torsdag, januari 22, 2009

Jag minns min barndom

Jag hade glömt hur ont det gör. Öroninflammation. Jag var öronbarn som liten men det var nog 20 år sedan jag hade ont i öronen sist.

Jag trodde i min enfald att jag fått vatten i örat i tisdags kväll men när vattnet började göra outhärdligt ont vid midnatt anade jag att det inte var det som var felet. Värktabletter och ont i några timmar till innan jag somnade och trumhinnan gick sönder (det ena hade inget med det andra att göra).

Trött och i en egen liten bubbla gick jag till jobbet. Allt alla andra sa lät som om de pratade i ett akvarium och allt jag sa härmades i mitt huvud av en robotröst. Jag undrade lite varför jag inte följt min systers råd och stannat hemma istället...

När jag kom hem på eftermiddagen började det andra örat värka. Jag var tvungen att ge mig ut på penicillinjakt i alternativapoteket hemma i mammas badrumsskåp (mamma läkaren är på kurs ute i obygden (läs Höör) och kunde inte skriva ut penicillin till mig från det vanliga monopolet). Jag trodde att jag skulle klara att handla lite mat på vägen men den tanken gav jag upp. Hem och bädda ner mig i soffan. Där låg jag resten av kvällen och hade ont.

Idag stannade jag hemma. Jag kände mig inte alls på topp. Dricker tea, sover, eldar lite i kakelugnen, äter penicillin och lite annan mat. Jag hatar penicillin. Stora tabletter som smakar pekka om man råkar ha dem mer än 1/2 sekund i munnen. Dessutom blir jag dålig i magen av dem…

Imorgon kommer jag att var frisk och pigg. Då ska jag åka till Stockholm. Med flyg (aj, aj).

3 kommentarer:

chlott sa...

Du kan väl ICKE flyga med öroninflammation din galning.

Jag har hört att det ska vara bra med lök på örat (obs inte i) mot smärtan. Kanske värt att googla och se om du kan hitta något om detta gamla husmorstrick?

Krya på dig!
kram

Anonym sa...

Nej, det låter som att det är bäst att du stannar hemma och kurerar dig med lök eller vad som helst som hjälper. Krya på dig! Stor kram!!!

Lina sa...

Lite galen har jag ju alltid varit. Jag tror att det bästa är att ge öronen vad de tål i form av undertryck och sen vara kulturell och shoppa loss i Stockholm. Men om det gör er glada kan jag alltid packa ner en lök...