheter att det inte kommer att vara värre än att dricka lightläsk, vilket i och för sig är en av de läskigaste saker man kan göra.

Och kursen - den fick jag lov att åka på :-)
Jag hoppas att alla de andra läskiga sakerna går lika bra.

På väg att bli vänner?

Idag när jag skulle gå till jobbet låg båda katterna i samma rum, en i soffan och en på mattan nedanför. I slutet av veckan är de kanske inom svansavstånd...

Tre västervångare

Idag vid fikaborden insåg jag, Ingela och Christel att vi alla gått på samma högstadieskola. Det är alltså fler som vuxit upp i Billesholm än i Klippan av personalen på biblioteket. Dessutom visade det sig att Lena bott några år i Billes och allt utmynnade i ett kackel om gator och var man bott som barn. Det är mycket man inte vet om sina kollegor...

Kanelbullar med posten

Igår var jag lite hemlig och bakade kanelbullar som jag skickade i ett brev till brorsonen på Gotland. Han önskade sig kanelbullar i födelsedagspresent men jag tyckte inte att han skulle behöva vänta så länge (det är ju en hel månad tills dess!)

Eftersom min brorson är en av de snällaste sexårochelvamånader-ingar som finns är jag övertygad om att han bjöd på både sin syster och sina föräldrar. Jag hoppas bara att han fick flest själv...

Jag är mest nöjd med att man kan lita på posten och skicka brev som kommer fram dagen efter. Fast jag har ju skickat (ibland i samarbete med Chlott) och fått lite andra konstiga saker med posten, som penslar, smålappar och kinderägg... Fast det knasigaste jag varit med om var nog när min bror fick en tomat i ett brev. Det är ingenting jag rekommenderar - den var ganska mosad när den kom fram.

Luft mellan tänderna

Tandhygienisten gjorde en insats idag. Nu känns det mycket luftigare mellan tänderna och de känns väldigt välpolerade. Det gnistrade till och med till i spegeln när jag tittade i den, som om jag var värsta tandkrämsreklamstjejen.

Revirtänkande?

Just nu har vi dubbelt så många katter. Hobbe är på semester här ute på landet.

Han och Dorotea är inte världens bästa vänner men de har, på katters vis, kommit fram till en lösning som jag tror båda är nöjda med. De har delat huset i två delar. Dorotea är kattdrottning på bottenvåningen och Hobbe huserar på ovanvåningen. Köket och matsalsdelen är neutral zon. De bråkar inte om den ena går en sväng i den andres zon utan ignorerar varandra så gott det går.

Ibland tycker jag att katter beter sig lite märkligt.

Lägenhetstitt

Solen sken och sundet låg blått och vackert. Det var riktigt skönt att sitta i rummet med stora glasfönster åt väster och söder. Färgerna på väggarna var neutrala men fina. Den nylagda fiskbensparketten var jättefin. Köket var inte tänkt att göra mat i eller i alla fall inte diska, vasken fick underkänt.

Att ha sovrum i källaren som i de två nedersta lägenheterna tilltalade mig inte alls. Även om stengolvet är uppvärmt är det kallt att sätta fötterna på när man går upp på morgonen. Och just uppstigandet på morgonen behöver man inte göra svårare än det är...

Vi var på lägenhetsvisning idag. Det var öppen visning av alla sju lägenheterna i Villa Hälsolid i Helsingborg. Bara att välja och vraka! Jag tyckte bäst om den på 127 m² på andra våningen.

Fast om jag ska vara helt ärlig (och det ska man ju) bor jag hellre kvar i vårt hus, trots att det bara kostade en knapp tredjedel av lägenhetspriset...

Dagens mest dramatiska händelse.

Först talar jag om för katten hur klok hon är som inte ligger i soffan när jag balanserar på ryggstödet och hänger upp gardiner. När jag sen ska hoppa ner har hon blivit fullständigt från vettet och lagt sig precis där jag ska sätta min fot. Jag tappar balansen, trampar på en kudde för att inte trampa på katten, hon hoppar ner på golvet, kudden kasar ner från soffan och jag ligger raklång men mjukt. Ja, jag säger som Jocke-Pinn "Jag kunde slagit mej fördärvad!"

Bilden är tagen av Chlott

Februariväder

Om Malin mot förmodan läser det här där nere på Mallorca, vill jag bara säga att jag inte är det minsta avundsjuk.
För vi har snö.
Och lite kallt.
Det är så det ska vara i februari.
Inte 20°C.
Så det så.

Hyllbyte

Byter ut Gorm-hyllan mot Ivar-hylla i förrådet.
Inser hur mycket saker som får plats i en förrådshylla.

När jag blir stor

Jag funderar lite över vad jag ska göra med mitt liv. Surfade runt och letade intressanta utbildningar på studera.nu och olika universitet. Till sist hittade jag kursen Att vilseleda och att bli vilseledd - det kändes lite typiskt. Som om det var dags att sluta leta.

Ibland kommer vintern om natten

Eftersom det är skånsk vinter med 4 mm snö är det mycket möjligt att den har försvunnit till middag.

Vilken tur att jag vaknade klockan 7 den här lördagsmorgonen så att jag fick möjlighet att uppleva den! (Inte, nej.)

Jag önskar att jag hade en standbyknapp till hjärnan så att den inte satte igång när jag vaknade. Jag vill somna om istället för att tänka på jobbet, min puckade chef och allting annat.

Avtackningarnas tid har bara börjat...

Idag har dagen ägnats åt avgångar. Två blivande pensionärer, en uppsagd förvaltningschef och trainee-Måns (som sedan ett år tillbaka varit VA-Måns) slutade.

Jag kan inte sticka under stol med att jag tycker att det är ganska skönt att det där köttberget börjar försvinna. Det har varit snack om det så länge och jag tror inte att fyrtiotalisterna har förstått att det är dags att gå själva. De tjatar ständigt om att de ska jobba tills de blir 70. Sluta med det och gå i pension! Utnyttja tiden till 70-årsdagen till något trevligare än att jobba! Drick vin på en tisdag, res, handla när ingen annan gör det, läs böcker, mata ankor, gå på bio, förkovra er - ja, gör det ni tycker är roligt. Jag tror inte på att ni tycker att arbetet är det roligaste ni kan tänka er att göra. Ni har gjort era över 35 år i arbetslivet, njut av att få slippa!

Men jag vet att det inte är lätt. Inte ens min mamma går att övertyga.

Badhusinvigning

Idag invigdes Klippans badhus med pompa och ståt (läs: trumpetfanfar och musikskolekör) Jag tror att de flesta längtade efter att ta ett dopp eftersom inomhustemperaturen är anpassad efter baddräktsklädsel och inte jeans och tröja.

Det mest spännande var att gå under bassängerna och se på vattenreningen (trycksandsfilter - nytt fint ord jag lärt mig idag) och på överskvalpningsrummet (antagligen inte fackordet) som reglerar vattnet i bassängerna beroende på hur många som badar (så att vattennivån i bassängen alltid är den samma). Den nya ventilationen med stora rum som ventilationstrummor var också ganska mäktig. Ja, jag borde väl bli ingenjör istället...

För övrigt var det god mingelmat, många höhögubbar, glad simhallspersonal som snart får ta ett dopp och läskiga plastdjur i plasken (dvs barnbassängen).

Helgen i den kungliga huvudstaden i listform

Kulturella poäng

• Moderna museet
• Arkitekturmuseet
• Musikal på Chinateatern
• Skogskyrkogården
• Naturhistoriska museet

Avklarade måsten

• Designtorget
• Svenskt tenn
• Se en demonstration
• Gamla stan
• Fika

Saker jag lät bli att göra fastän jag tänkt det

• Flyga med en lökhalva på vardera öra
• Åka upp i Kaknästornet i dimman

Saker jag inte visste att jag behövde som fick följa med hem

• Svart karamellfärg
• Pärlor i olika former och färger

Lite lustigt

• Att ha dusch i köket

Mindre lustigt

• Att vara lomhörd
• Den evinnerliga hostan
• Förkylning

Ja, jag hade en fantastiskt trevlig helg med mys och långa promenader.

Jag minns min barndom

Jag hade glömt hur ont det gör. Öroninflammation. Jag var öronbarn som liten men det var nog 20 år sedan jag hade ont i öronen sist.

Jag trodde i min enfald att jag fått vatten i örat i tisdags kväll men när vattnet började göra outhärdligt ont vid midnatt anade jag att det inte var det som var felet. Värktabletter och ont i några timmar till innan jag somnade och trumhinnan gick sönder (det ena hade inget med det andra att göra).

Trött och i en egen liten bubbla gick jag till jobbet. Allt alla andra sa lät som om de pratade i ett akvarium och allt jag sa härmades i mitt huvud av en robotröst. Jag undrade lite varför jag inte följt min systers råd och stannat hemma istället...

När jag kom hem på eftermiddagen började det andra örat värka. Jag var tvungen att ge mig ut på penicillinjakt i alternativapoteket hemma i mammas badrumsskåp (mamma läkaren är på kurs ute i obygden (läs Höör) och kunde inte skriva ut penicillin till mig från det vanliga monopolet). Jag trodde att jag skulle klara att handla lite mat på vägen men den tanken gav jag upp. Hem och bädda ner mig i soffan. Där låg jag resten av kvällen och hade ont.

Idag stannade jag hemma. Jag kände mig inte alls på topp. Dricker tea, sover, eldar lite i kakelugnen, äter penicillin och lite annan mat. Jag hatar penicillin. Stora tabletter som smakar pekka om man råkar ha dem mer än 1/2 sekund i munnen. Dessutom blir jag dålig i magen av dem…

Imorgon kommer jag att var frisk och pigg. Då ska jag åka till Stockholm. Med flyg (aj, aj).

Typiskt!

Vilken ordning tror ni att det är på böckerna på framsidan av senaste numret av Hus & Hem?

Den ordningen jag förkastade för en vecka sedan.

Nu kommer den säkert att bli inne.

Typiskt!

12663 dagar gammal

Läste Datainspektionens tidning Magazin DIrekt (nr 4, 2008) som handlade en del om datauppgifter på vift. Där fick jag tips om sajten Birthday.se. Meningen var egentligen att man ska förfasas över hur lätt det är att ta reda på en massa saker om vem som helst i Sverige. Jag gör det nu: Usch, vad det är förskräckligt att man kan få reda på så mycket om alla!

Men en del av mitt jobb är att lämna ut allmänna handlingar så jag är ganska härdad. Jag lämnar betyg till vem som helst och det är jag som fixar klasslistor till klassfesten.com, numera barabamba (urfånigt namn).

När jag var inne på sajten och inte alls kollade hur gamla mina grannar var (nejdå) såg jag att det bara är 121 dagar till min födelsedag. Vad passar då bättre än att fylla på önskelistan? Idag önskar jag mig en bag-in-box hållare från företaget POM. Visst är den snygg?

Nya ljud

Idag har jag hört kyrkklockornas klang i Klippan.
Det har jag aldrig gjort förr.
Jag brukar inte vara där runt elvasnåret på söndagar.
Det lät väldigt fint.

Dagens tips

Tro inte allt som finns på nätet. En del sidor är inte uppdaterade. Till exempel inte den här.
34 år och gift är mer sanningsenligt...

Luggpadda, faroklipp och dittletan

Jag bestämde mig för att byta tidning. Jag är sur på Helsingborgs dagblad som ändrat sin edition. Svenskan kom med ett bra erbjudande så det hoppade jag på i ett halvår.

Nian är en trevlig tävling i min nya morgontidning. Den löste alltid min farmor. Jag nöjer mig med att hitta niobokstavsordet (än så länge). De är lite konstiga tycker jag men det kan inte vara lätt att hitta på hela tiden, varenda dag. Med tanke på att tävlingen funnits ett tag är jag lite imponerad av att det fortfarande finns niobokstavsord att tillgå.

Här är niobokstavorden de senaste dagarna med ordförklaring:
Luggpadda - ja, jag ser den framför mig, en padda med lugg.
Faroklipp - antingen ett ord i filmindustrin för det klipp man gör får att få till en cliffhanger eller fackord för frisörer för de klipp som görs precis vid örat.
Dittletan - när man hittat datt men fortfarande letar efter ditt.

Håll tillgodo!

Ny ordning i bokhyllan

Jag gav upp. Det går ju inte att hitta när man har böckerna i färgordning. Det funkar med de böcker man läst nyligen men att komma ihåg vilken färg det är på böcker jag läste förra seklet är inte lätt.

Det var en dum idé redan från början, jag gjorde det mest för att retas. Först när vi skulle homestagea och "konsultens" mantra var vitt, vitt, vitt och absolut inga böcker. Eftersom jag inte tycker att ett hem utan böcker är något mysigt hem valde jag att sätta alla våra vita böcker i bokhyllan. Lite på ret. När vi väl flyttat sorterade jag alla andra färger också bara för att det var så skoj när bibliotekariekompisar kom på besök. Ingen kan förfasas så mycket som de över bokordning.

Det funkar för det mesta att ha böckerna i färgordning. Det som är mest besvärligt är när boken inte står i hyllan. För att ta ett exempel från verkligheten 2009: jag har lånat ut Eremitkräftorna till min mamma. Jag talade med min kollega om boken och hade glömt att jag lånat ut den redan. Istället för att bara behöva leta på R (Ragde) var jag tvungen att leta igenom hela bokhyllan. Var den grå, eller kanske blå eller gul? Eller har jag missat den när jag letade första gången? R är R. Står den inte där får jag ju inte för mig att leta på M eller S. Det är lätt att se vad som inte är där (här skiljer sig bokhyllan från verkligheten, eller nå't).

Nu är bokhyllan inte lika snygg men böckerna är lättare att hitta.

Ordentlig, på gränsen till präktig

Jag känner mig ordenkli till tusen. Jag är nästan lite trött på mig själv. Snudd på att jag tillhör de präktiga.

Jag borstar tänderna minst två gånger om dagen, slänger ut min reflex när jag är ute och går i mörker (vi är inte många som gör det har jag märkt), använder säkerhetsbältet i bussen, köper alltid färdbiljett (utom när jag ska förlänga mitt månadskort, då jag tjuvåker till Åstorp, men det är en annan historia), har cykelhjälm, sorterar tvätten i olika färger och låter bli att göra saker som verkar farliga.

Ja, kalla mig Gittan. När ska jag träffa mina gråvargar?

Det gååår inte!

Om jag fick en krona varje gång jag hörde min kollega säga "Det gåår inte!" hade jag varit miljonär sedan oktober. Vi bytte dokument- och ärendehanteringssystem och sedan dess har detta varit hennes vanligaste replik. I början körde hon även med att systemet inte var användarvänligt tills vi talade om att vi tyckte nog att det var mer användarvänligt än det gamla systemet.

Tyvärr är det inte bara systemet som inte går numera utan en hel del annat också. Det känns lite som om det är hack i skivan (som vi ålderdomliga kan säga och förstå vad vi menar).

Nåväl, efter att ha hört hundratrettiosju "Det gååår inte!" under dagens lopp känner man sig inte speciellt uppåt. Det tär lite på ens glada humör att höra någon uttala sig negativt hela dagarna.

Frostnupna

Jag var ganska nöjd med vårt beslut att inte sova ute i natt när jag tittade ut idag på morgonen och såg frosten på alla bilarna och grannens garagetak. Jag struntar i om det härdar att göra saker som är kalla eller tråkiga.

De tre frostnupna utesovarna kom förbi för att hämta lite saker. De bekräftade att det hade varit lite kallt om näsan. Brrrr.

En dag i skogen

En skogspromenad på lite över en mil blev det idag. Vi skulle reka lite inför Veteranhajken och vissa skulle tillbringa natten i ett fast vindskydd. Mest ville vi umgås lite och gå och småsnacka som man gör så där bra när man är på hajk. Om ditt och datt, stort och smått. Ta tillfället i akt att fråga saker som de andra vet, om sopor, brandsäkerhet, ädelstenar och träd. Vi såg lite rådjur, en hel del morötter och ett träd som blixten slagit ner i.

När man kommer hem är man sådär skönt trött. Kall om fötterna och lite småfrusen men efter en varm dusch är man bara trött. Och nöjd.

Arkivnörd, jag?

Inte nog med att jag tyckte att RA-FS:en* jag fick idag var lite intressant och ville läsa mer på Statens arkivs hemsida, när jag väl surfat dit gick jag igång på deras senaste publikation. Men vem gör inte det? Det är ju som Hänt i veckan fast medeltid. Men samtidigt som det fascinerade mig kände jag mig ganska nördig.

*Riksarkivets Föreskrifter. Den jag läste idag handlade om Processorienterad arkivredovisning. Jaja, inte så lite nördigt det heller...

Miljövidrigt

Kollektivtrafik i vinterskrud.
Kallt som bara den att stå och vänta.

Jag står och väntar på att bli hämtad i Bjuv av min käre make.
Han är lite sen.

En pappa med son står och väntar på mamman i familjen.
Schysst av dem att hämta henne när det är så kallt, tänker jag.
Tåget kommer.
Sonen springer och möter mamman.
De går mot bilarna.
Bilarna.
Pappan ska inte alls hämta mamman.
Det visar sig att mamman kört sin bil till tåget och parkerat den vid stationen tidigare på dagen.
Pappan har kört ner till stationen för att starta mammans bil.
Båda bilarna har stått på tomgång i fem-tio minuter för att bli varma.
Och båda föräldrarna kör hem.

Snällt eller bara miljövidrigt?
Jag röstar på de senare.

Språkkurs

Läste fel i medborgarskolans kursbroschyr - italienska för mördare istället för italienska för nybörjare. Kursen är kanske särskilt riktad till dem som tänker åka till Sicilien på semester...

Italienska för nybörjare är ju annars en väldigt bra film. Och en kurs på medborgarskolan

Phu

I vår familj gäller det att vara snäll från jul till trettondagen annars kommer de tre fesne männen och tar tillbaka alla julklapparna.

Ja, det är vad jag har talat om för min Lillasyster Fisen. Det funkade ett år i alla fall...

Och det är bra mycket lättare att vara snäll i tretton dagar än i 365.

Att resa och att komma hem

När jag kommer hem från en resa är det de där små sakerna i vardagen som jag gläds mest åt. Jag kommer liksom på vad som är så bra med att vara hemma.

Kranvattnet smakar inte klor utan är gott.
Ingen säng är så skön som den egna.
Husljuden är trevligare än lägenhetsljuden.
Mycket mer att välja på i klädväg.
Det finns alltid russin i skåpet som man kan gå och småknapra på.
Den stora bilden från projektorn och att filmerna inte är dubbade.
Att mötas av en kelsjuk katt.
Bland annat.

Hemresa

Lämnade lägenheten på Prenzlauer allee halv tolv. Ner för alla 96 trappstegen och tog första bästa spårvagn till Alexanderplatz. Därifrån åkte vi till Hauptbahnhof eftersom vi, i vår enfald, trodde att det fanns fler bagageboxar där än på Alex. Det fanns det inte och vi tyckte inte att det var värt 18 € att lämna in väskorna i någon timme. Vi bestämde oss för att äta lite på järnvägsstationen och gå lite i alla butikerna. Med väskor.

Vid halvtre var vi trötta på det och åkte till Tegelflygplatsen. Två timmar innan flyget skulle gå checkade vi in och fick reda på att flyget var en timme försenat. I säkerhetskontrollen var jag den huvudmisstänkta. Hela jag pep, även där jag var alldeles säker på att jag bara hade tyg under. Bh-bygeln lät (naturligtvis) och långkalsongerna (det var 6 minusgrader och snö i Berlin). Dessutom fick jag packa upp min kånken där min försvarets hudsalva blev grundligt undersökt liksom min nyckelring.

Väntan på Tegel var lång. När flyget skulle ha gått (17.20) var det inte någon som helst aktivitet vid vår boardingdisk. Vänta, vänta, vänta. Lite i sex blev vi insläppta på flyget. Kaptenen lovade att vi snart skulle starta och att han skulle ta en genväg så att det gick lite snabbare att komma hem. Tyvärr var det en person som kom från Düsseldorf och skulle byta till vårt flyg som vi var tvungna att vänta på. Ett tag. Tills flygpersonalen gav upp och tyckte att det var bättre att vi andra kom hem än att han kom med. Då var klockan fem i halv åtta.

Swisch, trettiofem minuters flygtid och så var vi på Kastrup.

Sen väntade vi på bagaget i nästan en timme...

Efter det är det ju en stund på tåget innan man kommer till Helsingør och färjan till Helsingborg. Och sen passade tåget hem till Mörarp ganska bra. Halv tolv satte jag nyckel i låste här hemma och möttes av en mycket glad och kelsjuk katt.

Tolv timmars resa varav 35 minuter i luften.

Varierad kost

Den här veckan har frågan varit mer "Var ska vi äta?" än "Vad?" I kvarteret där vi bor här i Berlin finns det en hel del restauranger att välja på. Ibland har vi haft lite beslutsångest och vandrat som hungriga, osaliga andar mellan menyerna...

Såhär blev matveckan i Berlin:
Måndag Dönerkebab till lunch, sushi till kvällsmat.
Tisdag Indisk lunch, tysk schnitzel till kvällsmat.
Onsdag Nyårsmat hemma i lägenheten, den blir väl svensk med tyska råvaror...
Torsdag Bratwurst till sen lunch och grekiskt på kvällen.
Fredag Paella till lunch och afrikanskt på kvällen.
Lördag Asiatisk snabbmat i farten till lunch och indonesiskt till kvällsmat.
Söndag Korv och hamburgare till lunch (vi åt dubbelt av olika anledningar) och japanskt till kvällsmat.

Jag skulle nog vilja påstå att vi har ätit ganska varierat den här veckan.
Och att äta varierat är nyttigt.

Ytterligare öltips

Drick inte heller rapsöl... (tihi)

Öltips från Tyskland

Varken bananöl eller passionsfruktsöl är några höjdare.
Schwartzbier är mycket godare.

Fyrverkeri och blomsterpinnar

Nyårsafton i Berlin. Vi åkte inte ner till Unter den Linden och umgicks med minst en miljon andra människor vid tolvslaget utan gick till vattentornet här på Prenzlauer berg. Det verkade som om kvarterets invånare gått man ur huse och samlats där. Alla hade med sig sina egna raketer. Ganska mycket raketer. Jag som i vanliga fall tycker att det är lite läskigt när smått onyktra personer skjuter raketer på nyårsafton var inte helt lugn och harmonisk. Vid tolvslaget var det raketer på alla håll och kanter. Högt och lågt. Dessutom såg man en del av de raketer som sköts på andra ställen i Berlin ovanför hustaken. Lite mäktigt var det allt. Och lite läskigt.

Idag gick vi nyårspromenad. Min pappa brukar alltid vilja ta en tidig nyårspromenad för att få tag på så många blomsterpinnar som möjligt. Raketpinnar av trä är de som räknas, de av plast är bara tråkiga. Berlin är ett drömställe för blomsterpinnsletare. Vi mötte några barn som hade samlat en hel ryggsäck full. Det fanns ganska många kvar på "brottsplatsen" vattentornet och en nyårspromenad klockan två kan inte kallas tidig...

Weetabix

Igår när vi var och handlade på Kaiser* såg jag min barndoms Weetabix på flinghyllan. Det åt vi hos mormor och morfar med mjölk och björnsylt (aka björnbärssylt). Mums!

R. frynte på näsan så det blir bullar till frukost istället, jag är inte säker på att jag kan äta ett helt weetabixpaket själv. Har för mig att jag blev lite besviken sist jag provade, jag hade nog ingen björnsylt hemma.

*matvaruaffär i Berlin.

Tänk om...

... en utomjording landade på Kastrup precis efter säkerhetskontrollen där alla står och tar på sig sina skärp. Hade den då trott att skärpet var någon slags id-handling?

Fågelfrö

Luriga ICA Maxi i Hyllinge har fågelmaten utanför kassorna. Jag letade som en tok bland trädgårdsprylar och fågelbord utan att hitta ett endaste frö. Till sist gav jag upp och frågade.

Lurigare Lina gick ut och kollade på fågelmaten, jag vill inte köpa grisen i säcken... Det var tur för den fågelmaten fick inte godkänt i Linakontrollen. För lite solsikkefrø. Jag gick in på Bauhaus mitt emot och köpte istället...

Julmusik

Ibland har man lyssnat på en skiva så många gånger att man kan låtordningen i huvudet. När den ena låten fade-ar ut börjar jag nynna på nästa. Idag när jag lyssnade på Absolute Christmas insåg jag att jag kunde den låtordningen alltför väl.

Jag kan kanske skylla på att jag haft skivorna sedan 1994. Kanske.

Här är det befogat med ett tips som aldrig kan sägas för många gånger:
Spela aldrig in med spelordningen inställd på "random" - man kommer aldrig att förlåta sig själv eftersom man aldrig kan få samma ordning på låtarna igen...

Jultomten vs vis man

Efter att ha fikat med Z igår och diskuterat de tre vise männens betydelse för julen (eller i alla fall julklapparna efter den 6 januari) började jag fundera över vad jag har flest av i mitt julpyntade hem. Idag när julpyntet kröp fram ur kartongen bestämde jag mig för att räkna.

Nio jultomtar Tolv visa män
(OBS! Tomten i julgruppen som R. gjort till mig på scouterna)

Ja, ni ser själva - de visa männen är fler. Fast de kommer ju alltid tre och tre till skillnad från jultomten som kommer ensam. Då är det bara fyra omgångar visa män mot nio jultomtar. Men så kan man ju inte räkna, var och en är ju viktig i sig...

Överlägset flest var änglarna i vilket fall som helst. Och stjärnorna.
Jag får väl erkänna då, jag tillhör de religiösa julfirarna...

Äntligen...

... har jag fått hem min omklädda Lamino.
... är jag julledig.
... är julkort och de julklappar som ska skickas skickade.
... har vi börjat på renoveringen av sovrummet.
... får jag (tid att) julpynta det sista.
... börjar julefriden.
Äntligen!

Traineeavslutning

Jag blev inbjuden som VIP-gäst till trainee-avslutningen. Personalchefer, kommunchefer och handledare var självskrivna på inbjudningslistan men Z tyckte att jag var den som betytt mest för henne i Klippan så jag blev också bjuden. Jag är inte lite stolt över min VIP-inbjudan...

Vi såg till att traineerna blev avtackade ordentligt, kollade på bilder från deras tid som traineer och åt god mat. Efteråt jämförde traineerna sina presenter och drack vin hemma hos koordinatorn Sten.

Länkar eller golfbana?

Började läsa Agatha Christies The murder on the links och funderade över vad titeln betyder. Jag fick inte ihop det där med links... Googlade lite och kom in på sidan om Hercule Poirot på svenska Wikipedia. Jag tänkte i min enfald att titeln kanske var översatt i samband med utgivningen av boken på svenska. Jag blev inte mycket klokare av det. Boken heter Vem är den skyldige?

Vem är den skyldige? Vilken dålig boktitel på en deckare! Det är väl det deckare är till för, att reda ut vem den skyldige är?

Jag läste vidare i mordgåtan och funderade på länkar och sammankopplingar. Ibland löser titelfunderingar sig en bit in i boken. Och mycket riktigt, helt plötsligt vandrar Monsieur Poirot ut på en golfbana där mordet begåtts. Links betyder golfbana. Jag som trodde att det var plural av link...

Jag får kanske ursäkta mig med att engelska golfbanor inte är ställen jag brukar hänga på... Inte svenska heller för den delen.

Förnärmad Lucia

Lussetåget på kommunhuset består av 20 tredjeklassare. Några kan texterna och klämmer i, de andra lallar med. Olika texter på samma sång förekommer ; är det afton eller morgon? är himmeln djupblå eller mörkblå? Olika melodier och tonarter förkommer också. De skånska diftongerna flödade. Stjärngossarnas strutar satt olika långt bak i nacken och tärnornas glitter kliade. Precis som det ska vara helt enkelt.

Men det allra bästa var slutet. Eftersom det är lite liten plats att svänga runt ett luciatåg på utan att det skulle bli för krångligt bestämde läraren att de skulle gå ut från en sida, det vill säga tärnan och stjärngossen längst till vänster skulle lämna cafeterian först. På frågan om det funkade svarade alla barnen ja, utom lucian som sa "Men hur ska jag gå?" När läraren talat om att hon skulle gå sådär mitt i ledet såg hon mycket missnöjd ut. Hon såg ut att tänka "Gå i mitten, som vilken sketen tärna som helst." Vi som såg det tyckte att det var mycket, mycket roligt.

Soffproblem

Hemma och förkyld.
Dricker tea och funderar över dagens stora problem.
Jag vill ju helst ligga nerbäddad i soffan.
Dessutom vill jag titta på en film för att ha något att göra.
Nu kommer det stora problemet:
Skön soffa och litenliten (20") tv-bild eller mindre skön soffa och stooor projektorbild.
Hugh en tvärhand hög eller en meter hög?
Tyg eller skinn?
Bioljud eller monoljud?
Är det filmen eller komforten som är viktigast.

Jag läser en bok istället i den sköna soffan och funderar ett tag till...

Kliché, kliché, kliché

Ja, nu har jag läst språktidningen igen.

Jag kan inte släppa tanken på att ordet kliché är onomatopoetiskt. Det låter som när en metallplatta bestryks med färg och sedan trycks på papperet. Ett smaskande ljud. Kliché, kliché, kliché....

Vårens virkprojekt?

När jag ser de här små amigurumisarna blir jag helt sugen på att börja virka. En ninja, en samuraj, en trojan och en viking. Och sen kan man ju ge sig på att virka broccoli och sushi...

Men jag har alltid varit mer stickare än virkare så att virka efter mönster blir en utmaning. Kanske på en pysseljunta någon gång i framtiden...

Mönster finns att köpa hos NeedleNoodles där även bilden är tagen ifrån.

Brända tändstickor

Jag förstår mig inte på folk som lägger tillbaka tändstickor i asken när de har använt dem. Vad ska det vara bra för? De går ju inte att återanvända.

Statusrad

Jag tycker att statusraden är en av de bästa sakerna med facebook och tillhör den sortens facebookare som ändrar sin statusrad ganska ofta.

Då och då kommer jag på mig själv med att sammanfatta nuet i en statusrad. Till exempel när jag stod i köket i söndags: "Lina bakar och nynnar på Fångad av en stormvind." Men när jag väl sitter framför datorn är den statusen inaktuell för längesen. Man får liksom komma på sin status innan den händer för att den ska vara sanning en liten stund i alla fall.

Fast statusraderna i facebook är kanske inte helt sanningsenliga. Det är ju lite skoj att skriva någonting som man gör men ändå inte på det sättet som det låter. Som när jag surfade runt på Hemnet för att titta på lägenheten vännerna funderade på att köpa och inte kunde låta bli att titta på alla andra i det området. "Lina tittar på lägenhet i Malmö." Jag hade inga som helst planer på att flytta dit. Titta får man väl och då ljög jag inte i den statusraden - eller?

Ibland får man klura ut en statusrad som bara ett fåtal förstår. När man vill att bara ett fåtal ska veta. Det brukar lyckas ganska bra.

Ibland tänker jag ut statusrader som jag önskar att jag ska få skriva. Kanske kommer jag att få göra det någon gång. "Lina äter middag med kungen." - som given den 10:e december. "Lina blev insnöad och kunde tyvärr inte åka till jobbet." - ja, drömma går ju...

Och alla dessa små statusrader gör att man helt plötsligt har en mycket bättre koll på småsakerna i vännernas liv. Jag tycker om statusrader.

Avslöjanden

Dags att avslöja...

Jag har skickat mina paket till Emm (som även finns här) och jag fick mina superfina paket från Klara.

Ett stort tack till En bok om dagen som genomförde det här roliga paketbytet!

Tredje paketet

Idag lystes den grå novembermåndagen upp av ett pocket och prasselpaket!

Paketets innehåll:
En bok jag inte läst, Honungstungor av Helene Uri. Den låter väldigt spännande!

Tre sorters te varav två gav mig nostalgiska minnen. Oriental evening var min brors favoritte när vi var mindre och Lundablandning var ju ett måste under studenttiden! Tehuset Java - hmmm! Den tredje sortens te, Ipanema, är mycket gott. Det hade jag inte smakat tidigare så det blev kvällens te här hemma.

Dessutom fanns det i paketet en bokmärkeskalender. Vid varje månadsslut kan man dra av bilden och, vips, blir det ett bokmärke. Utomordentligt bra och praktist. Särskilt som jag är en mästare på att lägga mina bokmärken på märkliga ställen när de pustar ut mellan böckerna. Det brukar sluta med att jag hittar någon tågbiljett, ett gammalt kvitto eller gör hundöron. Tills jag hittar något av mina fina. Tolv nya är aldrig fel!

Tack min (malmöitiska?) hemliga bokvän!

Olika längd på samma tid

Å ena sidan känns november som världens mest sega månad, just nu känns det som om det aldrig kommer att bli den 28:e. Alla julsakerna (mest adventsljusstaken) vill gärna komma fram...

Å andra sidan kommer det att gå i en rasande fart eftersom jag vet att jag måste ha en julkalender färdigpysslad till den förste december... Och jag har inte ens kommit på hur den ska se ut.

Träningstips

Tydligen är det inte ok att flirta med sin man när man tränar pilates. I alla fall inte så att tränaren ser det. Då blir hon helt full i skratt som smittar av sig. Och småskrattande går det inte att göra en enda pilatesövning rätt...

Ja, tänk er själva hur jag hade sett ut om jag skrattat i posen till vänster. Som en liten hög på golvet. Nu är det ju inte så att jag någonsin gjort den där övningen, jag är inte helt säker på att jag hade klarat av det. Och jag blir bara full i skratt om jag försöker tänka mig min man göra den :•)

Alla helgons dag

Vi var på kyrkogården igår kväll och tände ljus på mormor och morfars grav. Det var fantastiskt fint med alla ljus som brann.

Och sen blev det födelsedagsfirande för lillasyster Fisen och lite "Bus eller godis".