Skylt

När jag såg skylten under klockan fattade jag inte vad det skulle vara för något. Det var förvirrande likt eluttaget (eller europahandsken som jag tror att det kallas) nedanför men det verkar föga troligt att de hade något med varandra att göra. Det är troligare att det är kameran ovanför klockan som skylten varnar för.

Jag borde kanske ha en sådan skylt på jobbet också. Någon mystisk spionorganisation satt upp en webbkamera på min anslagstavla. Den är förvirrande lik en postitlapp i form av en blomma som någon ritat på men jag känner mig övervakad...

Färgglatt

Färgglatt är vad man diplomatiskt kan kalla det nya golvet på tredje våningen. Grisorange med röda rektanglar i korridoren. Passar sådär till de blå dörrarna. Grisorange i kafeterian. Mintgrönt mot det blå hållet i trapphuset. Färgknaster i hjärnan där de möts...

Jag tycker inte att man ska få lov att välja någonting i inredningsväg om man har mindre än tio år kvar till pensionen. Jag kan sträcka mig till fem år men då ska man ha väääldigt bra smak, dokumenterad på minst 15 ställen i kommunen. Har man till exempel bara tre år kvar kan man ju stå ut med vad som helst.

Använda tiden rätt

Återgick till arbetet idag. På radion dit hörde jag att vi borde ta efter våra närmsta släktingar schimpanserna och ligga och lata oss lite mer. Titta på solen och ta det lugnt. Vi använder mycket mer tid att skaffa mat på (= arbetar för brödfödan) än de gör. Man kan ju undra vem som är smartast egentligen.

Målarfirma?

- Jag tänker inte starta någon målarfirma med dig, sa maken. Det blir alldeles för dyrt i försäkringar.

Bara för att trappstegen gick sönder när jag klev ner och jag fick ett stort och ett litet sår på trampdynan. Han mumlade något om att det inte går att försäkra sig mot allt jag råkar ut för, utvält färg och fotskador.

Jag har mest bara ont i foten och haltar fram.

Funderingar längs Autobahn

De där orangea skyltarna som visar en annan väg vid vägarbete finns inte i Tyskland. Där stänger de bara av vägen. Det är sådär skoj när man kommer till en återvändsgränd och måste leta upp en alternativ väg.
- Jaha, tänkte ni ta motorvägen till Hamburg. Då får ni tänka om för den är avstängd en bit. Vi säger inte hur ni ska köra. Hoahahaha, säger tyska Transportstyrelsen.

Jag antar att alla tyskar har karta med sig i bilen, kanske är det till och med lag på det.

Once you pop, you can't stop

Statusrad som inte hamnade på Facebook:
Lina poppar fästing i kakelugnen
Den låter lika makaber som den är.

Vi hittade en fästing på golvet, stor som en ärta. Riktigt äcklig. Alla sinnen är inställda på att döda. Men hur? Spola ner den i toan? Det tror jag att fästingar överlever, de är ju ute när det regnar ibland. Elda? Ja.

Fästingen fångades in med hjälp av en bit papper (de är ju inte så snabba) och in i kakelugnen. Jag la till en ljusstump för att det skulle brinna lite längre. Efter en stund sa det, lite oväntat, popp.

Åska

Jag kan inte låta bli att bli helt fascinerad av åska.

Det drog förbi ett åskmoln för en stund sedan. Man såg hur det mörknade. Man såg hur det regnade från molnet, långt borta. Man såg blixtarna.

Molnet närmar sig, det börjar det blåsa. Sen börjar det regna. Och blixtra precis ovanför en. Det är lite häftigt att stå på femte våningen, sådär halvvägs till himlen. Ett nät av blixtar och ett rungande muller mellan husväggarna.

Häftigt!

Lägesrapport 4

Lite sämre väder idag, i alla fall på förmiddagen. Regn och rusk. Vi höll oss på Prenzlauer Berg. Köpte en ringklocka till herrcykeln eftersom den gamla inte höll när cykeln välte igår. Gick i små, mysiga affärer. Åt indisk mat till lunch. Funderade över livet. Tvättade lite inför hemresan imorgon.

Det känns fortfarande bra men jag fick lite hemlängtan när pappersbutikens katt kom och ville bli klappad...

Det som inte känns helt ok är att jag bara har 15 sidor kvar på min bok. Jag får nog köpa en ny bok imorgon så att Robban slipper ha en uttråkad fru på båten...

89 trappsteg

89 trappsteg är det upp till lägenheten på fjärde våningen.

Har man 89 trappsteg till lägenheten tänker man efter två gånger om man har med sig allting man behöver.

Har man 89 trappsteg till lägenheten har man stängt av kaffekokaren och kollat det innan man går ner.

Har man 89 trappsteg till lägenheten ringer man hellre och frågar föräldrarna om var cyklarna står än går upp och läser i boken. Tyvärr hjälpte det inte.

Har man 89 trappsteg till lägenheten undrar man varför de köpte just den och inte en lägenhet i de andra trappuppgångarna som har hiss.

Har man 89 trappsteg till lägenheten som man bor i alltid hade man haft rätt bra kondis...

Lägesrapport 3

Kreutzberg har besökts. Lite mer turkiskt än "hemma" på Prenzlauer berg. Antikaffärer och ekologisk mat.
Vi hamnade på en mycket märklig gata där de sålde registreringsskyltar till bilar. Vi fick erbjudande om att få en till studentpris men avböjde. Mitt emot skyltförsäljarna fanns ett stort byråkratiskt hus där man kunde registrera bilen. Vi har inte rett ut hur det egentligen går till med registreringsbevis och skyltar. Allt kändes bara surrealistiskt...
Vi cyklade förbi Tempelhof, flygplatsen i fd Västberlin. Den är stängd sedan några år tillbaka och står öde och tom. Tyvärr missade vi den guidade turen med en kvart. Men då har vi den kvar till en annan gång.
En snabb runda på ett Berlins konstgalleri hann vi också. Sedan trampade vi oss hemåt.

Det känns varmt idag. Utomhustemperaturen har legat runt 28°C. Lite regnskurar på förmiddagen men inte så mycket att man blev blöt. I alla fall inte av regn...

Kliene Leute

They're not pets, Susan av Slinkacho

Gårdagens bokköp för tankarna till Mary Nortons Lånarna. Den heter Kleine Leute in der großen Stadt och är en konstbok av en engelsk konstnär. Typiskt att jag köpt den på tyska men (som tur var) fanns det index med verkens originaltitlar längst bak. Väldigt skojig var den i alla fall...

Småfolket i konstnären Slinkachos värld verkar inte låna så mycket av oss lite större. Ibland sitter de på en läskburk och tar igen sig eller bär iväg på en ostbåge men de har sina egna liv. Det är kanske det som gör det skoj, att de lever som vi fast i ett mindre format (lever är kanske fel ord när det gäller gubbar till modelljärnvägar). Lite som avslutningen på filmen MIB där vårt universum bara är en spelkula...

Hur stora är vi, egentligen?

Lägesrapport 2

Man blir mycket tröttare, både i huvud och ben, av att gå.
Vi gick ner till Mitte för att strosa lite och kanske gå in i någon butik.
Dagens pyttelilla regn kom när vi satt och åt så att vi fick flytta på oss, in i restaurangen istället. God varm macka blev det idag. Laktosfri.
Jag blev sugen på att köpa ett par Dr Martins, det var längesedan jag hade ett par sådana. Jag minns dem som väldigt sköna...
Det finns väldigt många dvd-filmer på MediaMarkt. Dock inte den vi letade efter. Lite lustigt är det att se alla filmtitlar på tyska.
Spårvagn hem - tack och lov finns det bra kollektivtrafik!

Det känns bra även idag. Nu när jag druckit några öl på balkongen samtidigt som jag läst ut min bok (inte den jag köpte igår utan Ner till hundarna av Helle Helle) känns det helt fantastiskt bra. Dagens svåraste uppgift ligger dock framför oss - bestämma vilken restaurang vi ska äta på idag...

Vägvisare

I turisternas ögon är det bara bofasta som har cykel. Tre gånger fick vi rycka in som vägvisare igår när vi var ute och cyklade. Det är ju egentligen inte så svårt, vi har ganska bra koll på var vi är på kartan, men det blir lite förvirrat när vi inte kan någon tyska... Då kan det hända att man talar engelska med danskar, det känns ju lite onödigt.

Lägesrapport 1

Det blev en alldeles för lång kommentar på facebook så jag bestämde mig för att skriva den här istället.

Dagens upplevelser:
Tiergarten är grön.
Trots att vi valde olika valde både jag och Robban rätt soppa på konstakademin. (Eller helt rätt var det kanske inte att sätta i sig en mjölkbaserad soppa när man är laktosintolerant. Sänder ett tack till vakten på musikinstrumentmuseet som lät mig gå in trots att de höll på att stänga.)
Fina femtiotalshus i Hansaviertiel men de som bor i dem jobbade stenhårt på att få växtligheten att dölja fasaderna...
Cyklat förbi Checkpoint Charlie, tänkt gå in på ett museum men de skulle ha vernissage och stängde tidigare. Köpte en bok.

Hur det känns:
Det kändes skönt att susa fram. Trafiken var inte så farlig som jag trott, bilisterna tar ganska bra hänsyn till cyklisterna och det finns cykelbanor längs de flesta större vägar.
Varmt om fötterna, det var längesen jag hade skor utan stora lufthål. Semester = sabbadalskor.
Rumpan känns, särskilt när vi skumpade på kullersten sista biten hem. Det känns nog värre imorgon.

Boken är jag särskilt nöjd med.

Panerade champinjoner

Jag hade aldrig köpt panerade champinjoner hemma. Jag tror inte ens att jag sett dem i frysdisken. Hemma vet man hur det man letar efter ser ut och så ser man inte så mycket annat, tyvärr. Det är lite mer autopilot på Maxi.

På Plus i Prenzlauer var jag tvungen att läsa på allting och tänka efter vad det kan vara för något. Då hittar man allt möjligt konstigt. Och ganska mycket äckligt. Som banannektar som hade utseendet emot sig (say no more).

En sak som var lite svår att hitta var mjölken. Jag är van att mjölkdisken är ganska stor och att det finns en hel del att välja mellan. På Plus fanns det två sorters mjölk, en fet och en lätt (1,5% fett) och kanske ett dussin paket av varje. Vilken ångest det måste vara för tyska turister när de kommer till Maxi och ska välja mjölk. Vi är ju inte de mest internationella när det gäller informationen på våra mjölkpaket...

De panerade chaminjonerna kommer inte att bli någon ny favorit...

Ebbes kokbok

Jag läste om Ebbe Vollmer i Sydsvenskan jag fick på Max. Han är rätt duktig kock stod det. Nästan värd en stjärna i Guide Michelin. Jovars, han var ganska bra på att laga mat när jag umgicks med honom. Han visste alltid bäst när det gällde mat och tyckte att kokböcker var skräp. Därför gav jag honom en kokbok i födelsedagspresent. Med blanka blad och KOKBOK stansat på framsidan (skitsnygg från ordning och reda). Så att han kunde skriva upp sina egna recept eftersom de ändå var bäst. Jag undrar om han använder den.

Klabbsockens målartips

Vi har målat sovrummet.
Jag är störtnöjd med färgvalet.
När det är på väggen.
Jag är mindre nöjd när det är på mitt ben.
Men jag får väl skylla mig själv.

Jag hade satt färgtråget på golvet ungefär där jag höll på att måla. När jag steg ner från trappstegen kände jag att jag trampade i tråget. Inte bra. För att undvika det satte jag ner foten precis intill. Precis intill stod den öppna färgburken. Mycket färg på golvet och mycket färg på mitt ben.

Robban var dubbelhjälte. Dels hade han sett till att vi hade målarpapp på hela golvet, dels skrapade han upp färgen med en spackel medan jag hoppade ut i duschen för att skölja av benet.

De i rubriken utlovade tipsen:
Ha papp över hela golvet.
Försök låta bli att trampa i färgen.
Ha en hjälte till hands.

Myrornas krig

Jag och myrorna ligger i krig. De är många, jag är större och har Radar. Jag vet inte vem som kommer att vinna. De har byggt bo i fönsterkarmen till matkällaren. Jag kan inte klandra dem, det är ett bra ställe att bo på. Nu är det dessutom nymålat. En del myror dog en seg död när de trotsade den vita målarfärgen på väg hem...

Min svåger är lite rädd för smådjur. Han hade lagt en sträng med myrr runt hela huset. Hans fru (tillika min syster Helena) ryckte på axlarna och sa "Gör det honom glad så..." Jag tror inte att det är någon bra idé för att slippa myror men jag tycker att det är lite sött.

Läste att Fun Light dödar myror. Det kanske blir nästa steg i krigsföringen. Radar får man ju bara använda mot getingar, all annan användning är förbjuden...

Mystisk lukt

Idag har jag varit och klippt mig. Min vanliga frisör har semester men jag hittade en annan (sic!)

Men det är en sak som jag tycker är konstig med att gå och klippa sig. När man går därifrån luktar man frisersalong i flera timmar. Mitt hår lägger sig ju så snällt där det ska och är så tjockt att frisörerna varken fluffar till det med skum eller vaxar/sprejar det. Ändå luktar det. Var kommer lukten ifrån? Det luktar ju ganska gott, det är inte det, men jag undrar ändå. Är det inte vatten i sprejflaskan de använder när de blöter håret? Har de en särskild handkräm med frisörlukt som de använder mellan varje kund? Sitter det doftkuddar i fönen? Eller får man det bara av att vistas i salongen tillräckligt länge?

När jag pluggade i Lund gick jag och klippte mig på Skult bara för att deras schampo luktade så gott. Då visste man i alla fall var lukten kom ifrån...

Lycklig lyckoklöver

Min lyckoklöver är ute på grönbete. Så heter det säkert inte när det gäller växter. Jag vet inte om det finns något speciellt ord för att sommarförvara växter utomhus. Översomring kanske.

Nåväl. Min lyckoklöver stod i fönsterkarmen och såg lite halvledsen ut. Vi gav den en ny stor kruka, lite ny jord och en plats i solen och se så glad den blev!

Riktigt så glad hade jag inte väntat mig att den skulle bli, den nästan skuttar av glädje.

Lurig och ungdomlig?

Jag är fundersam över det här med att jag alltid får visa leg på systemet. Det hände igår igen, på vårt närmsta systembolag. Innan har jag varit lite glad över att jag ser så ung ut men nu tycker jag nästan att de får ta och skärpa sig lite. Jag har ju fått handla på systemet i 15 år.

Det är inte bara det att de tycker att jag ser ut att vara under 20, jag ser tydligen ut som om jag försöker luras. Är det så de ser ut nuförtiden, de som försöker köpa alkohol innan de får lov? Jag har alltid tyckt att jag ser ganska ordentlig ut. Jag är faktiskt i grund och botten så ordentlig att jag inte ens försökte köpa något på systemet före min 20-årsdag.

Min kompis som jobbar på systemet säger att det beror lite på vad man köper om de kollar leg eller ej. Köper man alkoläsk eller cider och ser ung ut kan man räkna med att de kollar. Jag köper vin. Igår köpte jag en bag-in-box. Så hennes tips tror jag inte ett dugg på.

Nu ska jag ligga i hårdträning och se lite äldre och lite mindre lurig ut. Det blir svårt men jag ska göra ett tappert försök.

Grillväder?

Funderade över om vi ska grilla idag eller imorgon. Jag blev inte mycket klokare att att titta på øresundsvejret på dmi. Vad tror ni, kommer det att vara regn eller sol imorgon vid 18-tiden?

Uppdatering 15/7 kl 18.30: Solsken och inte en endaste regnskur i sikte. Det blir grillning!

Vansbrosimmet

Läste om Vansbrosimmet i tidningen.
3000 meter i 17°-igt vatten.
Den snabbaste gjorde det på en halvtimme.

Jag säger bara brrr. Ingenting för mig.

Tala så att katten förstår

Idag är jag kvinnan som inte kunde tala med katten så att den förstår.

När jag sa (L): Kom in, det börjar regna!
förstod Dorotea det som (D): Sätt dig under trädäcket, det är lite fuktigt.
L: Kom igen, gå in nu!
D: Spring och göm dig under buskarna.
L: Kom in!
D: Lägg dig under bilen och var sur.

En lite småblöt katt kom in när det slutade regna. Jag funderar på hur jag ska säga det nästa gång så att hon förstår. Jag tror att det är ordet in hon inte klarar av.

Katten på bilden (som sitter på kvarterets bästa utsiktsplats) har ingenting med det här att göra och jag har inte sagt ett enda ord till den.

Oväntat besök

Just när jag satt kanelbullsdegen på jäsning ringer telefonen.
"Vi kommer om en timme ungefär" säger svärföräldrarna i andra änden.

Ibland är det trevligt att få besök. Ibland inte.
Det är inte trevligt att få besök när besöket ägnar sig åt att plocka ogräs istället för att komma och dricka kaffe. Det är inte trevligt att ha besök när besöket talar om allt man inte har gjort. "Har ni inte klippt häcken? Vad säger grannen om det?" (Hittills har han inte sagt något, varför skulle han göra det?) "Syrenen ska väl klippas?" (Jo, men klipper vi den nu blommar den inte nästa år. Vi väntar med att klippa till nästa vår.) "Vad långt gräset är." (Ja, men grönt.) "Vad är det för en vissen stör?" (Det är en pinne som humlet ska klättra på men det har humlet inte fattat än.) "Är det körsbär? Men det är ju inga bär." (Nej, det är för att det är ett prydnadskörsbär, det blir inga bär.)

Den stora skillnaden är väl att vi prioriterar lite olika, mina svärföräldrar och vi. Vi ägnar inte 14 timmar om dygnet i trädgården från tidig vår till sen höst. Jag prioriterar att fixa till inomhus. Jag tycker att det finns viktigare saker att göra under sin semester än rensa ogräs. Blogga till exempel. Och njuta av sommaren. Läsa. Sova ut. Och göra färdigt sovrummet... Det gör mig faktiskt ingenting att det är ogräs i gångarna. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att häcken inte är klippt. Eller att gräset är långt. Vi tar det när vi känner för det. Soliga kvällar, när grannens barn precis har gått och lagt sig.

Dagens dammsugning och röjning inomhus gjorde vi helt i onödan...

Svensk sommar

Just nu är det sådär halvmulet ute och man får gjort lite inomhus. Bara för att det är fint väder behöver man ju inte gå ut men när solen tittar fram känns det bättre att rensa ogräs ute än att göra någonting inomhus.

Igår sydde jag nya köksgardiner. Jag tycker att det är genomtråkigt att sy gardiner. Det är bara raksöm, tjoff, tjoff, tjoff. Men tråkigt. Inte blir det bättre av att vi behöver två par gardiner i köket. Men nu är de på plats och det blev ombonat så in i bängen.

Idag har jag läst lite och fixat lite i sovrummet. Jag tror att jag ska pigga upp mig med att baka lite kanelbullar. Och tvätta. Det piggar alltid upp...

Äntligen tystnad!

Idag kom den där tystnaden jag saknade. Det var nästan lite kusligt. Inte ett enda grannbarn har jag hört idag. Inte en enda gräsklippare. Inte en enda vattenpolospelande tonårskille. Inte en enda trimmad moped. Inte ett enda hundskall. Alla våra grannar verkar ha åkt på semester. De enda som är hemma är de som håller på med plåtarbeten på taket två hus bort. Tog jag tillfället i akt och låg och läste i hängmattan? Nej, jag rensade ogräs. I tystnad.

Dagens tävling

Med sina guldfärgade keruber och statuetter som på ett smaklöst sätt är fastmurade på väggarna är Haket en värdig vinnare av priset. Det guldfärgade murbruket som ramar in de framtagna, råa tegelväggarna matchar fint gulddetaljerna på bord och stuckatur. Borden med glasmosaik i alla regnbågens färger och hiskliga lampor gör att man hellre sitter utomhus.

Motiveringen till förstapriset i tävlingen Mest smaklös restauranginredning.

Landet

Det var inte längre 25°C i Västra Lägerns vatten när vi kom till Landet. Det hade blåst bort och regnat lite för mycket och vattentemperaturen låg på 17°C. Då är det för kallt att bada.

Långa skogspromenader blev det inte heller. Vi gick en promenad när det såg ut som om det klarnat upp lite. Men det uppklarnade var bara tillfälligt. Vi ångrade att vi tagit en liten extrasväng för att förlänga rundan när himmeln öppnade sig och vi fick stå och skula vid en lada. Efter tio minuter gav vi upp. Vi var dyngsura när vi kom hem.

Eftersom det inte verkade som om det skulle bli bättre väder de närmsta dagarna bestämde vi oss för att åka hem till Skåne och katterna igen. Sagt är gjort och nu är vi åter i närheten av sajberspäjs och vårt halvrenoverade sovrum.

Helena och Andreas bröllop

Jag skulle kunna skylla fotots suddighet på att jag inte frågat H och A om lov att sätta in ett foto av dem på min blogg. Eller erkänna att jag glömde min riktiga kamera hemma och bara tog foto med mobilen...

Bröllopet var fint, som bröllop ska vara. Helena var vacker som en dag. Andreas snyggare än sin tvillingbror. Pappa skötte sig som vigselförättare. Det var klibbigt åskvarmt hela dagen, jag tror aldrig att jag druckit så mycket vatten på en fest. Jag och Henrik höll kvällens bästa tal, inte för att jag vill skryta på något sätt. Maten var god, vinet var gott och gästerna var trevliga. Vad mer kan man önska?

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen fick någon att tala om forntibetanskans betydelse för dagens lingvistik. Det är ett diskussionsämne jag försökt föreslå ganska många gånger (de senaste 19 åren) men det är sällan någon som nappar. Det är inte alltid det är läge att dra upp den konversationen över huvud taget på middagar, det kan skrämma en del. Men min bordskavaljer i lördags tyckte att det var ett alldeles utmärkt ämne trots att vi ganska snart kom fram till att forntibetanska var ett ganska löjligt språk och att våra kunskaper i lingvistik var begränsade.

Det blev inte så mycket dansande för min del. Jag tyckte att det var lite för varmt...

Vi gick hem framåt småtimmarna efter ett trevligt bröllop och en trevlig fest. Tack Helena och Andreas!

Datorlösa dagar

Semester.

Några dagar i en datorlös värld med insjöbad (det ryktas att det är 25 grader i vattnet men jag tror det när jag känner det...) och skogspromenader.

När jag återkommer till verkligheten lovar jag att skriva lite om systerns bröllop vi var på igår.