En vanlig dag, varje dag

Ofta när man läser intervjuer med personer som talar om sina yrken säger de att de har så spännande jobb för att ingen dag är den andra lik. Det kan hända precis vad som helst, särskilt sådana som jobbar med människor.

I så fall har jag nog världens tråkigaste jobb för på det stora hela är varje dag den andra lik. Jag är där ungefär samma tid varje dag, det kan skilja på en timme hit eller dit beroende på vilket tåg jag tar. Jag jobbar lite, fikar vid ungefär samma tid med samma kollegor, går på möten, äter lunch vid samma tid med samma människor, jobbar lite till, ibland på kontoret, ibland i arkivet. Det händer att jag får besök. Ofta letar jag efter betyg. Och sen släcker jag lampan och går hem vid ungefär samma tid. På fredagarna festar jag till det med en räkmacka och brukar komma ihåg att vattna blommorna.

Z funderade idag på att ha en dag då vi gör allting på ett annat vis. Gömma alla stolarna i kafeterian så att alla är tvungna att stå. Fika på fel tid med andra kollegor (jag tror egentligen att det bara är ett försök att få fika med ekonomiavdelningen som verkar ha väldigt roligt). Skriva arga lappar. Låta växeln sitta på tredje våningen så att alla är tvugna att gå dit om de vill få tag på någon. Komma riktigt tidigt på morgonen och ta parkeringsplatsen som kommunalrådet betraktar som sin. Det låter mer som en dag full av spratt...

Ja, nu ska jag gå och lägga mig. Det är ju en helt vanlig dag imorgon också.